daniel_i_malmö

Vilken butik sa detta? Dåligt av dem. Antingen okunnighet eller samvetslöshet. Sådana butiker bör få höra att de gjort fel och också veta att ryktet sprider här på saltvattensguiden, en site som utan tvekan är en av de största inspirationskällorna för sveriges saltvattensakvarister. Förhoppningsvis bättrar de sig under hot...

Matz, jag har precis som du varit akvarist i flera decennier, och varit intresserad av saltvatten men avstått mycket tack vare dess miljöpåverkan. För några månader sedan startade jag mitt första saltvattensakvarium. Min avoga inställning mot saltvattensakvaristiken grundade sig när jag arbetade i en akvarieaffär i slutet av åttiotalet och några år framåt. På den tiden var kunskaperna bland de allra flesta saltvattensakvarister betydligt lägre än idag. En hel del av dagens tekniska tillbehör var inte heller utvecklade. Koraller betraktades som lite mer långlivade snittväxter, man köpte en eller två och hade dem tills de tynat bort efter ett halvår. Att att det skulle gå att föröka dem var inte något som man ens övervägde. Samma sak gällde många fiskar och definitivt alla anemoner. Det hela kändes mycket olustigt för mig som ung akvarist som hittat till hobbyn främst tack vare mitt natur- och miljöintresse. På senare år har det skett en enorm utveckling, och numera klarar även relativt nyblivna saltvattensakvarister av att hålla och föröka en hel del korallarter. Flera saltvattensfiskar odlas en masse, ffa clownfiskar. Med lite efterforskningar kan man hitta andra odlade arter, bland annat här på SG. Nu när jag blivit saltvattensakvarist tänker jag försöka tillämpa den kunskap som finns inom hobbyn numera för att försöka ge akvarieinvånarna ett bra liv. Jag kommer att i största möjliga utsträckning köpa odlade djur. Jag är inte motståndare till vildfångst om det sköts snyggt men anser att utvecklingen mot allt mer odling av saltvattensdjur bör uppmuntras. MAC certifiering som nämns ovan har jag hört mycket gott om. Tyvärr finns det ingen MAC certifierad i Sverige men jag kommer definitivt att fråga efter djur från MAC certifierade leverantörer när jag handlar i affär, konsumentmakt påverkar marknaden! I min sorgligt dåligt uppdaterade projekttråd här på SG skriver om samma resonemang.

Det finns en hel del saltvattensfiskar som är relativt lättlekta. Clownfiskar och frökenfiskar fick vi ofta lek på när jag arbetade i akvarieaffär. Att föda upp ynglena är däremot i de allra flesta fall betydligt krångligare än med sötvattensfisk, eftersom de kräver foder av betydligt mindre storlek, typ plankton. Kardinalfiskar är munruvare och där slipper man en del av problemet med uppmatning i början.

125 liter, två segelfensmollies. Än så länge....

Håller med där. Har inte riktigt förstått hur det skulle kunna vara bättre att kväve stannar i de steg i kvävecykeln som ligger före nitrat.

Wow, detta måste vara det mest lovvärda och ambitiösa projekt startat av en enskild hobbyakvarist i Sverige på mycket länge! Jag är mäkta imponerad och tacksam över att du delar med dig av din kunskap på detta sätt! Föredömligt pedagogiskt upplägg med enkla förklaringar och underrubrikerna Påverkan, Orsaker och Åtgärder. Jag är alldeles för ny inom saltvattensakvaristiken för att hårdgranska faktainnehållet men i de första versionerna av sådana här dokument finns det alltid en risk att tvetydiga formuleringar eller felaktigheter har smygit sig in. Jag hoppas att alla kunniga och erfarna akvarister tar författaren på orden och kommer med konstruktiv kritik om sådan behövs, utan att låta det glida över i hetsiga debatter i kontroversiella frågor! Det enda jag själv skulle vilja kommentera efter att ha skummat innehållet är en petitess i sammanhanget; att du dokumentet igenom kallar kvävecykeln för nitrogencykeln. Kvävecykeln heter just det på svenska. Nitrogencykeln är svengelska och knappast ett etablerat begrepp. En sökning på google på 'nitrogencykeln' eller 'nitrogen cykeln' ger tre träffar varav två är på saltvattensguiden respektive zoopet. En sökning på kvävecykeln ger hundrafallt fler träffar. Fast viktigast av allt är att kvävecykeln är ett mycket mer självförklarande begrepp, det är kväve som cirkulerar. Vad nitrogen är tror jag färre svensktalande vet. Jag tycker det borde stå 'Kvävecykeln (engelska: nitrogen cycle) handlar om...' istället för 'Nitrogencykeln, även kallad kvävecykeln, handlar om' och att sedan ordet kvävecykeln används i resten av dokumentet. Kanske vore en engelsk-svensk ordlista med vanliga akvariekemibegrepp ett lämpligt appendix?

Var köper man sådana? Hur kopplar man in dem? Hur fungerar de? Kan de fördröja på valfritt håll, dvs antingen av eller på?

Inom de närmsta dagarna kommer jag att lägga upp bilder på akvariets första invånare, både avsiktligt inköpta och sådana som bara dykt upp ur den levande stenen. Tack för de uppmuntrande kommentarerna!

Efter någon dag klarnade vattnet: Höger sida: Vänster sida: Från soffan: Som ni kan se hade jag ännu inte hängt upp belysningen utan den fick ligga direkt på akvariet. Jag hade den bara tänd någon timme per dag.

Efter den sorgliga synen av en död tryckare fortsatte jag att lägga i stenen i akvariet. När jag lagt i den sista stenen gjorde jag en ny upptäckt. I botten på frigolitlådan som den levande stenen transporterats i sprattlade en putsarfisk: Fisken såg minst sagt medtagen ut, och att den överhuvud taget hade överlevt kändes som ett mysterium. När frigolitlådan stod plan var det inte mer än några milimeter vatten i den. Jag började genast sakta droppa in fisken och fortsatte inreda akvariet. När fisken var inkoppad släppte jag ner den i akvariet. En liten stund stod den nere i främre hörnet: Efter någon minut simmade den bakom stenen och försvann. Jag såg den aldrig igen. Utan avsikt hade jag lyckats inleda min saltvattenskarriär med två dödsfall i akvariet innan det ens varit igång en vecka. Det kändes inte lustigt. Jag hoppas innerligen att Planteimporten inte avlivar fiskar på detta sätt varje gång de säljer levande sten.

Samma dag åkte vi till Köpenhamn för att besöka tre affärer med saltvatten och köpa levande sten. Vi besökte Akvarieudstyr, Klovnfisken och Planteimporten. Akvarieudstyrs anläggning och utbud såg fin ut, men jag handlade inget där. Klovnfiskens anläggning var mindre imponerande med en del sjuka fiskar. Hos planteimporten köpte jag 15 kg levande sten. Väl hemma började jag lägga i den levande stenen i akvariet. Plötsligt såg jag något konstigt i en av stenarna: Det såg ut som en fiskstjärt och det visade sig stämma när jag plockade upp stenen. Det var stjärten på en stel och stendöd blå tryckare. Det gick sådana i akvariet jag köpte stenen ur, och denna hade tydligen sökt skydd i en av 'mina' stenar. Den döda fisken satt ordentligt inkilad i stenen men med en kniv lyckades jag lirka ut den:

Lördagen den 21 oktober, knappt en vecka efter att jag fyllt akvariet med begagnat saltvatten, fick jag sand och lite småsten som av min partner in crime, kollegan i Malmö Akvarieförening som köpte en Chromiskub samtidigt som mig. Sanden och stenen hade han köpt på annons och fått över när han fyllde sitt akvarium. Sanden kom från ett etablerat akvarium, och trots att den stått utan nämnvärda mängder vatten i en plastback i något dygn fanns det ett par borstmaskar i den som fick följa med ner i mitt akvarium. Jag hade någon dag tidigare köpt ett par segelfensmollie som jag långsamt vande in i saltvatten. En av dem kan skymtas uppe i högra hörnet på bilden ovan.

Nu är väl detta barnsjukdomar som Tunze säkerligen kommer att få bukt med, men lite lustig skulle man nog kunna göra sig över de här som utan att ha sett varken Tunze Nanostreamer eller Hydors motsvarighet Koralia dömde ut de senare med uttalande i stil med "Nä tack, jag väntar på Tunze så man vet att man får kvalité". ;-)

Jag förstår att alla bilder på ett halvfärdigt akvarium i den här tråden kan vara ointressanta, men jag dokumenterar det nog mer för min egen del än för er. Hursomhelst, i morgon kommer det bilder på levande djur, och tyvärr också döda. Missa inte den sorgliga och illustrerade historien om hur jag lyckades både få en död tryckare och en död putsarfisk i mitt akvarium, innan det ens varit igång en vecka.

Vi bestämde oss för att försöka förhandla oss till ett ännu bättre pris om vi tog båda akvarierna. Resultatet av vår förhandling blev att vi fick två helt nya Chromis-set (dvs inte de utställda) till vrakpriset 800 euro. Om vi räknade in kostnade för salt och vars en saltmätare skulle vi för lite drygt 4000 kronor var få allt vi behövde för att starta med saltvattensakvaristik. Nu fanns det ingen ursäkt att låta bli, åtminstone inte enligt de akvarietokiga medresenärerna som hetsade oss mot ett impulsköp. Vi slog till. Nu var det dags att ringa hem till våra respektive i Sverige och förklara att det behövdes göras plats för ett akvarium till. En smått skrämmande uppgift när man som jag redan tänjt sambons gränser med ett tvåmeters sötvattensakvarium i vardagsrummet. Det hör till saken att jag bor i en tvåa på 49 kvadrat. Samtalet gick dock mycket lättare än väntat tack vare att det rörde sig om saltvatten. Min sambo är sedan många år en passionerad dykare och som sådan är hon mycket intresserad av revens djurliv. Bildpaus: Skummaren startad i det begagnade saltvattnet:

I början av 2006 var reste jag runt i Centralamerika och passade på en karibisk ö på att ta dykcertifikat. Det fantastiska djurliv, högt som lågt, som fanns under ytan spädde ytterligare på mitt intresse för saltvattenfaunan. Längre än till att läsa och drömma om saltvattensakvarium hade jag dock inte kommit när Malmö Akvarieförening besökte Zierfischmesse i Duisburg i slutet av september. I en av montrarna stod två Aqua Medic Chromis 125 liters saltvattenskuber. De utställda akvariumen skulle sista dagen säljas till reapriset 450 euro, komplett med möbel, skummare, cirkulationspump och 150 W MH-belysning. Eftersom vi hade en återförsäljare av Aqua Medic produkter i resesällskapet fick vi veta att detta var ca halva butikspriset i Sverige, och till och med mindre än vad svenska butiker får betala i inköpspris. Det lockade naturligtvis, och jag sporrades också av att en kollega i Malmö Akvarieförening, en återfallssaltvattnare, var intresserad av det andra akvariet de hade till salu. Dags för bildpaus: Genom en av Malmö Akvarieförenings medlemmar kunde jag få tag på saltvatten från en stor väl fungerande saltvattensanläggning. Fem tjugofemliters dunkar släpades upp i lägenheten och tömdes i akvariet den 16 oktober:

Ett stort skäl till att jag avstått från saltvattenshobbyn är det jag såg när jag för 15-20 år sedan arbetade i en akvarieaffär som sålde saltvatten; hur kortlivade de vildfångade fiskarna och framför allt korallerna var i de flesta akvarium. Många saltvattensakvarister verkade på den tiden betrakta koraller som långlivade snittblommor; var tredje till var sjätte månad var det dags att fylla på i akvariet för då hade korallerna i akvariet dött av (de hade några enstaka levande koraller nedstuckna bland färgade korallskelett). Denna slit-och-slängmentalitet kändes inte bra, särskilt som det rör sig om djur som plockas från naturen. På senare år har jag via internet upptäckt de enorma framsteg som skett inom saltvattenshobbyn. Odling av både koraller och fiskar är inte längre en utopi och även relativa nybörjare har en god chans att få enklare koraller att växa till sig. Detta gjorde att jag på allvar började fundera över att starta upp ett saltvattensakvarium. Trenden med nanoakvarium lockade också eftersom jag bor i en liten lägenhet. Lite fler bilder: I kartongen med akvariet låg också skummare, cirkulationspump och en list att lägga över akvariet: Cirkulationspumpen pumpar 1200 l/h. Skummaren sitter i en behållare som hängs på baksidan av akvariet. I behållaren sitter också ett hjul av skumgummi som cirkulerar när vattnet från skummaren rinner över det. En del av hjulet är hela tiden ovanför vattenytan så att filtermaterialet syresätts ordentligt. Detta är en konstruktion jag känner igen från sötvattensakvarium, där denna konstruktion anses ge väldigt bra biologisk filtrering, dvs de syrekrävande delarna av kvävecykeln gynnas av syresättningen. Frågan är dock om det verkligen behövs i detta fall då vattnet som kommer ur skummaren lär vara ordentligt syresatt. Tills skummaren följer en pump som pumpar 2000 l/h. Så här ser skummaren ut innan den monterats: Skummaren på plats, dock utan skummarkopp:

Hej Startar en tråd om mitt första saltvattensakvarium. Jag startade det i mitten av oktober. Jag har inte kommit loss att lägga upp bilder förrän nu så jag börjar med lite gamla bilder och arbetar mig framåt i tiden. Först lite bakgrund: Jag har haft sötvattensakvarium sedan sedan tioårsåldern, dvs i drygt tjugo år. Akvarieintresset har alltid varit relativt 'seriöst', jag har arbetat i akvarieaffär, haft stor akvarielokal och sitter sedan flera år med i Malmö Akvarieförenings styrelse. Detta till trots har jag aldrig förr prövat på saltvattensakvarium, även om nyfikenheten har funnits där. Nu lite bilder: Akvariet kom i tre kartonger, en för akvariet, en för möbeln och en för belysningen (ej på bild): Möbeln fick man montera själv. Det var lite förvirrande att botten och toppskivan var exakt lika, det spelade ingen roll vilken man satte var. Många skruvar. Jag fick en mutter extra, vilket förvirrade mig en del. En kort stund blev jag lite orolig att jag missat att skruva fast något. Inte så roligt när det ska stå ett akvarium på möbeln... Bara dörren kvar. Att få dörren att hänga rakt visade sig bli det svåraste. Möbeln klar och akvariet på plats. Det passade precis i en hörna mellan två dörrar som tidigare varit omöjlig att använda till något.

När Malmö Akvarieförening var på Simontorp förevisades vi bla. en anläggning som var för korallodling. Det stod bla en hel del koraller i ett stort runt kärl (2,5-3 m i diameter) med kraftig belysning över. Korallerna stod på ett galler en bra bit över botten. Systemet var stort med stooora filterbehållare/sumpar i seriekoppling. Möjligtvis att Simontorp köper in korallerna och drar upp dem vidare i sin anläggning? Men något sådant nämndes inte. De hade också en hel del svenskodlade clownfiskar, men dessa hade de ej odlat själv.

Du har möjligtvis inga bilder på hur det ser ut inuti inbyggnadslådan och apparatlådan? Jag antar att det är rätt enkelt att koppla det men hade ändå varit intressant med lite bilder.

Riskerna med inavel på fisk är minimala, förutsatt att man utgår från sunda individer. Det tycks ofta finnas en vag uppfattning om att inavel automatiskt skulle förstöra djuren, att arvsanlagen skulle degenereras av att två besläktade individer får avkomma. Så är det naturligtvis inte. Har föräldradjuren friska gener får avkomman dessa gener. Mutationer kan förstås ske. Om man däremot börjar urvalsodla på någon särskild egenskap är risken betydligt större, eftersom man då om man har otur kan råka även urvalsodla på någon dålig egenskap som döljt sig i arvsanlagen.

Wow... tack för tipset. Tur man sitter med laptopen i soffan och laddar om SG var tredje minut typ, annars hade man ju missat sådana godbitar.

Jag tänker på kyla under transporten. Så här i vintertider kan paketet utsättas för minusgrader. Nu tror jag inte det är ett så stort problem, skotten verkar vara härdiga. När de väl börjat rota sig och få blad menar många att de är rätt känsliga för flytt.

Låt oss få veta hur det går, om de kommer fram och om de verkar ha klarat av eventuell kyla. Du får vara försökskanin. Funkar det för dig beställer jag också... ;-)

Hehe Tackar!