Claes_A

Helgen åts tyvärr upp av familjeförpliktelser men jag tog i alla fall ytterligare några steg vad gäller operation ljuddämpning. Bitumplattor är monterade på bottnen av akvariemöbeln liksom dämpande skumgummiplattor på de flesta ytor inne i sumpskåpet. Och det dämpar en hel del ljud men 50-periodsvibrationerna från Tunzepumpen verkar svåra att helt eliminera - det går via rörsystemet ut. Grotechskummaren HEA080 har modats enligt Crillos förslag ovan - pumpen hänger nu i en stump silikonslang och kan inte föra över sina vibrationer till själva skummaren. Det gjorde en enorm skillnad precis som det gjorde för Tunzepumpen som nu är ljudkälla nr 1.

Grejen med artikeln som jag länkade till var att det inte var det uppskattade Kelvintalet som var avgörande utan snarare mängden rött ljus. Hypotesen som presenteras är helt enkelt att rött ljus är dåligt för koraller. Lampor med mer dagsljuslika K-värden (säg 6500 K t ex) innehåller mer rött ljus och skulle enligt hypotesen av det skälet ge sämre tillväxt. Om de nu har rätt i sin teori så bör man undvika de flesta standardrör som har toppar i det röda spektrumet. Av det skälet förslår jag Osrams blå rör färgkod 67 som helt saknar rött ljus men har en fin blå topp som ger ur fotosyntetisk synvinkel bra ljus. Om dessa helblå rör ska blandas med några andra rör med mer gult och grönt ljus vet jag inte.

Det ligger nog mycket i att vetenskapen knappast gör forskning för akvariebruk och ofta ofta ligger forskningen långt efter akvaristerna erfarenheter. Men så har ju också forskningen ett helt annat krav på sig för att kunna fastslå något än akvaristerna som ofta nöjer sig med att en auktoritet uttalar sig eller någon anekdotisk erfarenhet. Tillbaka till artikeln! Anledningen till att jag läste den från början var att jag funderade på om koraller tar upp aminosyror direkt från vattnet och om det spelar någon roll kvalitativt vilka aminosyror som finns där. Och tydligen tar koraller upp aminosyror - och i princip vilka aminosyror som helst - från vattnet. Så då vi tillsätter aminosyror till våra akvarier kan vi räkna med att korallerna tar upp dem på samma sätt som bakterierna gör - det är således inte helt klart för mig att aminosyratillsats endast skulle gynna bakterierna. Lite mer praktiskt så gäller mina funderingar mitt eget akvarium som jag sätter upp nu. Jag tänkte köra med Biopellets och förhoppningsvis leder det till låga näringsvärden via utskummning av bakterier. Vad jag förstår så brukar vårt foder innehålla mer fosfat relativt kväve vilket leder till ett kväveunderskott i förhållande till fosfat och organiskt kol. Således vill jag tillsätta någon typ av kvävekälla. Spelar det då någon roll om jag väljer t ex någon eller några aminosyror, urea, ammonium eller nitrat? Använder sig korallerna av de tillsatta kvävekällorna?

Nu läste jag på lite. Jag tycker mig också minnas att dagsljusrör ska ge bäst tillväxt men jag hittar inget experiment eller nån påtaglig erfarenhet som visar det. Istället hittar jag diskussioner om en vetenskaplig artikel som visar att i en test med en korall så är dt blått ljus som gäller. Och rött ljus verkar vara direkt olämpligt. Så blå lysrör som ger bra PUR-värden tror jag på. Tillägg: Osrams rent blå lysrör färg 67 har en blå topp kring 440 nm som borde ge fina PUR-värden. Billiga rör som är mer eller mindre standardsortiment.

Om det inte spelar någon roll hur det ser ut, vad ger mest tillväxt per insatt ljusenergi? Är det som med växter - fotosyntesen funkar bäst med blått och rött ljus? I så fall ett antal blå och och något rent rött lysrör.

Kul projekt. Behövs filtrering eller räcker det med vattencirkulation?

Alla organismer behöver makroelementen kol och kväve för att kunna växa och därmed bygga biomassa. Växter tar kolet från luften koldioxid och tar upp kväve och fosfor i mineralisk form medan djur får i sig kol och kväve i organisk form. Koraller som är ett djur men bär på en växtdel – zooxanthellerna – nyttjar karbonater/koldioxid från vattnet som sin främsta kolkälla men hur försörjer de sig på kväve? Ett rimligt antagande är att zooxanthellerna precis som andra växter kan använda sig av icke organiska kväveformer som t ex ammonium eller nitrat. Men även organiska kväveformer som t ex aminosyror eller urea (även kallat urinämne) är potentiella kvävekällor. Vi akvarister tillsätter emellanåt aminosyralösningar i form av kommersiella produkter som ”korallmat” – finns det då skäl att göra det? Forskningen tycks stödja ovanstående resonemang som säger att koraller använder en mängd olika ämnen som källor för kväve. Om vi bortser från kvävet i eventuell planktonföda så tar koraller upp lösta kväve direkt från vattnet. Koraller kan där beskrivas som opportunister vad gäller kväveupptaget – de tar upp de lösta kvävekällor de hittar i vattnet. Således försörjer koraller sitt kvävebehov via en mängd ämnen i vattnet, t ex ammonium, nitrat, urea och olika aminosyror. Även om vattnen runt korallreven inte är speciellt näringsrika (vad gäller kväve och fosfor) så finns det lösta organiska kväveföreningar naturligt i vattnet. Dessa föreningar kallas på engelska för ”dissolved organic nitrogen” (DON) och har fastställts bestå av en blandning av urea, olika lösta aminosyror, nukleinsyror och andra icke identifierade ämnen. Koncentrationen av DON varierar enormt över tid men koncentrationen är någonstans emellan 0,001 och 0,7 mikromolar. Översatt till för akvaristen kanske lite mer lättbegripliga termer så motsvarar det en kvävemängd i form av nitrat på mellan 0,000062 och 0,043 mg/l, d v s väldigt låga nivåer. Av den totala mängden DON motsvarar aminosyror ungefär 10% i naturligt havsvatten. Frågan är således om kvävenivåerna i ett akvarium någonsin kan nå dessa låga värden? Kanske är det rimligt att anta att de kan vid användning av en organisk kolkälla. Det antagandet stöds av observationen att dosering av aminosyror eller nitrat kan förbättra tillväxten hos koraller under sådana förhållanden. Vilka aminosyror tar då korallerna upp? Spelar det någon roll vilken eller vilka aminosyror vi ger dem. Svaret verkar vara nej. Koraller är verkligen opportunister och tar vad men ger dem. I en test med 11 olika aminosyror visade sig alla tas upp av en akvariehållen Stylophora pistillata från Röda havet (Grover et al 2008). Förvisso togs aminosyran histidin upp nästan tre gånger så snabbt som glutamat men i det stora hela förefaller koraller inte ha några speciella krav vad gäller vilka aminosyror som de använder sig av. Samma studie redovisar också att det är koralldjuret som står för upptaget av aminosyror från vattnet men att den huvudsakliga destinationspunkten för upptaget är zooxanthellerna. Helt i enlighet med den slutsatsen så främjas upptaget av ljus, dvs fotosyntes. Grover et al gör baserat på sina mätningar en uppskattning av hur Stylophora pistillata försörjer sig på kväve under tillväxt. Enligt deras modell kan lösta kväveföreningar (organiska som oorganiska) försörja korallens vävnadstillväxt till 99%. Plankonfoder är således inget krav. Kvävet kommer istället från i vattnet löst ammonium (42%), nitrat (34%), aminosyror (21%) och urea (3%).

Det är precis så som Randy Holmes-Fairly gör och menar at det är den enklaste low-tech-lösningen som inte kräver en kalkmixer. Som du skriver, vill man ha ett kontinuerligt system istället för denna batchlösning så krävs en kalkmixer. Randy Holmes-Fairly dödar också en annan i akvariekretsar populär myt (minns inte om det var i denna artikel eller i en annan); nämligen att kalciumhydroxid tar lång tid på sig att lösa sig i vatten. I själva verket så löser sig kalciumhydroxid så snabbt i vatten att han knappt hann mäta det. Förutsatt att man rör eller skakar om lösningen bör påpekas.

Kan vara bra att veta att de engelskspråkiga har en "vinager" som är klart renare än vår vinäger och därmed mer som en utspädd form av vår ättika (eller den mer utspädda varianten ättiksprit). Edit: stavfel

Jo 865 upplever jag också som lite röd-blå och det stämmer ju med spektralsammansättningen av det röret. Jag noterar Aquascience Duo. Kollade upp rören och det verkar vara samma pigment i dem som i alla andra men tillverkaren Narva har varit mycket försiktig med pigmentet som ger den gulgröna toppen strax under 550 nm liksom med den röda 620 nm-toppen. Men i princip ser jag ingen anledning till att samma spektralsammansättning inte skulle kunna uppnås med vanliga dagsljusrör och en massa extra blått ljus.

Jag har mätt och visst har du helt rätt! Tre rör går in (1 x 39 w + 2 x 24 w). Men då måste jag ställa det hela på sin spets; kan verkligen detta 89 w T5-ljus vara så enormt starkt att det kan slåss med säg 148 w (2 x 55 w + 2 x 24 w) kompaktlysrörsljus? Är verkligen skillnaden på ljusutbyte så pass stort mellan T5 och kompaktlysrör? (Ingen skulle vara gladare än jag om så är fallet måste jag säga!) Jag funderar vidare på 150 w metallhalogen och blå lysrör till det...

Nu ska jag gå lite mot strömmen. Det finns en gammal artikel där Randy Holmes-Farley gör ett experiment och testar påståendet att kalkvatten förstörs på mycket kort tid av luftens koldioxid. Han visar att så inte alls är fallet så länge som kalkvattenbehållaren innehåller ett överskott av kalciumhydroxid (på bottnen av behållaren) och vattnet inte luftas med en utströmmarsten. Mer specifikt så gör att ett experiment med sin egen kalkvattenbehållare med endast ett löst påsittande plastlock och visar att kalkvattnet är helt mättad under en period av 20 dagar utan behov av någon kalkvattenmixer (Fig. 4 i artikeln). Finns det någon anledning till att detta i mitt tycke tydliga experiment ständigt ignoreras? Jag tror prytteln kalkvattenmixer snarare handlar om att slippa arbetet med att blanda kalkvatten i dunkar än någonting annat.

http://www.aquapro2000.de/PVCEquipment-NEW/PVC-Fittings/Discharge-filter:::54_182_224.html

Trist att höra den svallande kritiken mot kompaktlysrören. Naturligtvis har ni helt rätt i att det är just bristen på yta som har fått mig att fundera på dessa rör men jag hade ingen aning om att de skulle ha så pass mycket sämre ljusutbyte. Jag får läsa på. Jag får rita lite mer på vad jag kan klämma in men mer än tre vanliga T5 24 w går nog inte in med tanke på att reflektorerna äter yta. Metallhalogen hade jag avfärdat av den enkla anledningen att jag inte kan tolerera något som helst ljusläckage från rampen - allt ljus ska ned i akvariet och det kräver en sluten ramp. Men jag ska ta en funderare igen. Liksom på LED. Sen undrar jag om jag inte är lika "blåskadad" som gemene saltvattensakvarist för jag upplever Osrams kallvita dagsljusrör färg 865 som ljust kallt vita och inte gröngula eller pissgula. Men gulstinget i blicken kanske kommer med tiden?

Det börjar närma sig att fixa belysning till mitt hörnkar (180 liter, 50 cm djupt). Jag funderar på kompaktlysrör. Akvariet har bara 70 cm långa sidor så vanliga T5-rör är svåra att klämma in och om jag har förstått det rätt så är ju kompaktlysrör just T5 som gör en 180 graders sväng s a s. Jag tänkte mig en grundbelysning med ett par kallvita dagsljusrör Osram 55 w (färg Lumilux 865 (6500 K) eller Lumilux Skywhite 880 (8000 K) som precis går att klämma in och sen komplettering med några Osram blå kompaktlysrör 24 w (färg 67). Gillar jag inte färgen så finns det ju en del dylika lysrör i akvariehandeln också även om jag personligen tycker det är svårt att hitta info om deras spektralsammansättning. Vad har ni för erfarenhet av kompaktlysrör? Hur många många rör (kompaktlysrörswatt) krävs för ett akvarium i min storlek om jag vill ha SPS?

Min Tunze Silence-pump har reglerbart flöde. Men verkar bara vara en strypning på sugsidan. Hur som helst så menar tillverkaren att pumpen ska dra mindre ström när den stryps på detta sätt. Om den också drar mindre av att strypas på trycksidan kan man ju undra...

Grejen med flera rör är att du kan jobba med ett rör som är helt vattenfyllt och fungerar som en hävert medan resten av flödet går via ett vanligt luftfyllt rör. Hävertröret tar merparten av allt vatten och eftersom det är helt vattenfyllt så är det knäpptyst. Eftersom du aldrig kan balansera hävertens flöde exakt mot pumpens flöde så måste du ställa in det så att det transporterar lite mindre vatten än pumpen pumpar upp. Det lilla kvarvarande flödet tar du via det vanliga luftfyllda röret som blir så gott som helt tyst eftersom det transporterar endast lite vatten. Till detta skulle jag lägga ett tredje säkerhetsrör i händelse av att häverten eller det andra röret sätter igen. Jag har just byggt något liknande: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=32019

Ska men ta det där med jonbalans till sin spets så kan man ju göra en balanserad lösning av både kaliumklorid och kaliumsulfat. Men återigen - tillsätter ni verkligen sådana mängder kalium att anjonen spelar någon roll? Eller så underskattar jag kaliumbehovet hos akvarier. Intressant att höra att en akvarist har fosfatunderskott i sitt saltvattensakvarium. Jag trodde det var praktiskt taget omöjligt... Fast å andra sidan är fosfat ofta det begränsande näringsämnet på tropiska jordar ungefär som att kväve är begränsande för potatisodlaren i den norra delen av världen så varför inte?

Jag är så dålig på vad de olika produkterna innehåller men är det en aminosyralösning så fungerar den som kvävekälla för samtliga organismer i akvariet.

Det går att bygga på med fler salter... Varför inte tillsätta kaliumacetat eller kaliumklorid? Det finns så många lättlösliga och prisvärda kaliumsalter. Inte är väl tillsatserna så stora att det spelar någon roll vilken anjon man tillsätter med kaliumjonerna? Fast kaliumfosfat tror jag ingen saltis vid sina sunda vätskor skulle komma på tanken att använda!

Det är inte krångligare än att bakterier precis som alla organismer behöver kol, kväve och fosfor för att bygga biomassa (=celler). Har man ett akvarium där man doserar kolkälla så växer bakterierna till och binder kväve och fosfor som därmed kan lämna systemet när bakterierna eller deras nedbrytningsprodukter skummas ut. Det verkar som om det ofta förekommer situationer där det finns oproportionerligt mycket fosfor i förhållande till kväve i våra akvarier. Det kan t ex bero på att fodret vi tillsätter har ett högt fosforinnehåll men också på att kväve kan lämna systemet som ammoniakgas (kanske främst i skummaren?) och som kvävgas efter denitrifikation. Tillsätter man en kolkälla till ett akvarium med höga fosforhalter så kan det vara svårt att få ned dem eftersom kväve lätt blir begränsande för bakterietillväxten. En elegant metod för att lösa metoden är att tillsätta en ren kvävekälla som föredras av bakterierna. Aminosyror är den grupp av ämnen som bakterier främst föredrar som kvävekälla och den kan även användas av andra organismer i akvariet som t ex korallerna. Sjunker inte fosforhalten tillfredsställande vid användning av en kolkälla så kan aminosyratillsats vara en möjlig väg framåt. Vid sidan av rena akvarieprodukter skulle jag överväga tillsats av aminosyran natriumglutamat som finns att köpa som ett rent vitt pulver på den lokala asienshopen som smakförstärkare. Fördelen med akvarieprodukter är ju att de kommer med en färdig doseringsanvisning...

Testa BioPellets vet ja! Jag ska testa så fort karet går igång. Blir det fosfatöverskott så är det bara att tillsätta kväve i form av rena aminosyror så sjunker fosfathalten genom export av bakteriebiomassa.

Ett stort steg i ljudreduceringen togs idag. Jag bytte helt enkelt den silikonslangstump som sitter mellan Tunzepumpen och rörsystemet till ett tunnväggigare dito. Och det gör en enorm skillnad! Den sladdriga slangen för inte alls över ljudet till rörsystem och fiollådemöbeln på samma sätt som dess styvare kusin. Nu får man nästan anstränga sig för att höra pumpen överhuvudtaget. Och det bästa av allt - möbeln är ännu inte ljudisolerad med skumgummiplattor och bitumplattor så det kommer att bli ännu bättre. Om bara Eheimpumpen som kom med Grotechs HEA080-skummare tystnar där i källaren så blir det ännu bättre!

Låter hoppfullt att pumparna kanske tystnar. Tunzepumpen är klart tystare jämfört med Eheimpumpen ska sägas men det där 50 periodersljudet... Eheimpumpen åker ned i källaren nu för inkörning i en hink. Bubbelfälla blir det men jag kunde inte beställa sumpen med den eftersom jag var tvungen att empiriskt lista ut var vattennivån ska ligga i det lägsta facket.

Eftermiddagen blev lite kreativ. Jag grävde i bra-att-ha-lådan med gamla saltgrejer från 80- och 90-talen och hittade ett Fishersnabbfilter i plexi, lite gamla PVC-rördelar inklusive en 20 mm kran samt lite plexi. Summa summarum så bidde det ett BioPelletsfilter modell flytbädd som jag kan koppla in på returen: Ja - ett utlopp från filtret saknas än så länge...