Jag läste just om det tråkiga som hände Ingvars fina kar, samtidigt funderar jag över varför det alltid är det sista som hamnat i karet som får "skulden" när det går åt h-e!?

Jag tycker ofta att man läser trådar om akvarier med en lång problemhistorik där den slutliga kraschen "alltid" berott på det sista medlet eller den sista algätaren som stoppades i karet.

Detta trots att alla andra vet att det bara var en tidfråga när karet skulle krascha!

Obs inga paralleller till ingvars kar - men det visar ju också att så kunniga och erfarna akvarister som ingvar "misslyckas" ibland!

Jag funderar ju bara på om det är så farligt att misslyckas, oavsett om man är nybörjare eller erfaren - det vi håller på med är ju så in i h-e komplicerat att det är omöjligt att ha koll på alla parametrar och dess inverkan på varann!

Tänkte på nåt inlägg om erik bornemans kraschade tank, där Borneman spekulerade i sabotage, och att "någon" skullet smugit sig in i hans hem, tappat ut flera kubik med saltvatten för att sedan ersätta detta med sötvatten!!?

Låter ju ganska troligt, eller hur!

Nåja, det var bara en tanke -själv har jag misslyckats många gånger, för att jag gjort dumma grejor, eller för att jag trott mej ha järnkoll på läget!

Hej,för att det är så,samma på krogen den sista var ju så jäkla stark,men det är ju så att man vill ha allt,men ytan är begränsad och då är det känsligt för störningar,men lite bakslag får man räkna med, det är ju levande djur det handlar om,men det är surt när mad gjort en tabbe,förlorade en hel hög koraller för att jag var för optimistisk vid storsädningen,men det är bara att ta nya tag,och skulle allt fungera utan problem så skulle vi inte ha några saltbutiker kvar.Mvh Stefan

Jodå, jag har misslyckats på krogen också, pga optimism - men tack o lov så är det alltmer sällsynt :- !

Jag håller med du, se förövrigt min signatur