Claes_A

Jag vill uppdatera tråden eftersom LED-rampen börjar få lite ålder nu vilket kanske kan vara intressant för andra. Det enkla svaret är att allt fungerar fortfarande. Jag har bytt fläkt två gånger i kåpan eftersom att den saltfyllda luften äter upp datorfläktarna. En dag förlorade jag också en av de två LED-slingorna och det visade sig att det var en kallödning som jag hade fått till redan från början. Lätt fixat med lödkolven. Träramp verkar för mig oväntat fungera även i längden. Några skador finns där saltspray ställt till det men rampen kommer att hålla ännu ett antal år rent fysiskt. Ljusblandingen Cree kallvitt + Royal Blue känns kanske inte helt up to date färgmässigt.

Jag får tacka för välkomnandet! Det återstår väl att se om jag kan producera några mothugg. Mätte värden på akvariet: Fosfat: 0,09 mg/L Nitrat: Ej mätbart med Tetra. KH 7,5 Ca 488 mg/l Mg 1150 mg/L Kalcium och magnesium har sjunkit lite sedan sist. Inte så konstigt med tanke på att det inte har doserats annat än kalkvatten. Å andra sidan växer inget skelettbyggande att tala om i karet.

Ja, det här blir ingen munter redovisning av akvariets tillstånd. Men en uppriktig! Något år senare så har akvariet nog nått botten. Energin gick åt till annat så engagemanget för akvarieskötsel försvann. Korallerna växte snabbt in i varandra (för stora koraller för det lilla akvariet) och sen var det en period av koralldöd och elände. Kanske kan det beskrivas som en krasch där den enes död triggade algtillväxt och mer död. Fiskarna brydde sig inte när korallernas hälsa fallerade. Framåt våren 2012 blev dock eight-linern sjövild och stressade ihjäl andra fiskar, värst av allt - den tog sunbursten. Jag skulle tagit den med krok redan tidigare innan den flippade ur. En fisk finns kvar från orginalgänget: Pseudochromis aldabraensis, tyvärr är det en elak jäkel den också. Men vacker. Akvariet blev tidigt smittat med Aiptasia vid korallinköp. Till en början tog jag det med ro och trodde att jag skulle kunna hantera dem med medel i spruta. Men medlen fungerade ju inte. Inte heller pepparmintsräkor fungerade eftersom de är utmärkt föda för eight-line wrasses. Efter att den avlägnats har jag i vinter försökt med pepparminsträkor igen. Tyvärr äter även Pseudochromis aldabraensis dessa små räkor. Rent tekniskt rullar det på. Det här är helt klart det tekniskt mest fulländade jag har byggt. Det är tyst och sköter sig självt. LED-belysningen som är ett tidigt DIY med Cree XR-E ,12 kallvita + 12 Royal Blue, fungerar tekniskt utmärkt trots helt passiv kylning. Bygget kändes väldigt häftigt 2010 men idag utdaterat färgmässigt. Så för att fortsätta i kritisk riktning - vad fungerar då inte? Den hemmagjorda osmolatorns gamla nivåkännare strular regelbundet i den mening att den inte känner av att vattennivån har sjunkit (har saltet tagit sig in i den?) så jag borde uppgradera till Tunzes lösning. Trä krymper när det torkar. Vissa torksprickor har visat sig i möbeln och saltet har gett sig på den träbaserade rampen. Inget allvarligt dock - den har många år kvar att leva.

Som många redan erfarit så är min slutsats att glasrosorna återhämtar sig några dagar efter behandlingen med Aiptasia-X. Jag kan naturligtvis inte svära på att någon inte har dött men majoriteten har återbildats. Jag har en rad som sitter längst ned på framrutan - alla fem är tillbaka nu igen efter behadlingen.

Börjar med regelbunden dosering av lösningar av natriumbikarbonat och kalciumklorid samt eventuellt magnesiumklorid. Dvs Balling/2-part!

Jag fruktar att många av de stora börjar återhämta sig så här 24 h efter behandlingen. Men ännu är läget oklart.

Nu är glasrosmattorna behandlade. Aiptasia-X har ungefär samma konsistens som Grotechs produkt, möjligen är det lite mer lättflytande. Det ser lovande ut och glasrosorna har lösts upp precis som vid behandlingen med Grotechs medel. Det intressanta är om de återkommer om en vecka eller inte.

Dags för ett nytt försök att begränsa glasrosorna kemiskt. Jag tänkte testa Red Seas Aiptasia-X som vissa har haft framgång med. Kemin är lite oklar - det kan röra sig den kalkblanding som jag listar i trådstarten men det finns ingen direkt länk mellan dessa patent och Red Sea. Är det ungefär samma kalkblanding som Grotech använder så lär detta inte alls fungera. Är det något annat så...

På bilden som du visar så ser det ut som om de adderad blått ljus. Blått ljus exciterar den mycket vanliga fluorescenta färgen grönt. Det vanligaste är att addera blå LEDs som lyser kring 450 nm, ge och ta 20 nm. Jag tror inte erfarenheten är så stor med andra blå våglängder. Tittar man på andra blå våglängder så borde kring 400 nm dra igång en del blågrön (cyan) fluorescens.

De gånger de gått förlorade här har inget hänt med karet.

Har haft en liten lågengagemangsperiod. Vintern är en hemsk tid för min del och den energi som finns brukar jobbet ta. Men solen och våren kom i alla fall lite initiativkraft så jag tog en tretimmars service av systemet idag. Plockade ned hela sumpskåpet i sin beståndsdelar och rengjorde allt. Skönt att få bort all kalk, detritus och salt som klättrat ut ur akvariet. Skummaren som jag faktiskt aldrig rengjort ordentligt sedan jag köpte fick en helt annat beteende och skummar nu fantastiskt igen och återfick en tyst gång. Biopelletsen åkte ut. Jag har alltid haft en känsla av at min gen1-pellets ändå inte bryts ner och det är enklare att sköta koldoseringen i form av ättika. Akvariet har jag skött med vänsterhanden. Dock verkar dess invånare gilla de. Korallerna växer nu in i varandra vilket tyvärr har lett till korallförluster. De snabbväxande montipororna vinner över acropororna - Montipora prostrata eller millipora (vet ej) blev överväxt av den grönpolypiga montiporan. Tyvärr har jag låtit glasrosorna härja bäst de vill och de gör de. Jag har mattor av glasrosor. Jag måste avyttra/avliva/få bort min eight-liner wrasse innan jag kan göra något åt problemet; den äter upp alla pepparmintsräkor och lär spöa alla försök med nya fiskar som t ex filfisk. Jag har redan köpt lina och krok för att dra upp den men har inte kommit mig för. Jag gillar ju fisken ju!

Kan det ökade KH:t härröra från regelbundna vattenbyten? Dvs byter du vatten regelbundet och vad är KH på det nyblandade vattnet? KH kan liksom inte öka från ingenstans utan något alkaliniteteshöjande måste komma in i systemet på något sätt.

Vattenkvaliteten i Stockholm är mycket bra. Det är mjukt vatten utan påtagliga halter av t ex nitrat eller fosfat så jag ser inte varför det skulle ge speciella algproblem. Sen kan ju ledningsnätet ibland vara skräp - speciellt i innerstan.

Det låter helt rätt! Om vi antar att du har en vattenvolym kring 250 liter i systemet så har du ju gjort ett 30% vattenbyte. I och med att Tropic Marin Pro Reef har en kalciumhalt nära 480 mg/l (jag mäter däromkring när jag blandat 35 PSU med mitt kranvatten som har en kalciumhalt på låga 3 mg/l) så stämmer faktiskt matematiken på pricken: 330 mg/l X 70% + 480 mg/l * 30% = 375 mg/l

Jag borrade ut ett lagom stort hål i en träskiva som jag sedan fixerade mot glaset en en tving och styrde därmed borret så att det inte kunde dansa omkring alls. Det hela gjorde det enklare att få snygga skär.

Anledningen till att författaren pratar om diffusionsgradienten i citatet är inte att han tror att protoner kan röra sig mot gradienten genom diffusion - det är en fysikalisk omöjlighet. Han pratar istället om diffusionsgradienten eftersom dess storlek lagbundet bestämmer hur mycket energi som krävs för att flytta (t ex pumpa) en proton mot gradientens riktning (uphill). Och det är ju det som är kärnan i hans modell, att det kostar mer energi att flytta de där protonerna som bildas vid kalcifieringen ju större protongradienten är (= ju lägre pH är på omgivande havsvatten). Vilka protonpumpar som skulle kunna tänkas vara involverade i vilket steg är inte klarlagt. Lyckligtvis vet man en del om protonpumpar från studier av andra djur (inklusive oss själva!) och därmed har några kandidatproteiner identifierats. T ex så har en ATP-driven proton/kalcium-antiporterpump identifierats i koraller. En sådan pump pumpar kalcium ut ur celler mot att den släpper in protoner in i celler i en process som konsumerar ATP (energi). Detta är troligen en av de pumpar som är involverade i kalcifieringen genom att pumpa ut kalciumjoner från de kalcicoblastiska epitelcellerna till det utrymme där kalcifieringen sker och samtidigt flytta protoner från detta utrymme in i cellerna. Sedan måste protonerna pumpas vidare från de kalcicoblastiska epitelcellerna till det omgivande havsvattnet i ett andra steg. Det finns en kort översiktsartikel (Open Access) från 2009 som har en bra figur som sammanfattar det hela: http://www.pnas.org/content/106/39/16541.long

Japp, med preparat på flaska kan det bli dyrt. Men egentligen så behöver det inte bli dyrt att justera in kalcium och magnesium. Det räcker med två billiga salt (om de köps på rätt ställe och i rätt förpackning), kalciumklorid och magnesiumklorid. Men visst är det enklare med ett salt med rätt värden från början - jag har peppar peppar haft tur med Tropic Marin Pro Reef så här långt. Tyvärr krävs det ganska rejäla vattenbyten för att justera halterna genom vattenbyte. Byter du t ex hälften av akvarievattnet så blir ju kalcium- och magnesiumhalterna ett genomsnitt av halterna i det gamla akvarievattnet och det nyblandade vattnet. Om då det nyblandade akvarievattnet håller de halter du önskar så hamnar du per definition under dessa halter.

Enligt Tropic Marins produktbeskrivning så innehåller 1 liter av kalciumlösningen 20 g kalcium. Så en dl innehåller därmed 2 g kalcium. Doserar du 1 dl av lösningen till dina 250 liter akvarievatten så höjs kalciumhalten med 2000 mg / 250 l = 8 mg/l. Det är verkligen på gränsen vad jag klarar av att mäta med mitt kalciumkit.

Kul att höra att pelletsen fungerar till belåtenhet efter den lilla trend av pelletsbashing som jag tror mig ha uppfattat.

Jag tror en av poängerna i artikeln är att det är en röra i fältet. Vissa studier är gjorda med saltsyratillsats i havsvatten och då sjunker pH samtidigt som alkaliniteten brakar ner. Dvs den totala mängden kolsyra-bikarbonat-karbonat sjunker samtidigt som andelen karbonat blir lägre och andelen kolsyra blir högre. Andra studier är gjorda genom att bubbla koldioxid i vattnet vilket håller alkaliniteten konstant men sänker pH, ökar andelen kolsyra och sänker andelen karbonat. Om jag förstår artikelförfattarens idé korrekt så menar han att många forskare har varit så fixerade vid tanken på att det bara är mängden karbonat som spelar roll för kalcifieringen att de har glömt bort andra effekter av att mixtra med vattenkemin; t ex att protonkoncentrationen ändras. Detta låter konstigt, kalcifiering är en energikrävande process och korallerna har ju som mest energi under dagtid när zooxanthellerna kan göda dem. Jag uppfattar det som att kalcifiering är en ljusdriven process för fotosyntetiska koraller. Brukar inte majoriteten av KH-konsumtionen ske i ett akvarium under dagtid?

Nja, jag tror inte författaren tänker sig diffusion eftersom det inte kan fungera mot protongradienten som du påpekar. Istället så tänker sig nog författaren en protonpump - ett protein av konsumerar ATP för att pumpa protoner över cellmembran mot gradienten - men i frånvaro av identifierade pumpaktiviteter eller proteiner så pratar han om det lite bredare "proton efflux". Energikostnaden för denna aktiva (=energikrävande) mekanism ökar ju större protongradienten är - det är dyrt för korallen att pumpa ut protoner mot deras gradient. Och enligt denna modell blir det ännu dyrare (mer energikrävande) ju lägre pH på havsvattnet är.

Japp det är högst normalt att skumningen blir påtagligt sämre vid ozondosering - precis som Lasse skriver så oxideras en del av de ämnen som bildar skum. Jag kör lite ozon i min skummare för att få vattnet fritt från gulämnen (kör aldrig aktivt kol) men jag kör några få mg/h och endast några få timmar per dag.

Vad jag förstår så sker all skelettillväxt hos koraller under flera cellager (calicoblastiska epitelet) som täcker korallskelettet helt. Men celler är genomskinliga och löjligt tunna så de kan nog förefalla frånvarande för det nakna ögat. Jag hittade en artikel i PLOS One (en ganska ny tidskrift för biologisk forskning som är Open Access) som visar mikroskopi på stenkoraller. Artikeln i sig är intressant för de har mätt pH där kalcifiering sker under det calicoblastiska epitelet och finner precis som förväntat att pH faktiskt är förhöjt där ~0.5 (under belysta omständigheter) and ~0.2 (under mörker) pH-enheter jämfört med det omgivande vattnet. Jag tänkte figur 1 från den artikeln passar i tråden för den visar morfologin relaterad till skelettbildningen: Förklaring av figuren: A. Visar en koloni av Stylophora pistillata på strax över 2 cm som växer på ett mikroskopglas. B. Den röda rutan i A uppförstorad som den ser ut i ett ljusmikroskåp. C. Transmissionljusmikroskop (man ser igenom vävnaden) på korallen i A och B. Notera skalan - detta är en rejäl uppförstoring. Fokalplanet ligger alldeles över glaset som korallen växer på så att man kan se kalciumkarbonatkristallerna i C. Märkningar i bilden: SW=Sea Water, C=crystals (kalciumkarbonatkristaller), M=Distal margin (yttersta cellagret på den växande kolonin) D. Som i C men man har flyttat upp fokalplanet 30 mikrom från glasytan så nu kan man se zooxanthellerna som lyser i rött (autofluorescens). E/F. Här har man plockat bort glaset som kolonin växer på och tittar på den underifrån. I F tycker jag det är extra tydligt hur vävnaden helt täcker korallskelettet.

Diskussionen hur kalcifieringen i koraller går till har pågått länge. Artikeln jag länkar till är bara ett försök att presentera en allomfattande modell för för varför pH påverkar kalcifieringen - det är en översiktsartikel.

Som säkert syntes ovan läste på lite om kalcifiering eller skelettbygge igår. Det visar sig att det finns två modeller inom vetenskapen för vad pH har för effekt på kalcifiering. Båda modellerna försöker förklara varför lågt pH har en negativ effekt på kalcifieringen (även om det inte alltid är tydligt att det har det för en viss organism, se ovan). Modell 1 - argonitövermättnad - tar inte hänsyn till den kalcifierande organismens fysiologi (var i organismen skelettbygget sker) och påminner om det som Lasse skriver: Vid ett högt pH finns det mer karbonat (CO3--) i vattnet vilket underlättar bildningen av skelett som ju är en utfällning av kalcium och karbonat - kalciumkarbonat. Lägre pH innebär mindre tillgängligt karbonat och därmed blir det svårare för organismerna att bilda kalkskelett. Modell 1 har ett jätteproblem; skelettbildning sker inte ute i den fria vattenmassan utan inne i vävnader (calicoblastiskt epitel) där pH, kalciumhalter och halter av karbonat/bikarbonat är strikt reglerade. Karbonat är inget som tas upp av t ex stenkoraller eftersom det inte finns några transportsystem för den jonen in i celler. Det spelar alltså ingen roll vad det är för karbonathalt ute i den fria vattenmassan för organismernas skelettbygge. Istället finns det en mer fysiologisk modell för att förklara varför lågt pH ofta har en negativ effekt för organismers skelettbygge: Protonflödeshypotesen. Modell 2 - protonflödeshypotesen - bygger på fysiologiska förutsättningar för skelettbygge. T ex stenkoraller tar upp kalciumjoner och bikarbonat från det omgivande havsvattnet och omvandlar bikarbonaten till karbonat vid den plats det skelettet växer. Den lokala bildningen av karbonat från bikarbonat vid skelettet inuti vävnaden är alltså det som driver kalcifieringen. Korallen står nu inför ett problem, när bikarbonat omvandlas till karbonat så blir det en vätejon (en proton) över: Bikarbonat => Proton + Karbonat (HCO3- => H+ + CO3--) Frågan är alltså vad koraller ska göra med de överblivna protonerna från kalcifieringen? Protonerna måste i vilket fall snabbt transporteras bort från kalcifieringsplatsen eftersom att de försurar miljön. En idé är att en del av protonerna används för att bilda kolsyra av bikarbonat som sedan direkt skickas vidare till zooxanthellerna som behöver dem för sin fotosyntes. En annan idé är att de helt enkelt pumpas ut i omgivande vatten. Det sker t o m en lokal försurning kring kraftigt kalcifierande organismers yta pga denna protonutpumpning. Och här har pH en effekt på kalcifieringsprocessen enligt protonflödesteorin; om pH är lägre i det omgivande vattnet så betyder det att det är en högre protonkoncentration i vattnet. Därmed blir det svårare och mer energikrävande för korallen att pumpa ut överskottsprotonerna från kalcifieringen mot denna gradient. Kalcifieringen blir indirekt negativt påverkad av det lägre pH-värdet. Mer om protonflödeshypotesen i orginalform (Paul Louis Jokiel 2011) finns att läsa här: http://www.ingentaconnect.com/content/umrsmas/bullmar/2011/00000087/00000003/art00021