jonasroman

Oftast en samling av dedritus o bakterier. Helt enkelt det du ser i en kompost nedre lager. Vid "perfekt" balans mellan bildandet av dedritus och bakterieflora konsumerar bakterierna detta i sådan takt att inga större mängder bildas. Men om ytorna är rena glasytor osv finns inte så mkt yta för bakterier. Därför bildas sådant här lättare på vissa ställen, biologiskt omogna ytor, alltså ytor med för lite heterotrofa bakterier i förhållande till bildning av dedtritus.

Bomullsliknande formationer talar för bakterier och det mucus/slem dom bildar. På bilden ser det inte ut som att dom har en färg? Har dom det? Finns endast ett mkt litet inslag av färg o mest som "spunnet socker", bomull osv så tror jag på bakterier. Kolkälla som Lasse frågade är relevant fråga då det såklart premierar bakterietillväxt oavsett vilken bakterier där är (förrutom enstaka sk autotrofa). En bättre bild o svar på färgen är värdefullt. Sen kan du alltid testa o ta ut en bit o utsätta den för totalt mörker men i övrigt samma betingelse. I sumpen tex. Då skall den ju inte tillbakabildas om det är en bakterie. Växer dom bara på belysta partier??

Här kommer ett tips hur man kan kontrollera sin pH elektrod, hur mkt fel den visar, om den är meningslös att kalibrera dvs behöver bytas eller i alla fall rengöras i syra! En idealisk pH elektrod sänder ut en spänning som är helt linjärt proportionell mot pH värdet där den ideala elektroden ger 0mv vid pH 7.00. Sedan ändras spänningen med 59.16mv per hel pH-enhet hos en ideal elektrod. Stoppa nu ner elektroden i en kalibreringsvätska med pH 7. Avläs spänningen med voltmätare. Den mängd den avviker från 0mv kallas offsetvärdet och är det värde som pH datorn justerar för vid kalibrering. En splitt ny elektrod har ett offsetvärde mellan +-15 mv runt det ideala värdet 0mv. Det är acceptabelt och motsvarar sedan en större noggrannhet än +-0.1 pH vid mätning. Men detta är ändå skälet till att en ny elektrod också måste kalibreras då man ej kan utgå ifrån att den visar 0mv vid pH 7. Skälet till variationen på även ny elektrod är att glaset bla handblåses(enligt uppgift från Hanna instruments ). Sen placerar man elektroden i kal.vätska 10.00(eller 4). Avläs nu mv-värdet igen med voltmätare. Ta nu skillnaden mellan detta värde och det första värdet som du fick vid placering i kalvätska 7.00 och dela med 3. I idealfallet blir det nu 59.16. Avvikelser från det värdet räknar du ut i procent. Om du tex får värdet 61 så blir avvikelsen 61/59.16. Denna avvikelse är ett mått på "slopen" alltså lutningen på kurvan. Värden mellan 95-105% är acceptabla och en ny elektrod ligger där. Vid avvikelse på offset upp till +-15mv: kalibrera som vanligt Vid avvikelser på offset mer än 15 mv: rengör i syra Vid avvikelse på offset mer än 35mv:byt elektrod! Vid avvikelse på slopen 95-102%: kalibrera som vanligt Vid avvikelse på slopen 90-105%: rengör i syra Vid avvikelse på slopen utanför 90-105%: byt elektroden! Sen en sak till: kanske ni erfarit att hur ni än bär er åt visar elektroden förvånande lågt efter kalibrering när man återplacerar den i saltvatten/akvariet!? Det är ett känt fenomen och problem med pH elektroder i saltvatten! Natriumjonen konkurrerar med vätejonen och elektroden mäter för lågt! I alla fall teoretiskt. Vissa elektrodtillverkare, i alla fall om man köper en dyrare, säger att dom löst detta problem i princip helt så länge vi mäter pH värden under 13. Dock kan den nog kvarstå med våra billiga elektroder för 7-800kr.

Finns möjlighet att i Apex o andra pH datorer med för den delen att göra en manuell kalibrering ? alltså, om jag vill att pH datorn skall visa alltid samma pH vid ett visst volttal? Dvs jag vill ej kalibrera mot elektrod utan tex vill jag att om signalen in är 0mv skall datorn visa pH 7.00 osv. Jag frågar för jag vill kunna från en eventuell kommande kh maskin ge en utsignal som vilken pH dator som helst externt också kan läsa på sin pH ingång. Då vill jag ju för just den "pH" ingången kalibrera manuellt så den översätter samma varje gång det specifika volttalet i BNC kabeln mot ett pH. Själva den egentliga kalibreringen sker i kh maskinen som såklart kalibreras så den visar rätt pH som i sin tur räknas om till dKH. Men sen vill jag skicka ut den signalen o räkna tillbaka den där alltså om vi tex har ett dKH på 7.00 så skall det ge en voltsigsnal på 0mv i bnc kabeln. Men då måste ju mottagarakvariedatorn kunna kalibreras "manuellt". Fattar ni? går det?

Tusen tack:-) ja all hjälp är värd att få. Alexander W i Göteborg skall hjälpa mig genom den första basala stegen men alltid bra att ha fler kunniga människor till hands. Kommer ej skriva öppet ngn detaljinfo så mer detaljerad problemlösning blir på mail och inom det slutna rummet:-) hör gärna av mig vb om det kommer behövas? min förhoppning är att jag lär mig till sist så mkt så jag kan själv kan finlira med programmeringen. Det kommer behövas;-)

mätt med Hanna eller salifert? Om med Hanna kan det va pgr av partiklar i vattnet=mätfel

Rubriken avslöjar vad jag försöker konstruera. Jag har tänkt tidigare på detta men slagit det ur hågen pgr av komplexiteten att mäta CO2(aq) i vatten, då jag tidigare mest funderat i att mha kontinuerlig mätning av pH och CO2(aq) räkna ut dKH. Det blir alltså för dyrt, samt mätnoggrannheten på inte minst på pH-sidan kommer tveksamt räcka för en större noggrannhet än +- 0.5 dKH.Och två sensorer att kalibrera osv. Nej Inspirerad då att 1-2 personer redan på vårt jordklot (samt säkert nån mer som ej gett sig till känna) konstruerat en sådan maskin som ej bygger på mätning av CO2, samt det faktum att vi vet inte om, eller ens om det nånsin, kommer bli en produkt på butikshyllorna, kunde det vara kul att prova själv. Två sätt att mäta eller räkna ut KH kvarstår om man inte tillämpar ovanstående med CO2-mätning 1) Titrera ner vattenprovet till ett pH-värde till 4.2 som är den sk ändtitreringspunkten där alla alkalinitetsbidragande joner pgr av tillförd syra gått över till sina syraformer, dvs ingen alkalinitet finns kvar...tex har all HCO3 och CO3 gått över till H2CO3, Borat till borsyra osv. Varför detta pH värde råkar va just 4.2 är ngt jag ej tänkte ta upp..det är bara så, men de är inte samma ändtitreringsph i sötvatten, och ändtitreringsph`t ändrar sig faktiskt lite lite grann beroende på urspungsKH, men det försummar vi, noggrannheten räcker. Vi kan kan dock ej försumma att vi måste hålla oss till saltvatten....vill vi göra samma sak med sötvatten har man en ändtitreringspunkt runt pH 5.5. Mängden syra (dvs antalet vätejoner som tillförts) blir ett direkt mått på vattnets alkalinitet innan man startade titreringen. Rak o enkel matematik mellan dessa samband. Tex har jag mätt fram att Saliferts titreringsvätska (som jag ej vet säkert men tror det är antingen fosforsyra eller svavelsyra) har en syrahalt på cirka 22mmol/l. Det ger ett utgångs på den syran på pH 1.66. Om tex halva sprutan på 1 ml går åt för att komma ner till pH 4.2 ( det är då färgreagensen som alltså är en vanlig pH indikator, slår om till rött ) så har det alltså gått åt 0.011 mmol H-joner för att konsumera upp alkalinitet i vattenprovet på 4ml. Då vet vi koncentrationen av alkaliniteten innan titrering varit 0.011/0.004=2.75 meq/l. 2.75meq/l är samma som 7.7dKH. Titta i er saliferttabell så ser ni att det stämmer;-). Så väljer vi att göra en maskin som titrerar så här och stannar titreringsprocessen när pH i lösningen är 4.2, så är matematiken mkt enkel. Det svåra med denna lösning är den mekaniska biten: det behövs rätt avancerad programmering som förhindrar att pH elektroden läses av direkt, och en process som gör titreringen långsam så pH elektroden hinner med. Tex att det doserar 0.1 ml och sen väntar stegmotorn 10 sek, osv...så elektroden hinner med. Oavsett det kan det bli svårt att vara säker på att elektroden inte släpar efter, och stannar stegmotorn för sent och man passerar ändtitreringsläget av misstag. Sen gäller det att kunna programmer så mikroprocessorn läser av sedan hur många steg motorn tog när den får signal att stanna för gott. Får mig som inte kan Arduino eller programmering överhuvudtaget kommer det kräva många timmar med snedsteg, samt en stor portion Stesolid... 2) Det andra sättet är att inte stanna syratillförseln vid pH 4.2 utan tillsätta en fast mängs syra som är av den halt så man oavsett urspungsKH kommer ner till ett pH när vätskorna blandar sig, under 4.2. Det fiffiga med detta är att när vi ligger så lågt i pH, dvs aldrig gör över 4.2 oavsett KH på vätskan, kan vi försumma CO2(aq) påverkan på pH. Inget av CO2 (eller andra syror heller) kommer vid så lågt ph att dissociera och avger alltså inga vätejoner. Om man tex tar ett vatten med pH 2.5, och tillsätter CO2 till det vattnet, så kommer inte pH värdet ändras. Så vid denna metid kan man tänka så här: Först går det år en viss mängs tillsatt syra för att driva ner provet till pH 4.2(ändtitreringsläget), därefter kommer det finnas kvar, bli över, en del vätejoner av syran, som ej gått åt att konsumera alkaliniteten...denna mängd vätejoner som blir kvar kommer bestämma pH på vätskan. Dvs har man ett höge utgångsKH blir det förre vätejoner kvar o pH kommer ligga lite närmare 4.2, fast fortfarande under. Här gäller det bara att dosera tillräckligt mkt syra så man tex även vid ett dKH på 12, inte hamnar över 4.2. Exakt 4.2 är inte noga, 4.5 kan säkert räcka det med, särskilt eftersom vi oftast inte har dKH så högt som 12. Jag tänkte till att börja med experimentera med mängden syra så man vid ett dKH på 10 konsumerar all syra...det betyder att den blir lite mer noggrann inom det område de flesta ligger, 6-9, men kanske tappar lite precision runt 10 o uppåt. Om vi tex tillsätter som i exemplet ovan en hel ml av saluförts syra, så tillför vi till provet 0.022mmol H. Om vi har ett dKH på 7.7 som jag hade i exemplet ovan så går det år som vi sa 0.011mmol H för att driva ner pH till 4.2, ändpunkten. Nu är det 0.011mmol kvar av syran, som är utspädd i totalt 5 ml vätska(4 ml vatten från karet o 1 ml syra). Då blir pH i den slutlösningen om dKH från början var dKH7.7: -lg(0.011/0.005)/1000=2.66. Alltså blir pH värdet 2.66 ett direkt mått på alkaliniteten. Genom att lösa ut formeln o räkna baklänges, så har vi ju istället en viss pH -mätning, känd volym på vattnet o känd halt av syran...detta ger ett ingångs på 7.7. Formeln har jag idag klurat ut, och det är bara att mata in pH så ramlar dKH ut. Det jag måste labbs med lite till är hur mkt syra jag skall ha i lösningen, så jag helst aldrig kommer över pH 4.2 som sagt även vid rätt höga KH. Om jag kör på denna andra metod slipper jag programmeringen med att räkna doserad mängd...så är den alltid fast. Då återstår "bara" programmering" att få 3 pumpar varav två stegmotorsryrda, att jobba enligt ett schema, tömma, fylla på, vänta, läsa av etc...sen en klocka så man kan bestämma hur ofta man vill läsa av. Det dKH som faller ut är baserat på en mätning av pH elektroden, så den kommer isåfall gå att koppla in på pH ingången på vilken dator som helst, o därmed kan man styra andra processer utifrån sitt dKH-värde. Jag har beställt en del elektroni, Arduino, styrkort, ph-kort, labgrejer, mätglas, syra, pipetter, precisionsvåg, ph datorn kan jag använd använda min apex när jag testar men ny elektrod behöver jag också, lcd display, knappar, slangpump....kommer om det funkar bli mer att beställa...det ovan är bara smått o gott för o se om jag kan lära mig Arduino. Finns nån här som kan programmera sådant, får ni väldigt gärna hjälpa mig:-) Allt gott Jonas Roman

varför det?

Nej det det tror jag inte. Blue treasure-saltet är inte kanske det mest kvalitativa saltet helt enkelt. Fosfat i salt vill man inte ha.

Jo, det behöver dom, för inte minst det blå ljuset är mkt potent och om korallen inte skyddar sig från det går fotosyntesen över styr i zooxanthellen som i sin tur bildar peroxider mm som skadar korallen. Det är alltså inte bara UV-Ljuset som skadar och/eller stimulerar till pigmentbildning, utan minst lika mkt eller mer det synliga ljuset.

Fin länk Lasse,, jag postar här en bild från den länken du postade. Här ser vi igen hur alltså zooxanthellebn ligger en bit ner, första lagret ovan för gastrodermis, mesans pigmentbildning sker i epidermis, alltså längst ut. Mer ljus ner till zooxanthellen om det inte finns ngt pigment i epidermis osv. skiss.tiff

Detta med att en korall som är brun skulle kunna vara det av andra pigment än från peridinin i zooxanthellen. Det tror jag som sagt tills vidare inte på(men kan ha fel), för har någon nånsin sett en icke zooxanthellat korall som är brun? Dom är ju alltid knallröda, blåa, gula osv...inte ett spår av brunt i dom. Men jag har naturligtvis bara sett en bråkdel av icke zooxanthellata koraller så har någon sett en sådan med brunt i sig, så vill jag gärna se för att lära mig mer. Det finns väldigt mkt kunskap om pigmentbildning hos koraller. Att zooxanthellen inte sitter ytterst vet vi, och uppenbarligen når ljuset ner genom de 2 eller tre cellagren som finns ovan zooxanthellen. Det förvånar mig inte ett dugg, det torde inte bromsa ljuset så mkt ett så tunt skikt. Sen att solksyddspigment ligger överst vet vi ju också, som stig också skrev, annars vore det inte mkt till skydd för den underliggande zooxanthellen. Mekanismen bakom bildning av solskydd om genen nu är påslagen för detta för den specifika korallen (se mitt inlägg ovan) sker via(bla) den sk xantofyllcykeln. Framför allt blått ljus stimulerar korallen till bildning av xantofyll som i sig är ett solkskyddspigment som är gulaktigt (tror jag) samt initierar bildning av andra pigment också. Det finns olika principiella sätt för korallen att med dessa pigment skydda sig, dels genom sedvanlig reflektion av det potenta blå ljuset, då blir solksyddspigmentet icke fluorescerande blått pigment, eller för att ta upp det blå ljuset o sen shunta det vidare till en annan våglängd som inte stimulerar till fotosyntes så mkt...då kan pigmentet vara grönt eller gult eller rött som ju tar upp blått ljus bra, o sen "oskadliggör det" genom att bypassa fotosyntesmaskinen. Det röda ljuset sägs inte kunna starta denna xantofyllcykel och det kan va förklaringen till att rött ljus kan bränna en korall lättare.

Lasse, ljuset kommer visst åt, cellerna är delvis transparenta! Se skissen, ljuset når in och zooxanthellen får samtidigt mekaniskt skydd. Det är inte många cellager mellan.

Lasse, så är det, det vill jag nog påstå att jag vet och att du har helt rätt, att koraller bildar mer av det andra pigmenten (alltså inte zooxantheller med brunt utan solskyddspigment) vid starkt ljus, OCH samtidigt mindre av zooxanthellerna, dvs två krafter verkar för samma sak=mer färgrann korall..därför att dels regleras ju zooxanthellerna ner på de områden som får mkt ljus, alltså mindre "bakgrundsbrunt" i korallen, och samtidigt regleras solskyddspigmentet upp, alltså mer av rosa, blått o lila tex..dvs mindre brunt o mer tex rosa=mer färgrann. Exemplet med den gröna acroporan, så tror jag den på de grönaste o mest belysta områdena har lite mindre zooxantheller, och istället desto mer av grönt pigment som kan vara ett protein...för ofta blir en sådan korall om den får mkt ljus o näringsvärdena låga mer ljusgrön(eller till o med gulaktig) talandes för att zooxanthellerna är lite färre. En del koraller väljer att inte bilda solskyddspigment trots stark belysning...i dessa koraller har korallen slagit av den genen som skall bilda det proteinet. Men en korall bredvid av exakt samma art, kan ha genen påslagen, så två koraller med exakt samma genuppsättning kan i exakt samma miljö får två olika färger, den ena bara brun o den andra en liten grundton av brunt men också en starkare annan färg pgr av solskyddspigmentbildning ovanpå det zooxanthellbruna. Detta anser en del forskare beror på att korallen vill sprida sin risk att dö..eller inte dö....den bruna korallen har prioriterat tillväxt (för det tar energi att bilda solskyddspigment) medans den andra prioriterar att inte brännas sönder. Som en aktieportfölj...man sprider ut risken.

det finns massor av zooantheller, men koraller kan byta art...så jag tror fortfarande inte det är artspecifikt för en korall att ha en viss zooxanthell, utan det är miljön som styr, i syfte att öka chansen för korallen att överleva. Min stylopora av samma art som din behöver inte ha samma zooxantheller.

här ser man att zoox ligger djupare, ungefär som i hudens, längs dess basalmembran eller nåt liknande.

Sätt vippan i läget längst upp. Öppna mjukvaran i datorn men koppla inte upp dig som du brukar utan gå till service tab. klicka där på ladda upp firmware, o välj där den senaste. Klicka på ladda upp eller öppna. Omedlebart när du gjort det går du till lampan o drar ner vippan i sitt allra nedersta läge, låt den vara i det läget i cirka 7 sekunder, o dra sen upp vippan igen till sitt översta. Nu skall lampan o datorn fått kontakta o du kan på lampans display se att den laddar

det kanske inte går att översätta rätt av linjärt, ammonium och nitrat, men det skall ju bli samma sak i slutändan och en korall tar upp nitrat också, så nog är det logiskt att det finns en korrelation att om den svarar på ett visst sätt med förhöjt ammonium så gör den det även med förhöjt nitrat, fast säkert vid andra nivåer. Du saxar själv in en del från Randy som stöder det jag inledde tråden med, så jag vet inte riktigt var vad du står längre. Har du svängt över? Jag är oavsett mer nyfiken nu på vad du själv tror o har för tankar, erfarenheter o vetenskapliga evidens. Nu har du ju trängt ner i mina, men nu är det din tur att delge:-) Lasse, jag tror inte det är så att korallen kan bli brun av ngt annat än zooxanthellen...jag tror att den gren du såg som var brun verkligen var det pgr av zooxantheller, därför att om aldrig så lite ljus når korallen så räcker det om korallen får möjlighet o tid att reglera upp dom. Jag har sett det själv i mitt kar att när grenar ramlar ner o ligger där inget direkt ljus kommer ner, rent av ren skugga, så klarar sig dom rätt ofta men blir mörkbruna. Jag har aldrig läst om att det finns bruna pigment i en korall utöver peridinin som ligger i zoox. Sen är jag rätt säker på att zoxx ligger djupare ner, har en skiss på det, men skall kolla så jag inte minns fel. Det är logiskt för det är ju zooxanthellens syfte, att få skydd av korallen samt interagera med dess metabolism. Håller med dig om att LPS är mindre känsliga för att zooxanthllen skall dölja dess andra färger...det tror jag beror på att dessa korallen är mer köttiga o därmed är det ett större avstånd mellan de olika pigmenten o de djupare liggande zooxanthelerna...därför tror jag det är svårare för zooxanthellens brunhet att i en LSP ta över färgen. I en sps ligger skikten cså oerhört mkt närmare så där blir ju zooxanthselllagret så mkt närmare även om det rent histologis ligger i det djupaste skiktet där också.

om du har den vippan längst bak med TRE lägen slipper du öppna lampan. Har du det återkom så skall jag förklara

jag tror utan att ha kontrollerat nu, att zooxanthellen ligger djupaste ner och eventuella andra pigment ligger ytligare...men oavsett det kommer en brunhet på djupet gör att korallen blir brun(are). Om du har två delvis transparenta plastskivor, en mörkt brun och en tex svagt rosa...om du håller den rosa över den bruna o belyser med ljus framifrån kommer ju den bruna undertonen påverka hur du ser den rosa färgen, den mörknar kraftigt, även om den inte blir BARA brun såklart. Samma med människans hud, melanocyerna ligger djupast. Och precis så är det med korallerna också om jag inte missuppfattat allt, vid ökad zooxanthelldenistet får man en mörkare ton, dvs har du redan ett shysst pigment som tex rosa, blått, lila längst ut i korallens cellager, får denna färg en djupare nyans...och till slut med alltför mkt underliggande brunt blir den totalt sett mer o mer brun, o mörk. Men givetvis kan du alltid se nån annan nyans också, så länge de andra pigmenten finns kvar längst ut. såklart. men soljus, dagsljus, vanlig vit lamp, avslöjar väldigt bra relationen zooxanthell/andra pigment. Förstår inte varför du spåra in på det? det säger inte emot nåt av det jag sagt...är inte detta helt självklart??...som du själv skrev till mig att det var för en biologi att begripa om membrantransport...som jag dock inte tycker är självklart, för jag är ingen biolog, utan blott en simpel kirurg och organist, samt galen akvarist;_)

Ja, den bruna färgen sitter i zooxanthellen som innehåller peridinin som gör den brun. Mer zooxanthller=mer brunt, och JA, då tar den bruna färgen över och döljer de andra pigmenten. Förstår inte vad du inte förstår, det är ju basic. Eller är det en kuggfråga;_)...

@Lasse, Jag tycker faktiskt det finns rätt mkt i de artikar jag hänvisat till att nitrat hämmar kalkbildning genom att öka zooxanthelldensiteten. Jag väljer att inte blunda för det. Sedan tycker jag inte du skall vifta bort det mkt intressanta att zooxantellen blir mindre intresserad av att dela med sig av sina fotosyntesprodukter då dom blir fler. Det är kolossalt intressant och stöder varför koraller inte mår bra i för höga nitratvärden (För det är fakta att dom inte gör, jag har sett det gång på gång, MEN gränsen är olika för olika koraller, men vid tillräckligt höga nivåer dör SPS. LPS har säkert betydligt högre gränsvärden, kanske pgr av den teori jag har att dom behöver inte bilda ett skelett så fort). Angående ammonoum/nitrat: Dom har tillsatt ammonium, ej nitrat, ja, men du vet ju också att väl inne i cellen är det samma sak, nitraten reduceras till ammonium intracellulärt osv. Och i de andra texterna jag visat så är det nitrat. Seb håller jag inte med om att fosfathöjning går hand i hand med nitrat. Tvärtom i många fall idag, pgr av enligt min tes för lite anareoba zoner pgr av våra tunna sandbäddar, och alltså helt enkelt frånvaro av anareoba zoner. Kolkällan har gjort att intresset för att säkerställa hela kvävecyklen har minskat...men eftersom vi ser fler o fler kar med högt nitrat men lågt fosfat, tror jag på en trendförändring.

Tror inte alls zooxanthelldensitet ligger specifikt definierat för en art, utan att det är miljön som påverkar. Vi vet att koraller beroende på ljus, N o P, zooplankton mm, kan reglerar sin densitet...det går alltså att få samma art att få helt olika zooanthelledensitet, genom art ändra miljön. Korallen är konstruerad så för att klara sig...så jag tro inte det är artrelaterat utan miljörelaterat. .Exakt samma korall ser alltid olika ut så fort den byter miljö.

Håller inte alls med för det är just fluoroscens o annat du vill släcka ut för att kunna se hur äkta brun korallen är, dvs hur mkt zooxantheller den har helt enkelt. Du kan lura ögat hur lätt som helst med får mkt blått ljus just pgr av att du får fluoroscens. Den skall du naturligtvis släcka ut, tillika allt ljus som skulle kunna reflektera en färg mer än en annan. Dvs du skall ha dagsljus med högt CRI och utan inslag av fluoroscens. Då ser du zooxanthelldensiteten OCH kommer förvånas över hur många koraller ÄVEN i ganska lågnutritiva system har mer zooxantheller än en vildkorall. Dvs man komma inte ner i för låga näringsvärden i första taget, om man inte missbrukar zeovitmetoden eller liknande. Ett skäl att korallen har oftast rätt mkt zooxanthekker trots låga näringsvärden kan va det jag inledde med: brist på zooplankton leder till att korallen reglerar upp sina zooxantheller. Dvs, här har vi ett exempel till på hur vår erfarenhet stöder denna teori jag inledde med.

lys med vitt ljus från vanlig ficklampa, duger bra