Topplista

Dags för bilder. Tog lite panoramabilder med mobilen :)

Det är livsfarligt att koka levande sten. Det finns ett antal trådar på Reef Central och Reef2reef om detta. Men ett natriumhydroxidbad är bra. Ett par dagar i vatten med propplösare från ICA rensar bra. Det luktar inte gott så gör det utomhus om några månader. I vardagsamerikanskan betyder cooking både koka och tillaga - även kallt som tapas eller sushi och detta är väl orsaken till missförstånden.. Är det torr sten du köpt i affär innehåller den inte så mycket dött utan går bra att laka ur med vattenledningsvatten och startbakterier. Lägg stenen i en bytta med en liten pump och så mycket vatten att det täcker stenen och lite startbakterier. Efter några dagar blir det skinn på vattenytan eller börja lukta och då byter man allt vatten. Efter några dagar börjar det lukta eller blir skinn på vattenytan och då byter man allt vatten igen. Efter några dagar börjar det lukta eller blir skinn på vattenytan och då byter man allt vatten igen. Går det mer än en vecka utan byte är stenen färdig.

10,5 KH är helt acceptabelt och ligger i det övre spannet för akvarier. Naturligt saltvatten ligger typiskt på 7 KH men ofta kör vi lite högre i akvarier. Du kommer att se bra fart på kalkalgerna. Kalcium kommer att hålla sig inom rätt nivå med kalkvatten, möjligen kan det över väldigt lång tid stiga lite om ditt akvarium drar mycket magnesium. När ditt akvarium blir äldre brukar magnesiumåtgången sjunka, då finns det inte så många kalciumkarbonatytor som binder in det och kalkalgerna har täckt alla stenar så de växer inte lika intensivt.

Har nog aldrig hört någon uppleva att membranet skulle gå sönder eller sluta fungera..

Sant, "djupare" skall ses som relativt. (Förr trodde jag att det krävdes minst 5-10 cm djup, men efter att ha sett den släta vita kalkstenen inuti kluvna stenar har jag tvivlat.) Poängen är att anaeroba bakterier måste förbruka nitrat i en syrefattig region för att en nitratgradient skall uppstå och mer nitrat kan diffundera dit från det fria vattnet. Kanske tillgången på syre kan begränsas av långsam lokal vattengenomströmning, och då borde väl även tillförseln av nitrat gå lika långsamt? Alltså blir denitrifikation under sådana förhållanden en långsam och (därför även ineffektiv) process. För att ta reda på exakt hur (in)effektiv den är borde kanske en studie pågå iaf några månader.

Jag kommer inte ihåg året exakt men någon gång mellan 1971 och 75 försökte en handlare sälja på mig levande sten. (1975 började jag med kallt salt.) För övrigt tror jag symbiotiska koraller är minst lika bra som levande sten på att hålla ned näringsvärdena i ett akvarium. De tar upp löst organiskt kol och små partiklar förutom att de tar upp de oorganiska näringsämnena. Och åtminstone de arter som är odlade i akvarium sedan länge har en god förmåga att ställa om sitt näringsintag efter vad som är tillgängligt.

Sedan är det så att de flesta bakterier som kan denitriera är fakulativa vad gäller anaerob kontra aerob miljö. De vandrar mellan att använda syre respektive nitrat i förbränningsprocessen i takt med tillgängligt syre. Syre - om det finns är alltid förstavalet. Det gör att de alltid finns på ytan och blir just den delen av biofilmer anaerob och DOC finns tillgängligt så denitrifierar de. MVH Lasse

Jag tror vi har hamnat lite fel i diskussionen om vi menar att denitrifikationen sker djupt inne i stenen. I andra system sker denitrifikationen ganska ytligt i mikromiljöer som är syrefattiga och där bakterierna också kan få tillgång till nitrat som produceras lokalt av nitrifierarna. Ett exempel på en sådan plats skulle kunna vara de undre delarna av det tunna biofilmslagret på den levande stenens yta. (Jag tänker mig att just detta biofilmslager blir tjockare i samband med vodka-dosering (slemmet på glasrutorna) och det är här det kan uppstå lokala syrefattiga miljöer med accelererad denitrifikation.) Artikeln undersöker var bakterier som kan nitrifiera och denitrifiera finns i den levande stenen genom att såga isär stenar och ta prover som analyserades med PCR. De fann att halten bakterier generellt var lägre inne i stenen än vid ytan. Halten av denitrifierande bakterier var i storleksordningen tio gånger högre på ytan jämfört med inne i stenen, det var t o m så att normaliserat till halterna av nitrifierande bakterier så fanns det färre denitrifierare inne i stenen än på ytan. Stenens insida verkar inte vara platsen för denitrifikation.