Jerka

Jag har ett rum i min källare med vattenkran och golvbrunn. Det rummet tänkte jag ha min sump i. Dessvärre blir rördragning omöjligt av olika orsaker. Skulle det vara någon nackdel om jag går med hinkar ner till källaren på kvällarna och kör det vattnet i sumpen över natten (med skummare etc.) och sedan bära upp det igen på morgonen? Nej, jag skojade bara. Däremot så har jag tänkt använda rummet till att göra saltvatten. Min fråga är egentligen om det är någon nackdel att göra saltvattnet färdigt så det räcker nån månad eller två? Jag tänkte ha måttlig cirkulation och justera värmen efter behov. Fördelen är att jag kan hålla vattnet rätt kallt där nere även på sommaren. Då kan jag ha färdigt kallt vatten och göra täta vattenbyten om det börjar bli för varmt i karet. Är det något "nyttigt" som försvinner efter ett tag? Jag tänkte mig en tunna med lock för att minska avdunstningen.

Jo, den heter nåt annat nu... men den är inte klar ännu så jag väntar med att dela med mig av adressen. Jag har råkat ut för det här flera gånger på mina egna sidor så det var bara klantigt, jag brukar kopiera texten innan jag klickar på sänd när jag håller på så där länge men nu glömde jag det. Frustrerande var det i alla fall I dag var jag i alla fall på triton och köpte en hemmabyggd skummare av Krellpower som jag mötte upp där. Inga andra inköp blev det. Skummaren är högre än mitt akvarium inkl. bänk. Hoppas den funkar bra.

Jo, den kommer... jag har börjat om, men nu skriver jag i ett mail istället...copy klistra in. Men jag tror att jag gör en egen sida i stället... Jag har både domän, server och kunskap... lite som www.jerka.nu för er som minns den.

Jag skrev nyss ungefär 2 A4 sidor text om min nya burk... En lång historia som bl a innehöll mitt medlemskap här som nummer 5 tror jag. Men när jag klickade att jag skulle publicera det så hann jag bli utloggad... Jag orkar inte skriva om det i dag

Helt jävla omöjligt att reagera rätt på.... men jag gör trots det ett försök. Det här är din tråd men för att du skall förstå att jag förstår så behöver jag ge lite. Jag är 41 år... när jag var 15 år så visste jag hur min kommande dotter såg ut. jag såg henne i mina drömmar... hennes kläder..hennes hår... ja allt. Trots trimmad Zündapp och motorcykel... bubbla, volvo pv osv... jag drömde alltid om min kommande dotter. Trots gocart och annat skit så såg jag aldrig någon son...bara min dotter. När jag gjorde lumpen träffade jag det som senare kom att bli min fru. När jag fyllde 23 år så har jag gjort många dumheter... suttit 2,5 år i fängelse. ..ja..kort sagt allt skit du kan tänka dig...mitt liv hade en snitzlad bana rakt ner till helvetet. Jag bestämde mig dock för att bli en vanlig rimligt laglydig människa. Min kära fru väntade och gav mig allt. Vi bestämde oss för att skaffa barn då när jag muckade... 18 år och 9 provrörsförsök senare så ligger jag i soffan i mitt eget hus... jag har ett eget tryckeri som kanske inte gör alls mig rik... men.... men. På övervåningen ligger just nu min älskade kvinna och min otroliga 4-åriga dotter och sover. Tro det eller ej .... men min 4-åriga dotter ser exakt ut så som jag såg henne för 26 år sedan. Förutom någon fredagsbira med polare och lite fyllekörning med veteranmoppe.. fortkörning med bil så är jag drog- och brottfria svensson och älskar det. Med det vill jag ha sagt att tiden läker faktiskt alla sår hur klyschigt det än låter... ju molnigare det är desto mer uppskattar du solen när den väl lyckas tränga sig fram... för det gör den. Behåll ditt akvarium... låt det vila i garaget. En solig dag så tar du fram det. Jag älskar dig peter.. för din öppenhet. Om 18 månader älskar du mig.... för att jag hade så jävla rätt! Jag hade för avsikt att skicka det här som PM..... men vad fan.. kan du stå för dig så borde väl jag kunna det.... till skillnad från dig så är ju mitt skit ändå självvalt till stor del. Jag håller stenhårt på dig och "kräver" uppdatering om er graviditet och ditt akvarium antingen via pm, mail eller forum. Känns inte det rätt så får du mitt telefonnummer på pm. Jag är bra som fan på allt utom kanske saltvatten. Som du märker så har jag utelämnat dina frågeställningar och tankar. Det är bara för att jag inte kan svara alls på dom. Jag tror heller inte du var ute efter det. Jag inbillar mig att övertrycksventilen gick... du tvingades släppa på trycket lite. Det är fantastiskt skönt att göra det lite semi-anonymt.

Tack för ett läs- och tänkvärt inlägg Benighted. Sol på dig!

Jag menar förstås inte omstarter/ändringar för att man vill byta inriktning eller av någon annan anledning man valt själv. De flesta akvarium jag känner till med sällskapsfisk är faktiskt ett par år gamla eller äldre. Det verkar motsägelsefullt nog bero på att dom inte är särskilt intresserade. Dom gör sina vattenbyten och skrapar rutan nån gång i månaden. Dom fyller på med ett par neontetror och platy ibland annars händer inte mycket. Växterna trivs trots en ramp med två 40w glödlampor osv. Själv ville jag byta inrikting varje halvår känns det som. Problemet var att jag skaffade nya stora akvarium istället för att starta om ett gammalt. Det blev för jobbigt och utrymmeskrävande till slut. Nåja, vi skall inte snacka mina sötvatten nu. Jag kanske missuppfattat allvarligheten i problemen... Det kan vara superkänsliga personer som kört superkänsliga arter. Jag får läsa vidare. ge mig gärna tips på positiva trådar

Tack, jag faktiskt gjort i det närmaste exakt som du föreslog. Har sedan i juni haft ett saltvatten, en kub på 150 liter med ca 30 kg LS några knappar, mjukisar och skivisar tillsammans med ett par clowner och frökenfisk. Det gjorde jag för att kolla intresset från mig själv. Jag var en hardcore sötvattensakvarist i många år men ledsnade runt 2002. Jag blev såld direkt... och intresset visade sig bli återuppväckt så jag har köpt på mig lite utrustning och ett akvarium på 160x60x60. Julhelgen har jag tillbringat med skinkmacka och saltvattensguiden. Jag vet inte om jag bara råkade hamnade i olyckstrådar hela tiden men jag blev ordentligt tveksam till att verkligen köra vidare med mina planer... eller rättare sagt jag bestämde mig för att ge upp dom. Oddsen för att lyckas på lite längre sikt verkade väl ofördelaktiga. Jag inser att ett forum är mer än plats för att få hjälp med problem än för att bara berätta att man lyckats.

Jag håller med om att jag har negativa tankar. Frågan är väl om dom är realistiska eller om jag målar upp en nattsvart bild i onödan. Faktum kvarstår att jag får känslan av att det är få här inne som lyckats hålla en burk, låt säga 4 år, utan större problem. Med större problem menar jag stora problem, typ omstart eller åtminstone tankar på omstart. Jag trodde i min enfald att det var sunt att ha det i åtanke. Men Jörgen menar kanske att det är bäst att blunda för det negativa och bara köra på och hoppas på det bästa. Det är lite så jag funkar i normalfallet men tänkte göra annorlunda den här gången, det är lite så jag uppfattat att man skall göra. Läs på, tänk igenom noga, osv. Det är lite blandade budskap ibland. Gäller det en enda anemon skall man kunna allt innan inköp men gäller det ett helt akvarium så kan man ta det lite som det kommer? Det jag försökte säga med min text var hur mycket jag velar... jag är jättesugen att dra igång det stora akvariet. Jag köpte det för saltvatten. Det var egentligen ingen fråga utan mer att skriva av mig. Men framför allt en eloge till er för att ni har lyckats få mig att inte rusa in i något med huvudet före såsom jag brukar göra. En martyr känner jag mig verkligen inte som... men det verkar som du läste lite mellan raderna Niklas och förstod vad jag skrev. Gott Nytt År

Missförstå mig rätt, ni har lyckats få mig att inte dra igång mitt nya 576 liters salt. Jag har i min vetgiriga anda läst och läst på detta forum. Jag ville göra allting rätt i rimlighetens namn. Jag har läst böcker, men framförallt läst om era bravader här på forumet. Mitt 150 liters kubakvarium drog jag igång på vinst och förlust... Visst hade jag läst lite men tänkte att det är likadant som i sötvattensforumen...massor av "pekpinnar" hit och dit men egentligen så är det rätt svårt att misslyckas med sötvatten. Det kan man läsa mellan raderna på de flesta sötvattenforum. Här är det skillnad... Folk som verkligen går in stenhårt för det här får dyrbara smällar. Folk som har all teknik och kunskap får inte bort sina alger och verkar ge upp. Det känns som ett lotteri ibland. Det känns som få människor här inne har haft sitt akvarium i några år utan att ha lagt en förmögenhet på tidigare krascher. Få om ens någon verkar ha lyckats med att starta upp ett akvarium och haft det rullande i 5-6 år utan större problem. Nej jag tror inte att jag är rätt person att ha ett saltvatten. Jag kommer inte viga mitt liv åt detta, jag har inte resurserna eller kunskapen att klara det här. Ni har troligen sparat många fiskar och korallers liv... och sannolikt en rejäl summa pengar åt mig. Det här är inte på något sätt ironiskt utan jag menar det jag skriver. Tack! Jag ville ha ett rent och fint saltvatten med få spektakulära fiskar... men det måste man slita hårt för och jag tror inte jag är beredd att göra det. Nu får det bli ett sötvatten med ett fåtal spektakulära sötvattenfiskar istället...vad nu det kan vara. Stora fiskar blir det i alla fall... Den här snabbvisiten i saltvattensvärlden har givit mig mycket ny kunskap... Men framförallt har den åter väckt mitt akvarieintresse. Min kub får nog vara kvar... Det blir i så fall en omstart med ny spännande sten. Den skall jag ha för ett par clowner och en lämplig anemon som jag skall lära mig ALLT om innan inköp. ingen annan fisk...inga andra avsiktliga djur förutom lite turbosar och dyl. Kanske lite mjukisar... kanske lite balla putsarräkor...kanske en kirurg till dom... en mandarin vore snyggt...men då behöver jag ett större akvarium... man kanske skulle dra igång mitt 576 till detta?

Jag tänkte till lite under kvällskvisten och jag tror det har med storleken på djuret att göra... Jag har själv haft stora blåciklider, frontosor och hantlar som jag i stort sett upplevde som husdjur faktiskt. Jag gav bort dem med förbehåll att jag skulle få första tjing på att köpa tillbaka dom om/när den som köpte dom inte ville ha kvar dom. Jag blev uppriktigt stolt när min största hanne blev pappa så det finns lite fjollerier i mig oxå även om det bär emot att säga det. Jag skriver ungefär hälften av vad jag tänker ser jag nu när jag läser igenom mina inlägg. Följande är en liten utläggning om att åka på semester... Jag körde mycket med altum tillsammans med tetror etc.. Jag bytte vatten varje vecka och det kan man gärna inte sätta en granne på. För att inte skita ner vattnet så mycket så lät jag helt enkelt bli att utfodra dom under dessa veckor. Jag ansåg att det var det bästa för mina fiskar, var det så att någon svalt ihjäl så gick det åtminstone bara åt en fisk istället för flera om jag fått felaktiga vattenvärden. Alla Altum klarade sig utan bekymmer, jag vet inte om några tetror gick åt. Detta kan låta som en efterkonstruktion för att mildra kritiken mot mig men det förändrar inte principen...Jag hade aldrig resonerat så om det var t ex ett gäng katter. Jag hade sett till att dom fick det bra och om inte det fungerat så hade jag stannat hemma. Jag matade mina fiskar uteslutande med egen fryst räkmix. Jag hade förstås kunnat ge dom annan mat typ pellets med min foderautomat... men mina erfarenheter av den enda foderautomat jag haft; Eheim gjorde lite som den ville... ofta ville den inte alls. Men jag hade inte använt den ändå. Jag ville helt enkelt inte mata när jag inte kunde byta vatten. Nåja, jag ville vädra mina funderingar lite. Jag har väl fått ungefär dom svar jag förväntade mig att få. Lite glatt överraskad över sakligheten och att jag slapp några påhopp. Trevligt!

Jag ogillar att det står moderator under ditt namn. Det känns som att jag smörar för dig av den anledningen. Så är det inte. Du argumenterar sakligt och trevligt. Vilket säkert är just anledningen till det att du är moderator. Ni borde ha ett konto som bara heter moderator som ni använder gemensamt när det behövs... men det är en helt annat historia. Hur som helst så tror jag att frökenfiskar är lika viktiga för saltvattensakvaristiken som svärdbärare är för sötvatten. Det är tåliga fiskar som får en nystartad akvarist att känna att dom klarar av detta. Jämförelsen haltar en smula då svärdbärare är tämligen harmlösa medans frökenfiskarna kan vara rätt elaka och man inte vill behålla dom av den anledningen. Jag skulle gärna behålla mina om dom inte vore så elaka mot mina andra fiskar. Men jag tror lättodlade, tåliga fiskar är viktigt för hobbyn. Jag kan alldeles för lite om saltvattensfiskar men jag antar att frökenfiskar tillhör de lättodlade med tanke på butikspriset.

Ni har förstått att jag tycker ni egentligen har rätt eller hur? Det är bara så att jag just nu inte låtsas att jag är så som ni hävdar att ni är. Som anpassad homo sapiens borde jag väl resonera som de flesta av er gör i den här tråden. Jag har massor av gånger uttryckt mig "politiskt korrekt" i exakt dessa sammanhang men om jag rannsakar mig själv så är det inte så jag egentligen tycker. Jag är lite rädd att framstå som en snubbe som håller upp fiskarna ovanför ytan och garvar tills dom kvävs. Så är det inte alls. Däremot så är det mer hobby än djurhållning för mig. Jag är inte onormal i andra sammanhang. Jag undrar varför jag är det just i detta fall, om jag nu är det?

Det du menar "på bästa sätt" är egentligen en kompromiss med hur du vill ha det och hur fiskarna vill ha det, rätt eller fel? Det du menar med "Så humant som möjligt" är även det en kompromiss mellan vad som egentligen är mest humant för fisken (om man nu kan uttrycka sig så) och vad du kan göra med de resurser du har, rätt eller fel? Själv håvar jag upp fisken och stoppar i en tom plastpåse och slår den med kraft på bordet. Det hade säkert varit mer humant söva ner den innan men det är inte rimligt anser jag. "Absolut sista utvägen" får du nog definera. Menar du absolut sista utvägen eller menar du när man försökt bli av med dom i rimlighetens namn? När jag köpte mitt hus bodde det både myror och spindlar i det... Det är ungefär samma marknad på dom som på frökenfiskar. Det var ingen annan jämförelse i övrigt även om jag var lite sugen på det

hmm... Jag har mot denna mening inga som helst motargument. Pinsamt klockrent och självklart. Jag ändrar min uppfattning angående rekommenderade akvariestorlekar här och nu.

Jag bad om amatörpsykologens syn på mitt beteende och jag har fått det nu antar jag. Omogen är jag på många sätt. Åtminstone enligt gängse normer. Respekt har jag för mycket, jag respekterar möjligen inte samma saker som du men det ger inte dig rätt per automatik. Respekt förtjänar man. Att du väntar med att byta till ny biotop tills dess du gett bort alla fiskar förtjänar min respekt, även om den kanske är utan värde för dig så tycker jag du gör rätt. Att du väntar till att även kunna ge bort växterna förtjänar ett litet fniss tycker jag, kanske till och med ett litet skratt. Sen måste jag faktiskt säga att varje gång jag bytt biotop så har jag försökt sälja eller ge bort fiskarna. Det är när det inte gått inom rimlig tid som dom fått smaka sin sista räkmix. När jag ändå är inne på räkmix så har jag lagt otaliga timmar på att göra egen mat till fiskarna när det finns för billig peng att köpa. Det gjorde jag endast för att jag ville ge mina fiskar den bästa mat jag kunde uppbringa med den kunskap jag hade. Jag vill med det säga att jag är inte allt igenom kall och ondskefull.

Bra svar. Vi skiljer oss visserligen på en del men uppskattar ditt sakliga resonemang. Att du jämnställer en fisk med en hund förvånar mig, jag tror faktiskt inte på dig men jag respekterar det du säger fullt ut. Min gräns som inredning kanske även innefattar fiskarna, jag har inte riktigt tänkt så men det är sannolikt. Det skulle ju förklara hur jag tänker... och för den delen agerar. Jag vänder mig i princip däremot mot rekommenderade akvariestorlekar. Det ger i det flesta fall ett falsk gott samvete. Vi som inte håller akvarium i forsknings- eller utbildningssyfte är mer eller mindre djurplågare enligt mitt sätt att se det. Ingen här kan väl säga att vi håller fiskar för deras skull? Det är ju för vårt eget nöje/intresse. Det hindrar ju inte att vi försöker göra det bra för dom. Det blir ju en kompromiss om fiskarnas bästa och hur vi vill ha vårt akvarie. Jag ser det inte riktigt likadant med hundar. Jag anser att vi, i dagens Sverige, i de flesta fall gör hunden och många av våra andra husdjur en tjänst genom att hålla den. Den har genom århundraden blivit domestic (jag kan inget bra svenskt ord för det just nu). Jag tror att de hundraser vi har i dag trots allt mår bättre i människans våld än som fria. Det tror jag inte om våra saltvattenfiskar..även om dom kanske lever längre hos oss. Missförstå mig inte nu. Jag menar inte att vi generellt är grymma varelser som njuter av att skada. Jag menar att vi nog ser oss stå högre än fiskarna och anser oss kunna "bråka lite" med deras liv för att tillfredställa vårt. Det är ett svårt ämne och jag kan inte ens för mig själv vara konsekvent i tankarna.

Vana och vana... Mina år som sötvattensakvarist med 20 talet akvarium har ju inneburit en del svängningar i både biotop och arter. Allt efter mitt eget tycke och smak. Fiskarna stoppade mig aldrig att byta inriktning. Gick dom inte att sälja så fick dom lägga fenan på hyllan helt enkelt. Angående mina frökenfiskar; jag förstår vad du menar men när jag väl får tag i dom så står det antagligen ingen villig att ta emot dom bredvid mig. Jag dödar inte fiskarna för mitt nöjes skull, jag ger hellre bort dom till den som vill ha dom men jag håller inte dom ett särskilt akvarium i väntan på det. Jag har haft hund i hela mitt liv... Jag tog, pga ålder, nyligen bort min 14-åriga schäfer som jag haft sen han var 8 veckor, det var min bästa vän. Han gick alldeles utmärkt att kombinera med akvarium... eller menar du att jag är olämplig som akvarist?

Läs om läs rätt. 1) Fiskarna ingick i akvariet. 2) Jag får inte tag i dom. Jag skänker gärna bort dom till någon som hämtar dom i mitt akvarium. Jag kan pröjsa en hundring till och med. För att förtydliga mig så gör jag mitt bästa för deras väl så länge som jag vill ha dom, sen är dom inte vatten värda. Det låter illa men jag vet inte hur jag skall uttrycka mig riktigt. En hund t ex känner jag ett stort ansvar för... Jag ställer in resor, slutar tidigt etc för att han skall vara lycklig. En fisk... nää. Skall jag vara borta i flera veckor så ser jag inte till att nån granne sköter burken. Nån fisk får väl dö så får dom andra äta den.

Ja, jag håller verkligen med dig. Jag har egentligen aldrig medicinerat något av mina akvarium. Jag fick vita prick nångång men annars skaffade jag fiskar som åt snäckor, alger etc. Jag hade bl a en trupp botior som åt snäckor. Denna trupp lånade jag ut när jag inte behövde själv. Dom har nog vandrat bland en hel del av Stockholms sötvattensakvarister... jag vet inte var dom hamnade till slut. Jag är även vansinnigt förtjust i små oansenliga snäcklekare från tanganyika... enbart för deras beteende. Jag är lite vilsen... känner mig som en skitzad psykopat som älskar och mördar samma fiskar.. nåja men ungefär. Höjden av fjollighet är för mig att döpa sina fiskar. Men det har nog att göra med att jag vill kunna göra mig av med dom när jag vill. Det kanske blir svårare att slå ihjäl "Birger" än "den svarta frökenfisken".

Vad tycker ni om era fiskar? För att ni skall kunna svara på frågan så borde jag väl beskriva min tanke med frågan. Bortsett från ett par få fiskar under min sötvattenstid så betyder fiskarna ingenting för mig annat än möjligen deras ekonomiska värde och hur dom passar estetiskt i akvariet eller hur dom beter sig. Jag ser fiskar vanligtvis inte som ett husdjur. Dör dom så dör dom. Jag försöker givetvis göra det bästa för mina fiskar inom rimlighetens gränser men ledsnar jag på en fisk så slår jag ihjäl den utan att tänka två gånger. Deras liv är inte värt mycket mer än räkan jag matar dom med. Det är inte i närheten av en hund eller så. Jag har t ex två friska välmående frökenfiskar som ingick i akvariet. Skulle jag bara få tag i dom så skulle jag slå ihjäl dom och mata fåglarna med. Samtidigt så inreder jag min burk mer för fiskarna än för mig. Dvs jag vet att fiskar vill ha många gömställen, själv vill jag egentligen ha fiskarna synliga så mycket som möjligt. Men min omtanke om fiskarna gör att jag inreder mitt akvarium för fiskarna... samma fiskar som jag utan att blinka skulle slå ihjäl, om dom inte passar längre. Det går inte ihop liksom. Nån amatörpsykolog som känner sig manad? Hur tänker ni?

Om man skulle kunna fixa en belysning med låt säga fem förinställda färgtemperaturer. Vilka värden tycker du dessa borde ligga på? Jag menar om man har en ramp med ett vred där man ställer in vad man vill ha. Alternativt en steglös modell, vad är lägsta respektive högsta temperatur som känns rimlig?

Helhetsbilder kommer inom kort... Jag har tänkt att ha 6 st clowner i detta akvarium. Ett par gobi kanske. Min blennius får vara kvar. Just nu går det 2 små clowner, två jobbiga frökenfiskar, en sjöborre och två dempsis plus en bunt eremiter turbosar och nån läskig krabba som käkar kalkalger på nätterna. Frökenfiskarna och dempsisarna vill jag helst bli av med men mitt kar är en labyrint med massor av gömställen så jag gissar att dom kommer pensionera sig i mitt kar.

Allt började en fredagskväll i Juni 2008. Nej, det är inte riktigt sant. Det började nångång 2002. Jag var oerhört less på att byta 500 liter vatten varje söndag i mina sötvattenburkar. Det enda positiva med det är att jag nog har Sveriges största rodhodr.. rododhren... buske med fina blommor i juni. Då, 2002 alltså, började mina tankar på ett saltvatten, min fru höll inte med. (läs vägrade). Hur som helst så skulle sötvattenburkarna bort. Jag sålde allt jag hade och det var en enorm lättnad att slippa allt skit med akvarium. Men en hobby måste man ju ha så jag köpte veteranmoppar för pengarna. Det blev 13 st till slut tror jag. Efter några år med dragracing på gamla 60-talsmoppar så började det lite smått suga i akvariepumpen igen. Jag skaffade mig ett hörnakvarium med tanganyika snäcklekare. Odlade dom ett tag men ruttnade igen på akvarium. Tankarna på ett saltkar poppade upp hela tiden men om jag inte orkar med en liten snäcklekarburk så skall jag nog låta bli tänkte jag. Nå, tillbaka till fredagskvällen i juni 2008. Jag hade grillat lite med min kära fru och smuttat både vin, pilsner och en liten wiskypinne till kaffet. Blocketberoende som jag är så måste jag kolla förstasidan på den siten var och varannan timme. Överst på sidan fanns en annons om ett komplett saltvattenskar för 9000:- Jag kollade lite men ansåg priset för dyrt. Vis av erfarenhet så vet jag att akvarium är iskalla på sommarhalvåret, åtminstone att sälja. Efter lite mer vin så tänkte jag...äh va fan.. jag drog iväg ett mess och bjöd 3000:- På morgonen vaknade jag och hoppades att han inte skulle acceptera budet. Jag var ytterst tveksam om jag verkligen ville dra igång igen. Men jag behövde inte vara orolig. Jag fick väl mer eller mindre en utskällning för mitt skambud men erbjöds att betala 7000.... , 3000 efter några timmar var han nere i 5000:- , det är inte värt mer än 3000:- för mig, skrev jag. Sen började han ringa mig på jobbet och kunde släppa det för 4000 sista budet. "Jag har kvitton på 12000:- och det är bara 6 månader gammalt" Jag svarade att han bara behövde höra av sig om han släppte det för 3000. Det gjorde han efter några timmar. 2 dagar senare åkte jag och hämtade det. Jag tror det är ett AquaMedic chromis eller nåt (55x55x55) med 150w mh, påhängsskummare av samma märke, nån 1000l/h powerhead, tester, 12-15kg LS och några nybörjarfiskar. Jag körde ett tag med detta samtidigt som jag försökte hitta annonser på beg LS. Inget dök upp så jag annonserade själv här på SG. Bara nån dag senare så får jag ett oerhört stiligt meddelande från en oerhört stilig medlem här. "Vänta bara ett par veckor så skall du få 20 kg av mig gratis." Vad säger man? Jag har inte frågat om jag får nämna honom här så jag överlåter det åt honom om han vill ge sig till känna. Klockren snubbe i varje fall! Som grädde på moset jag var jag i dag hos en annan behaglig snubbe och hämtade en Deltec 600mce, 2 st maxi jet 1000l/h och en hink med salt Aqua Marin pro reef eller vad det nu hette. Allt helt oanvänt i oöppnade förpackningar till totalpriset 2300:- efter lite prut, förhandlig och spelat ointresse. Blocket is my friend. Jag bytte ut min skummare mot denna redan i kväll... bommade att sätta dit mellanväggen så ni som har en sån kan gissa att det blev lite bubblor i karet. Fiskarna kunde knappt simma. Jag sökte som en galning efter en lösning på alla bubblor men fann bara att det kunde bli så ibland.. särskilt vid ommöbleringar och större vattenbyten.... Mellanvägg var min lösning Som det ser ut nu så har jag då 150 liter vatten ungefär. 30-35 kg LS, Jag vet inte vad nya skummaren drar runt i timmen men förutom den så har jag 3 st powerheads som ger 1000l/h vardera. Rent generellt så räcker det vad jag förstår men blir det för mycket om jag slänger i dom där 2 nya jag köpte, dvs 5 x 1000l/h + skummaren? Det blir lite väl mycket teknik i det lilla karet med ytterliggare 2 men om det gör att mina innevånare mår bättre så är det ju värt det. Jag har lagt några bilder i medlemsgalleriet... det kommer fler i denna tråd vad det lider.

Jo, visst var det så... Han såg på min blick att jag ställde en inte alltför smickrande diagnos på honom och kände väl att det var läge att förklara just det du skrev. Jag blev lite besviken att han bara blåste upp påsen med munnen... det hade vare bättre med syrgas. Boken fick samsas med ett par mjukkoraller som jag i vanlig ordning glömt namnet på 12 sek efter jag hört det.