Bygert

På naturhistoriska i Göttlaborg kommer en utställning som verkar spännande. Flera fotografer ställer ut bilder från havet på en del udda livsformer. Börjar 23/2 och håller på till 27/8. Ser ut som det kan vara nåt klart intressant.

http://www.gnm.se/sv/Vastarvet/Verksamheter/Goteborgs-Naturhistoriska-museum/Aktiviteter/Utflyktsmal/?btid=episerver_78755

Blir också flera tillfällen då det blir föredrag om undervattensfotografering på naturhistoriska. Säkert intressant om man är i trakten.

http://www.gnm.se/sv/Vastarvet/Verksamheter/Goteborgs-Naturhistoriska-museum/Aktiviteter/Foredrag-Med-kameran-under-vattenytan/

Det där med raffinaderi hade jag någorlunda kläm på, därav frågan.

Funderar på varför du satt två kylare i serie. De kommer ju att få lite olika förutsättningar för jobbet vilket kan bli något oförutsägbart.

Och en sak, koppla inte bort termostaterna på kylarna, det är ett riskprojekt. Anta t ex att pumpen till de seriekopplade kylarna av nån anledning lägger ner verksamheten. Den ensamma kylaren klarar då kanske inte att få ner temperaturen så en gemensam termostat kommer då att bara beställa full fart framåt. Kylarna utan flöde kommer alltså att jobba på, i bästa fall tills nåt skydd löser, i värsta fall tills de havererar av att arbeta utan att ha ett flöde att jobba mot.

Rätt sätt om man t ex vill ha tio grader och gemensam styrning är att sätta de individuella kylarnas termostat på t ex sex grader och sen styra allihop över en extern termostat satt på tio grader. Får en kylare problem kommer den då att bryta innan den havererar. Sen är det inte självklart att det är ett problem om kylarna slår på lite olika. Ur slitagesynpunkt blir det ju med lite olika inställning så att den kylaren som står lägst kommer att få jobba mest vilket kan vara lite tråkigt. Däremot är det ur andra synpunkter som stabil temperatur och belastning på el bättre om kylarna inte jobbar precis parallellt utan kopplas in en efter en utifrån behov. 

Jonas, är du säker på att du inte förväxlat den där ritningen med en till ett raffinaderi eller nåt?

Ved och i synnerhet renovering är samma sak som sambo. Och prioriterar man inte någorlunda rätt där ligger man illa till.

Rimligen borde det vara en gängad ände under genomföringen som muffen är gängad på så i den bästa av världar är det bara att gå till angrepp med lämpliga verktyg och skruva isär det hele. Möjligheten finns ju att en ambitiös rördragare limmat fast muffen och det lär ju märks i så fall. Risken är ju i så fall att muttern till genomföringen också är limmad och sågar du av mellan muff och genomföring har du ju inte kommit längre i så fall. Det kan vara en möjlighet att med ett bågfilblad såga inuti akvariet precis ovanför bottenglaset. Då lär det ju gå att få isär sen.

Ytterligare en variant är som jag gjorde, plugga med silikon och låt genomföringen sitta kvar. Då får du så långt jag ser såga av nåt rör ovanför genomföringen. Lägg sen en silikonsträng runt kanten genomföring - glas för att säkra mot läckage där och fyll sedan genomföringen med en silikonplugg. Det som är viktigt då är att pluggen bottnar mot något så den inte trycks ut, kan räcka med att den får stöd mot en kant med mindre diameter, då låser det fast den.

Ja jag tycker ju det låter som en bra ide. Fast jag är tveksam till om sambo, uppdragsgivare, skatten osv också tycker att det är fiske som borde prioriteras.

Öl?

Illa detta, här borde man ägna sig åt bokföring, ved, renoveringsprojekt och en massa annat lika kul och så kommer du och får en att inse att det där som står i almanackan inte är nåt större hinder för att fånga kul akvarietillskott. Elakt är vad det är!

5 minuter till havet är en grov orättvisa! Tre timmar får jag räkna med.

Vad man får mixtra med är inte alltid självklart. Så länge man ansluter med kontakt i ett uttag och inte klamrar fast sladden permanent kan man göra en hel del. Och det blir i vilket fall säkrare med jordfelsbrytare än utan.

Elektriker, jo, jag har haft många såna här. Allt ifrån de som tycker att jag kan köpa grejor på biltema och skruva upp själv och så kommer de och kopplar in det till de som absolut vill göra hela jobbet själva inklusive att ta med material. De som tar med material brukar inte gilla biltema, till rätt stor del kan det handla om att det är svårt att förklara rejäla påslag på priser som vem som helst kan kolla.

Det försäkringsbolaget lovprisade vid elbesiktning hörde till det jag skruvat upp själv. Det är inte givet att det blivit lika bra recensioner om en elektriker fått göra enligt eget huvud, det är rätt speciella krav på värmelampor i lantbruksbyggnader. Å andra sidan har det inte för sällan hänt när jag plockat i sär nåt som elektriker gjort utan att jag lagt mig i att jag undrat hur i ... tänkte de här då? I höstas t ex skulle jag byta ett uttag som gått sönder (det kom inte från biltema och uttag får man byta). Jag plockade bort det gamla utan att titta så noga och kopplade in det nya som det skulle enligt kabelfärg men fungerade gjorde det inte. Efter en del mätande och funderande upptäckte jag att elektrikerklanten som satt upp uttaget tyckt att det varit en bra ide att lägga fas på gröngul. För min del tycker jag det var en rätt kass ide.

Vet man inte vad man gör så ska man låta bli det elektriska, oavsett vad man får eller inte. Elektriker gör oftast ett bra jobb men det finns folk som borde göra nåt annat i den branschen också. Man kan göra en hel del själv och ofta till och med rätt lagligt. Rätt installerad jordfelsbrytare räddar liv oavsett vem som fått dit den.

Ett med salt och ett med sött? Det är när du kommit upp i tjugo akvarier som du börjat komma igång någorlunda. Men prioritera du att kallt salt först, vi behöver fler såna. Du kan absolut använda det akvariet du har. Och inredningen skulle kunna funka den också, så långt jag ser. Okunskapen behöver du inte vara så bekymrad över. Konsten med ett västkustakvarium är mest att hålla det kallt. Och det är egentligen inget kunskapsproblem. Sen har vi massor att lära oss om olika djur och hur man får till det. Men det kan du vara med att bidra till i stället, ju fler vi blir, ju mer lär vi oss. Sump och kylare lite externt, det kan vara en bra ide.

Håller i allt väsentligt med i det Jonas skriver men lite tillägg. CRI och Ra ska betyda samma sak. Vilket man skriver om beror nog på vad man läser, man vänjer sig olika om man läser engelskspråkiga forum eller lampkataloger. För tydlighets skull kanske vi borde skriva Ra/CRI för att få fram att man kan hitta bägge begreppen och att de är utbytbara.

Det där med vårt intryck av färger är lurigt. Om man säger att våra ögon är motsvarigheten till en kamera så är det ju inte så komplicerat så långt, det går in det som går in. Sen är det bara det att vi också är försedda med en hjärna som i det här fallet fungerar som en photoshop och gör diverse justeringar fram till den bild vi "ser". Kan hända mycket där ifrån katastrofala omarbetningar som gör om en jaktkompis till ett rådjur till mer ofarliga vitbalansjusteringar. Alltså finns det tyvärr inte alltid en objektiv sanning utan vår bild av det hela är till stor del subjektiv. 

Lasses spektrum för dioderna är intressant. När det gäller fotosyntes så är det ju inte möjligt att luras utan finns inte de våglängder som aktuell organism har nytta av med i ljuset så är det rätt kört. Särskilt när det finns spikar kan det bli tokigt. Arrangerar man spikarna rätt så kan man i jävligaste fall få till nåt som ger en rimlig färgåtergivning med rätt bra värde på Ra/CRI men där just de där våglängderna som behövs för fotosyntes saknas. Glödljus, metallhalogen, kvicksilver och liknande lampor har inte det problemet, där är det ett mer kontinuerligt spektrum. Lysrör brukar vara jämnare men med tendenser till spikar, dock knappast med problem i att något skulle saknas bredvid spikarna.

Med LED skulle vi egentligen behöva se ett spektrum eller få värden på PUR/PAR (hur mycket ljus som kan utnyttjas till fotosyntes, värdena är inte riktigt samma sak men siktar mot samma sak). Utan det så kan det ju bli hur bra eller fel som helst. 

Kelvin är temperatur och noll kelvin ligger på - 273. Mäter vi omgivningen är det ju viktigt men när vi är uppe på värden på flera tusen så spelar inte den där skillnaden på 273 grader så stor roll.

När man pratar om kelvin i fråga om färg så handlar det om det ljus som en perfekt svartkroppstrålare vid en viss temperatur i kelvin sänder ut. Vid 5000 kelvin så blir det ett rödaktigt ljus. och vid 10000 ett blåaktigt. Men en perfekt svartkroppsstrålare sänder inte bara ut en våglängd utan fördelar strålningen utefter det mesta av spektrum, det är tyngdpunkten som värdet säger nåt om.

Nu är det bara det att de lampor vi har inte är några perfekta svarkroppstrålare. En del metallhalogen kan ha en liknande fördelning och då är det ju bara att jämföra, vilken temperatur för svartkroppstrålare motsvarar det, här, då har man ett värde. Andra lampor kan ha spikar och dalar, det kan se ut lite hur som helst beroende på hur man gjort och vad man prioriterat. Då har man egentligen inte något som man direkt kan översätta till färgtemperatur kelvin men man kan räkna fram nån slags motsvarande tyngdpunkt. Om ljuset mest ligger åt det röda eller blå hållet alltså.

Vi får ofta ett värde på grader kelvin, men vi får sällan veta hur den närmare fördelningen ser ut eller hur man räknat fram det där värdet. Det kan alltså vara stora skillnader på lampor med samma värde i kelvin. Det man får veta är åt vilket håll på skalan rött - blått ljuset ligger men inte mer. Att ta köpbeslut bara på det är ungefär som att köpa nåt till fötterna bara på skonummer, ok, det är kanske rätt storlek men passar det till att gå i träsk eller till att gå på bal i?

Kelvin är en bra början men man vill veta mer. Gärna en bild på spektrum. Eller ett PUR/PAR värde som säger nåt om hur mycket ljus lampan ger som är nyttigt för fotosyntes. Tyvärr får man sällan se såna värden, det verkar inte som de mäts så ofta. Det man däremot ofta kan se är ett värde på färgåtergivning, Ra. Det berättar hur bra färger återges i en viss belysning. 100 är motsvarande i solljus, det har knappast någon belysning. Men är man över 90 så har man rimligt bra färgåtergivning. Och det får man inte om det inte finns en rimlig fördelning av olika våglängder och därmed kan man någorlunda tryggt också utgå från att det finns med sånt ljus som är bra för fotosyntesen. 

Går man väldigt högt i kelvin så får man svårt att få högt Ra. Rör man sig högt i det blå så tappar man de röda färgerna så röda fiskar ser grå ut. Att kika på Ra värdet är en gardering mot att få konstig färgåtergivning. Det finns annars möjligheter till märkliga fenomen, jag har själv haft fiskar som varit gula i framkant av akvariet men skiftat till blå när de simmat mot bakkanten där det låg ett annat lysrör. Må så vara att man vill ha ett ljus åt det blå hållet men överdriver man tappar man oundvikligen färger.

Axilur menar du antar jag? Biter bra på maskar och i princip ogiftigt för däggdjur. Men också höggiftigt för t ex hoppkräftor,det går inte att förutsätta att det bara slår ut maskar.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4315879/

Lite olika tankar kan vi ha om ett och annat. Täckglas avskyr jag t ex och använder bara i nödfall. Handlar det om att hindra djuren från att emigrera sätter jag hellre sarg. Och när det gäller isolering, jo, det hjälper något. Dock är det uppåt det är minst intressant att isolera, man får att lager kall luft på vattenytan som hjälper en del uppåt. Och jag tar hellre lite sämre isolering än böket med täckglas vid skötsel och att de tenderar att alltid bli smutsiga så de stjäl ljus.

Jag har haft kylt kar med aluminiumram inne. Några dar, kanske en vecka om året var det tråkigt med kondenspåslag så det stod härliga till. Jag tyckte inte att det var ett problem som var stort nog för att irritera sig på. Hur det blir beror ju på temperaturskillnad och fuktighet i rummet. Har man 25 grader i rummet och 10 i akvariet och fuktig luft så blir det blött, så är det bara. Kan man hålla ner skillnaden lite så kanske problemet blir överkomligt. En sak då är placeringen av kylaren. Den pumpar ut värme ur akvariet och lägger dessutom till värme som blir spill för att göra den där förflyttningen. Sätter man kylaren i rummet så blir det alltså varmare i rummet än om man inte haft akvariet där. Sätter man kylaren ute så pumpar man ut värme och får det svalare på sommaren. Tyvärr också på vintern, då kanske man hellre velat haft kylaren inne för att spara värmen som man annars får täcka med uppvärmning. Man får prioritera vad som är viktigast eller hitta en lösning så man kan flytta kylaren efter årstid.

Standardakvarium med höjd och djup lika är egentligen sämsta mått för att få till en bra inredning. Antingen så kan man ha ett akvarium som är högre än djupet. Då kan man tänka inredning utan djupeffekt mer som en tavla. Eller också vill man ha djupet större än höjden för att kunna tänka mer i tre dimensioner vid inredningen och få en känsla av att man tittar in i en större volym. För att få det får man ta till rejält djup eftersom det som Jonas skriver uppstår en brytningseffekt som gör att akvariet inte ser så djupt ut som det verkligen är. Däremot har den saken inte så mycket med saltet att göra. Brytningsindex för rent vatten ligger nånstans vid 1.332 och för havsvatten i stil med 1.338 (siffrorna kan variera beroende på vem man tror på men i den storleksordningen). Den skillnaden är alldeles för liten för att man ska se den när man tittar in i ett akvarium. Däremot kan man använda den med när man mäter salthalt med refraktometer.

Erik, jag hoppas du inser att nu är vi så igång på ditt projekt att om du inte får till nåt så kommer vi och slår på dig? Lite iaf

Bra tankar, givetvis ska du köra västkust! 375 liter är en bra storlek, du kan ju inte ha några jättefiskar men det rymmer helt klart nåt som kan bli riktigt intressant. Aluminiumram tycker inte alla om men jag har kört det till kallt salt utan bekymmer. Skulle du bli fundersam över om du kan få olämpliga metaller i vattnet så dra lite silikon över ramen närmast vattnet bara. Nåt åt Back to nature hållet fungerar utmärkt även till kallt salt. Lägga arbete på att ta bort den behöver du bara göra om den är gruvligt ful eller sliten. Känns den tveksam kan du ju bygga stenröse mot den så det inte syns så mycket av den.

Teknik, jadu, det finns olika skolor. Det viktigaste för att komma igång har du ju, ett akvarium. Lite grus och sten behövs ju för att få det att likna nåt. Vatten behövs också, man kan hämta det på kusten men är man rimligt lat så använder man köpsalt för att slippa bära. Lite naturvatten kan man gärna använda i hopp om att det följer med lite plankton och annat som kan bli nyttigt. Innevånare ska man också ha men som västkustbo kan du fixa det orättvist enkelt. Häng gärna med oss på en fångsttur framåt varmare tider också, det är bra tillfälle att både få djur och ideer. Till det nödvändigaste får belysning räknas också. Du vill ju se vad du har och ska tång växa behöver den ljus. Välj så energisnålt som möjligt. Billigaste kylningen är att inte värma så det gör skillnad att använda LED eller annat energisnålt. Tänk också på att drivare också blir varma, ibland är det där mesta värmen kommer. Flytta i möjligaste mån bort dem från akvariet och höj belysningen lite så luften kan kyla bort värmen hellre än att den hamnar i akvariet.

Det är det grundläggande. Akvarium, innehåll och belysning. Där kan du börja med lite tåliga djur som räkor och krabbor. Mer teknik ger dock större möjligheter. En skummare är en bra investering. Dels så håller den lite ordning på att näringsvärden inte sticker okontrollerat, det som den för bort slipper du i akvariet. Och dels så syrsätter den vattnet effektivt. Ligger man på gränsen med temperatur så har man klart större marginal om man har gott om syre. Lite för varmt och gott om syre kan gå vägen, lite för varmt och dåligt med syre också är katastrof. Vill du ha skummaren i en sump så är det inte fel. Kör du utan sump så finns det skummare som fungerar ändå. Sump kan vara praktiskt men ta det inte som nåt obligatoriskt. Det är ett ställe att samla teknik som kan fungera ändå.

Nån slags cirkulation kan behövs. Dock tycker jag att du kan skippa ytterfilter, de pengarna kan du lägga på annat. En streamerpump eller flera rör om på ett bra sätt. Tänk dock på att de värmer också, ju mer cirkulation du kör i, desto mer kylbehov får du också.

Och så var det ju det där med värmen. Du kan helt klart starta utan kylare. Men du blir begränsad i vad du kan hålla. Med att lägga i frysta petflaskor med is och liknande trick kan du klara de värsta värmeböljorna. Eller att tillfälligt lägga i en trädgårdsslang från kallvattenkranen med några slingor i akvariet och vidare till avlopp. Du tröttnar nog på det där men som tillfällig lösning i väntan på nåt bättre så kan man hanka sig fram. Det går dock åt stora mängder is för att hålla ner temperaturen så det är inget man vill ägna sig åt i längden.

Att isolera akvariet minskar kylbehovet. Om man kyler. Om man inte kyler och har lite teknik i, tex en streamerpump, så kommer pumpen att värma och isoleringen att hindra värmen från att ta sig ut. Gör bara problemet värre alltså. Man måste alltså kyla ner akvariet för att isoleringen ska göra nån nytta, annars så kan det bli helt fel resultat. Och till slut är det ju ett kylaggregat man hamnar i om man vill kunna hålla västkust på ett bra sätt. Om man inte kan ställa akvariet på ett kallare ställe alltså, det är ju på ett sätt det enklaste. Behöver man kylning så kan man mixtra med kallvatten och dra vattenslingor genom gamla kylskåp och annat mixter, fast särskilt snyggt och effektivt blir det sällan. Att skaffa en aircondition och hålla ner temperaturen i rummet hjälper en hel del men man vill kanske inte ha så kallt som akvariet helst vill ha. Slutligen hamnar man då i en riktig akvariekylare. Och de kostar, det gör de. Men har man lite is i magen och håller koll på annonser så brukar det förr eller senare dyka upp nåt. Jag har köpt flera kylare som varit på annons här på guiden och det blir ju andra pengar än nytt. Det kan vara bästa långsiktiga lösning.

Mycket billigare

http://www.heraco.se/groups.aspx?arID=2&filter=H&gID=250

Troligen billigare än Ekman.

Tålig elektronik och modulbyggd så det är lätt att byta en krånglande komponent. Och billig vilket inte behöver stå i nån motsats till att det ska vara tåligt och enkelt, det är när det krånglas till som det blir dyrt.

Mätning av pH och alkalinitet med ställbara intervall. Loggning med exportmöjlighet.

Programmerbara reläutgångar för pH och alkalinitet med möjlighet för flera nivåer. Ska var sak ha sin dedikerade utgång så kan det behövs pH + alkalinitet X högt + lågt värde X nivå för åtgärd (ex doseringspump) + nivå för larm = åtta olika utgångar. Kan så vara att det kanske inte är någon som använder allt det - och det kanske går att pruta på antalet om man kan programmera vad var utgång ska göra - men det kan vara bra att göra det flexibelt från början och inte bara låsa sig till vad man brukar behöva för ett korallakvarium. Jag har haft ett akvarium där jag doserat syra för att hålla ner pH, sånt förekommer det också. Också önskvärt att kunna lägga in en timer för hur länge åtgärd vid fel nivå ska ligga på och även en tid för ny mätning efter en åtgärd. Alltså typ, lågt pH, vi kör doseringspumpen i 12 sekunder och sen mäter vi pH igen efter en kvart.

Kan du sen fixa så den gör rent rutorna och byter vatten och lite sådär så är det ju klart bonus

50 % näring och resten skit?????  Inte skulle jag vilja ha ett vått foder med så mycket näring som 50 %, aldrig att det vore bra. Och den där skiten, vad skulle det vara för nåt?

Det är många fiskar som huvudsakligen lever på det som är nedfryst i frysfoder. Och det finns också rätt gott om akvarister som anser att torrfoder är en styggelse som ingen seriös akvarist låter komma i närheten av ett akvarium. 

Man kan använda levande foder. Eller samma djur nedfrysta. Eller frystorkade. Eller använda nåt torrfoder. Eller använda råvaror från typ konsum och göra foder själv. Jag använder alltihop, mest från konsum och obetydligt frystorkat. Allt har sina fördelar och nackdelar. Det finns skitfoder av alla typer. Vissa foder är bra för att få igång matvägrare, andra ger balanserad näring, en del är skadliga för att fiskarna blir för feta eller inte får allt de behöver, somligt kan bli rent riskabelt för akvaristen (röda mygglarver är allergibomber men kan locka matvägrare att börja äta.

När vi nu har många val är det dumt att sabla ner vissa typer av foder. Det är bra att det finns alternativ, både för att det ger en möjlighet att ge fiskarna en varierad kost och för att det ger möjlighet att anpassa utfodringen till vad olika fiskar behöver och till att olika fiskar kan visa sig ha olika syn på vad som är värt att äta och inte. Jag tänker varken säga att frysfoder är fantastiskt och torrfoder skit eller tvärtom. Jag säger i stället att det är bra att det finns många möjligheter, ta vara på det.

Svårt att tro att det inte skulle gå att få upp fryst foder. Beror nog mer på bristande vilja i så fall. Fast ska du ha nåt så får du kanske beställa minst tio flatpack av var sort och även betala för friggolåda mm packning. Och hämta snabbt om inte affären har frys. Klart det är lösbart om man vill alltså men kan kanske bli en del pengar.

Det finns frystorkade gammarus, dafnier, mygglarver och mer. Fast jag vet inte om det är så värt att prova till saltvatten. Det blir lite halvtråkigt med de där torra sakerna som flyter på ytan. De fiskar som är intresserade av sånt äter nog lika gärna vanligt flingfoder. Ett alternativ är levande. Finns bland annat levande vita mygglarver att köpa. Kan förvaras i kylskåp och brukar vara populärt hos många fiskar.

Fryst mysis är ok som foder men vill du variera så är fryst krill och gammarus det som ligger närmast till. Fryst artemia är också bra men lite mindre i storlek. Allt detta finns hos grossisten Imazo och kan alltså beställas hem av ungefär vilken zooaffär som helst som inte är allt för slöa.

Nitrat kommer man att få oavsett hur man bär sig åt, ja. Men man kan i viss mån påverka hur mycket. Jag tror att ett biologiskt filter kan öka nitraten något om man jämför det som ett tillägg till ett akvarium med bra skummare. Kanske ökar risken för alger något, jag vet inte. Beror väl på om man är mest rädd för alger eller nitrat också. Fast egentligen är det svårt att säga nåt bestämt, jag tror att det till stor del är slump som styr vart ett akvarium tar vägen. Jag har ett antal 70 liter sötvatten med helt jämbördiga förhållanden. Några helt igenalgade, andra algfria. Utan att jag ser nån rimlig förklaring till skillnaden. Sånt gör att man får vara ödmjuk och säga att man tror att vissa saker får vissa effekter. Sen blir ibland resultatet nåt helt annat än man tänkt sig.

Min tanke är ändå att ytterfilter är utmärkt i saltvatten för remover osv men att det gör mer skada än nytta som biologiskt filter om man har en effektiv skummare. Men jag tänker inte påstå att det är nåt annat än en tro. Men har man sett nitrit på farliga nivåer så har ju uppenbarligen kvävecykeln kommit i olag. Då kan ett ytterfilter vara en metod för att få ordning på det. I akut läge så är det närmast vattenbyte som gäller.

Lasse pratar väl om innerfilter. De har vissa poänger, de tillför ingen läckagerisk, de är relativt billiga och lätta att göra rent. Jag har ändå i stort lagt ner det där med innerfilter. De tar volym i karet i stället för att lägga till volym som ytterfilter. De är fula och svåra att dölja. All värme hamnar i akvariet. Det finns just ingen valfrihet om vad man vill göra med dem, det är en skumgummipatron och det är som det är. Och rengöringen, den går visserligen rätt fort men det blir desto oftare. Hellre släpar jag ut ett ytterfilter för rensning en gång i kvartalet eller en gång om året än jag bråkar med innerfilter med några veckors mellanrum. Min strategi nu ser ut så här: saltvatten - skummare, stora sötvatten - ytterfilter, små sötvatten - bottenfilter.

Ytterfilter, jo, det kan finnas både bra och mindre bra med såna. En nackdel är ju det där med att det är just ytter och slanganslutet. Inte för att det brukar hända nåt men visst finns det nån slags ökad risk för att tömma akvariet på golvet. Risken minimeras om man borrar ett litet hål i sugröret strax under vattenytan, det bryter häverten när nivån kommer ner till hålet. Att filtret är utvändigt innebär också att det i viss mån kyls av luft. Det minskar värmebelastningen i karet. Ytterligare en risk med ytterfilter är när de startar om efter strömavbrott. De blir rätt slutna vilket gör att det finns en risk för syrebrist och svavelväte. Att köra ut svavelväte i akvariet är inte det bästa man kan hitta på. Vill man gardera det kör man filtret via en jordfelsbrytare med nollspänningsutlösning så att man måste återstarta det manuellt och då kan göra rent det först.

Vad ytterfilter gör beror på vad man stoppar i dem. Det är en fördel, man får plats att ha i lite av varje efter eget tycke. Innerfilter har ofta klart mindre volym för materiel vilket ger sämre valmöjligheter och större krav på rengöring.

Ofta kan man ha material för mekanisk, biologisk och kemisk filtrering. Den mekaniska handlar helt enkelt om att fånga upp partiklar i vattnet. Man vill ju inte ha en massa jox som stör sikten så det är en poäng att få bort det. Med fin vadd kan man få bort även små partiklar. Å andra sidan så ger det risk för att vadden fort är igensatt och därmed krav på frekvent rengöring. För kemisk rening kan man ha aktivt kol eller diverse annat för att plocka upp oönskade ämnen ur vattnet.

Den biologiska reningen är det som nog är mest diskuterat. I sötvatten är det inte mycket att fundera på, skummare för sötvatten kostar för mycket för att vara aktuellt så något slags filter för biologisk rening är ofta ganska självklart. I saltvatten är det mer tveksamt. Vad den biologiska reningen gör med kväve (som är mest intressant) är att eventuella proteiner bryts ner och att processen går ammonium/ammoniak > nitrit > nitrat. Ammoniak och nitrit är giftigt. Ammonium och nitrat får inte gå upp för högt, toleransen beror på vad man har i akvariet.

Ytterfiltret kan vara en fälla för nitrit i så mån att det tas om hand och konverteras till mer oskadligt nitrat. Däremot så är det en producent av nitrat. En skummare kan ta hand om kvävet som ammoniak och köra bort det ur akvariet för gott. Ett filter konverterar kvävet till mindre riskabla varianter men det är kvar i akvariet.

Inget hindrar att man har ett ytterfilter som en pump för cirkulation och sen stoppar i material beroende på situation. Partiklar, i med vadd. Fosfat, i med remover. Möjlig förgiftning, i med kol. Man måste inte ha material som gynnar biologisk nedbrytning om man inte vill.

Till ett nano så kan ytterfilter vara att ta i när det gäller cirkulation. Många modeller blåser på rätt bra och man vill inte ha allt för brutal storm i akvariet. Visst förstånd om man väljer sånt när det gäller storlek är alltså nödvändigt. Till ett nano så kan man ju hantera nitraten med vattenbyten utan att bli helt ruinerad. Det är ett helt möjligt upplägg, ett nano, ett ytterfilter som tar om hand om partiklar och nedbrytning och så lite frekventare vattenbyten. Kan absolut fungera men jag skulle ändå gå på en liten skummare. Den för faktiskt ut sånt som man inte vill ha i akvariet och ger bra säkerhet mot ammoniakförgiftning och syrebrist. Ytterfiltren håller jag till sötvatten. Där har de definitivt klara poänger.
 

Luftpump med skummare med rätt stora bubblor löser transporten för mig av känsliga djur även om det är mycket tång i så det inte får nån chans att röra om i ytan. Och egentligen så är det viktigare att det fungerar än hur. Luftningen har löst ett problem.

Tilapian: Randal D J et al 1989. Urea exretion as a strategy for survival in a fish living in a very alkaline enviroment. Nature 337(6203):165-166

Ibland kan man tycka att engelska är bättre på att uttrycka det man vill ha sagt. Skillnaden mellan Venomous och Poisonous när vi får hanka oss fram med giftig t ex. Men när det gäller ammoniak/ammonium däremot så vet man ibland inte vad de snackar om de där engelskpratarna. Det blir ofta bara förvirring. Hur som, slutsatsen för min del är att ammoniak definitivt är giftigt. Vilket nog ingen ifrågasätter. Slutsatsen att ammonium om än inte giftigt dock inte är helt harmlöst må vara mer osäker. Jag skulle nog ändå vilja påstå att höga halter ammonium ger anledning till skepsis. Om inte annat för att det tyder på att kvävecykeln inte är i bästa skick.

Kan vara så att bakteriefilter får bort ammonium/ammoniak snabbare än en skummare. Fast det är ändå inte riktigt samma sak, bakteriefiltret kommer att köra över kvävet till nitrat och då är det kvar i akvariet. Vädrar skummaren ut ammoniak så lämnar kvävet akvariet för gott. Vill man hålla ner totalkvävet i akvariet så är det alltså en poäng om skummaren snarare än bakterierna tar hand om ammonium/ammoniak. Vilket inte utesluter att det är absolut nödvändigt att ha en fräsch bakterieflora i akvariet, frågan är mer hur mycket den ska uppmuntras.