Petter N

Jag hade två i mitt förra akvarium, ett RSM 130D. Jag tror dock att man får tänka på att man har tillräckligt av lite större fiskar (kirurgstorlek) för att putsarräkorna ska ha lite olika fiskar att putsa. Mina putsarräkor gillade att putsa kirurger men också mina psuedanthias. Skilllnaden mellan räkorna och t ex en pusarfisk är att den fisk som tröttnat på att bli putsad lätt kan komma undan med ett simtag.

Första gången på länge som an har något kul att berätta. En av mina putsarräkor har under en tid gått och burit en stor mängd rom. I går kväll innan jag skulle lägga mig såg jag i skenet från en läslampa som står nära akvariet att hon höll på att släppa i från sig massa mycket, mycket små räklarver/yngel. Jag har ingen aning om hur många men det var hundratals. Fantastiskt häftigt. Vore kul om någon klarar sig.

Byter 12-13% av vattnet varannan vecka. Någon eller några gånger per år gör jag dessutom ett lite större vattenbyte på ca 25%. Akvariet är 275 liter + sump ca 80 liter.

Jag har nu höjt upp salthalten i karantänsakvariet till 1.025 och börjar idag att medicinera med Odimor-P. Denna medicin innehåller kopparsulfat och grön malakitoxolat. Ska tydligen hjälpa mot bl a Oodinium och Cryptocarion.

Själv betalar jag omkring 750 kr (+- några tior beroende på saltmärke) för 25 kg salt hos min lokala handlare. Själv har jag varit nöjd med Tropic Marin Pro Reef och Red sea coral pro. Det senare brukar ger ett något högre KH.

Eftersom pH har sjunkit i mitt akvarium (275 liters) kommer jag åter börja med att ersätta avdunstat vatten med kalkvatten. Avdunstningen är ca 2 liter per dygn. Kalkvattnet består av 3 tsk pulver i 5 liter vatten.

Jag hade två i mitt RSM 130D. Det funkade bra, även om jag under långa tider inte såg ett spår av räkorna. Väldigt skygga och gömde sig under långa tider. Glasrosorna försvann kvickt, även om de var ganska få från början. Inga problem med övriga invånare som bestod av bl a eremitkräftor, snäckor, putsarräkor och en boxarräka (stenopus hispidus).

Min filfisk gillar att knapra Xenia. Inga problem dock eftersom jag har stora mängder sådana i mitt akvarium. Har inte sett att den rört några andra koraller. Jag har haft störst framgång vad gäller glasrosor med pepparmintsräkor (Lysmata wurdemanni).

Nitriten låg någonstans mellan 0,1 och 0,25.

Helgens mätningar i 275 liters akvariet: Temp: 26 grader Salthalt (Refraktometer): 1.024 NH3/NH4 (Salifert): - NO2 (Salifert): 0 NO3 (Salifert): 5 pH (Salifert): 7,4 KH (Salifert): 8,9 PO4 (Hanna): 0,28 Mg (Salifert): 1305 Ca (Salifert) 450 Nitraten har sjunkit till en bra nivå. Även fosfaten har sjunkit. Magnesium- och kalciumvärdet är mycket bra. Det som sticker ut är att pH har sjunkit till en låg nivå. Jag förstår inte orsaken till detta då KH är bra. Den kommande veckan kommer jag att tillföra följande tillsatser: 2 ml Red Sea NO3:PO4-X/dag (2 ml mindre än förra veckan) 1 ml Salifert KH+PH Buffer/två gånger i veckan (samma som förra veckan) 1 ml Red Sea Foundation ABC+/varannan dag (samma som förra veckan) 2 ml Red Sea Reef Energy A/dag (samma som förra veckan) 2 ml Red Sea Reef Energy B/dag (samma som förra veckan) 1 ml Grotech Magnesium pro instant /varannan dag (samma som förra veckan) Helgens mätningar i 54 liters karantänsakvariet: Temp: 26 grader Salthalt (Refraktometer): 1.015 NO2 (Salifert):0,2 pH (Salifert): 7,5 KH (Salifert): 7,0 Utslag på nitraten. Någonstans mellan 0,1 och 0,25. Mätte inte NH3/NH4 men jag gjorde efter mätningar ett 22 litersvattenbyte (vilket jag gjort varje dag sedan fisken hamnat i karantänsakvariet). pH är lågt. Vet inte vad detta spelar för roll, men lågt pH är vad jag förstår en fördel i akvarium som innehåller ammonium/ammoniak. Jag kommer att fortsätta att sakta öka salthalten. Tyvärr konstaterade jag att min matvägrande percula-clownhona var död i morse. Tråkigt då jag har haft den i nästan tre år, d v s det var en av de första saltvattensfiskarna jag införskaffade. Helgens bilder:

Kollar nitriten i morgon, så får vi se.

Konstaterade att min percula-clownhona har magrat och har slutat äta helt. Övriga fiskar ser ok ut.

Helgens mätningar i 54 liters karantänsakvariet: Temp: 26 grader Salthalt (Refraktometer): 1.009 NH3/NH4 (Salifert): 0,25 pH (Salifert): 7,7 KH (Salifert): 5,4 Fiskarna i akvariet ser ok ut. Jag kommer att tillföra 1 ml Salifert KH+PH Buffer vid varje vattenbyte för att ph och KH ska förbli stabilt på en något högre nivå. Jag kommer att sakta höja salthalten och när jag sedan når en salthalt på 1.025 kommer jag börja medicinera mot oodinium. Jag mätte nitrat i 275 liters akvariet och detta visade 7,5. Nitraten har således sjunkit. Jag kommer därför minska mängden NO3:PO4-X från 6 ml per dag till 4 ml per dag.

Lite bilder från förmiddagen:

Dagens nyheter: 1) Inga fiskar visar sjukdomssymtom. 2) Den svarta polymnushonan har blivit galet aggressiv och biter perculahonan sönder o samman. I stora akvariet var perculan den aggressivaste fisken, men nu tycks det vara omvänt. Detta har tvingat mig till att skilja fiskarna från varandra och de två polymnusclownerna är satta i en fängelsecell, d v s de får vara instängda i fiskfällan. I annat fall skulle polymnushonan utan tvekan ta livet av perculahonan. 3) Ammoniakhalten har ökat till 2,5. Jag gör därför två vattenbyten på 22 liter vardera.

Hittills har mina orangea clownfiskar (Amphiprion percula) överlevt det mesta. Jag har haft ett par sedan jag började med saltvatten 2010. De har överlevt vitaprickutbrott och en akvariekrasch där alla övriga fiskar dog (orsaken till denna vet jag inte, men fiskarna uppvisade förgiftningssymtom). Vi denna krasch såg clownfiskarna helt opåverkade ut. Nu har jag ett rejält utbrott av vad som troligen är sammetssjuka (oodinium) där samtliga mina fiskar har smittats och många dött, men så här lång verkar perculaclowerna ok, även om de under en kort period också hade symptom. Slutsats: Perculaclowner är tåliga!

En av de svarta clownfiskarna i karantänskavariet har fått prickar igen. Detta tyder på att det verkligen rör sig om Oodinium eftersom hyposalinitet inte funkar riktigt. Att symptomen på fiskarna ändå minskar tror jag beror på att den lilla mängd inredning som finns i akvariet, vilket gör att när parasiterna lossnar har de ingenstans att ta vägen och många av dem föjer med ur akvariet i samband med de dagliga vattenbyterna jag är tvingad till för att hålla nere ammonium/ammoniakhalten. Därmed färre parasiter som kan återinfektera på fiskarna. Ser inga symptom på de övriga fiskarna, vilket gör mig glad. Jag har bestämt mig för att testa följande medicin.

http://www.drakfisken.se/medicin/1862-prodibio-spots-velvets-salt.html Hej! Är det någon här på forumet som använt denna medicin och i så fall med eller utan framgång?

Mätningar i karantänsakvariet visade på ett NH3/NH4-värde på 0,25. Bytte därför 20 liter vatten.

Såg igår en snäcka av en art jag inte sett tidigare . Det är en ledsnäcka, gissningsvis Chiton sp.

Hoppas då jag har fel vad när jag tror det är oodinium och att det är prick av den sorten som hyposalinitet biter på. Har nu sänkt salthalten till 1.008. Vi får se vad som händer.

Tackar! Tanken är att jag ska ligga på en salthalt mellan 1.010 och 1.011. Är detta tillräckligt?

Det var bra att veta.

Jag tänkte testa hyposalinitet. I och för sig misstänker jag att det rör sig om oodinium och då vet jag inte hur effektivt det är. Enligt viss information funkar inte hyposalinitet mot detta. Sänker långsamt för att vänja fisken. Sista firren från huvudakvariet fick jag tag i först igår och nu ligger samtliga fiskar i karantänsakavariet.

Har nu sänkt till en salthalt på 1.011.