Välkommen till Saltvattensguiden

Registrera dig nu för att få tillgång till alla våra funktioner. När du registrerat dig och loggat in, kommer du att kunna bidra till denna webbplats genom att skicka in ditt eget innehåll eller svara på befintligt innehåll. Du kommer att kunna anpassa din profil, kommunicera med andra medlemmar via din egen inkorg (PM) plus mycket mer! Du kommer även att få tillgång till en stor kunskapsbank, vårt artikelregister, Köp & sälj m.m. Detta meddelande kommer att tas bort när du har loggat in.

Lolabahama

Saltvatten i Skaraborg

81 inlägg i detta ämne

Ett dött skelett alltså. Tråkigt, trodde det kanske var något som levde. Men men kanske kryper fram nåt kul (eller tråkigt) ur stenen under kvällen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Brukar alltid finnas något som är trevligt med stenen.. Sen kan det också vara mindre trevligt.. Man får hoppas på det bästa helt enkelt..

Man får ha lite tur.. Ett o annat korall fragment brukar åka med stenen..

Med vänlig hälsning, Manne

Sent from my iPhone using Tapatalk

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 18.11.2013 at 17:09, Lasse sa:

Jopp. Nitrit i vattnet tas troligtvis upp i fiskens blodomlopp via kanaler (jonpumpar?) i gälarna. I blodet formas sedan en molekyl ihop med hemoglobinet - methemoglobin. Denna molekyl kan inte ta upp och transportera syre. Blodet blir brunt (brown blood disease). Det här syndromet är känt från damodlingar i Kina sedan många, många hundra år sedan. I de muntliga traditionerna (och skriftliga också enligt vissa källor) fördes kunskapen om att när vatttnet hade en viss färgskiktning så skulle man gå in med lite salt - det hindrade dödsfall. Under mycket senare tid - också i fiskodlingar - framförallt i de stora Channel Catfish odlingarna i södra USA så kunde man se sambandet mellan brunt blod och nitrit i vattnet. Det visade sig att om man vid nitrit satte in så lite som 50 - 70 ppm klorid till vattnet så hindrades bildningen av methemoglobin och fisken led inte av nititen i vattnet - ju högre nitrithalt desto mer kloridjoner behövdes tillsättas. Förklaringen man har gett är att kloridjonerna blockerar upptaget av nitritjonerna via de förmodade kanalerna (jag skrev jonpumpar? eftersom det verkar vara osäkert om det är en aktiv process eller inte).

Inom sötvattensakvaristiken har man på senare år infört just det momentet att vid nitrit lägga i någon matsked bordsalt per 100 liter för att förhindra skada hos fiskarna - fungerar klockrent.

Varför skall det då inte vara farligt för saltvattensfisk? Tja - först så är det naturligt över 19 000 ppm klorid i ett saltvatten - sedan har jag själv erfarenhet från piggvarsungar som klararde höga nitrithalter utan problem. Så i allmänhet kan man dra slutsatsen att nitritfaran är väldigt liten - om den finns övehuvudtaget.

Däremot bör man ändå vara försiktig om man läser nitrit. Detta innebär att nitrifikationen inte fungerar fullt ut. det finns forskning idag som tyder på att orsaken inte är att andra steget (nitrit -> nitrat) är långsammare som man trodde förr - utan att fritt amonium i vattnet inhibiterar (bromsar/hindrar) andra steget och att första stegets bakterier växer till långsammare. Kan låta som en lek med ord men om för saltvattensakvaristiken (och alla fiskar som kräver högt pH) är det en betydande skillnad. ammonium har två former - ammoium (NH4) som är en jon och ammoniak (NH3) som är en gas. NH4 är ogiftigt medans NH3 är väldigt giftigt. Förhållandet mellan dessa två ämnen är pH beroende - ju högre pH - desto mer farlig gas - ju lägre desto mer ofarliga joner. Ökningen är inte linjär utan följer kurvan från den naturliga logaritmen (e). Vid pH 7 är 99,9999 % ammonium och resten ammoniak - vid pH 8 -> ca 95 % ammoinium - 5 % ammoniak - vid pH 8,3 -> 85% respektive 15 %. Vid pH 9,4 är förhållandet ca 50/50.

Om den gamla föklaringen stämmer (att andra stegets bakterier växer långsammare än första stegets) så får det följden att det mesta av ammoniumet har blivit nitrit - nitriten ansamlas eftersom inte lika mycket omvandlas till nitrat som produktionen av nitrit från ammonium ger. Man får därför inte farliga ammoniaknivåer lika lätt.

Om den senare förklaringen att andra steget inhibiteras om det finns fritt amonium i vattnet och att första steget är långsammare så betyder det att om man läser nitrit så finns det också med säkerhet ganska mycket ammonium i vattnet - ammonium som i våra pH (ca 8,3) kommer att finnas i den farliga formen ammoniak till 15%. 1 ppm läst ammonium -> ca 0,15 ppm ammoniak - klar dödande koncentration.

Ammoniumtester är ofta väldigt knepiga - det är inte ovanligt att de visat 0,25 ppm som standard :) - oavsett verkligt värde. Den nya metoden som kommit i och med seneye är troligtvis dock ett undantag men dropptester är osäkra. Då är nitritmätningar lättare och mer exakta och därför är det av värde att ta nitrittester även om nitrit inte är giftigt för saltvatten av sig självt

I ett nystartat kar har det också av betydelse om det är den senare förklaringen som överenstämmer med verkligheten. detta beror på att i ett nystartat akvarium utan mycket organiskt material som bryts ned så är huvudsakliga amoniumproducenten fiskarnas gälar i samband med att man matar. Läser man nitrit - första åtgärd - sluta mata. Betyder också att man kan lägga upp ett schema för matningen och tillsättninga av nitrifierare som medför att man kan starta utan nitrittop. Den mest känsliga och styrbara ammoniumproducenten är då en väl etablerad fisk - det är orsaken varför jag alltid försöker starta med en fisk från dag 2. Det ammonium som måste till för att få igång nitrifikationen står fisken för - mängd och hastighet styr man via matningen. den metod jag använt är att jag matar med 3 -6 djupfrysta stora artemia var tredje dag första veckan, samma mängd varannan dag vecka 2 och samma mängd varje dag vecka 3. Vecka 4 ökar jag mängden försiktigt. Jag tillsätter också bakterier varje dag eftersom jag tror på den senare teorin och det är mängden av första stegets nitrifierare som avgör. Jag har alltid använt nitrivec - 20 ml varje dag per 100 liter. Har man tillgång till filtermulm från ett akvarium igång (salt eller sött) så tar man en del sånt och spär ut i vatten - ställer i kylskåpet och pytsar i lite grand varje dag. Ett filtrat av ogödslad ytjord från någon skogsbacke kan också ersätt kommersiella bakteriekulturer.

Hoppas du fick klart för dig vad jag mende Henric :) Och så fick du klart för dig de teoretiska grunderna för snabbmetoden vid en start av sött eller salt.

MVH Lasse


Fisk så väl..

Men vad med koraller? Kan koraller ta illa vid sig av nitrit? Kan nitrit orsaka blekning eller det är för mycket/lite nitrat som gör det?



 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag skulle vilja se den som lyfter en 5 år gammal tråd på fejjan..

Power to the forum :D

1 person gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I mindre mängder föredrar symbiosalgerna nitrit före nitrat. Men om det ändrar sig vid högre halter och i så fall vid vilken halt vet jag inte.

Jag skulle tro att ett par ppm bara är uppskattat.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vet inte korallers tålighet mot nitrit - vet inte heller om varken nitrit eller nitrat orsakar blekning av koraller. det vanligaste historien brukar ju vara att för mycket nitrat gör koraller bruna - inte vita (blekning)

 

MVH Lasse

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!


Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.


Logga in nu