Något trådtips har jag inte men förklaringen ligger i det som brukar kallas Redfields ratio. Det är ett förhållande mellan olika viktiga grundämnen hos marina plankton och har sedan blivit en slags mall för förhållandet hos alla levande organismer - det skiljer lite mellan olika organismer men man kan se detta förhållande som ett genomsnit. På atomnivå är förhållandet mellan fosfor och kväve 1 : 16, dvs på varje upptagen fosforatom behövs 16 kväve atomer. Viktmässigt blir förhållandet 1:7. På varje gram fosfor behövs 7 gram kväve: Om vi tittar på kvoten som fosfat/nitrat (i vikt) så är förhållande ungefär 1:10,5. Det här är välkända siffror för saltvattensguidens läsare men vad som inte sagts så mycket om tidigare är att även kolet © finns med i orginalbeskrivningen. Då är förhållandet mellan P:N:C 1:16:106, det vill säga för att skapa ett liv så behövs ca 1 atom fosfor, 16 atomer kväve och hela 106 atomer C. I vikt blir det då 1 del P, 7 delar N och hela 41 delar C - i gram 1 gram P:7 gram N (7,22) : 41 gram C. när levand material skapas i den sk primärproduktionen. Fotosyntesen och de där inblandade processerna använder just detta förhålland (ungefär). Vi som är rovdjur (precis som nedbrytningsbakterierna (heterotrofa bakterier)) använder exakt samma förhållande och som binds i vår kropp. Det ideala är ju då att en växt skapar organiskt material som sedan till hundra procent tas upp av rovdjur (inklusive de heterotrofa bakterierna). men så är det ju inte - det förekommer ju betydande förluster, framförallt vad gäller kolet. Alla vet vi ju att vi som använder syre i vår förbränning lämnar ett avfall som vi kallar koldioxid. Kolet till denna koldioxid tar vi från det organiska kol som finns i det förhållande vi tidigare pratade om i vår mat. Det går alltså inte till uppbygge av ny biomassa hos oss och vi får fosfor och kväve över som vi utsöndrar. Precis det samma är det med vissa bakterier vi har i vårt akvarium - de heterotrofa eller nedbrytningsbakterierna som använder syre i sin citronsyracykel (förbränning). Organiskt kol är därför en bristvara i ett akvarium och bromsar bakterierna tillväxttakt och gör att det blir ett överskott av fosfat och ammonium/nitrit/nitrat i vattnet. Det kan inte bindas i biomassa eftersom det saknas organiskt kol (det har blivit till oorganiskt kol i form av koldioxid i stället). Fiskarnas och andra djur som använder syre i sin förbränningsprocess bidrar också till att minska mängden tillgängligt organiskt kol för maximal tillväxt av bakterierna. Det har visat sig att tillsats av snabbt organiskt kol (alkohol, socker, ättika osv) kan öka tillväxten av heterotrofa bakterier (både de som använder syre och de som inte använder det) ordentligt eftersom tillgången av detta kol då inte blir tillväxtbegränsande. Ett specialfall är när de heterotrofa bakterierna inte har tillgång till syre utan använder nitrat i sin förbränningsprocess (denitrifikation). De behöver också organiskt kol och eftersom deras syreandande kompisar har tagit bort mycket av det organiska kolet så är det även begränsande för deras tillväxt. Man får mata dem med alkohol exempelvis. Detta var ett långt och invecklat sätt att säga att bristen på organiskt kol blir begränsande för tillväxt hos bakteriepopulationer i ett akvarium och att de därför inte kan tillgodose sig all den fosfor och kväve som finns omkring dem. Deras tillväxt begränsas helt enkelt. Detta är ju också troligtvis en förklaring till varför ren alkohol gör oss tjockare, vi kan helt enkelt tillgodogöra oss mer av de andra näringsämnena och kan därför bygga mer biomassa. MVH Lasse