PatriksS

Jag använder "Fertilator" på www.aquaticplantcentral.com (registrera dig bara först där). Jag velade fram och tillbaka en lång stund och funderade på vad jag ville ha, läste på och begrundade infot. Köpte skummare, bytte bort skummare. Satte i biobollar, tog ut dem och nu åter satt i dem. Under tiden doserade jag ingenting - var alldeles för uppskrämd för det av alla råd om låga nitrater/fosfater. När jag nu för bara en-två veckor tillbaka såg att mina alger - även de som överlevt Caulepakrashe började gå ner sig, så kunde jag inte tåla det längre. På samma sätt som det är uppslitande för säg Svärd att se en skön och sällsynt Acropora dö, så kunde inte jag heller se mina alger förtvinna. Därför bestämde jag mig för att vårda makrosarna tillbaka, och satsa på dem. Gödningen har därför kommit igång för en vecka sedan. Gödning i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Inga gissningar längre, ingen skrämselpropaganda, utan gammal hederlig Estimative Index som jag känner mycket väl. Oveb är också väl förtrogen med metoden i fråga, och känner också till att Barr har bevisat att det fungerar i saltvatten. Min erfarenhet av doseringarna hittills är att det verkar vara det som saknats hela tiden. Hoppas återkoma imorgon med en förteckning över mina algsorter.

Jaa, Ove, hinder är till för att övervinnas, hehe. Finns det ingen utmaning kvar kan man lätt bli en "Samlare", dvs. man snöar in på att skaffa hem så många arter man kan trycka in i baljan. Men den fallgropen ramlade jag själv i nu: jag är nästan beredd att åka hem till folk och rädda alla de roliga macroalgskott som de så brutalt försöker bli av med...

Skönt att skillnaderna i våra syften blev utredda mellan oss, Jörgen. Jag tror också att en macroalgsburk är mycket bra att ha som FO-burk. Billigt men fortfarande snyggt som fasen. Fiskarna har väl inget emot om det är ett par ppm nitrat i karet mer eller mindre, så där kan man troligen göda både nitrat och övrigt utan skador för fiskarna (är inte så fiskkunnig). Jag förstår dock att begränsningen blir att man inte får ha fiskar som käkar makroalger, och den begränsningen kan ju vara oöverkomlig för många. Har man lite mer pengar och plats så kan man i och för sig införa ett större refugium som tar hand om fiskavfallet, och då kan man ha vilka fiskar som helst i huvudkaret. Det är min ödmjuka fundering.

Tack för stödet. Det kan kännas motigt och ledsamt att hela tiden behöva försvara sig och framstå som en "bad guy". Bilderna kommer, även om det inte är mycket att se än.

Coolt, tack för litteraturhänvisningen, Ted, skall verkligen kolla upp det. Jag doserar utifrån svar på doseringsräknare. Dvs. jag låter en dator räkna ut hur mycket t.ex. KNO3 det behövs för att höja nitratnivån till säg 2 ppm. Den mängden som jag får fram tillsätter jag. Detta gör jag mot bakgrund av att jag blivit ganska övertygad om att nitrattesterna i saltvattnet kan vara missvisande (alla minns väl Lasses inlägg). Fosfat har jag inte mätt alls, och är inget jag tillsätter regelbundet, kanske 0,2 ppm en gång i veckan - om alls. Även där tar jag hjälp av räknare. Det finns rätt många sådana på nätet. Om du är intresserad kan jag posta länkarna till dessa.

Jakob, belastningen (fiskar/räkor) i det karet skulle ha kunnat mångdubblats utan att mikroalgerna tog över. Den biomassa som du ser på bilderna är kapabel till mycket. Mitt kar planerar jag också att ha mer belastning i. Det är skönt att höra att i alla fall Du förstår att man måste göda där. Det är inte många som förstår det. Vissa tror att gödning med nitrat och järn (möjligen lite fosfat) skulle slå ut livet i ett saltvattensakvarium. I det akvarie göds det med både nitrat, fosfat och mikrogödning (typ TMG). TMG och dylikt innehåller bl.a. järn och koppar.... Dags att förfasa sig. Vad gäller din parallell till korallrevsakvarium så råkar jag veta att ett inlägg från Lasse är på väg, och jag vill inte gå händelserna i förväg. Låt oss vänta på vad han har att säga.

Peter, det var mig inte ett kort inlägg, tack för att du tar dig tid. Jag skrev att jag ville ha ammonium från fiskarna, men rekommenderade inte det till någon annan. Jag ville inte ens tillsätta ammonium då, utan endast ta vara på det som fiskarna producerade. Det är skillnad. Vidare talades Lasse och jag vid i tråden där, och om du fortsätter läsa på så ser du att jag blev övertygad av Lasse att det kan vara förenat med vissa risker att hålla på med ammonium. Just detta var en tanke som jag inte var säker på och därför prövade och - efter Lasses argumentation - förkastade. Så det gäller att hålla tungan rätt i mun, som du säger. Vad menar du, Peter, när du skriver som nedan?: Alla gillar höga nivåer, såväl macroalger som skitalger. Har man macrosar konkurrerar dessa ut skitalgerna, genom att dels skymma ljuset och dels göra systemet så stabilt att det inte blir variationer i syre och CO2, och inga ammonium-spikar. Du vill veta näringsnivåer, alltså känner du dig alltså redo för att pröva? Även här ser jag nu att du börjar acceptera att mina metoder fungerar i kar där macroalger dominerar - jag ser det som ett framsteg för dig. Ett litet framsteg, men ändå. Det genomsnittliga karet med ett refugium skulle - enligt min uppfattning - må bra av ytterst lite nitrattillsats, knappt märkbart. Detta skulle göra att fosfatnivåerna skulle sjunka lågt, vilket är vad de flesta brukar vara ute efter. Syftet är ett macroalgskar (se mitt svar till Oveb). Jag vet inte hur korallerna reagerar på högre doseringar av nitrat och järn. Jag redovisar detta öppet och ärligt. Däremot måste jag nödgas säga att om du tror skitalgerna kan få övertag vid högre nivåer av näringen i en burk med makroalger så har du fel. Resten orkar jag inte kommentera. Du verkar vara säker på din sak, och jag är säker på min. Det börjar åter igen luta mot att angripa mig som person, så jag avstår. Kan du konkret säga vad exakt som är fel i mitt resonemang kan jag återuppta diskussionen, annars känns det meningslöst.

Ove, det är för mig kul att odla alger i saltvatten pga: - nästan samma färgrikedom som koraller (ej att jämföra med vanliga växter) - precis lagom tillväxthastighet (korallerna är alldeles för långsamma för min smak, sötvattensväxter växer alldeles för snabbt) - ger "skydd" åt massa småkryp och kan bli bra inredning för kommande sjöhästar - regulerar näringsmängden i vattnet utan teknik Dessutom är det en liten utmaning att visa för vissa här på guiden att det fungerar med nitrat-, fosfat- och TMG-doseringarna i saltvatten. Att både du och jag vet att Barr har visat det är en sak, men att visa upp här i Sverige in-real-life är en helt annan. Som du ser själv, Ove, så synes misstron mot det jag skriver vara stor, och då räcker det inte enbart med ord. Förutom tillfredställelsen att ha en snygg macroburk kan det bli en trevlig bieffekt att övertyga andra om de "märkliga" sötvattensteorierna.

Lämna gärna din ID på algen om du tror att det är någonting annat. I de allra flesta fall räcker det att med hjälp av bristsymtomen se vad som fattas utan att känna till värdena. Det finns visserligen ingen databas över bristsymtom specifikt för macroalger, men när man ser att algen ser ut som den gör är det oftast nitratbrist i de allra flesta fall. Det är oftast N, P eller järn/andra mikroelement som fattas, snarare än någon oförklarlig woodoo. Om du läser vad jag skriver något noggrannare så ser du att jag inte föreslår att dosera ammoniak. Var har du fått det ifrån, Peter? - länka gärna till tråden där jag gör ett sådant uttalande. Jag har tvärtom skrivit gång på gång att plötslig ammonium-spik resulterar i en skitalgexplosion. Nitratdosering är nödvändig. Annars hamnar man där man troligen hamnade på 80-talet: att macroalgerna blev nitratbegränsade, vilket lämnade vägen öppen för trådalger och andra skitalger. Att dosera nitrat i form av ett pulver som kallas KNO3 och som för ett par hundra gram kostar ca 30-40 spänn och räcker för ett par år är ingen kostnad. Har man ett större kar kan man köpa en 25 kilos säck för cirak 250 - 300 spänn med KNO3 på Granngården. Detta räcker för hela akvarieföreningen och deras barnbarns barn. Tycker du gödningen är en dålig ide får du närmare förklara varför - det behöver naturligtvis inte vara teoretiskt, utan gärna med anknytning till praktisk erfarenhet. Det gör de inte tyvärr. Om du påstår detta så vet du inte vad "växa bra" betyder - enligt min uppfattning. Att odla och hålla vid liv är två olika saker. Du odlar phyto, men makrosar håller du nog vid liv. Anledningen till att även du får en viss tillväxt på macroalger är att du matar väldigt mycket, och i och med att du inte vet N/P/Fe förhållandena i ditt foder så får du än för lite av det ena, än för mycket av det andra. Detta kan leda till en "stuntad" tillväxt på makroalger (t ex likvita toppskott på Caulerpa). Att därför förlita sig på enbart vad fodret kan ge makroalgerna är vanskligare än lite nitratpulver + TMG och kräver lite fingertoppskänsla. Det kräver ingen fingertoppskänsla att dosera lite pulver och hälla i ett par ml gödning någon gång i veckan. Min mening är att gödning kan vara väl förenligt med de andra organismer i våra kar. Det kan självklart finnas vissa undantag: jag lämnar korallbiten helt därhän för jag vet alldeles för lite om koraller för att veta hur järntillsats/TMG kan påverka dem. Än så länge har jag inte kunnat observera någon skillnad mellan ingen dosering av TMG och dosering av TMG på andra organismer. Min enda snäcka som överlevde inkoppningen lever fortfarande (peppar peppar), trots friskt med Mikro+ doseringar på sistone. Jag ser massa borstmaskar och annat småkryp som kryper/smyger/springer eller vad de nu gör - på såväl stenar som rutor och grus. Att just du, Peter, aldrig skulle komma på tanken att dosera är en annan sak. Var och en bestämmer ju själv, tar egna beslut och och tar sitt eget ansvar. Jag prackar inte på någon "min" metod, utan lämnar bara info att om någon har frågor om alger, såväl dåliga som bra, så finns det information att få. Jag har inte uppfunnit någonting, utan bara för fram ett alternativ som enligt min uppfattning verkligen tål att undersökas närmare. Och då är det bra med sådana diskussioner som uppstår mellan oss, även om det allt som oftast hettar till. Men det här förstår jag inte: Hade du doserat nitrat/fosfat/järn för att skapa ett kar fyllt med makro och såg att det fungerade?

Tänkte infoga lite bilder från T. Barrs macroalgskar, för att stilla eventuell nyfikenhet på sådana burkar. Förutom macrosar ser man inte en alg i sikte. Han göder med både nitrat, fosfat och spårelement (förutom KH/Ca).

Hehe, jo, men jag menade skitalgerna. Jag har lite märkliga skitalger/röda borstar på bakrutan från uppstartstiden, då nivåerna åkte berg och dalbana, men inte annars (orkar inte skrapa). Bryopsis försökte jag faktiskt odla, och det var ganska snyggt ett tag, men sedan ryckte jag loss den för att ge fördel åt andra macroalger. Sedan ångrade jag mig och ville ha tillbaka bryopsisen (för den är faktiskt snygg), men den har inte återkommit tyvärr.

Jag hoppas att den risken inte besannas, skall göra allt jag kan för att det inte blir på det sättet. För i så fall är macroalger, med nitratgödning, ett sätt att hålla skitalgerna borta permanent.

Jag tycker synd om algen.

Jo, fast det jag är ute efter är hur man skulle förklara det faktum att jag har ett par ppm av fosfat i vattnet (senast mätta av Halogen) och inte mycket till alger. Någon som kan komma på någon bra förklaring, för ärligt talat så vet jag själv inte.

Aerie - det är olyckligt att du uppfattar mina inlägg på det viset. Jag har inte kommit på den optimala idéen att driva ett saltvattensakvarium - det har jag inte heller skrivit någonstans hoppas jag. Jag presenterar bara ett alternativ som är värt att undersöka närmare. Jag ber om ursäkt om jag på något sätt fått dig att missförstå detta.

Välkommen tillbaka, Svärd! Jag har redan bett andra om ursäkt för mitt opassande sätt att skriva mina inlägg. Att jag skrev som jag skrev berodde inte på något ont uppsåt, utan på ett dåligt ordval, något som resulterade i att mina inlägg framstod som hänsynslösa. Därför ber jag även Dig om ursäkt för hur mina inlägg kan ha uppfattats. Sorry. Jag hoppas att vi alla nu kan gå vidare och hålla en någorlunda vänskaplig ton, även om det kan ju hetta till i diskussionerna ändå, vi är andå bara människor. Det är ytterst intressant att prata om dina erfarenheter, för de är väldigt illustrativa för hur jag själv har upplevt detta!! Min erfarenhet är att det du ser med egna ögon stämmer helt och fullt. Man har inga större algproblem med låga näringsnivåer, men man har fortfarande alger. Dessa alger växer långsamt vid låga värden och snäckorna konsumeras i takt med att dessa alger växer. Slutresultatet blir ett rent akvarium. Det som jag motsätter mig är att det på guiden synes finnas en teori om att fosfatremovers kan ta ner fosfatnivåer så lågt att skitalgerna blir helt näringsbegränsade. Detta anser jag vara helt fel, och jag tänker inte vika förrän någon annan presenterar tillräckligt övertygande argumentation/underlag. Nedan ser du hur jag uppfattar saken: Lasse har i någon tråd visat att fosfatremovers - trots att de är effektiva - inte kan ta ner fosfatnivåerna till noll. Tom Barr har visat i kommunikation med mig att mikroalger blir begränsande först vid nivåer på 20 ppb (part per billion), dvs. 0,0000020. Dessa nivåer är lägre än Glocalnet! Jag tror - observera att det är en spekulation - att fosfatremovers inte klarar av att i ett normalt akvarium ta ner nivåerna till 0,0000020. (Frågan om vad fosfatremovers kan eller inte kan får någon annan utveckla, därom har jag inga kunskaper.) I och med att jag tror att fosfatremovers inte klarar av att ta ner fosfatnivåerna till 0,0000020, blir skitalgerna aldrig begränsade av fosfatremovers. Min teori är att skitalgerna blir begränsade av sig själva, ej fosfatremovers. I och med att skitalgerna utnyttjar varje möjlighet att växa (även låga variationer i ammonium, syre och CO2) så växer de även i någorlunda stabila burkar. Genom att växa tar mikroalgerna själva ner nivåerna till så lågt att algerna blir begränsade. En fosfatremover hjälper bara på traven. Då tänker jag så här: om vi har säg 0,5 ppm i fosfat räcker dessa nivåer för att producera säg en näve med skitalger i veckan (jag drog till bara med ett exempel). Man sätter in en rowaphos och med rowan får ner fosfatnivån till säg 0,25, men inte lägre, för då uppstår en jämvikt och rowaphosen inte kan ta in mer och bla bla bla (ej kemikunnig som ni ser). Den nivån på 0,25 räcker nu till bara en halv näve med skitalger, eller en nypa med alger. Sedan är näringen i princip helt och hållet slut. Och under dessa förutsättningar så kan man antingen själv plocka ut en halv näve alger, eller tar man hjälp av olika algbetare (snäckor, sjöharar, maskar m.m.). Vi säger att dessa snäckor kan knappra i sig en nypa med skitalger under en viss tid, men aldrig i helsike en hel näve. Utan rowan begränsar skitalgerna sig själva först efter att de växt stora som en näve - med rowan begränsar skitalgerna sig själva redan efter att de växt stora som en nypa, eller en halv näve. Har man snäckor precis så de kan konsumera en nypa med alger så ser man inga alger när man använder rowan, och då kan man dra den felaktiga slutsatsen att det är helt och hållet rowans förtjänst att man inte har några alger. Man har alger men man hinner inte se dem. Har man snäckor m.m. tillräckligt för att konsumera en hel näve med alger så har man ingen användning för en fosfatremover. Det är så jag resonerar. Vidare har många undrat - varför växer skitalgerna överhuvudtaget? Svaret som jag ser det är att det är så det är i naturen överallt. Det ligger i sakens natur så att säga. Ett akvarium svävar ju inte i tomt vacuum i yttre rymden, och då gäller det samma lagar som ute i naturen. Som Barr säger så kommer någonting att växa i karet, det är bara vi som kan påverka vad det blir. Man kan inte ha det algfritt om vi inte vidtar olika åtgärder. Dessa åtgärder är : 1. Konkurrera alger med ljuset. Antingen sätter man en skön korall på stenen som kommer att skymma stenen/substratet helt och hållet, eller så planterar man en macroalg som gör detsamma. 2. Hålla stabilt omätbart låga nivåer av ammonium (skummare är bra där!) 3. Hålla stabilt höga nivåer av syre (bra med skummare!) 4. Hålla stabila nivåer av CO2 - bra med skummare! (dessa nivåer kan naturligtvis variera från kar till kar, men bör/skall inte variera i ett och samma kar hela tiden). 5. Ha betare för säkerhets skull. Skitalger är överlevare och kan både blomma upp utan att vi uppfattar att våra nivåer blivit ostabila under någon kort tid, och så kan skitalger också växa sakta sakta sakta, men ändå säkert, om man har slarvat med de ovan nämnda åtgärderna. Det ligger i algernas natur så att säga.

Jupp, och det är därför jag anser det vara svårt att kontrollera skitalgerna med fosfat.

Jag vet inte vad det är för macroalg, men rent generellt gäller det att ju lägre nivåer av 1) nitrat, 2) fosfat och 3) järn/spårelement desto lättare att "bli av" med en macroalg. En korall klarar enligt min uppfattning mycket lägre nivåer av oorganiken utan att ta stryk jämfört med en macroalg. Dessvärre verkar din macroalg vara av den calcifierande sorten, om jag inte minns fel (dvs. liknar halimeda)? Sådana alger brukar vara saktaväxande, vilket gör att de inte har så stora krav på näring i form av nitrat/fosfat/järn, och i och med att de inte har så stora krav så blir det svårare att svälta ut dem. Men det går. Kör ditt akvarie som en utpräglad korallburk - dvs. använd alla hjälpmedel som står till buds, i form av skummare, fosfatremovers m.m. - så kommer algen till slut att ge med sig. Eller i varje fall växa så otroligt sakta att du inte kommer att ha några problem med att klippa bort de delar som växer ur stenen. Edit: Fast det kanske lättaste sättet att strypa tillväxten på din alg är att lägga någon större sten över den. Då hindrar du ljuset till algen. Den kanske kan överleva det ändå, men kommer inte att växa nästan alls. Bara sitta där och vänta på bättre tider, om den inte får för sig att sporulera (om den nu är av den sorten att den kan göra det vill säga).

Den bästa belysningen för både ammoniumodling och fosfatexplosion synes vara fullspektrumljusrör, dvs. runt 6 500 K. Lämpligast är nog ett Aquarelle-rör, med tanke på att det har högsta PUR-värde, men det finns också MH med högre PUR-värden. Daniel "defdac" har på sin blogg (www.defblog.se) gjort ett sjuhelsikes jobb och beräknat PUR-värden för många ljuskällor, man kan söka på bloggen på PUR värden har jag för mig. Kan återkomma med en länk annars, om ingen annan postar den. Är det det du undrar över, förresten (jag kan ha missförstått)? Eller undrar du över vilken belysning man bör välja för att inte få skitalger?

Om jag skulle få för mig att odla skitalger, så skulle jag ge dem ljus och näring, helt klart. Du är på rätt spår, Dykaren, du har lärt dig av erfarenhet, och jag ifrågasätter inte det utan tvärtom, håller ju med dig, och jag förstår vad du är ute efter. Så här uppfattar jag att det ligger till, det har jag testat i praktiken och således inget jag bara läst mig till. Det absolut enklaste, snabbaste och lättaste sättet för att få en algblomning är att tillsätta NH4, dvs. ammonium. Den mest lättillgängliga källan för det är urin. Är man inte kissnödig just när man skall genomföra experimentet så går det nästan lika bra med säg Blomstra, eller annan krukväxtgödning. Kolla bara på innehållsförteckningen så att du ser att den verkligen innehåller NH4/ammonium. Jag vet att Blomstra gör. Har man inte lust att pinka i karet eller hälla i Blomstra så kan man köpa mer fisk än vad systemet kan hantera just då och släppa i akvariet. Man får också en ammoniumspik. Just om att mycket fisk på en gång orsakar algblomning vet varenda någorlunda erfaren akvarist, så det är ju inget konroversiellt hoppas jag. Förklaringen till det är att skitalgerna ligger alltid på lur i akvariet, oavsett hur låga nitrat- och fosfathalter vi har (nu snackar jag inte om ppb, utan om ppm). Skitalgerna har ett känsligt system i sina gener som gör att de ligger och "sniffar" hela tiden efter först och främst ammoniumtoppar men också förändringar i syre- och CO2-halt. Så fort skitalgerna märker ens en stark antydan till en ammoniumspik så blommar de upp, eftersom de är s.k. "tidiga kolonisatörer" och har under miljoner år lärt sig att utnyttja varenda liten möjlighet som erbjuds. När det gäller guppande nivåer av syre och CO2 så blir algblomningarna - såvitt jag kunnat uppleva det - inte alls så kraftiga, men tillräckligt för att vara irriterande och skitalgerna fortsätter växa, sakta men säkert. Ett annan bra tips att odla grönvatten är att tillsätta ordentligt med KH2PO4, dvs. snabbt höja fosfathalten med ett par ppm. Grönvattnet brukar då komma inom tre dygn eller så.

Jag förstår helt klart att du tycker att det är märkligt, men å andra sidan tycker jag att det är märkligt också, särskilt mot bakgrund av att jag läst om flera algdrabbade kar där personerna ifråga använder rowan. Jag håller på och undersöker det närmare as we speak så att säga, läser på flera ställen men också ställt frågan direkt till Barr .

Jag menar att för att få ett totalt stopp på tillväxten av skitalger så behöver man gå så långt som 20 ppb. Sådana förhållanden existerar nog långt ute på öppet hav, men sannolikt aldrig i ett akvarium. Din andra förklaring låter långt mycket troligare. Vad gäller frågan huruvida rowaphosen sänker fosfater och med hur mycket är nog Lasse till mycket större hjälp än jag, på den punkten vågar jag inte uttala mig om alls.

Jag gör mitt bästa i att skaffa ett akvarium, men inte algfritt, utan tvärtom, algfyllt. Fritt från skitalger, och full med macroalger! Ett macroalgskar är dock inte lika snabb i tillväxt som en CO2-berikat växtkar, därför tar det lite tid för algerna att fylla ut burken. Massa turbosniglar och sjöharar har jag inte råd med, hehe. När jag förespråkar macroalger för att få ner nitrat och fosfat så menar jag att det med macroalger går - relativt enkelt - att styra nitrat och fosfatnivåer som man själv vill ha det. Så här tänker jag: - vill man få det väldigt väldigt fosfatfattigt så är det bara se till att man har doserar ett par ppm nitrat (och dosera spårelement/Ca/KH) så sköter makroalgerna resten - vill man få det väldigt väldigt nitratfattigt så behöver man inte göra någonting alls (ja förutom att ha macroalgerna), möjligen dosera lite spårelement/Ca/KH. - vill man få det både fosfat- och nitratfattigt så är det bara att pytsa i pyttepytte lite nitrat, så vet dels du själv hur mycket nitrat du doserar, och dels att fosfatet håller sig så långt nere som det bara går. Observerar du att fosfatet ändå byggs upp så går man bara upp ett litet snäpp i nitratdoseringen, tills du ser att fosfatet förbrukas helt (bortom vad du kan mäta i a f). Trots nitratdoseringar kan man uppnå en balans där man doserar precis så mycket nitrat att både nitrat och fosfat förbrukas nästan helt. Nu vet jag inte vad som allmänt brukar rekommenderas för korallernas skull, men någonstans på guiden här läste jag att nitratnivån inte bör ligga på noll. Stämmer det? Om det gör det så är det ju helt perfekt att dosera nitrat så man alltid har ett par ppm nitrat, och när man har ett par ppm nitrat så är det nästan en garanti för att fosfatnivån håller sig mycket mycket låg. Man bör dock som vanligt också dosera lite spårelement och Ca/KH, men de flesta här har ju stenkoll på Ca/KH ändå. Tillsätter man på detta vis nitrat själv, så kan man ha kvar sin skummare, den är mycket bra för vattnets syresättning! - men den blir inte lika livsviktig som i kar utan macroalger. Då kan man skumma skiten ur sitt kar och ändå ha god makroalgstillväxt, mycket stabila, höga och fina syrenivåer och stabil CO2-nivå, något som sammantaget är nästan en helgardering mot skitalger. OBS! Den här metoden förutsätter dock att man har ett ordentligt stort makroalgsrefugium om man inte kan ha makroalger i visningstanken. Eller ha macroalger direkt i sitt huvudkar. Men jag förstår naturligtvis att det är inte alla som kan ha det, och mitt förslag är därför ett alternativ till de andra, sedvanliga metoder. Macroalger fanns säkert på 80-talet också, men den avgörande skillnaden - såvitt jag förstår - mellan det som var då och det som jag föreslår nu är nitratdoseringen. Doserar man nitrat själv får man makten att styra näringsupptaget lite som man vill. Men som sagt: en liten klump med macroalger kommer att göra varken till eller från i en stor och mycket hårt belastad burk. Macroalger är, trots sina fördelar, inget mirakelmedel! ------ Jag vill passa på och be samtliga på Saltvattensguiden om ursäkt för mina inlägg, som kan ha uppfattats (och uppfattas) som aggressiva. Detta var aldrig meningen, och uppenbarligen inget som jag märkt själv. Mot bakgrund av flera missförstånd och att det påtalades av flera, så inser jag nu att det säkert är mig det är fel på och att jag måste bli noggrannare i sättet jag skriver på. Tack för Era påpekanden, och förlåt - det är ärligt menat.

Hehe, Ramq the Algekiller! Stackars chaeto. Men precis som du säger - det är ett ypperligt tillfälle att observera hur - men framförallt varför macroalger dör. Att det är ingen trolldom eller tur/otur att macrosar dör, utan helt enkelt naturens lagar. Har du inget input i det karet så kommer det nog inte dröja så länge, finns det bunden näring i stenarna kan det ta ett tag.

Aha, okej, jag fattar, var lite trött och trögtänkt. Jag är helt med på att man bör ha betare i sitt akvarie. De är mycket nyttiga och gör ett bra jobb. Däremot är jag tveksam till att macroalger inte kan skapa sådana näringsfattiga förhållanden som folk med huvudintresset för koraller är ute efter. Jag håller med till fullo att ett litet refugium med macroalger inte kan hålla skitalgerna borta. Det handlar om mängden makroalger kontra belastning. Har man 10-15 stora bamsefiskar och ett refugium på säg 30-50 liter är det självsägande att nivåerna kommer att stiga. Vidare försöker jag ju lansera den revolutionerande tanken att det inte är näringsnivåer i sig som orsakar skitalger, utan : 1. att man har antingen något som triggar skitalgerna, t ex ammonium-spikar, låga syrenivåer eller svajande CO2-nivåer, 2. eller så finns det ingen konkurrens till skitalgerna på annat sätt. T.ex. ljuskonkurrens eller utrymmeskonkurrens. (kika exempelvis under säg en tättåtsittande discosoma eller annan korall som brer ut sig och skymmer - att ingen skitalg växer direkt under den har säkert inte något att göra med låga näringsnivåer eller kemisk krigsföring, utan mest troligt pga att det är för mörkt). Men det är bara en alternativ förklaring.