Gå till innehåll

Dosering av "spårelement"


Claes_A

Rekommenderade inlägg

Var inte menat illa utan ville bara få dig att förstå att jag inte vill riskera ett 50 tal SPSer för att få reda på om det funkar utan tillsattser eller inte.

Jag har precis plöjt igenom Coral magazine nr 2 där trace elements diskuteras rätt flitigt och riktigt kul o se att Ted Bergström omnämns och är med i ett reportage i artickeln angående spårelements.

Låter rimligt att du inte vill riskera korallerna, speciellt inte ett 50-tal! Det hela kokar ner till att vi gör olika bedömningar om hur dramatiska effekterna blir av att ta en paus i spårelementsdoserarandet. Jag tänker mig att bristen på något spårämne måste gå ganska långt för koralldöd och att ett sådant stadium nås långt efter y ex urblekta färger och dålig eller ingen tillväxt.

Jag borde redan prenumerera på Coral Magazine eller Koralle men av någon oförklarlig anledning har jag inte tagit tag i det. Får se om jag kan hitta numret i någon butik vid tillfälle för det låter onekligen intressant.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag vill inte på något sätt bidra till att tråden drar iväg på något sätt, men vill ändå 'slänga in' frågan om aminosyror. Jag använder sedan en tid tillbaka UltraMin's och doserar ca 10 droppar var eller varannat dygn på ca 220 liter vatten. Jag märker redan efter 5-10 minuter att skummaren får fnatt och producerar betydligt mer skumm/vatten i koppen under en stund, så ibland känns det som man skummar ut det direkt. UltraMin´s är väl egentligen ett korallfoder men om man läser innehållsförteckningen så hittar man bl a magnesium, kalium och eventuell kolkälla (tror jag). Ibland känns det som det blir lite 'kaka på kaka' om man använder flera olika preparat.

Hur skall man tolka detta?

Fördelen med Fauna Ms produkter när man ska försöka förstå sådana här saker är att de kommer med en innehållsförteckning. Förstår jag det rätt att du doserat produkten Fauna Marin S? I så fall består bulkinnehållet en massa glukos och neutraliserad ättika (acetat), kalium, magnesium, kalcium, 8 aminosyror samt lite olika B-vitaminer. Till detta kommer "70 spårelement", oklart vilka och konserveringsmedel. Det som orsakar sådan plötslig skummaraktivitet måste vara ett ämne i produkten som finns i stor mängd och torde därför inte vara några av spårelementen. Jag gissar att det främst är glukosen som orsakar skumningen eftersom glukos har en skumstabiliserande effekt. Av det skälet brukar det ingå socker i vissa "recept" på vätska för barnens bubbelblåsning.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Fördelen med Fauna Ms produkter när man ska försöka förstå sådana här saker är att de kommer med en innehållsförteckning. Förstår jag det rätt att du doserat produkten Fauna Marin S? I så fall består bulkinnehållet en massa glukos och neutraliserad ättika (acetat), kalium, magnesium, kalcium, 8 aminosyror samt lite olika B-vitaminer. Till detta kommer "70 spårelement", oklart vilka och konserveringsmedel. Det som orsakar sådan plötslig skummaraktivitet måste vara ett ämne i produkten som finns i stor mängd och torde därför inte vara några av spårelementen. Jag gissar att det främst är glukosen som orsakar skumningen eftersom glukos har en skumstabiliserande effekt. Av det skälet brukar det ingå socker i vissa "recept" på vätska för barnens bubbelblåsning.

Ja, det är Fauna Marin S jag använder. Det är säkerligen glukosen som du skriver som får skummaren att producera extra mycket.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har doserat kalium sulfat igår och idag i ett exprement för att se om jag får bättre polypexpansion på min gula hysterix.

Den har på senare tid växt så mkt att färgen inte hinner ikapp så den är nästan vit..... Min rosa hysterix har inte växt lika shock artat så den har inte dessa symptom.

Skall bli intressant att se resultat om några dagar.

Jag har även ställt ner den gula hysterixen på botten för att bromsa upp tillväxten på den lite i hopp om att färgen kommer tillbaka på den.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

De naturliga halterna tycks variera en hel del och i Shimeks andra artikel (ovan) tas följande halter upp som snittvärden:

0,06 mikrog/l Fe

0,03 mikrog/l Mn

]

När man läser i coral magazine ang mängd Fe/ liter så står det att vid 35% salinity så ligger Fe konsentrationen på 0,0000002 gram/liter 0,0002mg/liter va?

Och mangan har precis samma mängd (0,0000002gram/liter

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

När man läser i coral magazine ang mängd Fe/ liter så står det att vid 35% salinity så ligger Fe konsentrationen på 0,0000002 gram/liter 0,0002mg/liter va?

Och mangan har precis samma mängd (0,0000002gram/liter

Precis det skulle bli 0,2 ug/l för järn och mangan, dvs något högre värden än jag räknat med. Speciellt manganvärdena skiljer sig åt. Jag uppgav de snittvärden som Shimek redovisat med en textbok som referens (Pilson, M. E. Q. 1998. An Introduction to the Chemistry of the Sea. Prentice-Hall, Inc. Upper Saddle River, NJ. 431 pp.). Tydligen varierar halterna järn och mangan i havet en hel del beroende på lokal och de är högre vid t ex flodmynningar som pumpar ut järnhaltigt flodvatten. Shimek listar följande intervall som vanliga:

0,006-0,14 ug/l järn

0,011-0,165 ug/l mangan

När jag nu tittar närmare på intervallen så ser det ut som om Coral Magazine-artikeln redovisar generöst avrundade maxvärden.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Kan ju lista lite mer värden så som de anger i CM.

iodine 0,0000600g/l

barium 0,0000020g/l

Vanadium 0,0000025g/l

zink 0,0000049g/l

koppar 0,0000005g/l

några av de som omnämndes.

Ang Fe så beskriver dom om att de mätt på 12 olika ställen öster om indien i ett område på 1500m2 km där variationen på Fe ligger mellan 0,78 microg och 3,28 microG/liter alltså en variation av 420% och att det varierar beroende på vilket djup man mäter osv.

det är mkt siffror som inte stämmer här märker jag nu... hmmmm.....

När man läser vidare så ser man att värdena skiljer mkt var i världen man mäter och de har då i sin lista som jag angav tidigare gett ett snitt på alla olika ställen de mätt på jorden.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

På ett sätt är det ju bra för oss akvarister om halterna av ett spårelement varierar en hel del i naturen. Det betyder att en viss koncentration inte är kritisk och det torde vara en stor fördel eftersom vi egentligen inte har någon aning om vilken halt vi har av ett visst akvarium vid en viss tidpunkt. Både risken för underdosering (t ex ingen aktiv dosering förutom vattenbyten, vattenpåfyllning, kalcium/magnesium/KH och matning) och överdosering (preparat+alla andra okända källor) är därmed låg. Vad gäller just järn så förklarar det ju Randy-Holmes Farleys observation att överdosering inom rimliga ramar inte tycks vara möjligt. Fast jag vill lägga in en rejäl brasklapp där - min far lyckades ha ihjäl en mångårig praktfull Chelmon rostratus med Seras järndoseringsprodukt (Ferro-någonting) på 90-talet så går man tillräckligt högt i halt så går det illa.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Nu har jag äntligen räknat på vilken mängd järn och mangan som tillförs via ballingmetoden. Metoden har en inbyggd variabel som gör jämförelser lite svåra och det är att man doserar mängd ballinglösning efter vad ens kar konsumerar. Därför doserar man inte en viss mängd spårämnen utan mängden följer doseringen av kalcium, magnesium och karbonater. Men pytt pytt jag räknar på två "typiska doseringar" av balling så får vi i alla fall storleksordningen.

Först och främst så måste vi veta halten järn och mangan i ballingslösningarna. Jag har räknat mig fram till att färdig ballinglösning för dosering där 5 ml spårelementslösning har blandats till 1 liter ballinglösning innehåller 3 mg/liter mangan och 4 mg/ml järn. Låt oss se vad det ger vid en "typisk låg dosering":

50 ml ballinglösning per 100 liter akvarievatten ger en tillsats av:

2,0 ug/l järn

1,5 ug/l mangan

Dvs detta är i princip samma höga dosering som Randy Holmes-Farley har testat (se inlägg nr 21 ovan). Dvs en dosering som ligger klart över de naturliga halterna i många vatten men uppenbarligen utgör inte detta något stort problem. Jag börjar uppleva att min egen järn- och manganlösning känns väldigt utspädd och väl försiktig...

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag vill inte på något sätt bidra till att tråden drar iväg på något sätt, men vill ändå 'slänga in' frågan om aminosyror. Jag använder sedan en tid tillbaka UltraMin's och doserar ca 10 droppar var eller varannat dygn på ca 220 liter vatten. Jag märker redan efter 5-10 minuter att skummaren får fnatt och producerar betydligt mer skumm/vatten i koppen under en stund, så ibland känns det som man skummar ut det direkt. UltraMin´s är väl egentligen ett korallfoder men om man läser innehållsförteckningen så hittar man bl a magnesium, kalium och eventuell kolkälla (tror jag). Ibland känns det som det blir lite 'kaka på kaka' om man använder flera olika preparat.

Hur skall man tolka detta?

Jag är inte säker men protein består av flera olika aminosyror. Det kan vara så att F-M inte använder endast en aminosyra och det är därför som skummaren får fnatt. F-M tillsätter kanske aminosyror i form av en protein. När jag tillsätter K-Z aminosyror händer inte detta. Men jag ha fel i denna teori.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • 2 veckor senare...

Min järn- och mangandosering känns väldigt låg jämfört med vad folk doserar via ballingspårelementen och Randy Holmes-Farley doserar. Så jag har ökat doseringen 10X. Aktuellt recept för doseringen är samma som ovan men när jag bereder stocklösningen så spär jag 1:100 istället för 1:1000.

Järn- och manganlösning version 2

Stocklösning: 60 ug/ml Fe2+, 30 ug/ml Mn2+

Beredning

0,299 g järn(II)sulfat-heptahydrat

0,108 g mangan(II)klorid-tetrahydrat

3,5 ml 0,5 M Na-EDTA-lösning (pH 8,0)

1 liten droppe saltsyra

till 10 ml vatten.

Späd 1:100 med vatten till en stocklösning

Stocklösningen doseras 1:100 000 dagligen (1 ml per 100 liter akvarievatten). Detta motsvarar en dosering om 0,6 ug/l Fe2+ och 0,3 ug/l Mn2+.

//

Efter några dagars dosering kan jag inte med säkerhet se några förändringar. Jag letar efter en grönton hos koraller eftersom det brukar uppges som en effekt av överdosering av järn. Möjligen möjligen, kan jag se en grön ton på en Acropora och eventuellt går Acropora "Enzmann" mot gröngult istället för mot gulvitt. Får se om jag kan bekräfta färgskiftningen om ett par veckor eller om det vara är min inbillning.

//

Som vanligt är det svårt att göra några experiment av värde i ett enstaka hemakvarium. Jag upplever t ex att mitt akvarium som nu får järn- och mangandosering balanserar på gränsen till näringssvält. Med det tänker jag mig tillgängligt kväve och kanske fosfor förefaller ligga på gränsen till för lågt för akvarieinvånarnas trivsel. Jag försöker parera det med ökad matning och tillsats av rent kväve i form av natriumnitrat (använde tidigare aminosyran asparaginsyra). Därmed så är det ibland oklart vad som är en effekt av en förändring som t ex järn- och mangandosering, och vad som bara är slumpvisa svängningar i näringshalten från vecka till vecka.

//

Från lite korrespondens har det framkommit att många Ballinganvändare upplever spårelementen som lite väl kraftiga och därför inte doserar fulldos.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag gilalr dina beräkningar och kalkyleringar.

Jag har iaf köpt Tropical marin A element samt K-element.

I dessa preparat finns alla de ämnen som förefaller sig nödvändiga för korallens uppbyggnad mm. I coral magazine nr 2 som även bio Ted skänker ut till de som handlar för över 300kr i ett sk sommarerbjudande finns en massa sidor om "spårelements" och dess betydelse för korallen. Detta nr är helt otroligt intressant läsning och kan klart rekomendera att ni slår till och shoppar så ni får denna tidning på köpet. :)

I tidningen så omnämns ett gäng elements iaf och FM A och K elements har alla de som anses vara viktiga så nu skall detta provas och utverderas är det tänkt.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag gilalr dina beräkningar och kalkyleringar.

Jag har iaf köpt Tropical marin A element samt K-element.

Jag kollade innehållet i Tropic Marins två produkter enligt tillverkaren!

Tropic Marin® PRO-CORAL A- ELEMENTS innehåller som namnet antyder ett antal anjoner (anjonens namn inom parentes):

vanadium (vanadat), molybden (molybdat), selen (selenid), fluor (fluorid), brom (bromid), jod (jodid) och litium (är en katjon!)

Tropic Marin® PRO-CORAL K+ ELEMENTS innehåller ett antal katjoner:

Strontium, barium, krom, mangan, järn, kobolt, nickel, koppar, zink och bor (borat är anjonen av borsyra!).

Så det är många av de vanliga misstänkta, både ämnen som inte formellt är spårämnen (men som ofta slarvigt kallas för det, se trådstarten) och rena spårämnen. Något som jag tycker är intressant är att produkternas sammansättning skiljer sig något från t ex Balling-spårelementen. Jämför vi alla grundämnen som Tropic Marin listar i produkterna och jämför med Balling så ser det ut så här:

[TABLE=width: 635]

[TR]

[TD]Ämne i TMs två produkter

[/TD]

[TD]Finns i Balling

[/TD]

[TD]Mikroämne för växter

[/TD]

[TD]Kommentar

[/TD]

[/TR]

[TR]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Barium

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Bor

[/TD]

[TD][/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD]Höga halter i saltvatten, 5 mg/l

[/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Brom

[/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[TD]Höga halter i saltvatten, 67 mg/l

[/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Fluor

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[TD]Höga halter i saltvatten, 1,3 mg/L

[/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Jod

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Järn

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Kobolt

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Koppar

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Krom

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Litium

[/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Mangan

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Molybden

[/TD]

[TD][/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Nickel

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Selen

[/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Strontium

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[TD]Höga halter i saltvatten, 7,9 mg/ml

[/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Vanadium

[/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[TR]

[TD]Zink

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD]+

[/TD]

[TD][/TD]

[/TR]

[/TABLE]

Notera att flera av ämnen i TMs produkter troligen ingår i det natriumfria saltet som hör till Ballingmetoden, t ex bor och brom. Någon som kan kommentera detta?

Jag markerade också de ämnen som vanligen ingår i fullgödselmedel för växter. Det är alltså de ämnen som vanligen tar slut i kultur av växter och det är inte svårt att tänka sig att algtillväxt i akvariet konsumerar samma ämnen så att de blir bristvaror först (undantag för bor i tabellen ovan eftersom det förekommer i så pass höga halter i saltvatten).

Jag använde en artikel av Randy Holmes-Farley som grund för halterna av några av ämnena i tabellen.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

När du skriver Balling, menar du då de tre dunkarna i Classic-varianten, eller i de spårämnen som man annars tillsätter enligt ett antal recept?

Jag själv kör classic utan tillsatser, därav frågan. :)

Med Balling-spårelementen så menar jag de tre spårelementslösningar som vad jag förstår publicerades av Herr Balling själv i DATZ på 90-talet för dosering via de tre dunkarna (lösningar av kalciumklorid, natriumbikarbonat och magnesiumklorid(sulfat)). Jag har inte sett dessa artiklar utan bara recepten för att blanda dessa själv på främst tyska sidor. Jag återger dessa recept i svensk översättning i inlägg #4 i denna tråd. Vad jag förstår så kallas hela metoden för Balling Classic och inte en människa blandar spårelementslösningarna själv längre utan köper dem från olika företag. Rätta mig gärna här om jag fått nomenklaturen om bakfoten!

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

  • 4 veckor senare...

Det har gått några veckor sedan jag började med kombinerad järn- och mangandosering enligt receptet i inlägg #37. Akvariet mår förträffligt i bemärkelsen att koralltillväxten är god och även kalkalger växer till fint. Mängder av små knappt synliga djur (copepoder?) kryper runt på frontrutan. Min Acropora "Enzmann" har gått från gul ton till mer grönaktig. Mer objektivt kan kan fastställa den goda tillväxten genom att se hur KH-faller över tiden. Numera räcker inte kalkvatten med ättika för att hålla KH stabilt utan det sjunker med någon enhet per vecka.

Dock är jag osäker på vilka av dessa effekter som kan tillskrivas järn- och mangandoseringen. Jag har nämligen också ökat tillförseln av mat (kväve) till karet under ungefär samma period. Vad som kan tillskrivas ökad tillgång på kväve respektive järn och mangan är därmed oklart. Och detta är nog typiskt för akvariesituationen där men oftast bara kan experimentera med ett akvarium i taget. Hade jag varit okritisk hade jag vid detta tillfälle kunnat tillskriva allt det goda till järn- och mangandoseringen, men sanningen är att jag är osäker. Någon skada verkar doseringen i alla fall inte ha gjort.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Sluta dosera järn / mangan och se hur tillväxten reagerar? Det troliga är väll att det är en kombination av båda, men jag misstänker att järn / mangan effekten är mindre än den ökade utfodringen bidrar med.

B!

Att plocka bort doseringen av järn och mangan ska jag testa! Men först tänkte jag låta karet gå med nuvarande doseringsregim några veckor och se att allt löper stabilt. Till detta kommer att jag måste fixa till doseringen av karbonater och kalcium/magnesium - den ökade tillväxten av kalkbyggare äter mer av detta så KH sjunker över tid trots dosering av kalkvatten. Jag vill ju inte tolka in effekter av järn/mangan i svajiga KH-värden...

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Dock är jag osäker på vilka av dessa effekter som kan tillskrivas järn- och mangandoseringen. Jag har nämligen också ökat tillförseln av mat (kväve) till karet under ungefär samma period.

Det är inte bara tillförseln av kväve du ökat utan också alla andra ämnen som ingår i levande material som exempelvis fosfor, kalium och annat. Dessutom har du ökat dem i balanserad form. Skall du fortsätta försöket (om du är intresserad av just kvävets roll) så bör du minska matningen till normal nivå - försöka räkna ut eventuell kvävetillförsel och sedan genom att tillsätta natriumnitrat göra om tankegångarna.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Det är inte bara tillförseln av kväve du ökat utan också alla andra ämnen som ingår i levande material som exempelvis fosfor, kalium och annat. Dessutom har du ökat dem i balanserad form. Skall du fortsätta försöket (om du är intresserad av just kvävets roll) så bör du minska matningen till normal nivå - försöka räkna ut eventuell kvävetillförsel och sedan genom att tillsätta natriumnitrat göra om tankegångarna.

Ja det är komplext det här. Vill man vara riktigt fyndig kan man ju också konstatera att maten också innehåller järn och mangan... :)

Just nu är jag skulle jag vilja veta om dosering av järn och mangan har någon synlig effekt på akvariet. Att kvävetillförsel inte helt oväntat har effekter på akvarier i allmänhet och på mitt akvarium i synnerhet tycker jag mig ha fastslagit med tidigare dosering av aminosyra (asparaginsyra) och natriumnitrat. Så jag vill få till en stabil matningsregim som över tiden inte gör att akvariet uppvisar de tendenser som jag tolkat som kvävebrist (dålig tillväxt av koraller och kalkalger, bleka färger på korallerna, dåligt med mikrodjur på glaset och i ett fall vävnadsförlust vid basen av en av mina Acropora). Just nu är jag på god väg.

Jag noterar också i dessa dagar av organisk koldosering att halva Reef Central verkar vara fyllda av inlägg som jag tolkar som kar i akut kvävesvält. Efter att ha slagits med alger och nitrat i alla år verkar det vara svårt att ställa om tänkandet till kvävebrist när folk sätter in pelletsprodukter och vodka.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Så jag vill få till en stabil matningsregim som över tiden inte gör att akvariet uppvisar de tendenser som jag tolkat som kvävebrist (dålig tillväxt av koraller och kalkalger, bleka färger på korallerna, dåligt med mikrodjur på glaset och i ett fall vävnadsförlust vid basen av en av mina Acropora). Just nu är jag på god väg.

Jag tror inte jag behöver påpeka det här för dig Claes men gör det ändå för att ha det i skrift. Din matning måste vara dynamisk i förhållande till den biomassa som utnyttjar fotosyntes. Rensar du på koraller - bör du minska - ökar korallbiomassan så får du öka matningen. Förhoppningsvis så finns någon typ av korrelation mellan din fisks biomassa och korallbiomassan. En annan väg att gå är att minska koldoseringen, kanske att tänka på när du når nästa stopp - fosforbrist. Beroende lite på vilket foder du använder så kommer du nog att få fosforbrist förr eller senare om allt ditt matade kväve fångas upp i tillväxt.

MVH Lasse

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Jag har under flera år använt bara Mg och Ca som tillskott. Det har jag varit nöjd med.:smiley20:

Ja det finns många som menar att det räcker. Andra hävdar med samma övertygelse att dosering av olika spårelement (eller andra ämnen) förbättrar färgerna på deras koraller eller t o m är en nödvändighet för god tillväxt. Jag ser lite olika förklaringsmodeller:

1. Olika akvarier har olika behov av spårelement

Förklaringen till de olika erfarenheterna skulle enligt denna modell ligga i att olika akvarier har olika behov av spårelementstillsatser. Dels kan de tänkta olika behoven av handla om tillförseln av sådana element genom t ex matning, vattenbyten, påfyllningsvatten eller som förreningar i t ex ballingsalter eller kalkreaktorsubstrat. Dels kan det handla om konsumtion och export där en hög tillväxt av koraller kan tänkas binda upp mer spårelement eller en effektiv skummare med kolkälletillsats kan få spårelementen att lämna systemet uppbundna i t ex bakterier och alger.

2. Olika krav på tillväxt eller utfärgning

En för en grupp akvarister kanske lite provokativ förklaring kan vara att olika akvarister har olika krav på tillväxt och kanske framförallt utfärgning. Om nu spårelement påverkar korallernas färger så kanske en akvarist ställer högre krav på utfärgningen en den andra. Därmed så bedömer den kravlöse akvaristen att spårelementen inte är viktiga medan den med högre krav ser dem som essentiella.

3. Det sitter i huvudet

En tredje, för vissa kanske lite provokativ förklaring, är att spårelementen sällan blir en bristvara i akvarier och därmed sällan har någon effekt när de doseras. Därmed så sitter föreställningen om spårelementsdoseringens förträfflighet snarare i huvudet på akvaristen än i korallernas fysiologi. Slumpvisa variationer i korallernas utseende eller hälsa tas enligt denna modell som intäkt för behovet att dosera spårelement.

//

Jag själv försöker närma mig det här med spårelement med ett öppet sinne. Järn- och mangandosering ser jag att det finns ett case för så jag testar det först och det lär ta några månader innan jag har en uppfattning om det påverkar akvariet.

Länka till kommentar
Dela på andra sidor

Gå med i konversationen

Du kan posta nu och registrera dig senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Guest
Svara på detta ämne...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Ditt tidigare innehåll har återskapats.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa Ny...