PatriksS

Macroalger suger i sig nitrater som svampar om man har möjlighet att ha ett sådant biologiskt filter.

Jo, men det är precis som du säger: fina blad som "ruttnar" vid roten, och/eller för röda alger att dessa får gröna områden som sprider sig och algen faller isär. Bladen verkar också gå att omplantera. Detta har hittills inträffat för mig vid fosfatdoseringen. Idag fulldospulsade jag igen, med 1/16 tsk KNO3, 1 ml Mikro+ samt ca 2 ml bikarbonat och CaCl2 vardera.

Höga halter - då pratar vi fortfarande om fosfat antar jag? Har i alla fall sett precis det du beskriver på en av mina röda arter. Återkommer med artlistan.

Förresten, Mattias. Jag har klurat länge och väl på vad som kan orsaka Caulerpakrashar, och det tycker jag mig veta nu, däremot en annan intressant grej - som jag nu har kunnat verifiera efter Barrs egna slutsatser och erfarenheter - är att en tillsats av PO4 leder till att Caulerpa (flera sorter) tappar sina blad. Bladen som lossnar är fasta, mörkgröna och fina, så det är ingen sporuleration det är frågan om. Då är man en algart fattigare i karet men en erfarenhet rikare. Eeexellent!!

Det blev alltså runt drygt 5 000 ? Kostar inte en komplett Red Sea Max också runt omkring 500 euro, Plug and play?

Jag, det tycker jag med, Kent borde gå att använda.

Aha, bra att veta! - tack för länken, Kents "Essential Elements" verkar vara intressantast då, säljs det i Sverige? Jag har i och för sig frågat Barr om det är okej att köra med TMG, och han tyckte följande: Så jag antar väl att det inte är så farligt med Mikro+ heller. Dunno, men det visar sig hoppas jag. Mikro+/TMG och vattenbyten borde kanske borga för ett allsidigt tillskott, under förutsättning att man kör Balling-metoden samtidigt för KH/Ca.

Jupp, har också läst och tänkt på det där, därav min fundering med TMG. Jag har dock för mig att Mikro+ brukar vara bra chelaterad, men visst går det att testa med TMG också, det är bara frågan om att skaffa den. Vet inte om jag just nu tycker att det är värt att köpa TMG, det återstår ett par veckors testning för att se huruvida Mikro+ verkar i praktiken. För övrigt är det jäkligt skönt att föra en avslappnad diskussion med dig, Mattias, utan att bli ifrågasatt hela tiden. Testningen med kemikalierna är nu på sin andra vecka.

Ingen egentlig koncentration, Tom körde ca 5 ml någon mikrogödning som han envisas med att kalla "Kent's stuff" för 80 liter, så jag tog och delade bara helt sonika för mina 35 liter. Nu kör jag 2 ml två gånger i veckan, än så länge med Mikro+ men kanske behövs det TMG, ingen aning. Dock verkar det som om att även Mikro+ tar, för jag tycker mig observera att bladen blir mörkgröna efter tillsats av det. Inget jag vill eller vågar mäta i alla fall. För övrigt är Barr verkligen noga med att påpeka att fosfat skall inte tillsättas i större omfattning än typ 0,2 ppm, och då endast i välplanterade burkar (pga risk för grönvatten), men samtidigt skriver han något i stil med "add traces liberally". Jag tolkar honom att det är inte så farligt att tillsätta mikrogödning lite fritt, men så klart visar det sig först om ett par veckor.

Visste inte vad Sfiligoi var för tillverkare, men kollade upp och dyrt var det ju!!

Skulle jättegärna lägga vantarna på en Solarisled. Förhoppningsvis blir de snart mera förekommande och billigare.

Detta: och detta: samt särskilt detta: styrker bara det jag så envist hävdat: att det inte är nitrat eller fosfat som huvudsakligen orsakar algtillväxt och att det är väldigt svårt att näringsbegränsa pestalger. Det synes alltså inte vara mina "teorier", utan helt enligt naturens regler. Och som jag skrev tidigare så är det inte där man enligt min mening bör leta efter problemet. Istället är det detta: 1. att man har antingen något som triggar skitalgerna, t ex ammonium-spikar, låga syrenivåer eller svajande CO2-nivåer, 2. eller så finns det ingen konkurrens till skitalgerna på annat sätt. T.ex. ljuskonkurrens eller utrymmeskonkurrens. (3.) eller så klart både 1 och 2. Det är enligt min åsikt just punkten 2 som "tillåter" mikroalger växa även i stabila burkar utan ammoniumspikar och med bra syre och koldioxidnivåer. Man får ingen explosionsartad tillväxt - som fallet är när punkten 1 inträffar - utan istället en algmatta som sakta men säkert sprider sig där livsbetingelserna är som bäst. Alla skrapar väl särskilt för ljus utsatta akvarierutor? Men kanske mindre de rutor som göms helt bakom ett större stenröse? Eller bakom en flakväxande korall? Om jag får dra en parallell till planterade sötvattensystem, så brukar det därför numera vara ett standardråd att man skall plantera riktigt tätt med växter från början. Detta gör att eventuella algtriggande ammoniumspikar uteblir plus att man inför ljus- och utrymmeskonkurrens redan från början. Min uppfattning är att detta tankesätt bör kunna vara applicerbar på saltvattenssystem, där den enda nackdelen verkar vara den stora kostnaden. Det kan kanske kosta runt en 500-lapp att tätt plantera ett helt sötvattensakvarium, men det kan förmodligen kosta åtskilliga tusenlappar att proppa ett saltvattenskar fullt. De flesta erfarna akvaristerna har ju samtliga dessa tre punkterna i bakhuvudet, även kanske om man inte reflekterar särskilt mycket över det. Rent erfarenhetsmässigt vet ju många att mycket ljus i ett nystartat kar leder till en algexplosion. Varför det? Jo, ett nystartat kar är inte inkört, dvs. inte hunnit skaffa sig den bakterieflora som kan ta hand om de - även små - ammoniumspikar som kommer. Att banga på med massa ljus blir då som att försöka släcka en liten brasa med bensin. Och det är därför standardrådet i saltvattenskar brukar vara att starta med typ blåljus, och då endast under någon timme per dag. Förklaringen brukar vara att man bör låta näringen urlakas - under tiden med lite ljus - bl.a. med hjälp av skummare och fosfatremover. Men eftersom algerna enligt min uppfattning inte kan begränsas näringsmässigt, så det man egentligen gör när man kör med lite ljus i starten är att man låter karet få en bakterieflora som kan ta hand om ammonium, man låter karet "köra in sig". Jag hävdar alltså att det inte har att göra med näringsmängden, utan med typen av "näringen", i detta fall ammonium. När väl karet är inkört och man utökat ljusstyrkan till den man vill ha, så kan man inte undvika de numera saktaväxande pestalgerna helt och hållet (om man nu inte kör med avancerade metoder, typ vodka/zeolith). Därför behövs det i detta skede ljus- och utrymmeskonkurrens. Sedan hur man väljer att konkurrera med pestalgerna är upp till var och en: jag har t ex valt macroalger, andra väljer koraller. Såväl koraller som macroalger har ju det gemensamt att de är ljusskymmande, de tillför systemet stabilitet (inga ammoniumspikar) och de är platskrävande, dvs. tar upp plats som pestalgerna kunde ha tagit i anspråk. Men det är bara mina galna tankar.

Som en liten kuriösa kan nämnas att koncentrerade järn- och kopparpreparat används ibland på bryggor, vattenpålar och underreden på båtar för att bekämpa och "avskräcka" algbildning. Inget att testa i akvariet dock.

Vad har du för biofilter, Henrik? Hur är det uppbyggt om du skulle beskriva det?

1) Synd att höra om haren. 2) Byta vatten är bra, om du byter mot vatten som har samma temperatur och salinitet. Vattenbyten bör främst ske när du bökat i akvariet - vattenbyten anses tillföra extramycket syre och tar udden av den ammoniumspik/syrebrist som annars följer av ommöbleringen i karet. 3) Caulerpan kommer att växa tills näringen tar slut. När den tar slut är svårt att veta i förväg, oavsett vad dina tester berättar. Så länge den växer har du näring. Risken med just Caulerpa är att den är snabbväxande, och kan suga i sig näringen rätt snabbt. När inget finns kvar har C. en förmåga att sporulera (för att med hjälp av sporer hitta ett ställe med bättre livsbetingenlser än dem man kan ha i sitt akvarie just då). Mera saktaväxande macroalger brukar inte sporulera i sådan omfattning som Caulerpa - om alls. 4) Kan inte tänka mig påverka algerna i någon större mån. Det som jag tycker är värt att uppmärksamma är att du i trådens början kunde mäta ammonium. Nu vet jag inte hur pass tillförlitliga dessa tester är, men har du ammonium så kommer du att få skitalger. Ammoniumspikar är nog skitalgernas "trigger" nummer ett. Jag vet inte om din skummare inte räcker till för att vädra ut ammoniumet eller vad det exakt beror på, men jag personligen skulle då försöka starta någon form av biologiskt filter som komplement till skummaren. Det är bättre med en påstådd "nitratbomb" än med säkra ammoniumspikar. Hade jag känt mig alldeles för räddhågsen för biobollar/blå filtermatta skulle jag ha startat ett filter med levandestenkross. Egentligen samma sak, förutom att det - förutom nitrifikation - uppges även ske denitrifikation hos den levande stenen. Hur det än må vara med det, kan det ha viss psykologisk betydelse att starta något filterfack med krossat levande sten än med biobollar/filtermatta. Men det är bara jag det - avvakta gärna svar från andra. Vad har du för belysning nu?

Välkommen tillbaka, Morphriz, det var länge sedan! Jag är väl medveten om allas bildönskemål, men plz ge mig ett par veckor, jag har ju återupptagit gödningen först för drygt en vecka sedan (efter att ha varit ordentligt förvirrad om låga näringshalter), så några enormt vackra macroalglandskap kan jag ju inte visa upp än. Många macroalger har gått ner sig rejält pga näringsbrist, så det tar väl någon vecka innan macrosar kommer igång på allvar. Saltisar är ju kända för att vara tålamodiga! P.S. Fulldospuls enligt ovan idag igen: 1/16 del av en tesked KNO3, en liiiten knivsudd KH2PO4, ca 2 ml Mikro+ (ungefär som TMG), ett par ml av löst natriumbikarbonat och CaCl2 enligt Randys recept.

Jag har ett svar på din fråga, men vill veta först vad du har för belysning, Ulf?

Enligt min uppfattning - ja. Det är förresten nästan samma sak med chaeto och andra snabbväxande macroalger. De alger som är långsamma (oftast röda macrosar) kan klara dåliga förhållanden bättre p g a att de just behöver mindre näring. Det har jag också observerat i mitt kar på sistone. Först trodde jag att Caulerpa är en sådan märklig växt/alg som den påstås vara, men det verkar vara precis lika "dum" som andra alger/växter. Den behöver nitrat, fosfat och järn/mikrogödning. Tar näringen slut, börja Caulerpa käka sig själv - gamla blad "återvinns" för att klara skicka nya skott. Om detta pågår tillräckligt länge så sporulerar den - krashar. Algen uppfattar förhållandena så dåliga att det känns bättre att testa sina chanser med sporer än att vara kvar.

Ja, jag undersökte ett tag hur det skulle vara att köra med mangrove, men avstod av samma skäl som du nämner, Christian. Uttrymmet under lampan och torka bort salt. Dessutom är mangrove ganska långsamma på att ta upp näringen i förhållande till macroalger, och växer därför långsamt. Det kan ju också vara svårt att sälja mangroveskott, jämfört med roliga/färgstarka alger. Men fördelen med mangrove är ju att ett akvarium kan se mycket naturligt ut, som en kustbiotop, och man ser både underdelen och delen över vattnet - det kan ge lite extra dimension till akvarieupplevelsen!

Ja, det har du rätt i, Sillen, ljuset har inte diskuterats, trots att det är mycket viktigt. Det är nog allmänt känt att mera ljus innebär snabbare näringsupptag (till en viss gräns) och inget kontroversiellt. Därför klarar många att köra macroalger i refugier som belyses relativt svagt: näringsupptaget med svagt ljus är långsam, tillväxten är också långsam, och då räcker det enbart med skiten från fiskarna/fodret för att förse macroalgerna för den långsammare tillväxten. Men säg att du sätter en 150 MH 10 000K över ett 50 liters refugium så är risken mycket stor för macroalgerna att lösas upp eller sporulera utan extra gödning. Mera ljus = större näringsbehov, högre tillväxt, ganska naturligt faktiskt.

Ted, följande alger har jag än så länge: Caulerpa racemosa ecad macrodisca Caulerpa sertularioides Caulerpa taxifolia Neomeris annulata Chlorodesmis fastigiata Chaetomorpha sp. Halimeda (kanske tuna eller macrophysa) Plus ett par röda algarter som jag inte identifierat än.

Nä men, vad säger du, macroalger skall alla ha. En lösning på problemet med algerna kan vara att stoppa sin korallburk proppfull med koraller från dag 1. Då har du både närings-, ljus- och platskonkurrens från dag 1 och slipper förhoppningsvis gå igenom massa inköringsalger. Vad tycks? En dyr lösning dock, kanske värd att prova på i nanoformat.

Du är uppe du också, Jörgen. Tack för infon, kommer du på något mer om hur det var då lyssnar jag gärna, försöker förstå historiken. Jag läste också något någonstans att man använde mangroveskott på den tiden, kan det stämma?

Hehe, man är ju frestad som fan, men möjligen får det bli lite senare, när jag fått tag på ordentlig belysning och uppgraderat till större kar. Stort tack dock för informationen, hoppas jag inte glömmer det när jag väl får lite stålar över.

Förresten. Jag har en fråga till Er som hållit på med saltvatten på 80-talet (eftersom det oftast hänvisat till "trådalgerna på 80-talet). Gödde man makroalgerna med nitrat och järn/TMG då?