Claes_A

I princip ser jag inga etiska problem med någon av de tre metoderna du beskriver för att komma över levande material till akvariet. Etiken kommer ju endast in om någon av metoderna inte sköts bra. Och man kan vända och vrida på frågan i all oändlighet utan att hitta ett "rätt" svar. Köper jag bara odlat så kanske reven förstörs för att de inte producerar någon säljbar resurs (akvariefiskar) och blir cementråvara istället? Köper jag vildfångat så kanske vissa arter fiskas ut eller revet förstörs genom rovfiske med dynamit och cyanid? Endast en politiskt enkelriktad person kan nog hitta ett enda "rätt" svar på hur man ska hantera frågan tror jag. Men med tanke på att majoriteten av fiskarna inte är odlade idag så köper jag gärna odlat om jag kan för att stödja innovation och utveckling. Jag skulle också tycka det vore kul om vi kunde etablera ett antal "elitstammar" av vackra och odlingsvärda koraller som förökas asexuellt för akvariehobbyn. Först när vi har genetiskt definierade klonstammar med ordentliga etiketter så kan vi lära av varandra vilka miljöer som ger vilken respons (färg, form och tillväxt) för respektive klon. Ett embryo finns ju till detta med namngivna kloner.

Hm, vad är det jag försöker argumentera för egentligen? Jo, jag har en känsla av att en grupp väldigt kommunikativa akvarister inte är så kommunikativa längre - i alla fall så ser jag inte kommunikationen i form av böcker, online-artiklar eller foruminlägg. Kanske rör det sig helt enkelt om ett generationsskifte eller så är det så att de flesta uppenbara ämnen redan avhandlats gång på gång. Att det inte finns så många nya vinklar att kommunicera om? Under 00-talet skedde mycket kunskapsutveckling och nu gick det t ex inte bara att hålla bruna SPSer - de blev färgglada också när vi lärde oss hantera kemin (inte minst N/P-halterna) och miljön (främst kanske ljuset). Så här i slutet av 00-talet så känns grunderna avklarade. De två större nymodigheterna som jag upplever och själv därför testar efter några år utan akvarium är tekniska: Biopellets (kolkällan behöver inte vara flytande) och LED-belysning (samma ljusspektrum ny ljuskälla). Var ligger utmaningen idag? Krångliga koraller med dålig överlevnadstatistik? Julian Sprung var där och petade redan 2002 och gav sig då på den klassiska utmaningen Goniopora. Icke-fotosyntetiska koraller har väl också varit en liten utmaning och inte så main-stream?

Mardrömsscenario. Mina sympatier!

Jag håller med er alla om att det finns mycket att göra! Men det mesta som nämnts är inom ramen för nuvarande kunskap - det är mest en fråga för företagen att göra bra produkter till oss eller industrialisera fiskodlingen (har egentligen redan skett i USA). Det jag funderar på är mer om kunskaps- och även produktutvecklingen har lett till att det är så pass enkelt att sätta upp ett akvarium som fungerar att det har tagit energin ur många av dem som var med och satte saltvatten på kartan i främst USA? Att hobbyn för dem blir lite som en repig skiva som hakat upp sig?

Jag satt och läste igenom en del gamla trådar på RC och diverse tyska forum. Det som slår mig är att hobbyn verkar lite stagnerad jämfört med vad den var den senaste tioårsperioden. Jag upplever det som om entusiasmen kanske inte är vad den var - pionjärstiden kanske är över? De stora tekniska problemen (främst att upprätthålla bra vattenparametrar) verkar vara lösta och kommunicerade i form av böcker, onlineartiklar och en oändlig mängd trådar i diverse forum. Med detta menar jag att idag finns det etablerade (inklusive kommersiella) koncept för att hålla många djur inklusive de förr (90-tal) så svåra stenkorallerna. Jag tycker mig se detta också i att en mängd personer som gjorde sig namn i den engelsk- och tyskspråkiga saltvärlden verkar ha trappat ner. I början till mitten av 00-talet förefaller det ha kommit ut ny (i alla fall snyggt ompaketerad) information i form av t ex artiklar och diskussioner mest varje månad. Vilken saltbok kom ut 2010 som jag borde köpa? Kanske var den sista stora diskussionen den om organisk koldosering i akvarier? Michael Mrutzek och Jörg Kokott lyckades helt klart röra upp en del känslor både i Tyskland och USA 2003/2004 när de föreslog att man kan dosera vodka i sitt akvarium. Egentligen fanns nog fundamentet redan där i Tyskland i och med att Thomas Pohls Zeovit redan var spridd men diskussionen om Zeovit verkar ha kretsat kring zeolithen snarare än om organiskt kol i de små flaskorna. Stämmer det att pionjärsandan har gått ur hobbyn? Den kritiska informationen för att driva ett litet hemmrev går idag lätt att få tag på (om man orkar läsa). Kommersiella helhetslösningar finns tillgängliga. Hobbyn har stagnerat något och nya mål borde definieras?

Jag uppdaterar igen med version 2.0 som nu också innehåller en beskrivning av hur man hanterar felaktiga värden vad gäller halterna av magnesium och kalcium samt KH. Kalcium_magnesium_&_karbonater_20.pdf

Jag är ingen ingenjör så hur man räknar på sådana här saker är ett mysterium för mig. Men kylflänsen på mitt hemmabygge med 24 x 3W Cree räcker gott och väl som helt passiv kylning så den verkar vara overkill. Så kan man acceptera några små datorfläktar borde man kunna gå ner rejält i kylflänsstorlek. Så jag tror på aluprofiler - fyrkantsrör med fläktar i ändarna är nog bäst.

En LED-armatur byggd av alu-profiler vill jag också bygga! Måste bara sätta upp ett nytt akvarium först...

Jag tror att en stor del av förklaringen av hur jag kan växa koraller under så pass låg ljuseffekt per liter akvarievatten ligger i vilken yta jag belyser. Nu har jag inte mätt ytan exakt men jag uppskattar den belysta ytan som mina 75 W Cree-LEDar strålar över är ungefär 40 x 30 cm - dvs vi talar om nanorevsstorlek. Skulle den belysta delen av mitt akvarium vara t ex ett 40 cm högt vanligt rektangulärt akvarium så skulle det motsvara 48 liter. 75 W fokuserad LED-belysning över ett akvarium på 48 liter låter i mina öron som en ganska vanlig ljusintensitet så jag antar att korallerna och algernas fotosyntes är helt normal där. Övriga 150 litrar i systemet utgörs av dåligt eller inte alls belyst vatten. Följdaktligen växer inte mycket alger där så fotosyntesens andel i det här systemet är nog ganska låg jämfört med de flesta andra akvarier i 200-liters klassen. Men där det är ljust så är det rejält ljust och koraller och alger kan växa där. Vidare driver den organiska koldoseringen säkert på koldioxidproduktionen en hel del. Sammanfattningsvis kan man säga att mitt akvarium nog uppvisar en del av det beteende som andra system gör nattetid.

Eftersom FM har innehållsförteckningar på sina produkter så har jag i alla fall nån känsla för vad FM Ultamin S är för något: Det är i princip en organisk kolkälla + kvävekälla. Huvudingredienserna är glukos, etylacetat, natriumacetat vilka alla fungerar som goda kolkällor för bakterietillväxt likt t ex vodka. Sex aminosyror (huvudsakligen arginin och histidin) fungerar som kvävekälla samt kolkälla för bakterier. Övriga ämnen ser också ut som de hör hemma i ett syntetiskt medium för bakterieodling på lab. Produkten kommer vid tillräcklig tillsats att driva på tillväxten av bakterier och sätta fart på skummaren. Fosfat borde därmed exporteras i form av utskummade bakterier.

Det var Nixon som nämnde en ny färg på produkten tidigare i tråden. Ångrar att jag drog upp det - vill inte sprida förvirring.

Tråden gällde urprungligen märket NP Biopellets som ju har kommit i lite olika versioner det senaste året (gen1, en defekt generation som drogs tillbaka, gen2 och nu i dagarna kanske t o m ännu en ny version). Konkurrenterna till NP Biopellets verkar inte vara lika spridda i landet.

Ingen vet nog bäst om Biopellets i alla fall... Går Biopelletsen åt överhuvudtaget eller bryts de inte ned alls med tanke på att nitrathalten inte verkar ha rört sig i rätt riktning? Jag fiskar alltså efter om du har bakterier i burken som bryter ner pelletsen eller inte.

Jag har nog alger men inga mängder och inte av de klassiska skitalgerna men däremot lite långsamväxande grenade rödalger och kuddformande trådväxande grönalger. Tyvärr också några Valonia som liksom övriga alger mest står stilla men växer till under näringsrikare perioder. Jag försökte fota min rosa flakväxande Montipora men jag får inte alls till det med skärpa och färgåtergivning med kompakten. Jag bröt dessutom bort den vita 1 cm breda tillväxtkanten förra veckan för fraggning. Vad är det du funderar på?

Visst är det så att pH vanligen stiger under dagen i akvarier p g a fotosyntes som plockar koldioxid ur vattnet. Men ingen regel utan undantag - i detta kar är det tydligen koldioxidgenererande respiration som dominerar över fotosyntesen dagtid. Jag har uppenbarligen ett koldioxidöverskott så pH ska nog egentligen ligga en bra bit under 8,0 om jag slutar med kalkvattnet. Men underligt är det...

Mitt kalkvatten med ättika har ett pH på 12,4 nu när jag mäter det två dygn efter att jag gjort den senaste satsen. Det driver upp pH i akvariet för jag har tidigare noterat att jag mäter högst pH i karet på morgonen efter en natts kalkvattendroppande och sen faller det något över dagen. Lägst är pH sen kvällstid före kalkvattendroppet startar vid midnatt. Men pH ligger förvånansvärt stabilt i karet, så var det inte när karet var helt nytt. I teorin borde ättika i kalkvatten vara pH-neutral snarare än en pH-sänkande för trots att det bildas koldioxid när den konsumeras av bakterierna så bildas också stökiometriska mängder med hydroxidjoner i samma veva. Jag funderar på om det inte leder till att bikarbonat bildas ganska omedelbart vid bakteriecellen vilken kanske har en pH-stabiliserande effekt till 8,0?

Det kan vara så pass enkelt! Nu under helgdagarna när man är hemma kan jag förstå att koldioxidhalten stiger inomhus - både genom andningen och tända ljus. Men under arbetsveckorna borde det finnas gott om tid för luftväxling i ett gammalt hus som detta. Jag får väl se framåt maj om pH stiger igen.

Jag rensade lite alger i karet idag - detta hör till ovanligheterna vad gäller detta kar! Det rör sig om grenade rödalger samt någon typ av trådformig grönalg som bildar kuddar. De växte till i samband med att jag introducerade mer fisk (ovan) och ökade matningen. Nu verkar de ha lugnat ner sig men de har inte tynat bort. En del Valonia har tyvärr också vuxit till under samma period. Jag har i princip ökat matningen från en halv fryskub per dag till en hel fryskub per dag. Kanske ska jag också öka den organiska koldoseringen (ättika i kalkvatten) för att matcha den ökade N/P-lasten? Korallerna har inte ändrat färg. Nitrat- och fosfathalterna är omätbart låga. pH är nere på 8,0. Jag vet egentligen inte från vilket datum detta hände men numera ligger pH stabilt kring 8,0 istället för kring 8,2. Kanske har det att göra med att jag introducerad två nya fiskar och därmed ökat matningen (=> mer koldioxidproduktion)? En annan möjlighet är att i och med att det blev kallt ute och eldningssäsongen drogs igång så ökade avdunstningen i karet - det betyder att jag doserar mer kalkvatten dagligen men därmed också mer ättika som jag har häller i kalkvattnet. Ättikan blir ju till koldioxid när den bryts ned. Just nu doseras 3-4 ml 24% ättika till karet dagligen via kalkvattnet.

Att limma fast dioderna (på stjärnplatta) med 2-komponents termoledande lim är väldigt enkelt. Och de sitter fint. Att pilla loss dem med en skruvmejsel lär heller inte vara något problem om man vill byta dem.

Det blir nog tufft, få har nog bredare erfarenhet än hur Biopellets fungerar i det egna akvariet. Produkten är ju ganska ny, och det teoretiska ramverk för hur den fungerar har vi främst fått från JP ten Klooster som introducerade produktidéen i akvarievärlden. Hårda fakta saknas nog än så länge. Själv förundras jag över hur olika erfarenheter som har rapporterats angående användningen av Biopellets.

God Jul från Sörmlandskusten.

Jag kör också ozon men Biopellets Gen1. Inga problem här. Men jag kör låga doser, 5-10 mg/h, och skummarutloppet är inte kopplat rakt in i biopelletsfiltret.

Här har jag ännu inte hunnit utvärdera den redan överspelade Gen1 och nu verkar Gen2 redan vara passerad. Suck!

Helt fantastiskt att ozon kan vara så effektivt! Förvisso är det inget konstigt att ozon bryter kolkedjorna i biopolymerer men det som förvånar mig är den korta tidsperioden. Å andra sidan är 50 mg/h ozon en rejäl mängd att köra i ett akvarium.

Har du någon uppfattning om vad preparatet innehåller? Om det är det en företagshemlighet så kanske det är bäst att skriva ett email till herr Pohl och fråga.