Claes_A

Frågan om ljus av vilka våglängder som bidrar till fotosyntesen hos stenkoraller har kommit upp i ett antal trådar. Eftersom att vi förefaller sakna en dedikerad tråd om ämnet så tar jag detta initiativ till en trådstart. Frågan kan formuleras på två sätt: - Med hjälp av vilka ljusvåglängder växer koraller till? - Vilka ljusvåglängder understödjer fotosyntes hos korallens symbiotiska zooxantheller? Vad jag förstår så finns det mycket som talar för att blått ljus med en topp kring 450 nm är det ljus som är klart mest potent att understödja korallers tillväxt. Rött ljus verkar inte göra det alls eller stödja tillväxt mycket dåligt. Om detta stämmer så skiljer sig alltså korallers ljuskrav väsentligt från gröna växters som ju skördar mycket av sin ljusenergi i det röda området. Kanske är inte det så konstigt med tanke på att havsvattnet filtrerar bort allt utom det blå ljuset några meter under ytan? Den kanske viktigaste källan som stödjer att koraller främst nyttjar blått ljus men inte rött ljus till sin fotosyntes är en artikel från 1984. I artikeln testas två stenkorallers tillväxt under filtrerat solljus. Dessa ljusfilter gav blått ljus (topp kring 475 nm), grönt ljus (topp kring 540 nm) och rött ljus (allt ljus längre än 600 nm). Jag har gjort en graf av de tillväxtvärden som artikelförfattarna presenterar i tabell 1, experiment 2 för Pocillopora damicornis (grundvattenart) och Montipora verrucosa (lågljusart): Fullspektrumsolljus (vitt) och blått ljus ger nästan samma tillväxthastighet inom båda arterna medan grönt ljus och rött ljus ger sämre tillväxt. Värt att notera är att korallerna under samtliga testade ljusregimer exponerades för samma fotosyntetiska fotonflödesdensitet (PPFD) så olika ljusstyrka är inte grunden till tillväxtskillnaden. Beror då den bättre tillväxten i blått ljus i jämförelse med grönt och rött ljus på att zooxanthellerna växer bättre under kortare våglängder? Författarna till artikeln testade detta genom att odla zooxanthellen Symbiodinum microadriaticum i kulturer under de olika ljusregimerna beskrivna ovan. Jag har gjort en graf av tillväxten av zooxanthellerna efter 15 dagar under de olika ljusregimerna (tillväxten har mätts genom att räkna antalet algceller per volym under ett mikroskop): Samma trend kan ses för zooxanthelltillväxten som för koralltillväxten - blått ljus och fullfärgsljus ger bäxt tillväxt, grönt ljus ger sämre tillväxt oxh sämst är rött ljus. Författarna mätte också densiteten av zooxantheller i korallernas vävnader efter att de växt under ljus med olika våglängd. Ytvattenkorallen P. damicornis uppvisade ingen förändrad densitet av zooxantheller i sina vävnader mellan de olika ljusregimerna. Men zooxanthellerna innehöll nivåer av klorofyll a (mättes som klorofyll a per korallvävnadsyta) enligt rankningen blått > vitt > grönt > rött. Hos M. verrucosa var istället densiteten av zooxantheller enligt blått > vitt > grönt > rött men klorofyll a-halten i zooxanthellerna påverkades inte. D v s båda korallerna ökar sitt innehåll av det fotosyntetiska pigmentet klorofyll a men på olika sätt, antingen genom att öka antalet zooxantheller (M. verrucosa) eller genom att istället behålla samma antal zooxantheller men att öka deras innehåll av klorofyll a (P. damicornis). Det verkar som om korallen inte växer bra under rött ljus eftersom zooxanthellerna inte kan skörda det ljuset till sin fotosyntes och inte växa till medan blått ljus stödjer god fotosyntes. Är zooxanthellernas fotosyntetiska maskineri blåljusanpassad? Vad jag förstår så bär zooxantheller på ett helt batteri av ljusskördande pigment som opererar bäst i blått ljus. I en annan artikel hittade jag en plot som visar absorbationen för zooxantheller från Favia favus (Stig har visat denna plot på SVG förr): Notera hur pigmenten absorberar bäst i 400-550 nm och de flesta kring 450 nm. Det är alltså blått ljus som är deras huvudsakliga absorbansområde även om de även absorberar något i det röda området (650-700 nm).

Jag köper resonemanget. Jag hittade dessutom en australiensisk artikel som resonerade i samma banor; de proteiner som absorberar ljus och ofta fluorescerar skyddar zooxanthellernas fotosyntetiska apparat (klorofyllet) från att överladdas med ljusenergi därmed skapa oxidativ stress: "We hypothesize that reef-building corals use some of their host pigments [e.g. chromoproteins like the pocilloporins described by Dove et al. (2001)] not only to mitigate the undesirable side effects to their own cells, but also to protect their critically important resident Symbiodinium populations."

Fem och en halv timmes strömavbrott i natt. Och Vattenfall som påstod för en vecka sedan att de hittat källan till de nattliga strömavbrotten i samhället (skyllde på dagg på gamla isolatorer då)... Akvariets invånare ser lyckligtvis ut att vara oberörda av dessa timmar utan cirkulation. Förlorade en eller ett par grader i vattentemperatur. Annars går allt strålande. Den nya gula Acroporan (se bild ovan) har ljusnat betydligt sen den kom till akvariet för några dagar sedan. Kanske tyder på att vattnet är ganska ok? Kalkalgerna har så smått börjat växa på den döda stenen akvariet startades med.

Hm... Du ska inte offra två av rören (2x54w) och ersätta med en rad om 24 st Cree LED-dioder (cirka 75w)? Förvisso en högre startkostnad men det har två stora fördelar: 1. Väljer du färgen Royal Blue (450 nm topp) på LEDarna så får du ett fantastiskt trevligt blåljus och ersätter mer än lätt två stycken blå T5-rör. LEDarna har dessutom en livslängd som säkert är längre än rampens. 2. Väljer du kallvita LEDar så får du ett levande ljus som rör sig med vattenytan och skapar lite skugga och kontrast i det platta T5-ljuset. 3. LEDarna kan styras med sin drivers så ljuset kan tonas upp eller ner morgon och kväll. Bara en tanke...

Eftersom jag rört till det så i tråden - kan KH-höjningen ha kommit från kalkvattnet före Grotechspulvertillsatsen eller steg KH efter att pulvret tillsats?

Det är mycket enklare än så. Man har exponerat korallerna för t ex rött ljus (filtrerad metallhalogenbelysning) under en tid (oklart hur länge, kanske 6 veckor?) och sedan mätt fluorescensen vid bestämda emissionsvåglängder.

Det kan ju också vara så att fluorescensen har flera olika funktioner hos korallen. Kanske är den ibland fotoprotektiv som föreslogs tidigt och i andra fall handlar det om att t ex locka plankton eller zooxantheller? I något annat fall kan det kanske handla om att bredda spektraltillgängligheten för zooxanthellerna så att de får andra våglängder än bara blått att mata in i sina fotosystem?

Jag tycker du uttrycker det ganska rätt - helt klart uppvisar vissa koraller fluorescens under rött ljus. Men jag måste gnälla lite på Dana Riddle som i sin refererande Advanced Aquarist-artikel skriver "In their spectral quality experiments, these researchers found red light alone could promote the expression of this particular cyan pigment, although 'green' and blue light were more efficient in making the coral animal produce this coloration". Jag skulle inte säga att rött ljus "promotes" fluorescens när det inte finns en kontroll som visar ett lägre uttryck av fluorescensen (t ex inget ljus alls). Tolkningen som författarna själva gör är att rött ljus inte har en inducerande effekt på fluorescensen hos de undersökta korallerna.

Jag kan inte säga att jag förstår vad som har hänt men i och med att du har rätt så låg magnesiumhalt så torde det vara svårt (omöjligt?) att hålla höga nivåer för både KH och kalcium - de skulle spontant falla ut som kalciumkarbonat. Tillsats att mer kalcium i form av t ex kalciumklorid (som jag tror det är i Grotechprodukten) borde därmed inte leda till någon höjning och dessutom en KH-sänkning. Men nu verkar du se en KH-höjning vilket jag inte begriper om KH inte redan var högt före tillsatsen av produkten (= ingen höjning). Men jag tror du borde börja i andra änden och först höja magnesium innan du försöker höja kalcium. Ett råd som som ju ständigt syns här på SVG är också att dubbelkolla sin salthalt mot en annan bevisat OK saltmätare när alla värden är låga.

Ja, det finns ju en klart lägre halt karbonater (KH) än halten av kalciumjoner i saltvatten. Därmed kommer att KH att stiga mycket snabbare än kalciumhalten när man doserar ett balanserat kalcium-alkalinitets-supplement som t ex kalkvatten eller Balling. På samma sätt faller KH mycket snabbare än kalciumhalten när kalkalger och koraller växer till. Därmed är KH det viktigaste att mäta rutinmässigt doseringar.

Svårt att lista ut vad som hänt utan att veta vad Grotechs Calcium Pro Instant består av. Min första gissning skulle vara att det är kalciumklorid och det stöds också av att Grotech säljer det som kalciumdelen för Ballingmetoden. Men då borde inte KH stiga vid tillsättning, om något skulle man kunna tänka sig att det istället skulle sjunka p g a förlust via abiotisk kalciumkarbonatutfällning. Men är det inte klokt att sitta stilla i båten och se vad som händer med akvariets invånare? Vill du sänka KH så är det världens enklaste - det är bara att försiktigt tillsätta en syra som t ex saltsyra som neutraliserar lite av alkaliniteten. Vill du ha doseringar för saltsyra så kan jag räkna på det.

Det låter lite konstigt att omvandla fotosyntetiskt högaktivt blått ljus till t ex grönt ljus som ju inte brukar användas av fotosystemen.

Ja den ser verkligen ut att ha mörknat. Kan detta vara ett typexempel på en korall som flyttat från näringsfattiga förhållanden till lite näringsrikare? Får se om min gula korall håller sig just gul under oktober...

Ja vetenskapen är förbryllad här. Av någon anledning ökar uttrycket av fluorescenta proteinerna när ljusstyrkan ökar vilket direkt leder tankarna till att de ska skydda mot för mycket ljusinstrålning till zooxanthellerna (= för mycket fotosyntes och oxidativ stress). Men förklaringen stämmer inte med de våglängder som absorberas av proteinerna. Inte heller stämmer det med t ex Acropora pulchra:s helt ljusstyrda uppreglering av ett fluorescent protein med emission vid 584 nm i korallens toppar - där det finns minst eller inga alls zooxantheller. Varför uppreglera ett skyddande protein som svar på ökad ljusstyrka just där det inte finns några zooxantheller att skydda? Det stämmer inte. Snarare verkar det som om uttrycket av dessa fluorescenta proteiner har något att göra med korallens tillväxt. De uttrycks ju mest där korallerna växer - i t ex topparna - och när ljus finns närvarande så växer de vilket ger regleringen en mening. Jag har inte läst artikeln noggrant men jag hittar inget experiment som visar att rött ljus uppreglerar fluorescens hos korallerna. Förvisso är vissa av svagt korallerna i artikeln fluorescenta också under rött ljus men det finns ingen jämförelse som visar att de är mer fluorescenta i rött ljus än i t ex inget ljus alls. Jag tror därför att rött ljus inte har någon större effekt på korallernas fluorescens - vilket stämmer med en annan studie som visade att de inte växte till alls under rött ljus. Lite hårddraget skulle jag gissa att rött ljus är för akvaristens ögon och inte för korallerna i akvariesammanhang...

Jag har sett på Reefcentral att det verkar vara ett rätt så vanligt fenomen att de som doserar vodka får just kvarvarande fosfat men inga nitrater. När de byter ut vodkan mot Biopellets så försvinner även fosfaterna så du är inte ensam om att se det här.

Bra att du frågade för jag kollade den vetenskapliga litteraturen och jag hittade en riktigt intressant och relevant artikel från 2008. Den är t o m gjord på akvariehållna koraller (troligen från Korallenzucht) i Tyskland... D'Angelo et al frågar sig i artikeln om korallernas fluorescens och färg påverkas av ljus. Kan vi gissa att de har blivit inspirerade av akvaristers erfarenheter? Reglering av korallers fluorescens av ljusstyrka Man testade flera olika ljusregimer - från mycket svagt ljus (80 mikromol /m2 /s till starkt ljus (700 mikromol /m2 /s) under Aqua Light metallhalogenlampor. Precis som vi tycker oss ha sett i akvarier så brunade korallerna som fick svagt ljus (100 mikromol /m2 /s) men koraller som växte under medelstarkt ljus (400 mikromol /m2 /s) uppvisade fina färger från blått via grönt till rött. Även korallernas fluorescens blev dramatiskt uppreglerade av medelstarkt ljus. Från artikelns figur 1, färg och fluorescens hos olika koraller vid svagt och medelstarkt ljus: För fyra koraller visade sig ändring av ljusstyrkan med bibehållen spektralsammansättning (samma lampa) ge det enkla sambandet mer ljus mer fluorescens vid samma emissionsvåglängd (= samma fluorescenta protein uppregleras). Jag visar ett exempel från artikeln, nämligen den blåtoppade Acropora pulchera (panel D i bilden ovan): Notera hur emissionen med en topp kring 483 nm (blått) ökar med ökad ljusstyrka korallen står under. En annan fluorescens med en emissionstopp på 584 nm verkar mer slås på vid ett visst ljuströskelvärde hos denna art. Regeln verkar vara - mer ljus mer fluorescens för denna art. När författarna tittade på alla undersökta korallers reglering av sina fluorescens kunde de se att det att det fanns en trend. Proteiner som skapar fluorescens vid cyan (Cyan Fluorescent Protein, CFP) har ett lågljuströskelvärde och uttrycks när korallerna står under svagare ljus och ofta har sitt maximala uttryck vid ett medelstarkt ljus. I vissa fall nedreglerades dessa proteiner om ljusstyrkan ökades ytterligare. I denna grupp ingick även proteiner hos Montipora digitata som fluorescerar i grönt och opal. En andra grupp av fluorescerande proteiner hade en högt ljuströskelvärde för att uttryckas. Dessa inkluderade proteiner hos Acropora millepora med emissionstoppar vid 512 nm och 597 nm och alla fluorescerande proteiner hos A. pulchra och Seriatopora hystrix. Reglering av blått och rött ljus Författarna testade om ljuset spektrala sammansättning var viktig för reglering av korallernas fluorescens. Man testade blått, grönt och rött ljus men det gröna ljuset innehöll en blåandel eftersom deras ljusfilter för grönt även lät visst blått ljus komma igenom. Man fann att blått ljus vid 200 mikromol /m2 /s gjorde att korallerna uppvisade mest fluorescens. Sämre fluorescens uppträdde vid grönt ljus och ingen alls vid rött ljus. Så här ser det t ex ut för Acropora pulchra (RL = rött ljus, GL = grönt ljus (med lite blått i) och BL = blått ljus): Frågan är då om koraller direkt kan känna av blått ljus och uppreglera sina fluorescenta proteiner eller om det kräver symbios med zooxanthellerna? Författarna testade det genom att mäta fluorescensen hos en primärpolyp från Acropora millepora som saknar zooxantheller. Man exponerade sådana polyper för rött (kontroll) respektive blått ljus och fann att polypen svarade kraftigt på blått ljus genom att uppreglera sin fluorescens: Regleringen sker på gennivå Förutom dessa för akvarister direkt relevanta försök så ville författarna också veta hur regleringen av fluorescensen går till. Man fann att regleringen sker genom att uttrycket av de gener som kodar för de fluorescerande proteinerna ökar (transkription). Korallerna kan alltså direkt utan omvägen via fotosyntesen i zooxanthellerna känna av instrålningen av blått ljus och reglera de gener som kodar för fluorescerande proteiner därefter. Olika fluorescerande proteiner uttrycks maximalt vid olika styrkor av ljus men mer ljus ger i många fall mer fluorescens.

Så det verkar gå väldigt snabbt. Så stress generellt kan uppreglera deras zooxanthellantal så att de mörknar. Är det då stress p g a höga näringsnivåer som får dem att mörkna eller är det de per se de höga näringsnivåerna som ibland får dem att mörkna? Jag tänkte mig att näringen gödde zooxanthellerna så att de växte till - alger som de är - inte att främst stress drev upp deras antal.

Vilket ämne som helst som krävs för bakteriernas tillväxt och saknas kan stoppa bakterietillväxten och därmed sänkningen av övriga ämnen. Så visst kan fosfor bli begränsande - speciellt som fosfat är den huvudsakliga formen som bakterier tar upp fosfor. Man kan lätt tänka sig två situationer: 1. Mätbart nitrat med omätbart fosfat, nitraten sjunker inte trots koldosering. Trolig förklaring: fosforbrist. Lösning: dosera fosfat eller mata med fosfatrikt foder. 2. Omätbart nitrat men mätbart fosfat, fosfat sjunker inte trots koldosering. Trolig förklaring: kvävebrist. Lösning: dosera kväve som t ex aminosyror eller kaliumnitrat. Mata med kväverikt foder. Alternativt, fosfatremover.

Jag tror förklaringen kan ligga i var dina heterotrofa bakterier som kolkällan göder växer till; om de växer till i syrefattiga regioner och därmed understödjer denitrifikation eller om de växer till under syrerika förhållanden och då endast binder kväve och fosfor som biomassa (som skummaren kan ta ut). Utvecklat: Kanske finns det stora syrefattiga regioner i ditt akvarium, kanske i den levande stenen eller i nåt bottensubstrat? Vodkan kommer att nå även dit och då göda de heterotrofa bakterier som respirerar nitrat - en denitrifikationsprocess som inte exporterar något fosfat ur systemet men väl nitrat. En fast kolkälla som Biopelletsen torde stödja majoriteten av den heterotrofa bakterietillväxten på själva pelletsen. Där är det syrerikt och denitrifikation blir inte lika dominerande - både nitrat och fosfat binds i bakteriernas biomassa som skummaren lätt avlägsnar.

Koraller brukar mörkna när de flyttas till för näringsrika akvarier eller får för lite ljus. Förklaringsmodellen är att koncentrationen zooxantheller ökar i deras vävnad och ger den mörka färgen. Men vad är tidsramen för denna process? Går det snabbt på några dagar eller tar det kanske veckor eller t o m månader? Vad har ni för erfarenhet? (Lite undrande nu när jag har skaffat mig en ljusgul Acropora som gått i Zeovitsystem hela sitt liv. Nu får jag veta hur mitt vatten står sig tänker jag...)

Ja det där med funktionen för fluorescens hos koraller vet vi inte så mycket om. När jag skriver vi så inkluderar jag även vetenskapssamhället. Visst kan man spekulera och det har man gjort inom vetenskapssamhället - UV-skydd var ju en första idé som de flesta förkastar idag. Någon sorts våglängdsöverföring som skulle påverka fotosyntesen gynnsamt (mer eller mindre) är ju en annan idé precis som Jani skriver. En en metod att attrahera plankton tycker jag är en spännande idé. Dessa typ av form-funktion-diskussioner inom biologin är mycket vanliga och bland det svåraste som finns att ta sig an experimentellt. Vi biologer (jag är en av dem som forskar akademiskt inom molekylärbiologi) brukar djärvt anta det som finns har en funktion som är positiv för organismens "fitness" - dvs hur väl den kan konkurrera och ge avkomma i sin naturliga miljö. Men det uppenbara sättet att testa det på - att plocka bort fluorescensen från en korall och se hur väl den klarar sig - är inte experimentellt helt enkelt. Vi vet betydligt mer om mekanismerna som ger fluorescens än dess biologiska funktion. Det är specialiserade proteiner som har den egenskapen och de senaste åren har väldiga mängder upptäckts. Det började med upptäckten av Green Fluorescent Protein (GFP) i maneter redan på 60-talet och efter att vi klonat genen som kodar för proteinet så har det här blivit ett väldigt viktigt verktyg inom cell- och molekylärbiologin. Ett spektakulärt exempel är när man introducerat genen i mus och uttrycker GFP i skinncellerna. Jag använder det själv i min forskning som en fusionsmarkör för proteiner jag är intresserad av och vill kunna se i mikroskopet. Sedan några år så har korallproteiner med alla möjliga och omöjliga våglängder av fluorescens upptäckts och korallrevet fullständigt kryllar av dessa proteiner av någon anledning. Dana Riddle går på ett metodiskt och i mitt tycke lite torrt sätt igenom vad vi vet om dessa proteiner i sina artiklar (länkarna ovan).

Jag hänger inte helt med - är dessa PAR-värden från mätningar på LEDarna? Och i så fall är "reflektor" samma sak som lins? Jag resonerar att linsen är mycket viktig. LED ger ju inte mer ljus per insatt energi än T5 men med linser så kan man rikta det dit man vill medan T5 är beroende av reflektorer med förluster och onödig ljusspridning - där är energivinsten med LED jämfört med T5.

Låt oss säga att vi får en fråga av en akvarist som vill sätta upp ett nytt saltvattensakvarium för första gången: - Vad behöver jag för utrustning, vad ska jag tillsätta till akvariet och hur ska jag sköta det? Vad svarar man på det numera? Vad är standardsetupen vad gäller de tre delarna teknik, tillsatser och skötsel? Finns det en konsensus eller varierar det stort mellan akvaristerna och akvarietypen (bara fisk, mjukisar, LPS, SPS)? // Jag började fundera på det här i samband med att jag läste tråden om rävarnas bristande aktivitet på SVG och alla nybörjarfrågor. Finns det ett givet sätt att sätta upp akvariet och vad skulle man skriva i en bok riktad till nybörjaren idag? Vad står det t ex i Knops bok som tydligen finns på svenska? Vågar vi t ex rekommendera nyheter som t ex tillsatser av olika kolkällor som socker, vodka, ättika eller NP Biopellets? Zeovit har ju byggt på denna metod länge. Anses kolkällorna fortfarande vara experimentella eller är de beprövade? Är risken större att misslyckas utan dem (nitrat, fosfat och alghelvete) än med dem (överdoseringskrascher)? Vidare finns det fortfarande en diskussion om metallhalogen vs T5 eller är det över? Är det T5 vs LED vi bör prata om nu? Eller är det skit i samma?

Nu har jag kört hemmabygget snart tre månader. Det har fungerat mycket bra och jag kan rekommendera det till andra akvarister. På dessa korta veckor har SPS-tillväxten varit över all förväntan från mina sida. Inga problem med biologin m a o och det hela drar bara strax över 75 W. Men upplägget med kallvita Cree XR-E-dioder kombinerat med lika många i färgen Royal Blue har sina sidor: Först upplevde jag färgen väldigt krisipig och fint men nu börjar jag se att färgåtergivningen är lite kallt platt. De varma färgerna saknas rätt så mycket - rött och gult ljus. Min röda flakväxande Montipora blir därför lite dämpat platt i färgåtergivningen. Jag köpte också en vad jag uppfattade som gul-vit Acropora hos Akvarie-leasing i helgen. I försäljningstanken stod de under ett ganska gult T5-ljus men under mitt ljus så får samma korall också en svagt grön ton ovanpå det gulvita. Troligen är det den stora blåandelen som får något grönt att lysa. En annan aspekt som man kan kritisera med ljuset är att de blå dioderna och de kallvita inte blandar sig. Det blir extra tydligt i mitt bygge som har ganska smalstrålande linser - det blir discoeffekt med blå och kallvita ljuskäglor om vartannat - detta är främst ett problem vid ytan. Förvisso är det ganska häftigt när fiskarna rör sig mellan ljuskäglorna men kanske inte vad alla vill ha. Extra konstigt blir det när en korall hamnar under en rent blå ljuskägla... Ljuset är ju väldigt fokuserat och kommer från ett håll. Lysrör i jämförelse ger ju t ex ett mycket diffust ljus. Därmed blir det väldigt mycket vassa skuggor i akvariet. Jag gillar det för det skapar ett liv och dramatik i akvariet samt man ser när vattenytan rör sig. Men det gör att det är svårt att fota i akvariet. Min kamera klarar inte alla kraftiga konstraster så bra - det blir som när man fotar på en sommardag med klar himmel. Det som är lite oflexibelt nu är att jag ju byggt fast mig i dessa problem. Det är ju inte bara att byta T5-rör tills man når den färg man vill ha. Jag har noterat att alla problem jag nämner ovan diskuteras flitigt på t ex Reefcentrals forum. Där jobbar flera på lösningar som t ex att istället för att placera ut LEDarna med olika färger som på ett schackbräde istället försöka sätta dem i kluster så att ljuset blandas bättre. Man experimenterar också med att försöka få in mer rött och gult ljus för bättre färgåtergivning. Genom att ha reglerbara drivare så kan akvaristen själv ställa den färgsammansättning som upplevs som fördelaktig för det egna ögat - korallerna lär inte bry sig om ljusfärgen så mycket så länge de får tillräckligt med ljus. Själv skulle jag rekommendera de som bygger något nytt att testa att blanda T5 och LED. T5 kan ge en allmänbelysning i akvariet och LEDar kan liva upp det genom att skapa ett kontrastrikt ljus som rör sig med vattenytan.