Claes_A

Min utgångspunkt är att jag försöker förstå vad jag gör för någonting, det är därför jag experimenterar lite och jag försöker göra det med förnuft. Jag försöker ta små steg och ett steg i taget med flera veckor mellan förändringarna. Ozonöverdoseringen är nog mitt enda riktigt stora misstag så här långt och jag bröt mot de flesta av mina principer om försiktighet och systematik uppjagad av pricksjuka. Näringshalterna har knappast gått upp och ned speciellt mycket utan har hela tiden legat på en stadigt låg nivå av omätbart fosfat med Hanna Checker och omätbara halter av nitrat. Problemet är snarast att jag har gått lite väl lågt i kvävehalt och det har jag försökt åtgärda med asparaginsyradosering. Förändringar i näringsnivån har jag endast observerat indirekt, eller snarare jag har tolkat något ökad algtillväxt och små förändringar jag upplever på korallerna som förändringar i näringsnivåerna. Frågan om "spårelement" är inte så enkel tycker jag. Visst kan jag köpa slumpvis produkt och hälla i godtycklig mängd men jag vill gärna ha någon idé vad det är jag försöker dosera till vilken halt innan jag börjar. Det vore också kul att veta vad produkten innehåller, annars känns det som försök utan värde för min del (ingen kritik mot andras doseringsvanor). Jag håller med om att det verkar rimligt att det är svårt att överdosera de kommersiella produkterna då jag antar att tillverkaren inte tillsatt farligt höga halter av t ex tungmetaller som koppar.

Jag är också inne på den teorin men det blir som alltid en gissningslek vad det kan röra sig om för ämne i så fall. Av just det skälet har jag undvikit att tillsätta kommersiella "spårelementsprodukter" eftersom jag inte vet vilka halter av vilka ämnen de innehåller och vilken förbrukning jag har av respektive ämne i karet. Istället så tänker jag mig att vattenbyten troligen är en enkel väg att lösa eventuell brist av något mikroämne. Men man ska ju inte slarva med vattenbytena då... Nej, man får inte tro att det är enkelt att hålla tropiska saltdjur i glasbyttor... Det dyker alltid upp små överraskningar, men det är väl lite av hobbyelementet i det hela? Hade det skött sig själv så hade jag inte varit intresserad.

Uppdatering av doseringsexperimentet: Jag har bibehållit min asparaginsyradoseringen och akvariet tycktes tills för ett par veckor sedan ha anpassat sig till det högre inflödet av kväve i aminosyraform. Algerna växte helt enkelt inte alls lika mycket och korallerna hade bra fart i sin tillväxt. Nästan som om korallerna börjar konkurrera med algerna om kvävet efter en tid. Eftersom att jag introducerat en Zebrasoma scopas som är en effektiv algbetare av rang så är det numera lite svårt att uppskatta algtillväxten - något att tänka på för er alla med algätande fiskar i karet, man missar en enorm massa information när man låter algerna tuggas av kontinuerligt. Sedan ett par veckor har jag lite problem med karet (se min tråd). Det är oklart vad det beror på men jag har ett längre strömavbrott med i händelsekedjan. Jag kan således inte koppla ihop dessa problem med asparaginsyradoseringens vara eller icke vara.

Jag har inga klara svar att ge men det jag kunde se i mitt akvarium var att färgerna på korallerna gick från mer uttvättade blekta färger till fylligare när jag började dosera asparaginsyra. Jag resonerar enligt en ganska enkel modell där kvävesvälta SPS får bleka färger, koraller som har rätt mängd kväve blir färgrika med är fortfarande ljusa medan koraller som har ett kväveöverskott att hantera blir mörka mot brunt. Enligt den kanske väl enkla modell så gäller det bara att pricka rätt med mängden tillsatt kväve för att få fram de fina färgerna. Enligt samma resonemang spelar det heller ingen större roll vilken typ av kväve som man tillsätter, partikulärt kväve i form av köttig mat som korallerna kan fånga, rena aminosyror eller nitrat som korallerna kan ta upp direkt från vattnet. Sen kan man ju komplicera bilden ännu mer genom att fundera på hur man upprätthåller optimal mängd av övriga makro- och mikroämnen som de behöver för sin tillväxt. Speciellt tänker jag på fosfor och järn men kanske även mangan och möjligen jod (har inte hittat några referenser på jodbehov hos koraller). Just nu utgår jag ifrån att det är ganska svårt att få fosforbrist i ett kar som matas regelbundet men det utgångspunkten kanske är fel?

Så fort man vänder ryggen till så händer det saker. Resumé: Jag har doserat ganska kraftigt med organiskt kol ända sedan starten av karet. Systemet blev ganska kvävesvält med tiden och både alger och koraller slutade så småningom att växa. När jag doserade kväve i form av nitrat eller aminosyran asparaginsyra så satte både alger och koraller fart att växa. Det blev faktiskt lite väl mycket alger (av makrotyp, se foton uppåt i tråden) för min smak så jag vidtog två åtgärder - jag ökade mängden Biopellets (generation1) och jag införskaffade en Zebrasoma scopas (hade inga algätande fiskar alls tidigare). Efter att ha varit fokuserad på ett litet prickutbrott och sedan blivit lite akvariemätt (det är vår nu!) så har jag inte varit så observant med vad som händer i karet. Och saker och ting har hänt. Först och främst så har det dykt upp en fläck med cyano (svartbrun typ) i en skuggig och inte så cirkulationsutsatt yta på sanden. Första cyanon jag sett i detta kar. Vidare så har korallerna slutat växa, Acropora millepora har ljusnat, en annan Acropora har börjat få vävnadsdöd på dess icke belysta undersida och en fragg av Seriatopora har också vävnadsdöd från basen. Övriga koraller är vid god hälsa. Något är på väg åt fel håll och jag vet inte riktigt vad. För att göra det hela ännu mer svåranalyserat så har karet stått utan el i närmare 10 timmar under förra veckan p g a ännu ett fel med varmvattenberedaren (Råd till alla läsare: Köp inte en Metro Therm-VVB, kvalitetproblem med deras elvärmepatroner!). Kanske är det så enkelt som att det har blivit lite för mycket stress för de stackars korallerna de senaste par veckorna? Jag hade ju dessutom en ozonöverdoseringsincident för inte allt för länge sedan. Jag har vidtagit åtgärder för att komma tillbaka till stabilitet: Eftersom jag installerade en ny skummare i helgen och byggde om sumpen så passade jag på att föra 2 X 20%-vattenbyte (jag tömde sumpen två gånger) inom loppet av ett par dagar. Vidare så halverade jag mängden Biopellets i reaktorn eftersom Zebrasomas scopasen gör processen kort med eventuella alger i alla fall. Något måste ha hjälp för redan idag ser alla koraller piggare ut och en vetegul spretig Montipora som jag har visar ljus nytillväxt längs med hela grenarna. Mest orolig är jag över den där vävnadsdöden och att den inte ska gå och stoppa...

Skummaren installerad. Jag fick modifiera sumpen genom att ta bort en innevägg och borra två stora hål för att sänka nivån: Ljud En klar förbättring jämfört med Grotech HEA080. Det ljud som försvunnit är det där dova murrande ljudet från pumpen som fortplantar sig genom sumpskåp och liknande. Skummaren har ett slurpande ljud fråninsuget av luft trots att den kommer med en ljuddämpare. Men det ljudet gick rätt så bra att dämpa bort med lite mer slangar och kvarvarande ljud tar sig inte ut genom mitt täta och ljudisolerade sumpskåp. Sambon har gett ett högt betyg här! Skumning För tidigt att säga eftersom jag bara kört den några korta timmar. Men den skummar faktiskt redan (det ska sägas att jag rengjorde den med handdiskmedel, en massa vatten samt att den stått i karet över natten).

Här är det handling som gäller! Jag har redan borrat upp två hål i den mellanvägg som bestämmer skummarfackets vattenhöjd. Det ger mig möjlighet att testa lite olika vattendjup genom att jag nu har marginal att palla upp skummaren cirka 10 cm. Det blev lite mer ombyggnad av sumpen än jag först räknat med men vädret är ju kanon så det går lätt att jobba ute i solen. Manualen är på kinesiska men jag kan fråga en kinesisk kollega på jobbet om översättning.

Jag försökte med tricket att ställa skummaren på en blå filtersvampbit men eftersom jag designat sumpen för en dränkbar skummare så har jag på tok för hög vattennivå i sumpen för att det ska funka. Nej idag ska sumpen ut och en mellanvägg måste bort.

Riktigt skräckscenario det där!

Första försöket med skummaren i sumpen var en katastrof. Vattenståndet i sumpen är för högt så skummaren orkar inte dra in tillräckligt med luft. Så idag ska påskdagen ägnas åt att plocka ner hela sumpen igen och en mellanvägg ska ändras. Frågan är bara vilken vattennivå jag ska sikta på?

Jag testade den i diskhon eftersom den ändå var i behov av en tvätt, något fettigt satt på plasten. Men lite ättika i vattnet så skummade den riktigt fint. Med diskmedel så blev det inferno. Ljudmässigt verkar den vara hygglig. Murrar lite lätt men klart mindre än t ex Grotech HEA080 som låter som ett åbäke i diskhon. Ett slurpande ljud kunde också höras från luftintaget. Ska bli mycket intressant att höra hur den låter in situ i sumpskåpet!

Du har rätt, den ser ganska så annorlunda ut jämfört med bilderna på Fish-Street. Nåja det är kanske till det bättre - den ser ser ju faktiskt bättre ut i verkligheterna än på bilderna... Återkommer med ljud- och drifterfarenheter.

Nu är skummaren hemma. Överlevde resan i sin fodrade låda. Det är en ganska rejäl pjäs jämfört med den lilla Grotech HEA080 som jag för tillfället kör. Den kommer nog att kräva en del omstuvande i sumpen för att gå in. Första intrycket förutom storleken är att den verkar vara välbyggd med rejäl plast. Känns inte smäckig alls även om färgvalet kanske inte är nordeuropeiskt.

Här är tråden med artikeln (ligger som sticky i denna sektion).

Den ligger hos Postens ombud i grannhålan sedan en vecka, ska försöka hämta ut den idag när man äntligen har lite ledigt (Jag är så tacksam för att de lagt ned Postens gamla kontor utan service för inte hade de haft öppet på Långfredagen...)

Det är inte så att du kört hårt med fosfatremover under en lång tid? Jag tänker mig att det i så fall kanske har skapat en obalans i akvariet så att att du har ett kväveöverskott. I så fall skulle ett fosfattillskott hjälpa. Men det här är ett högst teoretiskt resonemang; om det verkligen kan förekomma fosfatbrist i akvarier vet jag ju inte.

Fina bilder på revet! Som vanligt inte det roligaste budskapet dock (revens undergång). På tal om revens undergång, är det någon som vet om den av koldioxiden orsakade försurningen redan har gett effekter på kalcifieringen på reven? Jag har inte riktigt klart för mig om det är ett framtida hot eller en realitet redan nu. Om jag ska vara lite kritisk så faller speakerrösten (Klum?) in i nästan religiösa predikningar för att i nästa stund låta som om han föreläser för förståndshandikappade. Känns som om programmet skulle vunnit en del på lite djupare manusarbete...

Jag gör vad jag kan med kompakten... Vy: Akvariets clown och matvrak: Rödalg som Zebrasoma scopas tydligen inte gillar:

Akvariet har rullat på under veckan utan missöden. Scopasen och alla andra fiskar är fortsatt prickfria. Introduktionen av den rejäla algbetare som scopasen är har förändrat landskapet lite. De röda, gröna och bruna makroalger som tidigare helt styrts av näringstillgången betas numera effektivt. Många av stenarna som förut periodvis hade lite längre trådiga röda turfalger är idag lika snaggade som jag själv. Jag fortsätter att automatiskt dosera aminosyran asparaginsyra tillsammans med mitt kalkvatten (med ättika) och det har halt klart höjt kvävenivån i karet. Men det verkar sunt eftersom det gör att korallerna växer bättre. Makroalgerna som växer till tar scopasen. En effekt av aminosyradoseringen och den ökade tillväxten av koraller och kalkalger är att KH har sjunkit ännu ett snäpp. Jag är nu nere i 6,5 dKH, i somras när akvariet var nyuppsatt var KH 8 och sen har resan nedåt pågått en längre tid. Det förefaller som om kalkvattnet helt enkelt inte riktigt räcker till men att underdoseringen är väldigt väldigt liten eftersom fallet går så pass långsamt.

Japp att biobollar skulle "skapa" nitrat är en myt. Det som främst avgör nitrathalten är hur mycket mat (kväve) man tillför systemet och hur mycket kväve som lämnar det via skummare, bakteriell nedbrytning till kvävgas (denitrifikation) och alger som man skördar.

Jag antar ifrån att det sitter fast i svenska tullen - transporten tar nog bara ett par dar i och med att den går med flyg.

Nej, jag tror att det är svårt att se om filtret kommit igång om du sluppit en bakterieblomning i karet och det inte finns mätbara halter an fosfat eller nitrat som sjunker. Nedbrytningprocesserna är vanligen för långsamma för att kuna observeras med ögat.

21:a mars gick den iväg 16-24 dagar uppger försäljaren att leveranstiden brukar vara så i bästa fall dyker den upp nästa vecka.

Den har inte kommit fram ännu - det visade sig vara ett annat paket som Posten höll gisslan.

Här finns artikeln i PLoS Biology som är open access: http://www.plosbiology.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pbio.1000606