Bygert

Affärsmässig körning av ryggradsdjur kräver tillstånd i hela EU, det är gemensamma regler. Listade arter kräver inga särskilda tillstånd i Danmark för handel (bortsett från intygen för exemplar på bilaga A). Däremot kan ju en zoobutik i och för sig kräva diverse tillstånd, jag har inte kollat hur det ser ut på den fronten.

Nej, det skall inte alltid vara samma i alla EU-länder, något som heter nåt så vackert som subsidiaritetsprincipen är inskriven i fördraget och den innebär att beslut alltid skall fattas så nära de berörda som möjligt, EU skall alltså gå in och styra bara när det inte går att få lika bra resultat på annat sätt. När sen EU faktiskt har gått in och stiftat regler, som t ex regler för hotade arter eller att man måste ha tillstånd för djurtransporter ibland, då är det vanliga att man sätter en miniminivå men att inget hindrar att medlemsstaten inför strängare krav, t ex så har vi en maxgräns för slakttransporter på åtta timmar som inte finns i övriga EU, kravet på tillstånd för handel med A och B-listat är en annan sån regel där vi gått utöver vad som EG-förordningarna kräver. Läget är ofta det att när EU inför ett minimikrav på 3 så tillämpar sydeuropa en nivå på 2.5. Vi inför i stället ett krav på 5 och alla eventuella kritiker får sen höra att vi måste göra så eftersom det är EU-regler.

Nix, så är det inte. För EG bilaga A behövs det inom hela EU tillstånd för handel men det är ett tillstånd knutet till ett visst djur och inget tillstånd för att handla. Bilaga A råkar man mest ut för när det gäller fågel och reptiler, hittills har den inte mycket med akvarier att göra. För handel med bilaga A och B (och även N, n och Europeisk fågel) behöver man enligt den svenska artskyddsförordningen ett tillstånd för att handla yrkesmässigt eller med förvärvssyfte. Det är en rent svensk regel och alltså inget som gäller i Europa generellt. För att handla med t ex en B-listad korall i Danmark så måste man uppfylla de generella EG-reglerna som säger att man för ett B-listad djur skall kunna styrka djurets lagliga ursprung. Man behöver däremot inget tillstånd för handeln, även om man handlar i företag. Jag har kollat EG-förordningen, danska regler och för säkerhets skull också frågat ansvarig dansk myndighet så tugga i er det här nu, man behöver inget tillstånd för att handla listade arter i Danmark.

Förr användes nog en del naturligt vatten, Jörgen Eggers skriver i gamla kära Saltvattensakvariet om hur man hämtar vatten och lagrar och luftar och filtrerar och det ena med det andra. Nu finns det ju bättre saltblandningar så att man kan få ett välkomponerat vatten ändå, det gör det ju mindre intressant än vad det var på den tiden. Dessutom har vi ju många djur som har högre krav på vattenkvalitet och i all synnerhet då vad gäller näring. Men visst, till många djur så funkar ju säkert naturligt vatten om man hämtar på rätt ställe. Men en detalj då. Säg att ett tvåhundraliters akvarium skall fyllas. I valet mellan att släpa hem tvåhundra kilo vatten eller sex kilo salt, är det inte rätt många som av rena ryggbevarandeskäl väljer saltet även om det kostar nån krona?

Att en fisk har dött är ju inte något fel i sig som kan ha funnits vid köpet (- om vi nu bortser från den här varianten: )Konsumentköplagen 20 a § hjälper därför inte ett skit för att få ersättning med en fisk bara för att den är död, vad man måste kunna komma till är att säga att att fisken dött därför att det fanns ett fel på den när man köpte den (smitta, undernäring, förgiftning osv) och att det var ett fel i lagens mening (alltså inget man normalt räknat med, inget typiskt för fisken, inget man blivit varnad för osv). Har man en fisk som dött inom sex månader och kan visa att den dött för att den var smäckfull med parasiter så innebär 20 a § att man inte behöver bevisa att parasiterna fanns från början, det är i stället upp till den som sålt fisken att bevisa att de inte fanns där. Däremot innebär inte 20 a § att säljaren ansvarar för allt elände som händer inom sex månader, det är en § om bevislättnad, inget annat.

Jag har tre convicter och det är som Lasse säger intressanta fiskar. I början såg jag inte mycket av dem men efterhand har de visat sig mer och nu kommer de i synnerhet fram när det vankas mat. De är inte kräsna, de tar det mesta, artmia, mygglarver, mysis, räkbitar, ja till och med Tetra Min slinker ner. Simsättet är mycket speciellt, det är svårt att beskriva men det är klart värt att se när de vickar sig bakåt. Nackdelen är ju att de kan bli rätt stora och med tanke på aptiten så kan jag tänka mig att både det ena och det andra kan försvinna när de blir större. Färgen lär visst bli tråkigare efterhand också.

I brist på bättre kanske det går bra med en bild på när jag hämtar akvarium?

Jag ligger ju och kyler tjugo grader ibland till kallvatten och det är inga problem, stannar pumpen så fryser det i kylaren så det där med att de inte skulle orka kyla mer än några grader tror jag inte är så stort problem. Däremot gäller det ju att se till att kylaren är dimensionerad med tanke på hur stor burk du har, vad du har för värmebelastning och hur stor temperatursänkning du vill ha. Jag letade reda på några kalkylatorer ett tag, de finns här: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=33522

Hålla sig till ämnet är nog bra men rimligen skall inte det få innebära att det inte klargörs varför sånt som är riktigt illa är så illa. När det gäller att plantera ut främmande arter så: 1. Det är synnerligen olagligt och straffbart. 2. Det riskerar att ge oförutsägbara konsekvenser i ekosystemen som kan hota inhemska arter. 3. Det riskerar att sprida sjukdomar som våra arter kanske inte kan hantera. Kräftpesten är ett bra exempel. 4. Det pågår redan arbete på Naturvårdsverket för att se på vilka arter som man bör förhindra hållning av med hänsyn till spridningsrisken. Hittills så har främmande arter inte just spridits via sällskapsdjurshållning i nån nämnvärd omfattning, det som skett har varit via förrymda pälsdjur, ballastvatten i fartyg, utplanteringar för att gynna jakt och fiske osv. Kommer det fram att försök görs att sätta ut sällskapsdjur eller än värre om det skulle leda till en etablering så kommer det att sätta ordentlig fart på de som söker vägar att begränsa djurhållning. De som pysslar med utplanteringsförsök leker med elden och kan ställa till rent katastrofala konsekvenser för oss andra. Och som sagt, jag kan läsa vad moderator skriver men för den skull bör inte vilka dumheter som helst få passera.

Vissa arter handlar snarare om såna som skulle kunna klara vårt klimat, guldfisk t ex.

Bra inlägg Kjell och jag håller med om det mesta. Dock vill jag tillåta mig att påpeka att du slant lite på tangenterna, cilkidsällskapet var den enda hobbyorgansiation inom akvariområdet som svarade på remissen men inte den enda inom djurhobbyn. På hearingen inför utredningen var det däremot ingen från akvariesidan, från sällskapsdjurshobbyn bortsett från katt/hund var vi lätt räknade, vi var två från samma förening.

Utifrån det jag sett av vad jag hört från kontakter i Europeiska nätverk och vad jag sett av hur delar av djurhobbyn drabbats i Sverige så måste jag säga att det absolut största enskilda hotet mot djurhobbyn är de som omedelbart känner att de måste ringa en myndighet så fort det finns minsta tveksamhet.

Crinoider lär det nog ha handlat om. Och det är ju sant att det är mycket tveksamt om det är försvarligt att ta in de djuren när så gott som säkert är dömda till snar undergång. Å andra sidan så skall det ju då noteras att får några årtionden sen så kunde samma sak ha skrivits om koraller. Var hade vi varit nu om inte några envisa stollar gett sig attan på att lyckas?

När det gäller inredning, insyn, storlek osv så finns det inga EG-regler. Gemenskapen har reglerat vissa delar av djurskyddet som transporter men i övrigt är det mesta upp till medlemsstaterna att hantera själva. Danskarna verkar inte ha gjort mycket när det gäller regler för akvarier, så långt jag kan se har de ingen motsvarighet till våra krav i L 80. Innan man då börjar fördöma den bristen på reglering i Danmark så tål det att fundera över om det finns några svenska akvarier som egentligen lever upp till vad det står i L 80. Det är nog mycket tveksamt. Akvarier är ett svårt område att reglera djurskyddsmässigt eftersom kraven varierar oerhört mellan olika arter och generella regler riskerar att slå fel allt för ofta. Jag har inte hört nån som verkligen sysslar med akvarier i nån slags omfattning och som försökt tränga in i vad de svenska reglerna kräver som är nöjd. Så när man då jämför danska regler för djurskydd speciellt avseende akvarier med motsvarande svenska så är min syn den att man hamnar i frågan vilket som är bäst, inga regler eller dåliga regler. Jag skulle nog säga inga regler. Att det sen vore ännu bättre med bra regler är ju givet men jag har inte sett dem än.

Repeterar då: Man har inte som vi lagt på ett lager till av krångel på EG-reglerna för hotade arter.

Man har inte som vi lagt på ett lager till av krångel på EG-reglerna för hotade arter. Man har också när det gäller förbud för vila arter som får hållas anlagt ett mer logiskt perspektiv och förbjudit arter som man verkligen kan se är svåra eller farliga att hålla. I Danmark är det t ex förbjudet att privat hålla vissa hajar, blåringad bläckfisk och stenfisk. Alla saltvattensfiskar är även uppsatta på en särskild bilaga där det gäller speciella villkor för att få hålla dem, visserligen sånt som man kan tycka borde gälla generellt men ändå.

Det där ligger nära att vara en oxymoron. Jag har sett hur de som tycker samma sak inom reptilhobbyn varit nära att stänga ner vissa delar av den och jag tror att allt för många inte förstår hur nära det kan ligga till att saltvattenshobbyn får slå igen, lite mummel här och där om vilka problem det finns och så är det kört. När det gäller sällskapsdjur så är de danska reglerna rimligare än de svenska. De som inte inser det riskerar att hamna i en norsk situation där det ligger förslag på bordet om att i stort sett enda fisk man skall få ha är guldfisk, är det dit vi vill komma verkligen?

Ok, då jag tar och berättar vad jag tycker om monarkin, vargjakten och feminismen så blir vi av med det här i kväll.

"Vi har slutat att ringa till Jordbruksverket och ställa frågor för ringer man tre personer så får man tre olika svar. Vi skickar brev i stället, då är det nåt hopp om att de tittar ordentligt på det så man får ett vettigt svar" Djurskyddskontrollant, Länsstyrelsen Skåne, på Expo syd. Det som är intressant i Romkonventionen som jag la upp lite från är att det spelar roll för lagvalet vilket en konsument så att säga själv hittar en säljare i utlandet eller om säljaren har marknadsfört sig i köparens land med reklam eller andra åtgärder. Det är intressant faktiskt. Sen behöver inte lagval enligt de reglerna alls vara styrande för vilka tillstånd som behövs, det kan bli andra bedömningar. 1000 inlägg avklarat, vad är nästa mål?

För den som vill ha nåt att tugga på, ur romkonventionen: Artikel 3 Lagval genom avtal 1. På ett avtal tillämpas den lag som parterna har valt. Lagvalet måste vara uttryckligt eller med rimlig säkerhet framgå av avtalsvillkoren eller av övriga omständigheter. Genom sitt val kan parterna ange tillämplig lag för hela avtalet eller för endast en del av det. 2. Parterna kan när som helst komma överens om att en annan lag skall vara tillämplig på avtalet än den lag som tidigare gällde för det antingen till följd av ett tidigare val enligt denna artikel eller till följd av andra bestämmelser i denna konvention. En ändring i valet av tillämplig lag som görs av parterna efter avtalsslutet påverkar inte avtalets giltighet till formen enligt artikel 9. Det försämrar inte heller tredje mans rättigheter. 3. Den omständigheten att parterna har valt en utländsk lag skall, oavsett om de också har avtalat om behörighet för en utländsk domstol eller inte, när alla andra omständigheter av betydelse vid tidpunkten för valet har anknytning till ett enda land, inte hindra tillämpningen av sådana regler i det landet som inte kan avtalas bort, härefter benämnda "tvingande regler". 4. Frågor om förekomsten och giltigheten av parternas samtycke till att en viss lag skall vara tillämplig avgörs enligt bestämmelserna i artiklarna 8, 9 och 11. Artikel 4 Tillämplig lag i avsaknad av parternas lagval 1. I den utsträckning tillämplig lag för avtalet inte har valts i enlighet med artikel 3 skall avtalet vara underkastat lagen i det land som det har närmast anknytning till. Om en del av avtalet kan skiljas från resten av avtalet och denna del har närmare anknytning till ett annat land, kan dock lagen i det landet undantagsvis tillämpas på denna del. 2. Med förbehåll för vad som föreskrivs i punkt 5 skall det antas att avtalet har närmast anknytning till det land där den part som skall utföra den prestation som är karaktäristisk för avtalet har sin vanliga vistelseort vid avtalsslutet eller, om det gäller ett bolag, en förening eller en annan juridisk person, sin centrala förvaltning. Om avtalet ingås som ett led i denna parts affärsverksamhet eller yrkesverksamhet, skall detta land dock vara det land där det huvudsakliga verksamhetsstället är beläget eller, om enligt avtalet prestationen skall fullgöras från ett annat verksamhetsställe, det land där det andra verksamhetsstället är beläget. 3. Oavsett bestämmelserna i punkt 2 skall det, i den mån avtalet gäller en sakrätt i fast egendom eller en nyttjanderätt till fast egendom, antas att avtalet har närmast anknytning till det land där den fasta egendomen är belägen. 4. För avtal om godstransport gäller inte antagandet i punkt 2. Sådana avtal skall antas ha närmast anknytning till det land där transportören vid den tidpunkt då avtalet ingicks hade sitt huvudsakliga verksamhetsställe, om det landet också är det land där platsen för lastning eller lossning finns eller där avsändaren har sitt huvudsakliga verksamhetsställe. Vid tillämpning av denna punkt skall certepartier för en enstaka resa och andra avtal vilkas huvudsyfte är transport av gods anses som avtal om godstransport. 5. Punkt 2 skall inte tillämpas om det inte kan avgöras vilken den karaktäristiska prestationen är. Antagandena i punkterna 2-4 skall inte gälla, om det framgår av de samlade omständigheterna att avtalet har närmare anknytning till ett annat land. Artikel 5 Konsumentavtal 1. Denna artikel är tillämplig på avtal om leverans av varor eller utförande av tjänster åt en person (konsumenten) för ändamål som kan anses ligga utanför hans affärsverksamhet eller yrkesverksamhet och på avtal om kredit för sådana prestationer. 2. Oavsett bestämmelserna i artikel 3 skall parternas val av tillämplig lag inte medföra att konsumenten berövas det skydd som tillförsäkras honom enligt tvingande regler i lagen i det land där han har sin vanliga vistelseort, - om avtalet föregicks av ett särskilt anbud riktat till konsumenten i det landet eller av annonsering där och konsumenten där vidtog de för avtalets ingående nödvändiga åtgärderna, eller - om den andra parten eller dennes representant mottog konsumentens beställning i det landet, eller - om avtalet avser försäljning av varor och konsumenten reste från det landet till ett annat land och gjorde sin beställning där, förutsatt att konsumentens resa arrangerades av säljaren i syfte att förmå konsumenten att köpa. 3. Oavsett bestämmelserna i artikel 4 skall avtal som den här artikeln är tillämplig på, i avsaknad av lagval enligt artikel 3, vara underkastade lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, om de ingås under de omständigheter som anges i punkt 2. 4. Denna artikel skall inte tillämpas på a) transportavtal, avtal om utförande av tjänster, om tjänsterna skall utföras uteslutande i ett annat land än det där konsumenten har sin vanliga vistelseort. 5. Oavsett bestämmelserna i punkt 4 tillämpas denna artikel på avtal om en kombination av resa och inkvartering för ett gemensamt pris.

Det är ju två olika tillstånd för transport här som det måste hållas skillnad på. Tillståndet som handlar om djurskydd kan man alltså råka ut för om det är ekonomisk verksamhet och har man alltså nån slags rörelse och kör ut fisk som man säljer så behöver man det tillståndet. Tillståndet för typ åkeri som handlar om att säkra en seriös transportbransch behöver man om man kör grejor åt andra mot betalning. Affären som levererar ut sina egna pryttlar behöver alltså inte det tillståndet. Betalar man nån för att leverera en pump som man sålt så skall alltså transportören ha tillstånd som åkeri. Och betalar man nån för att leverera en fisk så behövs alltså båda tillstånden. Med tillägg egentligen av lite om och men, det finns lite undantag. Men det finns också en annan obehaglig regel, även den som anlitar ett åkeri utan tillstånd kan åka dit ordentligt.

På så sätt. Kan vara läge att jobba lite på att bli kompis med dig med andra ord.

Tillståndet för djurtransporter ligger på gemenskapsnivå så har man alltså ett tillstånd i ett land i unionen så får man köra överallt i EU. Dock med iakttagande av att det ibland kan vara ytterligare regler i vissa länder, vi får t ex inte köra längre slakttransporter än 8 timmar vilket är en rent svensk regel. Reglerna om djurtransporter är en EG-förordning, det innebär att reglerna skall tillämpas direkt i svensk domstol och att man skall bortse från svenska regler som står i strid med förordningen. Däremot är det när det gäller förordningen om djurtransporter tillåtet att höja (men inte sänka) nivån på djurskyddet genom att lägga till nationella regler.

Om jag sitter i Sverige och går in på en tysk hemsida och beställer eller gör upp om affären per telefon, brev eller vad som så skulle jag säga utifrån hur köprättsliga regler tillämpas att det är en affär som skett Tyskland. Det är det som brukar tillämpas, säljarens land styr vilka regler som skall tillämpas. Vilket inte nödvändigtvis måste betyda att man kan strunta i alla regler i köparens hemland.

Nja, det att ägaren skulle vara avgörande för vilka regler som gäller är inte hela sanningen Snarare är det ändamålet. När det gäller transporter så är då det avgörande kriteriet ekonomisk verksamhet som är ytterligare ett sånt där lite luddigt begrepp. Transporter i ett företag eller av någon som skall sälja något kan vara ekonomisk verksamhet. När det gäller sällskapsdjur så är det när det gäller djurskydd så att det omfattar djur för sällskap eller hobby, alltså sånt som man skall ha i akvarium eller damm för att det är trevligt att titta på, typ. Även Uppfödning och försäljning av fisk för hobby och sällskap omfattas av reglerna, det är L 80 som skall tillämpas. Visar man djuren offentligt så hamnar man i stället i L 108. Även akvariet på tandläkarmottagningen kan ramla in under de reglerna, dock med lägre krav. Det finns också regler för att föda upp fisk till mat (L 15) och för försöksdjur (L 50 mfl). Och för all del också sånt som det saknas regler för, fisk i fotvården t ex.