PatriksS

Du minns helt rätt, Jakob. Jag bygger mina tips på både teori och praktik. Ju längre erfarenhet är generellt sett desto bättre, men det viktiga är också vad man gör med den tiden. Att underhålla ett normalstort (300 - 500 liter) kar kräver mera pengar än att underhålla en 30 - 50 liters. Detta är skillnad. Plus att ett större kar tar lite mera plats. Fördelen med de stören karen är givetvis att man har mer arter av levande att välja på. Nej, där har du naturligtivs rätt i, makroalger kanske inte kan lösa AEFW-problem. Vad gäller folk som har kirurger så kan jag säga följande. Har man ett tillräckligt stort kar för kirurger som bör man kunna hitta någon alldeles alldeles utomordentlig algätare - t ex sjöhare eller sjöborre - så har man löst samtliga algproblem en gång för alla. Vidare gäller det att om man har råd med ett större akvarium kan man säkert ha råd med den nästan "obligatoriska" sumpen. Där kan makroalger blomstra bortom kiruger. Det är också ganska vanligt med refugium inom hobbyn för folk som söker näringsfattigt vattenkolumn men äcklas av att se alger - oavsett om det är mikro eller makro - i sin fina visningstank. Vad jag vänder mig framförallt mot är de så vanligt förekommande råden: "låt stenen ligga i en tunna med cirkulation i ett par veckor", "laka ur stenen (på fosfat) i ett par veckor/månader i mörkret", "mata lite, gör stora täta vattenbyten" m.m. Följer man dessa råd kan man faktiskt inte utan fog ifrågasätta meningen med att köpa levande sten. Man kunde lika gärna ha fyllt karet med Reefplugs eller med hemmagjord sten, om man är ute efter sådan sterilitet som kan näringsbegränsa mikroalger (som för övrigt är mycket svåra att begränsa). Kör man råden enligt ovan svälter man ju ut det sista av livet som kan fortfarande finnas i de levande stenarna efter transporten. Men det är ju bara mina tokiga funderingar. Och som du ser själv, Jakob: trots att du kör svältmetoden så har du fortfarande mikroalger. De är riktiga kämpar, svåra att begränsa de små liven!

Mot bakgrund av att jag redan vet det mesta så tänkte jag inte fråga någonting, utan endast konstatera att du ställde dig frågande till aminosyreupptag i allmänhet i ditt tidigare inlägg, och inte frågande till huruvida komersiella akvarieprodukter kan tas upp och deras effektivitet. Stor skillnad. I övrigt är det ju - enligt Capote själv - ganska fritt att diskutera akvarierelaterade ämnen i hans tråd, utan nämndvärda restriktioner, så det är väl bara att fortsätta spinna vidare på den utvikningen. Jag finner det vara intressant diskutera fria aminosyror, så varför inte? Hoppas Tintomara eller Claes_A, som bägge verkar vara kunniga i någon slags molekulär biologi kan inflika i ämnet. Capote, du har möjligen inte testat att tillsätta lite fria grenade aminosyror från ett vanligt kosttillskott för idrottare i ditt kar? Sugen på att prova? Eller att berika plankton i det? Förresten, Lasse (eller någon annan): kan man använda fria aminosyror för att få fodermängden mera kväverikt och undvika nitratbegränsningen i ett kar? Eller är det lika bra att tillsätta vanliga proteiner och ej förspjälkade aminosyror? I vilken form då: typ vassleprotein, eller rå äggvita, eller något annat? Det kanske räcker med vanligt proteinrikt foder i och för sig, frågan är bara vilket.

Japp. Dessutom skulle jag själv vilja veta vad jag häller i akvariet. Det brukar (och skall enligt lag) stå vad som finns på burkarna för kosttillskott för människor. Exempelvis: L-Alanine: 526 mg L-Arginine: 289 mg L-Aspartic Acid: 1014 mg L-Cysteine: 255 mg L-Glutamic Acid: 1543 mg L-Glycine: 192 mg L-Histidine: 176 mg L-Isoleucine: 542 mg L-Leucine: 1187 mg L-Lysine: 940 mg L-Methionine: 216 mg L-Phenylalanine: 345 mg L-Proline: 457 mg L-Serine: 337 mg L-Threonine: 439 mg L-Tryptophan: 183 mg L-Tyrosine: 360 mg L-Valine: 544 mg L-Carnitine: 10 mg Däremot brukar det vara lite hemlighetsmakeri kring akvarieprodukter. Kan man spekulera att Korallen-zuchts aminosyror inte anger vad burken innehåller exakt?

Heheh, Lasse Fast hade jag lite koraller i burken så hade jag nog inte tvekat att bryta en kapsel av AminoFuel från Twinlab och hällt en del av innehållet i burken. Bara för att se vad som skulle hända. Det verkar ju vara som att korallerna kan ta upp lösta aminosyror, se mitt svar ovan.

Tintomara frågar:<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /><o:p></o:p> <o:p></o:p> <o:p></o:p><o:p></o:p> Clownen tvekar:<o:p></o:p> <o:p></o:p> PatriksS svarar: <o:p></o:p> Det synes vara vetenskapligt bevisat att koraller, i vart fall vissa, tar upp fria lösta aminosyror, även när dessa är i mycket låga koncentrationer. Frilagda korallskelett verkar inte ta upp fria aminosyror. Forskarna påpekar dock att det inte är troligt att upptag av fria aminosyror kan vara någon signifikant energikälla för korallerna, men upptag av fria aminosyror kan vara viktigt för korallerna att ta upp och behålla kväve. <o:p></o:p> Källa: http://www.springerlink.com/content/r2154u42657334h4/ <o:p></o:p> Fördjupningsuppgifter för biologi- och kemibevandrade: http://www.biochemj.org/bj/322/0213/bj3220213.htm <o:p></o:p> http://links.jstor.org/sici?sici=0028-646X(198611)104%3A3%3C415%3AUOAABC%3E2.0.CO%3B2-9

Är man enbart ute efter rena förspjälkade/förgrenade aminosyror (ej protein) kan man kanske få det lämpligast/billigast här: http://www.gymgrossisten.com/cgi-bin/ibutik/AIR_ibutik.fcgi?Avd=&funk=steg_tva&artgrp=2

Japp. Se det här: "What is skimming?" http://reefkeeping.com/issues/2006-08/rhf/index.php#19 Samt "Organic compounds in the Reef Aquarium" by Randy Holmes-Farley: http://reefkeeping.com/issues/2004-10/rhf/index.php

Julgran, du får bestämma dig för vad du vill ha: ett månlandskap, i det närmaste befriad från allt vad levande heter, inklusive mikroalger, eller ett akvarium där det visserligen kan förekomma lite "skit", men där det desto mer kryllar av småliv. Ett månlandskap får du om du lyckas svälta ihjäl - obs! ej konkurrera ut - till och med sådana framstående överlevare som mikroalger. Är du ute efter livlösa stenbumlingar liknande nedfallna meteoriter bör du givetvis: - plocka upp harbajset, - mata dina fiskar/räkor med en pincett så att varenda liten artemia hamnar enbart hos fisken och inte flyger iväg och fastnar i något litet hål i någon sten för att förpesta vattnet - ha en rejält överdimensionerad skummare - köra ordentligt med nitrat-, fosfat- och silikatfilter alternativt vodkametoden - köra barebottom och "damsuga" dagligen - byta vatten relativt ofta mot RO/DI-behandlat vatten. Med allt detta kan jag tänka mig att du svälter ut mikroalgerna. Vill du få ett normalt akvarium, där det kan förekomma liiite mikroalger, men även massa amphi- och copepods, småmaskar, ägg, larver samt andra okända kryp bör du skaffa dig ett sandbotten, levande sten, makroalger, fiskar, räkor, sniglar och eremitkräftor. Ingen skummare, inga fosfatremovers. Kanske någon liten mangroverot nedstucken, eller två. Då kan du - och även bör - mata ditt kar ganska ymnigt utan att tänka på mikroalgerna. Det man gör är att man startar med lite matning men ökar allteftersom sakta och försiktigt, tills man är uppe i rätt stora mängder käk. Då kan du få se på vad ordet levande sten/sand betyder, när det är massa små "otäckingar" som springer runt och ut ur sina hålor och snappar upp någon nedfallen matbit, bara för att skynda sig tillbaka i stenen/sanden. Men som sagt, det är ens eget val: vet man med sig att man vill hålla på och mecka med karet hela tiden så bör man satsa på en high-tech variant, är man lite lat och "ekologiskt" lagt så är den senare metoden mera tillämplig.

Otroligt bra bilder!! Harry är äckligt snygg.

Visserligen tar du kanske bort en del av näringen med vattenbyten, men om dina alger är frisimmande i vattenkolumnet, så innebär det att du i samband med vattenbyten också skördar en hel del alger, vilket gör att den mindre mängden alger som du har kvar i karet kan klara sig på den mindre näringsmängden. Ett slags moment 22. Jämför t ex med vattenbyten vid grönvattensblomning/diatomer i ett sötvattensystem - även om du stoppar i en slang för påfyllning och en annan för utlopp och låter vattnet rinna igenom karet i flera timmar så kan det ändå blomma upp grönt redan nästa dag. Den mest effektiva åtgärden för vattenburna alger är UVC. Även om dina alger är fästa vid något substrat så håller jag helt med Wiking - du behöver inte byta vatten i någon vidare omfattning. Mikroalger är sådana stryktåliga bastards att de klarar sig alldeles utmärkt på hur lite näring som helst. Detta kan du utnyttja för tillfället. Låt skitalgerna binda upp den lösta näringen i vattnet så får du en näringsfattig vattenkolumn (fritt från mätbar nitrat/fosfat), under tiden som du väntar på din hare att lugnt beta av algerna. Den metoden har Lasse byggt sitt vackra Molly-hotell på: mikroalger som konsumeras av betare. Kolla gärna tråden "Start av 80-liters Molly" i Nanoavdelningen. Lasse har faktiskt snott metoden från mother nature itself. Hur som helst. Bajs från haren kan bli gödning till Caulerpa. En förutsättning för det är att du åtminstone har lite biologiskt filtermaterial (biobollar eller den blåa filtermatta) för att omvandla harbajset till den för Caulerpa nödvändiga nitrat och fosfat. Du kan dock fortsätta med en fosfatremover (Rowa el. dyl.) i karet - om inte annat så får kanske du själv lite skön placebo-effekt och kan sova lite lugnare på nätterna. För övrigt anser jag att du matar alldeles alldeles för lite. Jag vet inte hur det kommer sig att du hamnat på den lilla foderinput som du har gjort.

Julgran, om du ändå tänker starta med Caulerpa, så använd lampor som har nära till ca 6500 K. Dessutom kan du tänka på att Caulerpan har en mycket låg ljuskompensationspunkt, dvs. den är inte alls ljuskrävande. En annan viktig sak är att en MH på 150w över en 80 liters kar kan driva upp vattentemperaturen. Tänk då på att Caulerpa har en optimal växttemperatur mellan 20 och 30 C. Den dödliga temperaturen för caulerpan är 32 grader Celsius.

Julgran, är du enbart ute efter att bli av med dina mikroalger och inte vill hitta någon akvarieskötselsfilosofi (i a f just nu) så skulle det första steget vara att inte att oroa sig för näringsnivåerna i karet utan att hitta en lämplig algkonsument. Detta är den odiskutabelt snabbaste vägen till framgång i kampen mot en alg, och något som du själv ser med egna ögon från dag till dag. Den mest tillämpliga tråd som jag hittade igår gällande ditt problem är följande: http://reefcentral.com/forums/showthread.php?threadid=167632 Bry dig inte om att de först diskuterar Bryopsis, längre in i tråden spårade diskussionen ut på andra möjliga alger och vem som kan tänkas konsumera vad. Jag låter dig själv dra slutsatser vilken algätare passar dig, även om jag har vissa tankar om det. Det finns säkert flera trådar i ämnet.

Min uppfattning är att näringssänkningen kan allra effektivast uppnås med makroalger. Näringen kan på detta sätt bindas upp i makroalgerna bortom det som man kan göra med skumningen och fosfatremovers. En annan utväg är att köra enligt Lasses metod, där man välkomnar skitalger som suger i sig all näring, men då får du vara beredd på att skaffa ordentligt med betare (sniglar av olika sorter samt möjligen eremitkräftor). Av vad jag förstod så tilltalas du inte av mikroalgerna. Ett annat alternativ är som jag påpekade tidigare: tillsats av en kolkälla, dvs. vodka eller socker, som gör att du får en bakterieblomning. Då får du köra med skummaren på. Bakterierna, som gynnas av koltillsatsen, tar förmodligen upp all näring fortare än t o m mikroalger, och bakterierna tas i sin tur ut av skummaren. Jag testade köra med sockret, det synes fungera rätt bra faktiskt, men jag själv blev rätt trött på att tömma skummarkoppen titt som tätt. Precis som med makroalger har du dock även med bakteriemetoden en inkörningsperiod: medan nitratet minskar rätt kontinuerligt får du en fosfatminskning först efter fyra veckor (29 dagar har jag för mig). Vodka/sockermetoden kommer dock att göra det meningslöst att skaffa Caulerpa - det blir nog inget över till algen.

Julgran, som du ser så råder det delade uppfattningar på forumet (och i resten av världen) om vilken väg man skall välja i kampen mot mikroalger. Tar lite kort om det. På reven råder det hiskelig näringskonkurrens om näringsämnen, såväl organiska (krill, plankton - allt som är levande) som oorganiska (nitrat, fosfat, järn m.m.). Tack vare mångfalden av olika koraller, fiskar, lägre djur och växter tas allting tillvara - inget går till spillo utan var och en smörjer kråset med någonting. Därför ser reven ut som de gör: otroligt näringsfattigt vatten, färgstarka koraller, livliga fiskar och bara stenar, utan skitalger (men kanske med kalkalger). Detta försöker sedan varje akvarist återskapa. Det skall vara nakna stenar, kliniskt rena (men gärna med kalkalger) där korallerna sitter här och var. Någon algtillväxt tolereras inte av oss själva - det anses vara fult med alger, för då får man ju inte den rätta revkänsla. Och i och med att det är mycket svårt att återskapa den mångfald - däribland massa levande algkonsumenter - som råder i havet, försöker man skaffa man-made substitut till mångfalden. En av dessa substitut är skummare. Tanken med den är att ta ut organiska ämnen (såväl levande som döda) från vattenkolumnen innan dessa organiska ämnen omvandlas, med hjälp av bakterier, till oorganik, dvs. ren nitrat, fosfat, järn m.m. Det är alltså egentligen oorganiken man är ute efter, eftersom det har påvisats att bl.a. nitrat och fosfat hindrar kalcifieringen (tillväxt) hos stenkoraller. Problemet med en skummare är att man dels inte vet vad som skummas ut - något som kanske är livsnödvändigt hamnar i vasken - och dels att skummaren luftar ut ammonium, som är en källa till nitrat. Och visst kan man tycka att det är bra att lufta ut ammonium helt och hållet, så slipper man nitrat senare. Men skummaren verkar inte skumma ut lika mycket fosfat, som kan akkumuleras i ett akvarium trots en skummare. För lite nitrat men god tillgång på fosfat synes trigga igång cyanobakterier och mikroalger. Det för oss till det andra substitutet: fosfatremovers. Jag är inte teknisk kunnig och kan inte gå in på borttagningsmekanismer här, men av det jag läst (och det Lasse försöker, tyvärr ganska framgångslöst påpeka) så tar inte removers så mycket som det egentligen behövs för att näringsbegränsa cyano eller mikroalger. Dvs. removers tar snabbt bort om det är myyycket fosfat, men ponera att cyano klarar sig med säg 0,003 ppm i fosfatnivå (bara ett exempel) och en fosfatremover klarar endast att ta bort fosfat till exempelvis 0,5 ppm så förstår du varför det är otroligt många som har massa besvärande alger trots fosfatremovers och skummare. Ögna lite snabbt trådarna på reefcentral.com så fattar du omfattningen av problematiken. Vidare försöker många bli av med ansamlad näring med hjälp av det tredje substitutet: stora vattenbyten. Visst, man kanske tillför otroligt rent vatten med hjälp av en RO/DI-enhet, men det vattnet hälls ju inte i en kliniskt rent kärl, utan i ett vanligt akvarium med fisk, där det oftast matas rätt friskt, vilket gör att hela meningen med ett renat vatten går förlorad, i vart fall för mig ter det sig så. Man häller i rent vatten som sekunderna efter är lika "smutsigt" igen. Därutöver förordar många att köra med det fjärde substitut: barebottom, dvs. man har enbartsten i karet, utan någon sand, av rädsla för att sanden samlar på sig detritus. Man vill kunna slamsuga varenda liten vrå för att få bort allting som kan tänkas förpesta sitt rena (och rätt dyra) vattnet man precis hällt i från RO/DI. Grejen är dock - som jag ser det - att fiskarna producerar massa ammonium via gälarna, och inte via sitt bajs. Ammoniumet från gälarna triggar håralgerna, varför jag har kunnat observera verkligen många barebottom tanks som har en rätt fin tillväxt av håralger på det rent sugna bottnet. Jag tror mig ha hittat - absolut inte först med det heller - ett "botemedel" mot alla dessa problem, men som sagt, det råder väldigt olika meningar om sättet att köra ett saltvattenskar på och hur man skall bekämpa skitalgerna.

Nu kan jag banne mig inte hålla käft längre. Jag är av motsatt uppfattning. Att stänga av skummare skulle definitivt hjälpa dig, Julgran, oavsett om problemet är cyano eller håralger. Har du skummaren påslagen luftar du ut ammonium, som behövs som kvävekälla till dina makroalger (Caulerpa eller chaeto om du får tag på den senare). N:P-kvoten blir snedvriden, vilket missgynnar makroalger och då indirekt gynnar håralger, eftersom dessa är mycket tåligare mot ogästvänliga förhållanden än makroalgerna. Jag ser det som höjden av minst sagt förvirring (inget illa menat) att försöka skaffa makroalger för näringskonkurrens samtidigt som man: 1) skummar 2) byter massa akvarievatten mot RO-vatten 3) fosfatreducerar med ngt medel, samt slutligen 4) plockar upp avföring från djur (haren) som käkar alger. (Detta är ju helt sjukt!) Mitt råd skulle vara att introducera Caulerpa och Chaetomorpha och att inte tillämpa någon av de ovannämnda åtgärderna. Låt karet gå ett par veckor tills makrosarna börjar konkurrera ut håralgerna. Låt naturen sköta det åt dig, varför blanda sig i? Låt haren mumsa i sig algerna, alternativt plocka ut lite håralger själv om du orkar, samt se dina makrosar växa sig fina om någon vecka. Mata normalt, använd gärna någon skumfilterpatron (t ex blå filtermatta) för att inte få ammoniumtoppar. Låt lite detritus samla sig på bottnet, det gynnar inte bara makroalgerna, utan djurlivet i hela akvariet i stort.

Om jag får gissa lite så tror jag att chansen är ganska stor att punkterna 1) och 5) kan skapa rätt ogästvänliga förhållanden för Caulerpan. Även om den är en alg, så kan den inte klara sig på luft och vatten. Men det är bara jag det.

Och jag då, som letat upp länken?

Förresten, Peter, du har stimulerat mig att verkligen kolla upp huruvida saltvattensalger skiljer sig så mycket från sina sötvattenskusiner (växter). Man kan väl säga att du är en inspirationskälla för mig, Peter! Jag snubblade över den här rapporten (här återges endast utdrag, min understrykning): Källa: http://aslo.org/lo/toc/vol_51/issue_1_part_2/0377.pdf I rapporten snackas det visserligen om phytoplankton, men det är en form av alg det också, och som det framgår så är den viktiga principen densamma såväl för sötvatten som saltvatten. Principen är det som Lasse redan varit inne på: nitrat : fosfat-kvoten. I sötvatten är det väl typ runt 8:1 eller 10:1 (nitrat till fosfat). Så från algsynvinkeln är saltvatten inte så värst värre än sötvatten. Det känns dock att många tror annat och förmedlar det vidare, att saltvatten är såå annorlunda än sötvatten vad gäller alger, att det skall särkilda metoder till för just saltvatten. Vad jag ville ha sagt med inlägget, som direkt kan knytas till ämnet i tråden är att det enligt min uppfattning kan gå att konkurrera ut mikroalger och cyano med sötvattensmetoder (mycket makroalger, kanske lite nitratdoseringar m.m.). Principerna är ju detsamma, algerna/växterna har bara anpassat sig lite grann för respektive miljö men har fortfarande liknande krav på N, P, Fe osv.

Lasse, för dig som också är intesserad av algmetoden kommer här lite intressant info: Källa: http://www.springerlink.com/content/r65j217l6t112q04/ Vilken potential till reduktion av inorganiken via makroalger, va?!

Jag doserade på känn. Ungefär ett halvt riskorn två gånger i veckan eller så (för mina 25+ liter). Och du ser - om Algen ex inte kan hjälpa mot cyano då ligger det väl i mångas intresse att komma till rätta med problemet. Det har funkat med KNO3 för mig mot den röda sorten, men så hade jag också konkurrens till cyano i form av makroalger. KNO3-metoden kanske inte hjälper dem som har ett helrent kar. Jag vet inte.

KNO3 tillsats hjälpte mig att bli av med röda cyanobakterier.

Här var nyheten i alla fall: http://mobil.sr.se/site/index.aspx?artikel=1107983

Hehe, japp! Såg du förresten Peter att de har stängt av kvävereningen på något reningsverk (här i Stockholm tror jag) och släpper ut det kväverika vattnet i något sund för att motverka cyanoblomningar. Visst kan man kanske pinka lite i karet för att snabbt få upp kvävehalten, men tycker att KNO3 borde vara trevligare och inte lika farligt som ammonia.

Men det kan väl inte stämma, skämtar du eller? Blandar man till saltvattnet så får man rätt höga kalciumvärden redan från saltet, jag kan inte tänka mig att det kan sjunka så lågt... Det brukar väl ligga runt 500 i kalciumhalt.

Vad tycks om det här, Lasse? (min understrykning): Källa: http://links.jstor.org/sici?sici=0962-8452%2819910322%29243%3A1308%3C227%3AASAND%3E2.0.CO%3B2-J&size=LARGE