Välkommen till Saltvattensguiden

Registrera dig nu för att få tillgång till alla våra funktioner. När du registrerat dig och loggat in, kommer du att kunna bidra till denna webbplats genom att skicka in ditt eget innehåll eller svara på befintligt innehåll. Du kommer att kunna anpassa din profil, kommunicera med andra medlemmar via din egen inkorg (PM) plus mycket mer! Du kommer även att få tillgång till en stor kunskapsbank, vårt artikelregister, Köp & sälj m.m. Detta meddelande kommer att tas bort när du har loggat in.

Christian J

Medlem
  • Antal inlägg

    1 036
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Days Won

    5

Anseende bland gemenskapen

250 Excellent

Om Christian J

  • Födelsedag 1968-03-03

Profilinformation

  • Förnamn
    Christian
  • Stad
    Göteborg
  • Akvarievolym
    300
  1. Ja det vill man ju inte vara med om. :-o Låter du buntbandet gå runt i en sluten slinga (även mellan magneten och glaset)? Mitt löper som ett "C", enbart runt plattan. Inuti magneten hålls ändarna av buntbandet fast av buntbandslåsen, ett i varje ände (det ena låset klippte jag loss från ett annat buntband). Frågan är bara hur länge buntbandslåsen kommer att hålla, men även ett löst buntband kanske hjälper till att hålla fast pumpen åtminstone lite grann.
  2. Jag har kört mina Tunze 6055 nanostreampumpar på pulsintervall i 4-5 år, vilket kanske belastat hållarna extra mycket. Nu la jag märkte till att den ena hållaren börjat glappa och riskerade att lossna närsomhelst. Det är den platta brickan på magneten (som silikonbufferterna är fästa vid) som började lösgöra sig från själva magneten. Jag har nu provat att förstärka konstruktionen med en bit buntband. Buntbandet går genom de två runda hålen på magneten och runt brickan (mellan silikonbuffertarna), och hålls på plats med ett buntbandslås i varje ände "inuti" magnetens hölje. Låsen är lagom stora så att de inte kan gå igenom hålen. Får se hur länge detta håller nu...
  3. Artikel av Ronald Shimek: http://reefkeeping.com/issues/2004-05/rs/index.php "If the snails are drip acclimated, the acclimation time may need to be on the order of five to ten hours for maximal survival." Detta motsvarar ungefär en droppe var femte sekund, tror jag. "A large number of Trochoideans are sold to reef aquarists despite having little or no chance of long-term survival in a reef tank. Most of these are collected from the northern shores of Baja California. Although it's south of the United States, the marine environment of the northern part of this peninsula is anything but tropical. Its Pacific side is bathed in waters that are quite cool, and is the home of several Trochoideans that are collected for the reef aquarium hobby. These animals typically have a tolerance for warm conditions, and they are often intertidal animals and can withstand quite hot water - for a while. Prolonged exposure to warm conditions, however, kills them." Ett problem är att man sällan vet exakt vilka arter som säljs i butiker, eller varifrån de kommer.
  4. Vissa snäckarter lever bland sjögräs i naturen, de borde inte ha några problem att flytta sig över sandbotten mellan olika sjögrässtrån. Även på korallrev finns det iofs områden med sandbotten, men där är nog avstånden mellan varje revpelare för stora för snäckor. I mitt akvarium har jag många gånger sett snäckor ligga helt hjälplösa upp och ner på den finkorniga sanden, men så fort jag flyttat dem till en glasruta har de genast sugit sig fast. Jag kan bara tolka det som de på något sätt halkar eller inte får grepp om sanden. Om de var försvagade skulle de väl inte klarat att suga sig fast vid en glasruta heller? Det har hänt att en snäcka på sanden misslyckats även med glasrutan, de har då oftast dött kort efteråt. Är du säker på att det är släktet Turbo, butiker är ofta slarviga med namnen. Fast jag har faktiskt blivit lite tveksam till alla algätande snäckor på sistone:
  5. Saltvattenskar kan vara både lättare eller jobbigare att sköta jämfört med sötvatten. Några exempel: Lättare Vattenbyten kan kanske göras mer sällan eller aldrig. Man behöver inte gallra koraller lika ofta som sötvattensväxter. Jobbigare Man kan ibland behöva göra rent rutorna oftare. Vissa djur kan behöva punktmatas och/eller med specialfoder. Avdunstat vatten behöver ersättas med nytt. Ämnen som snabbt förbrukas (t ex kalcium av stenkoraller) kan behöva tillföras. Acklimatisering av nya djur är ofta känsligare.
  6. Vilken typ av sötvatten kom de ifrån, och tror du det kan spela någon roll?
  7. Jag har ingen aning, jag gick på @Lasses info: I den här Reef Central-tråden skriver flera att det rentav fungerar bättre med snabbare eller ingen acklimatisering. Kan det kanske bero på att ammonium skapar problem om man drar ut på det? pH brukar ju ofta stiga samtidigt med salthalten (beroende på vilket sötvatten man har --mitt Göteborgsvatten skall ha pH 7). Idealet är kanske långsam acklimatisering i en större behållare med filter, eller använda media som absorberar ammonium.
  8. Vad jag förstår är själva syftet med torrdelen att åstadkomma nitrifikation, vilket ju ger nitrat som slutprodukt. Alf Jacob Nilsen skrev om "Miniriff"-systemet i Tidskriften Akvariet (nummer 9 och 10, 1983), nu blev jag tvungen att plocka fram dem ur förrådet och läsa om artiklarna. Poängen med våtfiltret framgick inte riktigt, Nilsen funderade på om det pågick denitrifikation i det men trodde att den levande stenen också kunde bidra (låter mer rimligt tycker jag, 25kg/255 liter användes, och bara tre små fiskar bodde i karet). Har även läst att Catharina Honig på Artis Zoo i Amsterdam experimenterade med kolkälla (kalciumlaktat) för nitratreducering redan 1922(?), något som holländska akvarister tog efter i mitten av 80-talet.
  9. Har funderat på det, men det kan väl främst visa om något spårämne är onormalt högt, inte om det finns organiska gifter. Sen gäller det att bevisa att spårämnet ifråga verkligen är orsak till fiskdöden... Jag la i några deciliter när jag köpte min sandvändare om jag minns rätt. Ja jag har själv haft det igång för att försöka lära mig något men funderar på att tömma det nu, förutom Tritontest finns det väl inte så mycket mer att undersöka. Möjligen om jag hade ett mikroskop och kunde leta efter farliga anaeroba bakterier.
  10. För en månad sen slängde jag i några tomma snäckskal i karantänskaret. Ett par veckor senare såg jag små kräftdjur på glaset och en levande Cerithium-snäcka som troligen följt med snäckskalen. Jag har också sett pyttelite växt av kalkalger, både rosa och Halimeda. Grönalger (med tjocka styva trådar) och Valonia har funnits hela tiden men växt väldigt långsamt. Igår köpte jag ett par Black Molly som experiment. Dessa droppacklimatiserades i 3 timmar, först med vatten från visningskaret för att se om de alls klarade saltvatten (i visningskarets vatten överlever iaf saltvattensfisk). Seachem StressGuard användes inte denna gång. Efter acklimatiseringen släppte jag i fiskarna direkt i karantänskaret (salthalten skilde bara 1 promille, temperatur och KH bör ha varit ungefär lika men jag testade inte). Först simmade fiskarna omkring normalt, men efter en timme hade de gömt sig bakom filtret. Efter 3 timmar i karet levde de fortfarande, men efter 15 timmar var båda döda utan några yttre symptom. Sammanfattning: - Seachem StressGuard verkar inte bära skulden. - Syrebrist verkar osannolikt eftersom patronfiltret varit igång i flera månader och avdunstat vatten ersatts med syrerikt sötvatten varje vecka. - Är det något gift så verkar det enbart döda fisk, inte alger, kräftdjur eller Cerithium-snäckor. - Är det något organiskt gift (skapat under anareroba förhållanden) så verkar det inte ha brutits ner i filtret på flera månader. Möjligen kan det ha stannat kvar i bottensanden och läckt ut lite i taget så fort sanden rörs om.
  11. Juwels nya skåp är större än de gamla, så om de gamla karen passar ihop med de nya skåpen skulle du kunna byta ut skåpet? Men det är nog bara värt besväret om du samtidigt skaffar en bättre skummare.
  12. Vad har kamelräkorna gjort för ont? :-( Ja så är det! Ofta tror jag det handlar om att djuren är hungriga när de ger sig på fel byten. Tveksamt om de är särskilt bra på det sistnämnda, möjligen om de är väldigt många och stora. Ja sjögurkor är mitt sista hopp för att hålla sanden ren, övriga mirakelkurer (sandätargobies, Nassarius, sandsjöstjärnor, Cerithium-snäckor) har alla visat sig helt odugliga. Tyvärr verkar inte gurkorna vara så vanliga i handeln, kanske eftersom alla verkar rädda att de skall förgifta hela karet, men jag tror det är överdrivet precis som det skrivs här: http://chucksaddiction.thefishestate.net/seacucumbers.html https://www.advancedaquarist.com/2003/1/inverts
  13. Om du inte kan hitta skalet kanske den bara gömt sig någonstans? Putsarräkor äter det mesta vad jag vet, men är det mycket att äta upp (t ex en hel fisk) kanske det behövs fler städare. Clibanarius tricolor är väldigt små, ibland säljs de så små (mindre än 10mm) att de knappt gör någon nytta. Pepparmintsräkor, Kamelräkor, Sally Lightfoot-krabba. Till symbiosanemoner finns både räkor och krabbor, plus symbiosräkorna till gobies. Även ormstjärnor borde vara bra städare. Det gäller nog många arter om de blir hungriga, jag såg t ex en putsarräka ge sig på en sjöstjärna en gång när jag kom hem efter en längre resa. Det kan kanske också finnas arter som ändrar diet med åldern även om man ger dem tillräckligt med mat.
  14. Ett alternativ är annars att placera sumpen i ett skåp på golvet bredvid akvariet, då får man betydligt mer plats och kan kanske ha en större skummare än 9004. Problemet med dimensioneringen av sumpen är att både ha tillräcklig djupt vatten för skummarens vattenintag och samtidigt ha tillräcklig säkerhetsmarginal när returpumpen stannar och bakåthävert bildas. Hur mycket vatten som kan rinna tillbaks beror på hur djupt under ytan returröret sitter i visningskaret. Sitter t ex röret 1cm under ytan på ett 120cm långt och 40cm brett kar så kommer det att rinna tillbaks 12 x 4 x 0,1 = 4,8 liter. Har man dessutom automatisk vattenpåfyllning kanske man vill ha säkerhetsmarginal ifall den skulle haverera och tömma hela förrådsbehållaren (även om det är osannolikt), men det får nog inte rum i ett Juwel-skåp.
  15. 151-720 liter

    Jag har varit med om att hela förrådsbehållaren pumpats ut i karet, men det var inte osmolatorns fel utan pga en felkonstruktion från min sida med en ytavrinning till sump som slutade fungera. (Detta var för 25 år sedan så jag minns inte exakt hur det hela fungerade, men vattnet rann över en ytavrinning i akvariet och pumpades därifrån upp till en sump ovanför akvariet. Kan bara inte komma ihåg var osmolatorsensorn satt, inuti ytavrinningen är väl den enda logiska platsen? Resultatet blev iaf att överskottsvattnet stannade i akvariet och inte hamnade i sumpen, annars hade det nog runnit ut på golvet.) Ja och dessutom är den programmerad att stoppa permanent efter 10 minuter oavsett, sedan måste man starta om den manuellt. Tunze Osmolator Nano däremot har bara flottör och ingen optisk sensor, enligt manualen skall flottören bara hålla 3-5 år men det står inte i vilket läge den hamnar när den går sönder. Det enda jag skulle kunna tänka mig är någon kortslutning i elektroniken, t ex pga att salt (vattenstänk eller saltångor) kommit in i styrenheten. Har iofs inte undersökt kretskortet närmare, men man får väl hoppas att det är skyddat mot korrosion med t ex lackering. Den optiska sensorn blir smutsig ibland, men då slutar osmolatorn att pumpa helt.