PatriksS

Det kanske är av värde att precisera vad som kännertecknar mitt fall och det skede som karet befinner sig i just nu, för att hjälpa den som vill bemöta kritiken med kolmetoden på traven? Vad är min burk? Litet? Nystartat? Näringsrikt? Näringsfattigt? Nu är jag bara undrande, hehe, vill gärna själv veta. Så där på rak arm kan man väl kanske säga att inställningen till kolmetoden är rent överlag och lite generaliserat - såväl på SG som på RC - som att måla fan på väggen. Det är i alla fall den känslan jag får. Vad är som är särskilt speciellt med metoden? Att det finns en risk för att näringsvärden att falla väldigt snabbt? Det är ju själva påängen, den röda tråden i metoden. Att diskutera metodens för- och nackdelar känns ändå lite överspelat nu, när det finns utförliga trådar om detta. Det man kanske bör koncentrera sig på är nog det som Lasse eventuellt var inne på med sitt teströr i mollyn, det som Claes föreslog med urlakat jord och Tintomara med toarullar/cellulosa: huruvida det är önskvärt att ha en långsam kolkälla i bottnet som käk för bakterier. Det är allmänt vedertaget att torv/jordslurry används inom sötvatten på detta sätt, men frågan är om det kan användas även i saltvattnet. Jag uttalar mig nu som lekman när jag säger att jag inte ser några direkta nackdelar med att ha lite organisk kolkälla i bottnet även i saltvatten, däremot kan det ha eventuella fördelar. Kan/bör man ha liiiiite torv/jord/cellulosa/gegga från ett urkramat filter/el.dyl. i bottnet nästa gång man startar en saltvattensburk? Enligt växtexperten Tom Barr gör geggan från ett inkört urkramat filter i botten av substraten att akvariet är cyklat redan från dag ett, dvs. karet har i princip ingen inkörningsperiod och är inkört redan vid uppstarten. Det borde väl rimligen vara så även i saltvatten. Eller? (Jag känner på mig att jag kommer att få på pumpen för sådana uttalanden, men det är helt okej! )

Men lever inte de flesta akvariebakterier på typ kväve, fosfor och kol? En eventuell monokultur är väl inte sämre vad gäller näringsexport än "flerakultur"? När det inte synes vara bevisat att ympning etablerar en långlivat kultur i burken så kanske man kan betrakta ZEObak som ett vanligt foder på flaska - på samma sätt som man kontinuerligt matar fiskarna med foder så matar man korallerna med bakterierna varje dag. Och det kanske man kan få på annat sätt, helt gratis också, precis som Lasse gjort i sin molly-burk genom att röra om i filterfacket och utan tillsats av bakteriekultur?

...samt inte mycket ljus och ymnig utfodring så har vi den kompletta bilden för en low-tech a la Walstadt! Dvs. fullständigt ekologisk återanvändning.

Genom att jag under tiden blev av med cyanobakterier, att Halimeda har börjat skjuta nya skott samt att eremitkräftan ömsade skinn. Jag har tyvärr inga andra indikatorer att gå på - förutom det faktum att jag fick tömma skummarkoppen dagligen. Din gissning är nog lika bra som min gissning, nu i avsaknad av tester. Jag har ju inte experimenterat med kolmetoden förrän Caulerpa har hunnit dö tre gånger. Kolmetoden kom in senare. Det enda jag testat med Caulerpa var att dosera KNO3 samt KH2PO4, vilka du säkert förstår inte bör kunna leda till växtupplösning, utan snarare tvärtom. Så jag kan inte skylla min Caulerpadöd på galen experimentering. Jag önskar jag kunde faktiskt. Det är bättre att ha något fast att gå på än att bara gissa. Peter, ta det lugnt, på grund av tidsbrist skrev jag bara rakt på sak utan massa vänliga omskrivningar, därför kunde mitt inlägg ha missuppfattats som "surt". Jag försökte inte bemöta någon kritik från dig, och inte heller ge uttryck för mitt missnöje. Datorkommunikationen innebär en hel del förvirring, och enda sättet att undvika det verkar vara att använda massa smileys. Jag gillar inte att infoga smileys, eftersom det ser så klottrigt och barnsligt ut, men det är nog ett måste. Åter igen: jag tog ditt inlägg inte som något kritik, och inte heller kritiserade dig. Bäst att infoga en smiley för att förmedla att jag är på gott humör och tycker det är roligt att diskutera det hela: Vad jag dock läst om doseringspumpar är att de är dyra och folk verkar klaga på att pumparna inte alls helt exakta/tillförlitliga. Men de underlättar antagligen. Vilka antaganden gör jag som jag inte uttryckligen varnat för vara just antaganden? Jag har ju skrivit "subjektivt", då får folk ta det hela för vad det är. Nu förstår jag inte. I första meningen skriver du att jag har fel när jag skriver att näringsvärden kan bli farligt låga med hjälp av kolmetoden. Men redan i din andra mening säger du själv att det finns en reel risk med detta. Vad gäller? Jag tror inte att jag har fel när jag skriver att näringsvärden kan bli farligt låga med hjälp av kolmetoden. Det är ju själva påängen med metoden: att extrahera oorganiken med hjälp av bakterier. Varken du eller jag kan veta säkert, särskilt mot bakgrund av att du inte ens synes testat metoden i fråga. Jag har testat, och såg vissa förändringar i karet. Vad förändringarna beror på kan jag dock bara spekulera i, eftersom mitt akvarie inte är något labbprovrör under absolut kontrollerade former. Det faktum att Halimeda har börjat skjuta skott och kräftan ömsat kan ju bero på DSB. Det svåra är väl att förklara tidssambandet, att förändringarna inträffat under så kort tid efter kolmetodens initierande. Det svåra är också att förklara skummarens beteende. Det är därför jag framställer det jag skriver som spekulationer - jag har inget att verifiera det hela med. Och frågan är om allting blir så mycket bättre om/när jag införskaffar hobbytesterna: man kanske får någorlunda se i vilken härad mina näringsvärden ligger, men testerna kan inte förklara vad eventuella sänkningar/höjningar beror på. Jag skriver rakt på, men bara för säkerhets skull:

Japp, det är vad tråden i första hand handlar om, men det är helt tillåtet på gränsen till att uppmuntras att diskutera även annat som har med akvarieskötsel/experimentering att göra. Yes, jag är helt med dig, Peter, men när man får se tre batchar av Caulerpa dö till synes utan någon som helst anledning som vill man prova även annat, även sådant som påstås vara "quickfix" el. dyl. Nu har jag inte mätt något i karet, men rent subjektivt kan jag nog säga att kolmetoden är nästan overkligt effektiv. Åter igen: min rent subjektiva uppfattning, skall försöka testa så fort jag kan. Jag hade tid, jag var inte glömsk, det var inte så svårt att strö lite socker i karet en gång om dagen, så just den invändningen är väl lite sisådär. Däremot var det lite jobbigt efter ett tag att tömma skummarkoppen en gång om dagen. Doseringspumpar är inte heller någon garanti för framgång, jag tror att man kan manuellt dosera lika exakt. Däremot skall man vara fullt införstådd med vad metoden går ut på: metoden handlar om att ta ut extra mängder nitrat/fosfat med hjälp av bakterier. Wrang synes inte ha haft någon nitrat/fosfat att ta ut, och då blir det som att hänga en 250 MH över ett 100 liters växtkar utan CO2. En lite jämförelse oss växtakvarister emellan. Kolmetoden kan därför med fördel användas av folk som har höga värden och är medvetna om risken för att värdena kan sjunka rätt kraftigt. Värdena sjunker säkert inte till noll om man är medveten om kolmetodens effektivitet, och matar sitt akvarie ordentligt. Vad gäller CO2. Jag har läst CO2-tråden, och har egentligen inget att invända mot CO2 i saltvatten, tvärtom. Hade jag haft önskan att skapa ett renodlat växtkar så hade jag inte sålt min CO2. Men som jag tidigare berättat så är jag rätt trött på växter, och vill inte alls ha någon otrolig tillväxt på makroalgerna/sjögräs. Det enda jag vill ha är en snygg korallburk med massa makroalger. Kanske i ett 50/50 förhållande, möjligen till fördel för koraller. Och det är här det svåra verkar ligga, i vart fall för mig. Jag har kanske bara haft otur. Eller så började jag bara med sådan grinig alg som Caulerpa (ej den druvaktiga, utan den som ser ut som fjäder). Jag vet inte, men just kombinationen av makroalger och koraller som verkar vara det svåra, inte makrosar eller koraller var för sig. CO2 kan också vara rätt pilligt att ställa in och ingen verkar veta exakt vilken nivå av koldioxid man bör lägga sig på. Dessutom är det ytterligare en teknisk manick som utökar kedjan av möjliga falerande komponenter i akvariet. Mistmetoden är väl i så fall kanske utesluten i saltvatten, och att införskaffa en controller är dyrt. En sådan är dessutom ingen garanti för rätt mängd CO2. Men detta är i och för sig inte så bekymersamt i en ren saltvattensväxtakvarie, där man bara har sjögräs/makroalger.

Absolut, helt klart, alla utvikningar är tillåtna och tråden är helt öppen för alla kommentarer, teorier och funderingar. Det som händer i karet just nu är att jag, i avsaknad av några som helst tester (som är tänkta att inhandlas från nästa löning), bedömt att det borde vara nog med näringsexporten då såväl trådalger börjat lossna som röda mushrooms från GustavF börjat vittna lite. Jag har därför gjort ett uppehåll med kolmetoden och börjat mata pyttelite mer. Nu, två-tre dagar efter, ser jag en kraftig ökning av röda cyanobakterier. Vad beror det på? Jag har också försökt pytsa i liiite KNO3 som nitratkälla, då jag spekulerar att nitraten kan vara begränsande. Hittills dock ingen förbättring. Daniel (Zippert) var också på besök med lite Xeniafraggar (stort tack!!) och fotat mitt kar med sin proffskamera. Själv har jag inte orkat ta bilder än..*skäms*

Claes, den här idéen är närmast ett standardråd för växtkar i sötvatten utan extra koldioxidtillsats. Man strör liiite torv, eller lite urlakad jordslurry på bottnet (less is more) som käk för bakterier, och täcker det hela med det bottensubstrat man sedan vill ha i karet. Fasen, det kanske jag borde ha gjort även i saltvatten, jag visste inte att en idé från sötvatten kunde appliceras i salt. Attans också...

Ja, som sagt, Lasse, jag inbillade mig massa sent igår kväll, sorry. Men om man tar det i sak så medger jagatt jag varit helt klart lite väl fokuserat på näringsexport, och det hänger samman med att jag inbillade mig (vad annars) att jag hade alldeles för taskiga vattenvärden, som t o m tog död på mina sniglar. Jag föreställde mig att i o m att jag hade bland annat ca 3 ppm fosfat när jag testade mitt vatten hos GustavF (och eventuellt ännu mer) så var/är det akut med näringsexport. I samma veva började jag i smyg läsa Svärds vodkatråd, hoppade därefter till sockertråden, fortsatte vidare till RC:s motsvarigheter till dessa trådar, var inne och nosade på diskussionen om zeovit där också. Jag gillade faktiskt jämförelsen som Boomer gjorde där om att de inre porerna i zeoviten är så pass små att för att få in bakterierna in i dessa nanoporer är ungefär som att försöka trycka i en mellon i rumpan på sig själv! Hur som helst, jag hade inget att förlora, så jag valde att testa kolmetoden. Det var en mycket intressant information som fördes på tal av dig: du ansåg/-ser att bakterierna behöver adhesion, "stolar" att sitta på, för att kunna föröka sig. Claes är av en annan uppfattning. I praktiken såg jag att jag kunde skumma ut massa lättgul-grå-mjölkaktig skum, även då jag inte rörde runt i karet. När jag skrapar rutorna/stenarna med borsten så kokar skummaren nästan över av skummet, det är faktiskt rätt häftigt att se. Jag tror att ni båda har rätt, men det är bara en observation, jag har inga teoretiska belägg eller yrkeserfarenhet att backa det upp med. Jaja, hoppas att jag inte avskräckt dig, Lasse, och alla er andra, från att kommentera i tråden, ber åter igen folk om ursäkt.

Det var Claes som nämnde Majzena/potatisstärkelse, men han rekommenderade inte det, utan bara konstaterade vilka andra lättillgängliga kolkällor som finns till hands. Vad gäller det här med experiment i en väletablerad burk så skulle nog inte jag överhuvudtaget vågat att göra några. Tvärtemot vad många kanske tror så är jag en fegis, eller låt oss säga försiktig akvarist. Hade jag en härlig, färgstart och välmående burk så skulle inte jag drista mig till att hålla på med några experiment, där skulle jag nog ha varit mer än ortodox. Och koldioxiden-testerna: jag har tyvärr sålt min CO2-anläggning för sötvatten för att få loss pengarna till saltkaret. Jag vill ju dessutom även kunna ha koraller, och jag vet inte hur dessa reagerar på lägre pH som man kanske får med CO2. Att ha åter igen en utpräglad växtburk, fast nu i saltvattnet lät inte direkt lockande, men hade jag haft CO2 idag så hade jag kanske testat väldigt väldigt försiktigt.

Det är lugnt, Rebecka, det var som sagt jag som överreagerade. Fast jag vet inte om mina experiment har gått överstyr.. Möjligen kan den initialla nitrat/fosfatgödningen ha gett upphov till mina trådalger på en sten, detta är en väldigt plausibel förklaring, men å andra sidan så har tre batchar med Caulerpa krashat i min burk och då måste det väl ha släppts ut den näring som fanns uppbunden i makroalgen ut i vattnet (när den väl brytits ner av bakterierna). När det gäller kolmetoden återstår det fortfarande att se vad den kan lastas för. P.S. Jag vill också ha små dinosaurier. D.S.

Kul att även en gammal räv som du Stig tycker att diskussioner som då och då blommar upp här kan ge dig något av värde! Det är i och för sig inte alls meningen att här diskutera Wrangs missöde, tyckte bara att det var lite märkligt att han vågade testa kolmetoden när värdena redan var omätbara och det synes varnas rejält på RC för koltillsatser just i sådana lägen (nivåer nära noll). Själv är jag kanske - precis som du märkt - lite överförsiktig med koltillsatsen, men även med mina blygsamma doseringar får jag tjockt skum i skummarkoppen samt gråaktig hinna på akvarierutor/stenar/mikroalger, så även 1/4 del av en gram förefaller räcka. Tidigt imorse blandade jag förresten 1 del socker med en del potatismjöl, bara för att jämföra effekten, men har hela dagen varit på jobbet idag och inte kunnat observera skillnaden mot bara rent socker.

Hej allihopa! Verkligen ledsen för det jag skrev igår, borde ha helt klart sovit på saken, det var sent, jag var trött och led lite på sömnbrist, ingen bra kombination, lätt att missuppfatta uttalanden i en opersonlig dator-till-dator kommunikation. Känns nästan pinsamt att läsa min egen klagosång. Sorry, gott folk, för den utvikningen, skall förhoppningsvis inte upprepas igen. Vi kan väl återgå till saken och glömma den lilla parentesen? Har inte haft tillgång till datorn förrän nu, så skall försöka ta era inlägg i tur och ordning.

Det här är helt irrelevant för diskussionen i sak, men jag ville bara skriva av mig. Jag kanske missuppfattade stämningen som något fientlig, ni får då ursäkta mig för missuppfattningen. Men. Jag förstår inte riktigt somligas inställning till mina experiment. Dubla budskap så det förslår. Man säger/antyder att jag borde sluta dumma mig och upphöra med experimenteringen, köra som vanligt/vettigt folk: RO-vatten, någon timme ljus per dag i början, Rowaphos (el. motsvarande), massvis med levande sten, en drös med betare osv. osv., och lämna experimenteringen till ett senare skede, när allting är inkört och stabiliserats sig. Å andra sidan brukar standardrådet för dem som har ett inkört och skitfint kar vara att inte röra någonting av rädsla för att sabba någonting. För det är visst inte kul att spela rysk roulette med en burk där det levande innehållet är värt minst ett par tusenlappar. Tänk Wrangs tråd där han började med kolexperimenteringen i ett kar med redan omätbara nitrat/fosfat-värden och det höll på att gå åt pipan rejält. Där blev det dock snyft och björnkramar, så är icke i mitt fall. Men man skall alltså inte experimentera i en nystartad och trist burk, och inte heller i ett väletablerat och kanonsnyggt kar. När kan man göra det då? Och allt detta samtidigt som de flesta läser mer än gärna om hur andra experimenterar, både för eget intresse och för att kunna fördöma. Jag förstår uppriktigt sagt inte problemet. Jag började med att plantera Caulerpa, hade inga überkänsliga acroporor, gött lite med nitrat och fosfat för att underlätta för Caulerpan att ta sig - är detta så förkastligt? Efter att Caulerpan krashat, har jag försökt att plantera den på nytt, denna gång utan extra oorganisk gödning, är detta också förkastligt? Tredje gången gillt trodde jag, trixade inte med vattnet på något sätt och planterade Caulerpan igen - nytt krash. Bör det också fördömas? Under tiden har det dött fem snäckor och så småningom en av mina två eremiter, bör jag lastas för detta och på vilken grund? - när jag själv inte vet orsaken. Det kan vara för lite syre p g a Caulerpa-krashen, men jag vet inte, och ingen annan heller för den delen. Den andra eremiten verkar trivas och har precis ömsat skal. Strax efter tredje krashen med Caulerpan har jag införskaffat skummare och börjat köra med kol/bakteriemetoden som näringstransport. Halimeda har börjat skjuta skott, knappolyperna har börjat öppna sig. Vad är problemet?? Vad är det jag gör som är värt att fördöma? Jag ställer min burk till experimenteringens förfogande, och numera verkar det enbart vara Claes som helt neutralt lämnar mycket intressant information, utan små pikar/vinklingar/dumförklaringar. Är det för att jag börjat med kolmetoden överhuvudtaget? Är det för att jag har en liten burk? Är det för att jag i början av tråden vågade sticka ur mängden och rubbade hackordningen, när jag ville se referenser till vad folk påstod, och där ingen kunde lämna några förrän jag själv - med först Lasses (missade först) och sedan Claes hjälp - upptäckte vilka små mängder näring vi talar om. Vad är det frågan om? Ta istället chansen och ventilera era åsikter, idéer och spekuleringar, något som ni aldrig skulle våga testa i era perfekta burkar och låt mig testa i ert ställe. Jag fyller ju inte upp karet till brädden med vodka eller har en dsb gjord av socker. Jag pinkar inte i karet. Jag tömmer inte karet och låter det torka i brännande sol (som det händer i naturen). Jag testar enbart det som för mig låter rimligt. Dessutom är det inga tidigare oprövade grejer det gäller heller: istället för vodka tog jag socker och nu även stärkelse/potatismjöl. So what? Det är så försvinnande lite att det inte är ens värt att nämna, jag tror att mera skit kommer via luften hos er med stora öppna kar. När man säger att det vore bättre att i ett fungerande kar "kolla vad små tillsatser och avvikelser kan medföra" är det faktiskt inte övertygande alls. Det är ändå aldrig fråga om labbmiljö, det är inga dubbelblinda studier vi håller på med. Att pytsa i små tillsatser i ett större fungerande kar (vilka de flesta här på forumet har) kan bli som ett piss i Missippissi. Där kommer ägaren/experimenteraren snarare att drabbas av placebo-effekten och tycka "Oj vad mina koraller har slagit ut, oj vilka färger de har fått, så här fina har de aldrig varit" osv. Det är enligt min mening lättare att se skillnader i en liten burk där tillsatserna är relativt stora. Jaja, som sagt - kom med någorlunda bärkraftiga idéer som ni vill få prövade så kan jag förhoppningsvis testa. Ledsen om jag trampat på några ömma tån.

Aha, coolt! Vad jag menade med "GI-recept" var att man kanske kan blanda lite olika energikällor, typ: 1 del glukos, 1 del fruktos och 1 del potatiskmjöl el. dyl, så att bakterierna alltid har något att käka på. Ungefär som en förbränningsmotor, där bränslet förbrukas i massa små explosioner gentemot om man skulle sätta eld på en en tunna bensin med en gång. Detta var bara en lekmannatanke utan något som helst vetenskapligt stöd.

Jag tillsatte 1/4 av ett kryddmått (0,25 g?) för mina 30 liter vatten. Det borde väl inte finnas någon som helst risk för karet att börja jäsa som ett surdeg över kanterna, eller? Och inte heller sänka pH när jag har ett KH på ca 16 och möjligen ca 500 i kalciumhalt, eller? Frågan blir väl snarare istället om så lite potatismjöl ger någon som helst effekt på tillväxten av bakteriestammen? Jag är som sagt ingen kemist, utan försöker bara extrahera lite praktiskt användbar information från vad du Rebecka, Claes och Lasse anför i tråden.

Jag ser ingredienserna till ett framgångsrikt recept för "dunderhonung" för burken! Jag strödde i det som fanns till hands - potatismjöl, vi få se vad som händer härnäst. Man kanske borde blanda olika energikällor för bakterier, med olika "GI-index" så att säga? Morphriz: odla kiselalger? Nja, låter inte särskilt lockande, särskilt med tanke på att jag ser hur mina "knappar" lider av kiselagerna. Kiselalgerna är fula som stryk. Det får räcka med de trådalger som jag har på en sten.

Ja, huvudsaken är att de synes finnas "frisimmande" i vattenkolumnen och kan skummas ut. Spolas de bort av strömmen från fästytorna eller multiplicerar sig i vattenkolumnen är nog snarare en teoretisk fråga. Anledningen till att jag började med kolet var av ren desperation: jag fick varken Caulerpan igång (trots oorganisk gödning) eller fick betare att överleva. Hur skulle näringstransporten då ha sett ut? Jag är inte heller benägen - i vart fall just nu - att göra en omstart med sandsköljning och liknande, då jag börjar se småkryp och maskar rota i sanden, lite fjädermaskar i stenen osv. Att göra "abort" i ett sådant till synes levande skede är nog lite förhastat. Ser jag däremot att precis allting dör och vattnet börjar lukta eller liknande, då kan det bli aktuellt. Jaja, hur som haver så hoppas jag få tag på lite levande filter i form av makroalger/koraller snarast så jag slipper kolmetodens eventuella risker.

Förresten, kom att tänka på en sak: är man ute efter bakterier kan man väl suga ut lite skummarskum ur skummarkoppen med en pipett och dosera direkt in i karet? Istället för att ha en zeovit/blåmadrass-substrat. Då kan man t o m köra med target-feeding genom att rikta pipetten.

Dvs. utan att kunna gå omvägen med slabbandet med phytoplankton-flaskorna/reaktorerna? Hur kontrollerar man då att man har en normalpopulation av bakterier, varken för mycket eller för lite? Att det borde vara genom att anpassa kolmängden förstår jag, men hur? Det borde väl vara i så fall genom lite trial-'n-error? Känner faktiskt att jag börjar bli nyfiken på att förutom kunna odla korallmat inne i karet så att säga.

Vad är fermentering? Sökte på google (define:fermentation) men blev inte klokare. Var finner man acetat, i vilka ämnen?

Men blir inte det "system overload" om man lösgör så mycket bakterier på en gång? Jag är ju inte så insatt i vad koraller har för preferenser i matväg: äter de någon särskilt sorts bakterier, eller allt som kommer i korallernas väg?

Bjarne: stort tack! Skall kolla där, du har ingen aning om vad priserna brukar ligga på för en näve alger? Janne: åå, fast som Claes säger, och som också bekräftas i praktiken (inte bara av mig) så verkar det inte behövas någon grogrund/"stolar"/adhesion, utan det räcker enbart med vattenkolumnen för bakterierna. Skall se om jag får tag på lite alger så kan kolmetoden kanske bli en liten parentes i mitt kars historia.

Men bakterier på flaska är ju ändå ingen garanti för att just dessa är mera livskraftiga/prolifierande än några andra, eller? Dvs. det är väl inte helt givet att just flaskbakterierna förökar sig men inga andra.

Tack, Claes, efter Lasses inlägg började jag undra om jag ser fulla och fula skummarkoppar i synen och bär dessa till toan i sömnen eller något. Jo, det är det man/jag är orolig för. Det är väl inget som säger att en mycket giftig/parasitisk bakteriestam inte skulle kunna främjas och göra livet surt för akvariets övriga invånare. Det är just detta som gör att jag tänker avsluta kolexperimenteringen fr o m idag, och skrapa ihop medel för att beställa lite alger aus Deutschland. Fördelen med kolmetoden har ju annars hittills varit att jag blev av med röd cyano och kiselalger (peppar peppar) på bara en vecka. Å andra sidan kan någon kanske säga att jag skulle ha blivit av med dessa även utan sockret (vilket jag inte tror, men ändå). Jag vet inte.

Det går att skicka flera varor i samma veva, har testat nu (men ej beställt), jag tror gränsen för 18,90 frakten är upp till 3 kg. Jag använde mikrogödning för sötvatten med mycket järn i (Mikro+).