Klas

Två lager ovanpå varandra. Framsidorna är limmade utanför bottnen. Först den högra skivan, sedan den vänstra mot botten och den högra (syna lite på bilden av refugiet)

Nu bar det sig inte bättre än att vi beslöt oss för att flytta till nytt hus, så det här akvariet is no more... Följande avslutningsbilder från julen 2009 får avsluta min lilla story. Lärdomarna är att man kan komma långt med enkla medel. Ljus, cirkulation och enträgen skötsel. Flytten gick från ett Huskvarna-berg till ett annat och nu står ett nytt akvarium (kört i 1,5 år) och pockar på uppmärksamhet. Det får dock bli en annan historia...

Refugiet då? Här ser ni två bilder på det. Caulerpan växer enormt och det gäller att hålla efter den! En bild visar före gallring och en efter. Lampan som går 24h är en växtlysrörslampa på 12W (tror jag det var).

fortsätter med fler bilder. Vi är nu framme vid Augusti 2009. Fortfarande ingen skillnad i skötsel. Nu har även SPSerna vuxit en del, men vackrast av dem alla är catalaphyllian... Norberg kanske känner igen sin cosmetus-gylta. Tyvärr hoppade den ur mitt nuvarande kar för ett halvår sedan...

Följande bilder är tagna jan-mar 2009 och nu börjar jag trivas bra med mitt kar. Jag gillar verkligen att det "funkar" med så enkel filosofi. Stark belysning, stark genomströmning, Ca/Co2-reaktor och kontinuerliga vattenbyten (50 lit varannan vecka). Ingen skummare, ingen filtrering, inga tillsatser. Det är inget färgglatt SPS-kar, vilket inte heller var meningen, men karet är mycket spännande i sin variation och djuren trivs bra.

sandrengöringen kan vara värt ett eget inlägg. Sanden ligger i tre olika fack avgränsade med limmade glasskivor. På detta sätt kan jag vid vattenbyte fullständigt suga ut all sand i ett fack och tvätta det (i saltvatten). På detta sätt stör jag inte sanden i de andra facken. Att rengöra sanden anser jag är riktigt viktigt för att den inte skall börja läcka tillbaks näringsämnen. DSB i all ära, men en DSB är alltid tidsbegränsad, och jag ville hålla min "som ny" genom att varje fick blev tvättad kanske tre-fyra gånger om året.

under hösten blev läget än bättre och jag testade igen med några acroporor. Som ni kan se står där ett vitt skelett, men det var mest resultatet av en överhettning under transporten för andra gick det bättre. Lyckades även komma över en helt magnifik catalaphyllia. Utan tvekan den finaste korall jag haft. Värt att notera är att jag alltså inte tillsätter några tillsatser och inte har någon skummare eller annan filtrering. Jag plockar en del caulerpa när den blir störig och jag rengör sanden ganska ofta.... Vad jag gjort är dock att jag smällt upp en streampump till som pekar åt höger, där jag alltså tänkte ha stillastående vatten. Nu har jag allstå 3x12000 stream-pumpar på 425 liter (på intervall då, så alla kör ju inte järnet hela tiden)

efter regn kommer solsken... under hela tiden har jag kämpat på med vattenbyten och mekanisk alg-avlägsning. De börjar se bättre och bättre ut. Jag har även tagit bort skummaren eftersom den gick sönder... Jag struntade helt enkelt att sätta i en ny... Jag testade med lite nya koraller med blandad framgång numera (=vissa överlevde). Denna bild från mars 2008.

algerna fortsätter att frodas. Stenbilderna från april, sandbäddsbilden från juni 2007... ni kan se spår av döende överväxta koraller. Hjärtat gråter...

...jag fick gå över till att visa fräcka ljuseffekter för att hålla besökares fokus bort från algerna... Jag hade gjorde klassikern blått plexi med genomlysning bakifrån. Riktigt snyggt var det faktiskt. Kan rekommenderas!

på lite håll såg det rätt OK, på nära håll inte...

I januari 2007 togs följande bilder av en kompis (med visst rödstick i kameran). Stenkorallerna håller på att dö och röda turfalger och caulerpa växer så det knakar... Jag har förstått att revkeramiken läcker mängder med fosfat och måste lakas ur i vatten under lång tid innan användning. Det rekommenderar de nuförtiden, men inte då! Å jag hade väldigt många kilon med revkeramik. Kanske 60kg (på 425liter akvarium). Jag var också mitt i småbarnsträsket och energin falnade en hel del i och med denna soppan... Kardinalerna verkade dock trivas och lekte hela tiden.

såhär ser akvariet uppifrån. Ni ser två ihopmonterade HQI-armaturer till vänster. Refugiet i mitten och T5:orna till höger. Ni kan också notera det som komma skall... Algerna börjar komma. Jag fyllde på vatten i april 2006. Vi är nu inne i oktober...

...flyttade hem några djur från mitt tidigare akvarium, samt fyllde på med ett stim kardinaler... nu skall det bara stabiliseras och avnjutas... eller? 10x Apogon cyanosoma. Finns även en parasema, en gul kirurg och en mirakelfisk. Har även varit dum nog att sätta dit några stenkoraller.

Efter några dagar såg det ut såhär som till vänster... till höger, mitt inbyggda refugium som nytt. Jag hade hört att blå filtermatta var perfekt för pods och kryp, så jag satt en en sådan som "lock" på en ihålig grottformation i mittendelen (den numera ganska osynliga). Ovan denna hade jag 24h belysning på caulerpa. Upphöjningen överöstes av vatten p.g.a. den starka cirkulationen... Revkanten höll undan fisk (jag såg faktiskt aldrig någon fisk befinna sig ovanför kanten).

som ni ser var tanken att höja upp rubble så att jag kunde få bra skjuts på vattnet under. Allra längst till vänster lämnade jag litet mellanrum för att kunna suga ut skit om där ändå samlats något. Allra längst till höger hade jag en "settling-zon" där vattnet skulle vara stilla och detritus kunde samlas för uppsugning. Jag ville här se hur de olika nischerna utvecklade sig med tiden... Övrig utrustning förresten... En skummare (placerad i skåpet snett över/väster om karet) och en ca/co2-reaktor. Annars inget.

fyllde på sand och vatten och då upptänkte jag första överraskningen. Vattnets brytning gjorde att stora delar av mittendelen med grottorna blev osynlig... Jaja, inget värre så...

...som ni ser var min tanke att ha ett L-format kar som endast var synligt från insidan av vinkeln. andra features var: * Ingen sump. * Extrem cirkulation i ena benet (2x12000 tunzestreamers), och ingen cirkulation i andra benet. * Inbyggd refugium för pods och caulerpa * upphöjt rubble i högenergibenet * sand i lågenergibenet * hög belysning i högenergibenet (2x250W HQI) * lägre belysning i lågenergibenet (4*24W T5) * Revkeramikuppbyggnad * bakgrundsbelysning för att simulera oändlig ocean i högenergibenet * Stenvägg i lågenergibenet

Har laddat några år för detta inlägg... (eller snarare prioriterat annat) Akvariet som jag tänkte beskriv här är idag nedlagt och flyttat, men bilderna och finns ju kvar. Det byggdes i oktober 2005, då vi köpt hus och behövde flytta från mitt större akvarium. Kravspecen numera var ett barnsäkert, lättskött, snyggt, och lite spännande kar. Möbel skulle byggas i eklimfog... /Klas

Jag har för tillfället, och faktiskt med mer regel än undantag, råkat ut för att Acropororna får tunna grenar. Någon som vet tänkbara orsaker? Vattenvärdena är bra vad gäller KH, NO3, PO4, Densitet, Ca, Mg, möjligen lite lågt NO3 (knappt mätbart). Kör idag med lite biopellets (ca 2 msk på 600 lit), med det endast sedan något år tillbaka och jag har haft samma förr. Jag har fått såhär många gånger under årens lopp (+20 år). Tror inte på belysningen då jag haft alla varianter där. Tänkbara anledningar: 1. För lågt pH (har alltid kört med Ca/CO2-reaktor, vilket borde ge något lågt pH) 2. Allelopati (har en hel del mjukkoraller/discosoma, och faktiskt en lobophyton som just fyllt 20 år i min ägo, och som skall vara giftig). 3. För lite mat (tror jag inte på egentligen, matar anthias flera gånger om dagen, korallerna borde få sitt) 4. Näringsämnen (jag har haft detta fenomen med högt PO4, med odetekterbart PO4, högt och lågt NO3, så jag tror inte på det heller) Har som sagt testat massa saker genom åren, men detta har förföljt mig. De två översta anledningarna har varit detsamma. /Klas

Jag har koraller inköpta sommaren 1991 (sinularia + lobophython). Äldsta fiskarna en mirakelfisk från april 2003 och en parasema från september samma år. Däremot har jag flyttat karet ett tiotal gånger sedan 1991. Umeå, Uppsala, 2xVäxjö, 3xJönköping, 2xHuskvarna. Senast januari 2011. /Klas

Bra artikel. Om du vill göra den mer komplett kanske du även skall lägga till en kommentar om KH-värde. Tidiga erfarenheter och mängder av rekommendationer i litteratur rekommenderar ett KH-värde på 10-13. Motivet till detta var att det (1) Kunde ge ökad tillväxt, och (2) att man har marginal vid eventuellt avbrott i KH-tillförseln. Med koltillsats-metoder inklusive NP-pellets har en del fått problem med SPSer vid dessa höga KH-värden, och rekommenderingen är därför kring naturliga nivåer på 7-8. Jag öppnade en tråd om detta häromveckan (den länkar vidare till mer info): https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=39447

OK, men ingen som har hört någon förklaring på varför?

Innan kolkälla-tillsatser började bli vanligt körde de flesta med KH på 10-13 med motiveringen att det ger lite säkerhetsmarginal (t.ex ett stabilare pH). Plötsligt kom Zeovit-metoden och där rekommenderades "naturliga" värden (d.v.s. kring 7). Nu verkar det som att alla kolkälla-tillförselmetoderna rekommenderas att köras med lägre KH (vilket gör metoderna känsliga för haveri i buffert-tillförselsystemet. Mina frågor är varför vill man ha lägre KH? Vad sker om man kör KH på 10-13? Enda förklaring jag hittills sett är att högre KH skulle binda fosfater vilken då skapar obalans... Det låter som en krystad förklaring. Att det skulle vara för lite fosfat tillgängligt tror jag inte på. /Klas

Har haft tre olika reaktorer genom åren. Två av dessa skötte inmatningen själv. Har sedan sju år en Korallin-reaktor som suger själv. Räcker med en kran på tillförselslangen. Jag har även sett andra självsugande reaktorer. Inte alltid är det uppenbart när man ser konstruktionen. Det gör att många styr självsugande reaktorer med doserpump, vilket alltså är meningslöst. Kolla alltså först om den suger själv om det inte framgår av produktinformationen. /Klas