Bygert

Kräftdjur och blötdjur kräver införseltillstånd till Sverige. Tyvärr ser det ut som att det fortsätter så även i de nya regler som är på gång.

Lasse, jo det fanns en ny lista, så färsk att den knappt trätt i kraft ännu:

http://www.sjv.se/download/18.677019f111ab5ecc5be800010285/restriktionsf%C3%B6rorning+811+2008.pdf

I den listan finns ett fåtal arter som det är tvärstopp på av ekologiska skäl, huvudparten gäller vilda exemplar från vissa länder där man gjort en bedömning att villkoren i CITES/EG inte uppfylls och att det alltså inte är ok med import.

Gäller det exemplar som inte är vilda eller exemplar som kommer från andra länder än i den nylänkade förordningen så är det ju inte för den skull fritt fram utan då gäller i stället de vanliga kraven för handel, först då för att få ut ett exemplar av CITES II från ett land som tillträtt konventionen gäller:

2. The export of any specimen of a species included in Appendix II shall require the prior grant and presentation of an export permit. An export permit shall only be granted when the following conditions have been met:

Som sagt, det faller på spårbarhet. B!

Du underskattar nog våra kära myndigheter en aning. Ser man på hur det fungerar med sköldpaddor t ex så är ju egentligen i realiteten kravet för att få intyg för ungar att man visar att man har föräldradjur med intyg. Så inget problem alltså om man plockar in lite djur utan intyg och avlar på dem också alltså? Trodde somliga, nå, får någon kontrollinstans för sig att något inte stämmer så gör de DNA-analys på ungarna och de påstådda föräldrarna och kontrollerar, visar det sig då att de djur man påstått vara föräldrar inte är det så sitter man i klistret riktigt ordentligt.

När det gäller koraller så är ju ingen ännu A-listad så allt för mycket behöver vi inte engarera oss i hur det skall se ut om nån blir det, den dagen den sorgen. Men det som ju kan konstateras är att om man fraggar så är det en form av kloning där avläggarna får samma arvsmassa som ursprunget, det är alltså mer än enkelt att via en DNA-analys kontrollera om det man säger om ursprung är sant eller om det plockats in nån ny individ från havet.

Skulle sen någon korall A-listas så blir det ett problem att hantera märkningen, om inte annat därför att den kostar ett antal hundralappar i tillägg till intyget som nu kostar 350:- per individ. Det behövs helt enkelt smartare sätt för märkning, förhoppningsvis kommer det.

Jo Jonolavs burkar går då rakt inte av för hackor. Jag får ju också säga att det var en rejäl puff när jag hittade hans blogg, jag har gått och funderat på om det inte borde kunna gå att få åtminstone nån av alla intressanta tångarter från västkusten att fungera i akvarium, nu är ju den frågan besvarad så då är det ju bara att sätta igång och prova.

Får man hålla grävligar? De är ju ursöta!

Japp, man får hålla grävling. Det finns något att lära av det, grävlingar är nämligen intressanta för jägare att träna hundar på och på de mest märkliga ställen i djurregler hittar man undantag till förmån för jägarintressen. Den slutsats jag menar att man skall dra av det är inte att vi som håller på med sällskapsdjur bör beväpna oss utan snarare att om inte även vi ser till att ha starka organisationer och gå fram i enad front så får vi helt enkelt skylla oss själva när det blir som det blir.

Om sen grävlingar kan kallas söta tål ju att diskuteras men kanske inte här.

Den här förordningen har också intresse i sammanhanget, den anger organismer som är förbjudna att importera till EU.

http://www.eponet.org/pdf/2007-1037-uk.pdf

Här finns t ex förbudet mot import av rödörade sköldpaddor. Även sjöhästar och Tridacna-musslor är hanterade. Reservation för att jag inte kollat om det är senaste version.

Så här ser det ut med förbud:

Kräftor av en viss grupp utom signal och flod och Europeiska fåglar (där är det juridiskt gungfly) är förbjudan för alla enligt artskyddsförordningen, undantag bara för typ forskning.

Bilaga N och n (europeiska arter) får enligt artskyddsförordningen bara hållas om man kan styrka att både exemplaret och dess föräldrar levt hela sitt liv i fångenskap.

Enligt L 80 är det förbjudet att som hobby hålla primater, rovdjur (carnivora) utom hund, katt, iller och grävling, förbjudet vidare rovfåglar och vildfångade ryggradsdjur utom de fiskar som inte är fridlysta.

Handelsförbud gäller enligt EG 338/97 för arter på bilaga A och B i princip men i realiteten inte alls. För bilaga B krävs att man kan styrka att exemplaret är lagligt. För bilaga A krävs intyg från Jordbruksverket eller annt lands motsvarande myndighet samt att exemplaret kan identifieras via märkning. Många koraller bör kunna chipmärkas, för de minsta blir det problem om någon skulle A-listas, i vissa fall har foto accepterats som identifikation.

Bilagorna A - D finns här:

http://www.sjv.se/download/18.1c72e95711857a2245380008625/Kommissionens+f%C3%B6rordning+318-2008+-+Artlistan.pdf

Och givetvis eftersom detta är juridik så finns det diverse undantag hit och dit, skulle jag klämma in allt om bilaga X och andra udda varianter så blir det knöligt värre

Det finns röta i skallen hos vissa av dem som stiftar regler men verklig rättsröta är dessbättre sällsynt i Sverige. Tillämpningen av reglerna är oftast riktig, att sen reglerna är huvudslösa ibland är en annan sak.

Hur reglerna för handel med hotade arter skall se ut är till stor del poänglöst att diskutera, EG har ockuperat det området och då är det helt enkelt så att vi inte får göra så mycket i Sverige. I och med att det är regler som gäller för hela EU är det också synnerligen trögt att ändra nåt, på gott och ont. Det är bara att tugga i sig att det är som det är.

När det gäller arter på bilaga A så finns det i och för sig ett formellt handelsförbud. I realiteten är det inte alls så, det handlas med mängder av djur på bilaga A och det är närmast en rutinsak för många uppfödare att hantera det. Vad som krävs är att man kan styrka djurets härkomst och att det är ok, något förenklat kan man säga att fångenskapsfödda djur är ok. Vidare krävs märkning, normalt via chip. Med det ordnat så får man intyg från Jordbruksverket och sen är det bara att handla med djuret bäst man gitter. Problemet är i stället att kostnaden för intyg och märkning nu ibland överstiger djurets värde och det är inte lyckat.

EG-reglerna är inte så oöverkomliga, för bilaga A krävs märkning och intyg, för bilaga B bör man hålla lite ordning på kvitton mm, sen kan man ta det rätt lugnt. När man däremot skall hantera våra svenska regler för europeiska djur med bland annat bilagorna N och n, då börjar det tjorva till sig riktigt ordentligt. Att skriva att kvitto på en B-listad fragg är faktiskt småsaker jämfört med vad man kan råka ut för när det gäller annat.

Gör inte detta för märkvärdigt, det har gnölats en del för andra djurslag men när man kommer igång så visar det sig att det inte är så mycket att bråka om, det är väl egentligen bara om man har svårartad pappersfobi man behöver vara orolig.

När man köper nåt B-listat så ser man till att man får med ett kvitto där det går att hitta personen som sålt och där denne helst intygar att djuret är ok, räcker med att skriva art och att man förökat den själv, är det med så fungerar det. Och när man säljer så skriver man i stället en sån lapp, det tar inte många minuter.

Man behöver inte ha nån identifiering på exemplar, de kraven gäller A-listade djur. Inte heller behöver man kunna djurets fullständiga historia, alltid hittills så har de myndigheter som gjort kontroller på B-listade djur varit fullständigt nöjda bara man visar ett papper där antingen nån intygar att den sålt djuret och att det är ok eller att man har ett papper där man intygar att man fött upp djuret själv. Vill man gardera sig extra vilket kan vara motiverat om det gäller något som man känner på sig kan vara känsligt så löser man det via att fotografera allt som händer, djur in, förökning osv, då kan man känna sig trygg.

Men visst blir det lite arbete med att ha en liten pärm med papper, jag säger inte annat. Men tänk då så här, det här handlar om arter där olika organ av nån anledning har ansett att det behövs en särskild kontroll på handel, det kan handla om arter som är hotade i naturen t ex. Skall vi kunna fortsätta att ha förtroendet att ha såna arter i fångenskap så har vi inte så mycket annat att välja på än att visa att vi kan sköta oss och hålla ordning på läget. Det är inte det att det inte finns folk som mer än gärna ser förbud överhuvudtaget för att hålla de här arterna (jag har själv hört såna åsikter från Naturvårdsverket) eller att det borde införas ännu strängare restriktioner, var glada så länge det inte blir värre än så här säger jag. För min del med tillståndspliktig verksamhet så har jag stränga krav på mig, allt listat jag får in skall jag bokföra vem det kommer ifrån och när det kommit in, djur som jag inte kan förklara var de kommer ifrån kan jag inte ta i med tång ens.

Sen tål det ju naturligtvis att diskutera i och för sig om man bör ha utrotningshotade djur, vildfångat osv. När det gäller såna frågor så måste jag säga att ju mer fakta jag får, ju mindre vet jag. Det går att plocka fram exempel som är obekväma för vilka påståenden som helst, läget är helt enkelt väldigt mångfacetterat. Ett exempel på vad man kan hitta är den helt vanliga eldstjärten, sötvattensfisk som finns i varje akvarieaffär med självaktning. Den importeras i stora mängder och känns inte alls känslig på nåt sätt. Tills man då tittar i rödlistan och ser den klassad som EW, utrotad i det vilda alltså. Nå, är sånt ok att ha? Tittar man närmare på saken så är utrotningen i det vilda inte knuten till fångst utan till habitatförstöring. Om nu inte eldstjärten varit en högst intressant akvariefisk, hade nån då brytt sig om att odla den? Knappast, då hade den säkert i stället varit helt borta.

Och med det vill jag rakt inte säga att vi snarast skall se till att få in allt som är akut hotat i våra burkar, däremot vill jag nog säga att det är svårt att håll en rak linje eftersom det lätt för konstiga konsekvenser. Norrmännen som talar för närmast totalt husdjursförbud har i och för sig klart sagt att de inte bryr sig om såna regler skulle få som resultat att arter utrotas, jag tycker nog att man bör bry sig om alla konsekvenser av det man gör.

Att bara lista hotade arter kan slå fel, det är viktig information men säger inte allt. Mer angeläget tycker jag egentligen att det är att informera om arter som erfarenhetsmässigt knappast fungerar i akvarium och att informera om arter som är ett akut hot mot akvaristen själv.

Fattat fel har du nog inte gjort men det här med bilaga B är rörigare än många känner till. När det gäller handel inom EU är det inget problem med gränser, eftersom detta är EG-regler så är det som är godkänt i ett land godkänt i alla. Det behövs alltså inga särskilda ceremonier bara därför att ett djur är listat på bilaga A – D när man rör sig inom EU, över EU:s yttre gräns däremot krävs tillstånd för A och B och anmälan för C och D.

Det är alltså ingen stor sak men sen finns då § 26 i artskyddsförordningen som säger att man skall ha tillstånd för att handla med bilaga A och B ”yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte”. Yrkesmässigt går det att reda ut vad det är men förvärvssyfte är inte definierat. Sannolikt är det ok att sälja nåt enstaka djur ibland, ingen lär i alla fall bråka om den saken men säljer man mer regelbundet hamnar man i en obehaglig gråzon. Det kan vara så att den som mer regelbundet säljer fraggar behöver tillstånd.

Nästa problem är att sälja i och för sig, för bilaga A gäller följande (med undantag som vi skippar nu)

1. Det är förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för kommersiella ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att använda i vinstsyfte och att försälja, att inneha för försäljning, att saluföra eller att för försäljning transportera exemplar av de arter som upptagits i bilaga A.

Sen är det bara det att för bilaga B gäller följande:

5. De förbud som anges i punkt 1 skall också tillämpas på exemplar av de arter som upptagits i bilaga B, utom då den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten har övertygats om att exemplaren har förvärvats och, om de har sitt ursprung utanför gemenskapen, att de har införts i enlighet med gällande lagstiftning för bevarande av vilda djur och växter.

Det som står där i klartext är alltså att det är förbjudet att köpa, sälja, annonsera om mm exemplar av bilaga B om man inte kan styrka att de har lagligt ursprung. Och hur gör man det om man inte har nån slags handlingar att gå tillbaka till? Tidigare har berörda kontrollorgan aldrig frågat efter det här men det finns nu klart oroväckande tendenser till att djur på EG-bilaga B allt oftare ifrågasätts av myndigheterna och att man kan få problem om man inte styrker ursprunget.

Som jag ser det är det lika bra att förbereda sig för eventuella frågor genom att ha klara papper på bilaga-B-djur. Inom andra djurslag har detta börjat slå igenom eftersom man helt enkelt inte har tid med allt tjafs det annars kan leda till. Det finns också ett ytterligare skäl till att ha papper på bilaga B, det finns en klar tendens att djur avancerar uppåt i bilagorna och höjs ett djur upp till bilaga A och man kan styrka ursprunget har man en chans att få de tillstånd som behövs för att kunna sälja det, utan det tillståndet är det ekonomiska värdet noll. Kan man inte fullt ut styrka ett sånt djurs ursprung kan man glömma det där med att få tillstånd att sälja det.

Noterbart är också att tidigare misslyckanden i fråga om straffbelägganden nu är tillrättade, det är enligt miljöbalken numera direkt straffbart att bryta mot några av EG-reglerna. Hur det hanteras har jag sett åtskilligt av, exempelvis annons på repti.net om att köpa madagaskarboa (bilaga A) resulterade i böter på sextusen.

Det är rakt inte fel att ni tar tag i det här. När man är inblandad i de delar av djurhobbyn som drabbats med full kraft av myndigheternas intresse så är det svårt att tycka annat än att många inom saltvattenshobbyn verkar sköta ett och annat närmast vårdslöst. Vi som är vana vid ändlösa manglingar med Jordbruksverket, folkvandring av myndigheter på mässor, poliser som lusläser annonser på forum och får folk bötfällda för vad som egentligen närmast är skitsaker, osv osv, vi ser det här med större allvar. B-listade djur utan kvitto och ursprungsintyg t ex, inte törs nån befatta sig med sånt. Men hur många korallfraggar följer det egentligen papper med? Och vad har man tänkt sig att göra om nån frågar efter det?

I och för sig har akvariesidan än så länge gått rätt fri, när det gäller brottsmål så är det visserligen några handlare som åkt på att inte ha tillstånd enligt § 26 i artskyddsförordningen när de säljer koraller, dock så kan det i såna fall kosta rejält, värsta jag sett hittills för den typen av brott är 59.000 i böter. Att det är ganska få som åkt än innebär dock inte att det är läge att räkna med att man går fri i längden, det behövs bara att nån ställer dumma frågor på fel ställe så är det full cirkus. Det är mycket bättre att stå förberedd då än att åka på en fet smäll.

Den sidan av saken är till stor del EG-regler som i sin tur till stor del styrs av CITES och där är det svårt att påverka effektivt, turligt nog är Svein Fosså med i många sammanhang där och kan hålla utkik. När det gäller svenska regler däremot så gäller det att se upp.

Riksdagsmotioner är då inte det mest spännande, ärligt talat blir det sällan så mycket sånt leder till. Betydligt viktigare är att hålla koll på Jordbruksverkets remisser, jag har t ex fått ägna en hel del tid åt att bänglas med förslaget för nya importregler som inte var direkt övertänkt när det gäller ryggradslösa djur. Det är anmärkningsvärt att inte fler verkar hålla koll på sånt.

Hur som, det här är frågor som behöver tas på allvar, hur det kan bli annars behöver man bara titta på Norge för att se. Reptiler och en del annat är totalförbjudet som husdjur och länge hade vi trott att det skulle ske vissa uppluckringar. I stället flyter det upp ett förslag om att förbjuda alla icke domesticerade husdjur, i den mån det överhuvudtaget skulle bli något kvar för akvarister då så är det väl guldfisk och koi och inte värst mycket mer. Vi är inte immuna mot de strömningarna i Sverige, det sitter folk på myndigheter som ganska klart säger att vi inte borde ha husdjur egentligen.

Det är rakt inte fel att lyfta upp de här frågorna t ex genom att skapa en ny forumdel. Kanske kan jag bidra med nån artikel också, jag har en del skrivet om regler för handel med hotade arter, när de nya importreglerna är klara så skall jag försöka skriva ihop nåt om det också.

Här är en länk som inte bör missas:

http://www.jonolavsakvarium.com/index.html

Kolla in bloggen om hans kalla salt och försök låta bli att förska sen om ni kan...

Jag har köpt en sån här (bläddra ner till modell 200 000 lux):

http://www.sagitta.se/matutr6.php#anchor61402

Med den har jag sett att tillverkarnas råd om att byta en gång i halvåret och allt vad de hittar på mest är bs, visst sjunker utbytet men inte så mycket som de säger. Fast det är ju klart, kan man som tillverkare få sina kunder att slänga fullt användbara produkter och köpa nytt så är det ju en fin affärside. I alla fall, en hygglig ljumätare är inte så fasansfullt dyr om man ställer den i relation vad några lysrör kostar så det kan vara en bra investering för att få veta i stället för att gissa.

Får man vara kaxig nog att säga att det finns nåt intressant i förordet?

Den här rapporten är också intressant:

www.traffic.org/general-reports/traffic_pub_gen19.pdf

Än mer träffande för det här forumet är ju den här rapporten, läs den!!!

http://www.unep-wcmc.org/resources/PDFs/WCMC_Aquarium.pdf

Nja, det var väl att överdriva lite grann...

Lite väl hysteriskt runt import av djur som lever på reven. Att importera en tridacna levande kräver en väldig massa mer tillstånd än dito död och konserverad. Lite inkonsekvent.

Hade det varit så kunde man pratat om inkonsekvens men så är det inte. Blod, skal, fjädrar, tänder, hår, ben, muskler - rubbet som kommer från en listad art är skyddat på samma sätt som det levande djuret och kräver samma pappersarbete. Det finns särskilda importkoder för skal och död korall bland annat.

Såna här frågor är mycket mer brännande när man håller på med reptiler och papegojor, där finns det en hel del A-listade djur och då får det helt enkelt inte bli fel. Jag har t ex ägnat mig åt att bedöma om en annons efter avföring från grekiska sköldpaddor för parasitundersökningar var acceptabel (det var den, avföring och urin är undantaget). När det gäller de A-listade djuren så är det verkligen hysteriskt men tro inte att det är helt lugnt med B-listade, det finns folk som har åkt på rejäla böter för att sälja koraller.

Låter kanon med ett kallt möte med möjlighet att kolla i Gbg, det borde kunna bli riktigt kul. Vi får försöka se hur många som är intresserade och kolla dpå nåt datum, för min del är det ingen brådska, sånt här tål att vänta på.

När det sen gäller det där med salthalt så vill jag ju inte påstå att nån har fel men jag tänker lite annorlunda. För mig är det ju ett visst projekt att ta mig till havs och det jag troligen får tag på är ju strandnära djur i inte allt för salt vatten. Räkorna jag provar med nu t ex kommer från Barsebäck (lysräkor...) och en salthalt på runt 10 promille, det jag får tag på finns troligen i vatten från det och upp till kanske 25 promille. Visserligen brukar det vara tuffingar som tål mer bräckt vatten men hur abrupta salthaltsändringar som helst tror jag inte djuren uppskattar. Min kompromiss är att jag försöker lägga mig på 28 promille, där räknar jag med att det jag får tag på skall fungera utan att det blir onödigt stor skillnad för de djur som kommer från lägre salthalt. Visserligen kanske inte då e riktigt intressanta djuren fårn djupare vatten skulle funka men hur skulle jag få tag på dem i vilket fall som helst? Som sagt, det är min teori, andra tankar är välkommna.

Tja om vi skall ta det där med att plocka in grejor så får man tänka i tre steg.

Första steget är ut ur exportlandet. Där kan länderna förbjuda vad de vill och det är bara att följa. Utöver det har de flesta länder tillträtt CITES och intressant då är att många koraller och bland annat Tridacna-musslor är upptagna på bilaga II till CITES. För att då få föra ut dem ur ett CITES-land skall det till en hel del pappershantering och som det heter skall ansvarig myndighet övertygas om både det ena och det andra. Jag har väldigt svårt att tro att man lyckas med det om det gäller nåt man plockat på en semesterresa.

Nästa steg är in i EU. Korallerna och musslorna som är CITES II är upptagna på EG 338/97 bilaga B så det blir inte enklare att komma in än att komma ut, för bilaga B krävs alltid tillstånd för införsel.

Nästa steg är då att komma in i Sverige. För fisk räcker det med att man skriver på ett papper där man försäkrar ett och annat men man måste när man kommer från land utanför EU också föranmäla sin ankomst, åka via speciella tullstationer och räkna med att få betala för en veterinär.

När det gäller ryggradslösa djur så får man skaffa importillstånd om det gäller kräft- eller blötdjur, om man så tar dem från Danmark. För övriga ryggradslösa djur har jag bänglats ett tag med Jordbruksverket, de håller just på att göra sista putsen på nya införselregler. Det lutar åt att det blir fritt att ta in hur många som helst så länge det gäller sånt man skall ha själv som typ sällskapsdjur, skall man ta in för försäljning däremot kan det bli annat.

Fast allt det här är ju helt onödigt, åk till västkusten och håva upp lite djur i stället, det är faktiskt synnerligen tillåtet (bortsett från lite minimimått och sånt då).

Kul att se, nu börjar det likna nåt! Jag tror ju att får vi riktigt stuk på västkustburkar så kan vi få fram nåt som kan få så gott som alla andra akvarister att slänga sig i närmsta vägg. Det gäller bara att få det gjort, kan vi få fram fler som är intresserade och inspirera och stödja varann så skall ni nog snart få se på den som tyckte Åmål ändå var nåt.

Lasse hade skrivit nåt i en annan tråd om att supporta lite, kunde vi få ihop några stycken kanske vi kunde göra en liten träff och försöka klämma in oss backstage på universeum och sjöfart eller nåt, vad sägs om den iden?

Kylaren är ett termoelektriskt element, jag har den på prov och tanken är nog att jag skall sälja dem vad det lider. Den sänker den här burken runt tre grader vilket ju faktiskt gör skillnad när det gäller vad man kan ha där. Problemet nu är att skummaren höjer temperaturen anmärkningsvärt, pumpen går duktigt varm. Jag funderar på att kanske köra den nån timme om dan eller så.

Tackar också för förslag på håvlokal, särskilt det där med "annat kul" är just vad jag letar efter. Det verkar ju också som den lokalen är synnerligen kompatibel med ett besök vid Havets Hus. Har nån fler förslag så gör inte det nåt heller, tanken om jag åker från Värmland är ju inte att jag skall fördriva tid med att flänga runt och leta bra ställen, det är ju bättre att veta vart man kan ta vägen innan.

Annars så ser allt ok ut så här långt, både fiskar, räkor och tånglöss verkar acceptera omgivningarna och kanske har de rent av växt något. Jag funderar på att köra igång större nu, burkar har jag åtskilliga i många storlekar och en kylare har jag också stående så nu när jag liksom fått igång alger och bakterier jag kan ha att ympa med så blir det säkert fortsättning på det här.

Doppvärmaren gör ingenting där, den är där inte ens, en av de jag har kokar mina dvärgtandkarpar i stället, 35 grader, konstigt att nån av dem fortfarande lever.

Är det luftstenen i mitten eller doppkylaren i hörnet som du tycker ser ut som doppvärmare?

Tja en och annan på det här stället känner jag ju och det var väl ingen som väntat sig nåt annat än att jag också skulle gå ner mig i saltvattensträsket, jag har ju det mesta i djurväg så varför inte det också. Ingen tror väl heller att jag skulle få för mig att ägna mig åt det som alla andra gör så alltså prövar jag lite kallvatten. Så här långt har det blivit 60 liter med 5 - 10 räkor och två fiskar, sandstubb eller nån släkting, alla bara några centimeter långa. Om det nu som jag tänkt mig kommer upp en bild så lär det väl syns att det är lite experimentverksamhet men det tar ju sin tid att få igång alger och bakterier när man inte har havet nästgårds.

Så det jag undrar då, finns det fler här som har kallvatten igång? Det jag skulle vilja ha tips på är bra ställen att fånga på med varierad fauna. Jag undrar också hur sent på hösten det är hopp om att hitta nåt intressant.

För övrigt är det egentligen andra försöket det här, nån gång på sjuttiotalet hade jag faktiskt ett trettioliters med en krabba och ett par räkor. Egentligen hade jag knappast en susning om vad jag höll på med och det fungerade alltså rätt bra.