Heliforce

Läser någon detta? :S 

För nästan 30 år sedan skaffade jag mitt första akvarium. Eftersom jag är en impulsiv person köpte jag, utan någon som helst efterforskning (borde det inte heta “före-forskning”?) ett 250 liters akvarium i full drift med aluminiumbänk/ställning, fisk och allt. Vi tömde akvariet på allt utom gruset (vilket i efterhand visade sig lika smart som att leka med en alligator). När vi (läs två taniga 20-åriga killar) skulle bära upp akvariet på fjärde våningen orkade vi naturligtvis inte hela vägen upp utan var tvungna att sätta ned det i trappen (här började mina ännu dolda problem). Väl uppe i lägenheten placerade vi akvariet på en noga utvald plats utan allt för mycket solljus och började fylla. Kommande natt, hörde min flickvän något som lät i vardagsrummet (där akvariet stod). Och visst, när vi kom ned hade en av fiskarna fått nog av att simma runt i burken och valt att prova livet som delfin på Kolmården, genom att raskt hoppa över kanten på akvariet och ned på (vad den troligen hoppades var ett himmelrike men bryskt visade sig vara) ett parkettgolv. Där gjorde den nu upprepade försök att ta sig tillbaka till säkerheten i det nyss så hatade fängelse den, tills för en kort stund sedan, tillbringat den största delen av sitt liv i. Vad vi inom loppet av några panikartade sekunder insåg var, att fisken inte låg ensam på ett torrt parkettgolv och chippade efter andan, utan dessutom, genom något som Björn Ranelid skulle kalla för "mirakel", fått med sig flera liter av det vatten vi med stor möda och noggrannhet flyttat till insidan av akvariet dagen före. Givetvis visade det sig att, den framtvingade pausen i trappen dagen innan (för att vi inte tömt akvariet på grus) hade fått glaslådan att pissa vatten likt en kran med gamla packningar (kommer osökt att tänka på en gammal låt “There’s a hole in the bucket” med Harry Belafonte). Fram med (hela) hinkar och torra trasor för att rädda det som räddas kan. Här fick även skurhinken vara med och bidra till våra nya fiskars överlevnad i form av tillfälligt akvarium. Vilket kanske kan tyckas vågat även om det valet kanske mer hade ursprung i frånvaron av kunskap om levnadsbehov för fisk, ren panik och avsaknad av andra vattenbehållare (läs hinkar/tunnor). Man kan lugnt säga att fiskarna fick en mycket stressad flytt och att vattenkvalitet inte var det viktigaste när vi mitt i natten försökte se till att grannen under inte skulle få ett tillfälligt Amazonas (under regnperiod) i lägenheten. Dagen efter tätade jag upp “helvetesburken” med lite nyköpt Silicon och efter några dagar kunde fisken flytta tillbaka in i sitt nyrenoverade hem. Nu var väl ändå alla bekymmer över och jag kan njuta av akvarieägarens problemfria värld? Det vill säga att bara sitta och njuta av hur fiskarna simmar runt och undersöker sitt nya hem. Pyttsan, när jag som vanligt en dag satt framför akvariet och drömde mig bort, hittade jag en död Praktbotia. Sorgen välde upp inom mig, när jag insåg att en av mina favoriter i akvariet inte längre simmade runt och kastade sten på glaset i ett försök att bryta sig fri från akvariets bojor av glas och stål (jaja, kanske bara aluminium men ändå). Nåväl, fram med håven och ned i karet för att flytta min nyvunna kärlek till den sista viloplatsen. Och vipps, fick den full fart och visade att den inte alls gått vidare till de sällare jaktmarkerna utan bara valt att likt Pippi Långstrumpa ta en tupplur upp och ned.  

Min förhoppning är att jag genom att jag genom mina tidigare erfarenheter nu ska vara intelligent nog att läsa på innan jag startar ett saltvattensakvarium och på det viset kanske minska förekomsten av de ansträngande ögonblicken av panik man råkar ut för inom den annars så glimrande värld som akvarist. 

Jag har ännu inte startat upp mitt saltvattenakvarium men är mycket sugen. Köpte ett begagnat (ostädat) Red Sea 250 med icke fungerande Pacific Sun Hyperion R2 belysning och en massa tillbehör och håller nu på att planera min uppstart och kolla igenom all utrustning så den fungerar. Efter suverän support från tillverkaren fungerar nu belysningen som tänkt och jag har kommit ett steg närmare min livslånga dröm: Att få drömma mig bort, med stora barriärrevet mitt i vardagsrummet (nja kanske inte stora men i alla fall mitt egna rev).