Mitt intresse för akvarier är faktiskt ganska gammalt. Redan som lillkonott så följde jag med stort intresse mina föräldrars kamp med den lilla 60-liters tanken. Det var också en av dom första större sakerna som införskaffades efter jag flyttat hemmifrån. Tv:n och datorn är undantaget. En begagnad hemmgjord sötvattenstank på dryga 300L, som visade bara djupare än bred fick tjäna som mitt första egna projekt. Det som intresserade mig mest var tekniken. Kommer ihåg att jag hade ett stort överdimensionerat externt filter som flyttade på allt i sin väg. Detta intresserade mig som sagt mer än själva livet i akvariet. Lite växter och erkänt lättskötta fiskar prydde tanken. I brist på tid (och framförallt plats) så övergav jag tanken redan efter något år. Allt skänktes till en kompis mot att han fraktade ner allt fyra våningar utan hiss. Några år gick, och vi hann flytta från lägenhet till radhus, och sen vidare till villa. Efter att terrariets växelvarma invånare begavit sig till som sällare jaktmarkerna och terrariet skulle läggas ner, så blev där genast en plats som skulle fyllas upp. Nu hade jag dock ingen tank så en sådan fick inhandlas och köras igång. Denna gången med en ganska stram budget, så ett sötvattens startades upp med en budget på 1300:- allt som allt. Systemet höll i 1 år innan det crashade. Sen tog det ett halvår innan det startades om. Under tiden som jag gått i zoobutikerna för att köpa mig växter, fiskar och andra tillbehör, så kan jag ju inte sticka under stolen med att jag sneglat på salvattenskaren. Frun har dessutom "pushat" för hur fint ett litet saltvattenskar skulle göra sig i hallen, och gjort så under en längre tid. Eftersom jag anade hur mycket jobb det skulle innebära och vilka biologiska kunskaper som krävdes slog jag alltid undan alternativet att fylla platsen med saltvattensliv. Försökte köra små sötvattenstankar utan teknik, men utan framgång. Fruns intresse för en groda blev "breaking-point". Butiksbiträdet påstod att man skulle ha lite salt i vattnet för att dom skulle trivas, men jag blev livrädd att wipa systemet. Då insåg jag hur lite jag egentligen kunde om dom biologiska systemen i akvarier, och detta trots att jag haft åtskilliga sötvattenstankat tidigare. Den stora dagen var kommen då jag äntligen hade bestämt mig. Den planerade grodan i sötvattenskaret hade fått mig att studera den biologiska biten som krävdes för att kunna starta och hålla ett saltvattensakvarie. Trots alla uppmaningar föll valet på ett 58L Clownhotell. Dels för att budgeten inte tillät mer, och dels för att passa in på den tilltänkta platsen. För 2300:- fick jag ett startkit. Kompletterade med levande sand och en liten levande sten på 500g. Mest för att jag var nyfiken på hur levande en sten nu kunde vara. Det ena ledde till det andra. det visade sig att den tilltänkta möblen inte passade. Vi hade sedan tidigare ändå haft planer på att renovera hallen, vilket skulle bli lååångt mycket enklare innan vi gav oss på att sått upp ett saltvattenskar, även om det nu bara var på 58 liter. Hungrig som jag var på att sätta igång med akvariet så börjades det med en renovering i högsta tempo. Dessutom var jag tvungen att hitta en passande möbel. En bra och passande sådan skulle kosta lika mycket som akvariet, så det blev av bygga en med hjälp av reglar och spånskivor. Efter en rekordsnabb renovering var det dax att sätt karet på plats. Under renoveringen hade hunnit att testköra med vanligt vatten i 6 omgångar, så sytemet var väl ursköljt. Eftersom jag inte hade tillgång till osmosvatten blev det att blanda saltvatten efter förmåga på vanligt kranvatten. Saltmängden justerade jag i efterhand i den nu tomma tanken. I med den levande sanden, och vips så såg det ut som om jag fyllt tanken med mjölk, men det var bara att ge sig till tåls. Redan dagen efter kunde man se igenom tanken, och efter ytterligare några timmar så hade allt lagt sig. Då var det bara att ta den lilla levande stenen (som legat i ett vattenbad undertiden), peta ner och starta pumparna. Munstyckena var riktade nedåt, så det tog inte många sekunder så hade jag mjölk i tanken igen. Ytterligare någon dags väntan, så hade allt lagt sig igen. Då bjöds det på ytterligare en tur till Zoo-handlaren för lite mer levande sten, närmre bestämt 6kg porös och fin sten. Tyvärr klarade den inte transporten så bra och var torrlagd när jag kom hem. Det enda som verkade klarat sig var lite gröna trådalger som jag plockade bort efter förmåga. Änsålänge hade jag ingen kunskap i dess vara eller icke vara. Jag vet inte många hobbys där det finns lika många metoder som utövare, vilket kan göra vilken nybörjare som helst osäker. Metoden som jag hade tänkt mig var att låta allt stå utan ljus några veckor så allt fick mogna. Allt fick vara igång utom den medföljande uv-c:n och belysningen. Efter några dagar såg jag hur dom gröna mossliknande algerna börja ta vid på stenarna. Grusen var fortfarande vit och fin, men stenarna började likna tjocka gröna bollar. Jag tog ett beslut att redan efter 5 dagar sätta in en turbosniglar. Dom kanske kunde sätta igång kvävecyklen som ännu inte hade visat sig, och min förhoppning var att allt skulle överleva en nitrittopp, samtidigt som algerna skulle kunna hållas lite i schack medans systemet mognade. Frun erbjöd sig gladeligen att åka till Zoogiganten i Lomma och införskaffa en snigel, och lika glatt ringde hon tillbaka och meddelade att staben hade blivit betydligt större än så. Hem kom hon med den överenskommna turbosniglen PLUS! En till, en Diadema sjöborre,en sjöstjärna, och en liten eremit. -Jag tyckte dom var så fina, sa hon. Jag blev nervös för att jag gav full gas med en kall motor, men jag satte i allt i tanken och kunde nu bevittna ett skådespel som jag inte vågade drömma om tidigare. Sniglarna och sjöborren började beta av den levande stenen och avslöjade en vackert mörkröd beläggning. Små vita rör syntes dessutom på en av stenarna där det verkar finnas liv. Två armar sträcker sig upp och fångar in det dom kan få tag i. Nu har dom dessutom fått sällskap av en mörkare variant med en mörkgrön krona som sticker upp. Vider kan jag se två gula svampliknande fläckar på stenen. Vad det blir av dessa ska bli spännande att se. Hoppas bara det är något gynnsamt. Nästa överraskning kom för några dagar sedan när grannen kom och plingade på. Med sig hade hon en lite clownfisk. Jag hade varit duktig och hjälp dom med husvagnen vid några tillfällen och nu när hon hört att jag satt upp ett saltvattensakvarie så vill hon åtgälda mig med en liten fisk. Jag förklarade för henne att det var en komplex historia och att mitt lilla akvarium inte var redo för något högre ståénde liv ännu, men hon kunde ju inte lämna tillbaks den direkt, så nu har även en liten clown vid namn Nicklas fått ta plats i tanken. Jag informerade henne att jag inte kunde garantera hans hälsa. Med allt vad jag läst om långdragna uppstarter och allt så är det inte utan ångest för vad som kan hända som jag studerar min nu 2 veckor gamla tank som nästan redan är besatt med det som jag tänkt från början. Tar löpande vattenprover (uuj vad dyra dom är), och sitter beredd med med diverse tillsatser för att kunna ställa allt tillrätta om ngt ballar ur. Kan säga att ett kärnkraftverk är inte bättre bevakat. Sen någon dag tillbaka har sand och glas blivit attackerad av en brun hinna som jag förstått är kiselalger, och vad jag läst mig till här på forumet så är det bara att vänta ut attacken. Det som är mest spännande nu är vad den levande stenen har att erbjuda. Som sagt var så innehåller den en del intressant livsformer som jag hoppas att forumet ska kunna hjälpa mig med att identifiera. Även om starten inte blivit som det var tänkt, så hoppas jag på en stabil och gynnsam utveckling i min lilla tank. Detta är min lilla berättelse, sedd från en nybörjares perspektiv, och så som det ser ut nu, så kan jag stolt säga att jag anslutit mig till den lilla exklusiva skaran som flyttat in en hel biotop från det ack så koplicerade och känsliga havet.
