Bygert

Djurtransporter är viktigt och krångligt så det är lite tråkigt om det tas illa upp att det ventileras. Jag har ingen lust att bidra till att tråden skall fortsätta i något tråkig stämmning men eftersom jag fått nån fråga vill jag nog svara på. Vad gäller rekommenderade firmor för transport så har jag inga erfarenheter, eftersom jag har eget tillstånd så kör jag själv. När det gäller företag som kan åta sig transporter så har jag länkat till de godkända men det medges att det inte är lätt att få fram nåt användbart i den listan, det är mängder av travtränare och liknande. En firma som jag vet kör sällskapsdjur och kanske kan hjälpa till är JetPak, hör med dem och berätta gärna vad de säger.

Ja men det är ju inte det jag ifrågasatt, man får inte skicka djur (med vissa undantag) med posten men det beror dock inte som du skrev först på att det skulle vara olagligt utan på postens regler. När det sen gäller flyg så finns det förvisso regler för det men det jag vill ha sagt att är att det att man inte får skicka på post innebär att man i stället måste skicka med flyg med allt krångel det innebär. Det finns företag som får köra djur i bil fullt lagligt och då är man fri från åtskilligt av krångel och kostnader som flyget innebär.

Att Världspostföreningen sagt något innebär ju inte att det blivit olagligt att inte göra så. Även syrsor, mjölmaskar och lite mer i den stilen har tagits emot av posten i Sverige. Vem som krånglar till saker tål kanske att diskutera, flygfrakt med höga kostnader och diverse pappershantering tycker nog jag verkar krångligt nog. Det måste inte hanteras så, man kan använda andra fraktföretag. Håller man till långt upp i Norrland kanske flyget är enda möjligheten men på sydligare breddgrader är det helt onödigt med så dyra varianter.

I princip ja, har säljaren åtagit sig att leverera levande fisk så skall du ha levande fisk. Har du beställd död fisk så skall du naturligtvis nöja dig med död fisk. Skickar man levande fisk och ser det som stor risk att den dör under transporten så skulle fisken sett till hur transportreglerna ser ut inte ha skickats överhuvudtaget.

Det där är en sanning med viss modifikation. Det finns föreskrifter från EG och Jordbruksverket för djurtransporter men de gäller bara ryggradsdjur. Myndigheterna har alltså i princip inga synpunkter på hur vi transporterar ryggradslösa djur. Det hindrar inte att företagen kan ha synpunkter på vad de vill transportera och det har posten, i stort sett vägrar de ta emot djur, med särskilt tillstånd kan man få skicka bidrottningar och lite annat dock. När det gäller ryggradsdjur som fisk är däremot så gäller det alltså vissa krav. För att köra sånt kommersiellt, alltså bland annat om man tar betalt för transporten, så måste man vara godkänd djurtransportör och det ställs vidare ett antal krav på särskild besiktning av fordon, djurtransportskylt, utbildning osv, något olika beroende på vad saken gäller men en hel del krav är det. Bussar och godståg brukar inte ha djurtransportskylt, alltså är det kört att frakta djur den vägen. Däremot finns det vissa budfirmor som har tillstånd, alla godkända formor finns här: http://www.sjv.se/amnesomraden/djurveterinar/djurmarkningcdbochovrigadjurregister/transportorregister/godkandatransportorer.4.b1bed211329040f5080004274.html Och jag är faktiskt med där, som Ygnäs AB. Vill man ha ryggradsdjur körda inom Sverige så är det alltså bara de godkända företagen som får göra det. När det sen gäller transporten in i landet så råder det för dagen viss oreda, det står en sak i reglerna och det är nåt annat som tillämpas. Kräftdjur och blötdjur som man måste ha tillstånd för att ta in lär man även fortsättningsvis ta in via de särskilda tullplatser där de kan granska såna sändningar men hur det blir med övriga ryggradslösa djur är det nog lika bra och vänta och se med.

Nu verkar det här kanske lösa sig men somligt kanske tål att sägas ändå. När man köper från ett annat land så är principen den att det är lagen i säljarens land som gäller, alltså i det här fallet tysk lag. Hur den ser ut är kanske inget man är fullt uppdaterad på men man kan vara rätt säker på en viss miniminivå, det finns ett EG-direktiv som styr. Inom EU finns det när det gäller konsumentköp (alltså privatperson köper av företag) en viss lägsta skyddsnivå för köparen. Den säger att säljaren är skyldig att se till att varan är felfri vid leverans och är den inte det så gäller i första hand att säljaren skall reparera eller leverera nu felfri vara, bägge kostnadsfritt, alternativt kan köparen har rätt att häva avtalet och då få pengarna tillbaka. Det där går inte att slingra sig undan hur säljaren än bär sig åt och man har alltså full rätt att reklamera och att förvänta sig att saken rättas till. Dock så ligger det ett stort ansvar på köparen att reklamera snabbt, direkt man ser att något är fel så skall man säga till. Likaså bör man se till att dokumentera vad som hänt på nåt sätt, död fisk kan man ju fotografera och därefter lägga i frysen tillsvidare. Ingen säljare gillar att få höra att djuret var dött och nu har jag slängt det. Hur vet man då att det inte sålts till nån annan? Sen är det ju en annan sak att det inte är så där alldeles smidigt att dra till Tyskland för att stämma nån för nån påse död fisk, givetvis kan det kosta mer än det smakar. Delvis kan de här rättigheterna alltså vara lite illusoriska men det hindrar ju inte att det kan vara bra att veta att som konsument så har man vissa rättigheter, det kan vara bra att kunna ta till gentemot säljare som försöker skylla ifrån sig.

Ja för att inte tala om hur rockor rockar. Kanske skall tilläggas också att Havets Hus egentligen har säsongsstängt men om man ringer och gör upp om en tid så kan man bli insläppt.

Trollhummer ja... Var en tur till havets hus och det var mycket att titta på där och även en del att pilla på. Fast det är ju utmanande för moralen att inte stoppa ner ett och annat i fickan men hur som blev inte ens trollhummern med ut. Problemet nu är ju bara det att det där besöket har väckt svårartade habegär, att se sjurygg, paddtorsk, sjökock och mycket annat i den stilen är betänkligt inspirerande.

Att göra en burk ser ju inte så avancerat ut men skulle det gå att få lite info om hur det sen ser ut inuti och hur det hela är inkopplat? Och det där med vad man kan få för sig när man läser rubriken antar jag att vi inte skall gå in nåt närmare på?

Ett alternativ är ju att ta lös skivan och sätta in den vinklad, dock så tar det ju en del plats, för att sänka 5 cm skall över eller underkant typ 14 cm åt sidan så det spörs ju hur det stämmer med hur du tänkt dig upplägget. Det skadar väl inte att begrunda det alternativet i alla fall, går det så bör det vara smidigare än att skära eller borra. Skära glas är annars inte så ohyggligt komplicerat men att lyckas med att bryta av en relativt smal strimla från ganska tjockt glas är inte direkt det enklaste man kan börja träna på.

Snultror är ju intressanta fiskar och de måste vara rätt tåliga, jag lyckades hålla ett par ett tag när jag pulade lite på sjuttiotalet och då pratar vi om noll teknik utöver själva akvariet och inte mycket mer än noll kunskap heller. Tångsnälla skulle nog kunna betraktas som horisontella sjöhästar så det kanske går att hämta lite tips från de som har sjöhästar? Räkmix är ju en klassiker till akvariefiskar och även sköldpaddor och en del annat. Det går ju att variera receptet en del, jag har rätt mycket ärtor i min variant. Problemet jag har är att få det att klistra ihop ordentligt, till mindre fiskar kanske det inte gör så mycket om det löser upp sig en del i akvariet men till sköldpaddor blir resultatet av sånt att det inte händer nåt annat än att vattnet blir förorenat. Jag har provat med havregryn, gelatin och ägg men jag är inte riktigt nöjd med sammanhållningen ändå. Och framförallt, vad trevligt att nån mer provar kallt, kör så det ryker bara.

Att ha spolvattentanken som akvarium är ju i och för sig nåt som borde garantera att vattenbytena verkligen blir gjorda.

Jag har kört både MH och lysrör över växtakvarier och oavsett nu vad som är effektivast osv så ser jag en annan mycket viktig finess med MH. Normala MH lampor är nämligen inte ivägen för skötsel av olika slag utan det är bara att dyka rätt ner i karet och göra vad som behövs. Lysrör oavsett sort blir så gott som alltid i vägen vilket innebär att man som regel måste lyfta undan dem för att komma åt vilket dels gör att det blir ett större steg att göra åtgärder så att risken ökar att skötseln blir eftersatt, dels innebär det också att när man lyfter undan rören så blir det mörkt eller i alla fall mörkare i karet vilket gör att det är svårare att se vad man håller på med. Den praktiska aspekten plus det snyggare ljuset får mig att rösta på MH som ett mycket bra alternativ.

Det går ju att se en definitiv fördel med att plocka med lös ballast och det är att det då är valfritt att placera ballasten någonstans där den inte värmer akvariet. Vill man hålla temperaturen nere så är det en god sak med varje värmeproducent som man kan få undan från akvariets närhet.

Lite vill jag nog modifiera ovanstående. Röda mygg riskerar att leda till allergiska besvär, det är definitivt sant och det är helt klart läge att se upp. De som åkt dit kan redan av att vistas i ett rum med ett akvarium där det matats med röda mygg bli rejält sjuka så det är inget att önska sig, minimum är att tvätta händerna ordentligt när man hanterat myggen. När det sen gäller innehåll av olämpliga ämnen i övrigt så påstår tillverkarna att de hämtar fodret från rena områden medan andra säger att det är risk för föroreningar. Så långt jag sett har det varken letts i bevis att myggen är förorenade eller rena så där finns en osäkerhet. Vad som däremot är rätt tydligt är att många djur älskar röda mygg och att det ibland är så att djur som strejkar i övrigt kan komma igång på röda mygglarver. Som jag ser det kan röda mygg diskuteras som omväxlingsfoder och det kan definitivt vara värt att pröva för att få igång problemdjur. Oavsett vad man nu tycker om röda mygg så är det nog min mening att det är bättre att djuren äter det än att de svälter ihjäl. Därmed inte sagt att röda mygg är problemfritt för det är det definitivt inte men som ett alternativ för matvägrande djur har det en funktion att fylla.

Här finns intressanta jämförelser: http://www.aquabotanic.com/lightcompare.htm Det man kan se är att när det gällereffektivitet avseende för växter nyttigt ljus så är i den undersökningen ett lysrör bäst, sen kommer ett stim MH och därefter resten av lysrören där det speciellt är frapperande att vissa rör som säljs som växtrör, gro lux etc, inte alls placerarsig särskilt märkvärdigt. Notabelt är ju också att vanlig halogen och kvicksilver hamnar riktigt uselt till. Det verkar dock inte vara några T5 rör med i den där undersökningen så långt jag kan se och om de nu är effektivare än T8 så kanske de kan klå MH ibland. Dock måste man ju se de resultat som läggs fram som att fabrikat och variant är minst lika viktigt som typ, det finns mindre lyckadeval oavsett vad man väljer för typ. När det sen gäller den där regeln med W/liter så är det bara en sak som är säker när det gäller Watt och det är hur det hänger ihop med elräkningen, ju fler Watt, ju tråkigare elräkning. Däremot behöver det inte säga värst mycket om hur bra belyst det blir, en vanlig glödlampa är katastrof i effektivitet, lysrör, metallhalogen och lågenergilampor ligger betydligt bättre till men slösar ändå bort det mesta av strömmen, den dagen vi kan gå över i större skala till LED belysning hamnar vi i ett helt annat läge vad gäller effektivitet och då går det att spara radikalt med energi utan att det blir sämre belysning för den skull.

Nej vet du Lasse, nu måste jag faktiskt säga att du är allvarligt vilse. När det gäller den listan jag länkat till senast så följer den absolut inte CITES och att tro det kan bli en synnerligen dyrköpt erfarenhet. Det är just därför som det till exempel står (II) för att man skall kunna jämföra. När det gäller koraller så råkar bedömningarna samanfalla CITES II > EG B men så ser det rakt inte ut överallt, tittar man på till exempel grekisk sköldpadda som är en art som står för en stor del av alla problem i såna här sammanhang så är den EG A men den är CITES II, går man alltså in i CITES så får man en ytterligt obehaglig överraskning om man tror att det räcker för att kontrollera hur man skall hantera arten, just det misstaget har renderat folk polisbesök och rejäla böter. Det finns även ett antal arter listade som det inte står någon parantes efter, de finns så inte alls med i CITES. Andfågeln årta är ett sånt exempel, den är EG bilaga A och har alltså synnerligen stränga restriktioner men den är inte med i CITES överhuvudtaget. Vidare så går de krav som ställs utifrån den listan långt utöver vad som gäller i CITES, i den konventionen så står IT för international trade och det är det och inget annat som regleras. CITES säger alltså ingenting om vad som gäller om man säljer ett djur inom Sverige eller om man köper det från ett annat EG-land. Det gör däremot 338/97 med kraft, det är där som EG-s strängare regler verkligen finns. Det är därför direkt farligt att tro att CITES ger några svar på vad som gäller för vår vanliga handel, 338/97 med bilagor innehåller fler arter, många arter är strängare klassade och situationer som CITES inte har något med att göra regleras med kraft. När det gäller den andra listan som du hänvisar till (811/2008) så är det synnerligen olämpligt att luta sig för mycket mot den. Vad den innehåller är enbart ett slags förhandsbesked på färdiga bedömningar som gjorts utifrån 338/97, läser man i kolumnen längst ut till höger så ser man hänvisningar till enligt vilken punkt i artikel 4 i 338/97 som bedömningarna är gjorda från. Risken med att läsa i den listan är att den inte visar mer än det som finns där, de speciella arter som man gjort särskilda förhandsbedömningar av som av någon anledning olämpliga för import till gemenskapen. Man hittar alltså att en Montipora art är är förbjuden att importera när det gäller vildfångade exemplar från Tonga, däremot missar man den viktiga informationen att alla Montiporaarter är B-listade. Särskilt när det gäller A-listade djur där just den informationen att djuren är A-listade är av yttersta vikt så lämnar listan det mesta osagt, A-listade djur som ofta också står på CITES I är helt enkelt sällan aktuella att reglera på det här sättet, redan listningen i sig tar hand om det mesta av problematiken. Går man in där missar man alltså akut nödvändig information som man måste ha för att kunna bedöma vad som gäller för handel med listade arter. Den information som man verkligen behöver, den får man i 318/2008 och den information som finns där måste man ha och den finns inte på annat ställe. Det man i och för sig kan använda är olika sökbara databaser men för min del har jag funnit det mest praktiskt att gå direkt till källan, man ser direkt vad som gäller och man får information om CITES listning på köpet. När det gäller djur som inte förekommer i europa så räcker den information man får via bilagorna A-D för att ge den information man behöver i nästan alla situationer, att gå vidare till något annat är aktuellt enbart i den situationen att man skall importer från land utanför EU och skall man inte det är det enbart förvirrande överskottsinformation att få en massa upplysningar om vad som gäller från Tonga. När det gäller vad som skall krävas för bilaga B-djur så har det tidigare varit lugnt, ingen har frågat efter sånt utom om man varit registrerad handlare. Jag har dock sett oroande tecken på att Länstyrelserna taggat upp kontrollen rejält här, det hör nu till den normala ordningen att man får plocka fram nån slags dokumentation om det görs kontroller av artskydd på olika arrangemang. Både när det gäller husdjursmässor och säljmässor för reptiler har olika Länsstyrelser dykt upp och de kräver då numera oftast att det skall gå att visa upp någon slags dokumentation när det gäller ursprunget för B-listade djur. Tecknen i skyn är så tydliga de kan bli, det är lika bra att gardera sig genom att se till att förbereda sig för än mer genomgripande kontroller som kan vänta inom snar framtid.

Jo kanske det, på hemdatorn kan det nog vara en användbar strategi. Sitter man nån annanstans däremot så är det ju en klar säkerhetsrisk att använda såna funktioner.

Bilder, tja, det är svårt att få till det på smådjur men jag skall se vad som kan göras. Det senaste fångade jag vid Ljungskile, dock visade det sig vara en något sämre lokal än jag räknat med, salthalten innanför öarna låg mycket lägre än jag trodde och det sätter ju också sina spår i faunan. Doppkylaren, mja, textreklam är väl inte så lyckat men svara på frågor kanske jag kan, den pressar ner min burk tre - fyra grader och det gör ju klart skillnad. Planen är att jag skall ta in och sälja under nästa år eller så och de kan hamna runt tusenlappen.

Har hänt flera gånger nu att när jag tryckt för att publicera inlägg så har det nekats eftersom jag tydligen hunnit bli utloggad. Ok, jag är långrandig ibland, jag vet det, men fenomenet är irriterande ändå. Nu har jag i alla fall efter lite fipplande lyckats klippa ut texten så jag slipper skriva om alltihop men det blir krångel att få till det ändå. Finns det möjligen nån ratt att skruva på så att man får lite mer tid på sig?

När det sen gäller det där med olika djurslag, jo, vi kanske skall undvika detaljerade diskussioner om hunduppfostran på ett sånt här forum, forumägarens ide om vad forumet skall handla om bör ju någorlunda respekteras. Det hindrar inte att jag absolut hävdar att det måste finnas ett visst utrymme för utblickar, ett sånt skäl kan vara att hämta impulser från andra håll, ibland finns lösningar att få på oväntade ställen. Ett annat skäl är att om var grupp av djurintresserade isolerar sig utan kontakter över djurslagsgränserna blir vi alldeles på tok för svaga när det gäller kontakter med myndigheter och påverkan av regelsystem. Det är mycket på gång och min bestämda mening är att det är absolut nödvändigt att vi nu pratar ihop oss över gränserna och försöker agera mer samordnat. Annars kan myndigheterna lätt plocka oss en i taget. Ett exempel, konsekvensen av det som händet med reptilmässorna är att akvarieföreningarnas fiskauktioner i sin nuvarande form är förbjudna enligt Jordbruksverkets syn på saken. Liskaså många andra liknande arrangemang. Skall vi få nån rätsida på det så måste vi försöka prata ihop oss.

Mja, vi kanske pratar om olika saker. Dels finns ju förordningen 811/2008 som reglerar införsel och den handlar nästan bara om vildfångat (det finns några få arter som t ex rödörade sköldpaddor där all införsel är förbjuden) men den förordningen gäller enbart import till EU, den har alltså inget att säga om vad som finns i våra akvarier och inte heller något att säga om handel så långe den sker inom EU. Förordningen 338/97 däremot där listorna numera finns här: http://www.sjv.se/download/18.1c72e95711857a2245380008625/Kommissionens+f%C3%B6rordning+318-2008+-+Artlistan.pdf - den förordningen har inte såna begränsningar, den träffar både vildfångat och fångenskapsfött, djur i hemakvariet, levande djur, döda djur, produkter från djur, handel inom landet, mellan EU-länder och även handel över EU:s yttre gräns. 811/2008 är egentligen bara en reglering av ett specialfall under 338/97, därför är det viktiga att det man kollar i första hand är den länken jag la upp här, det är där det väsentligaste finns. Har man kollat där och skall ta in djur från ett land utanför EU kan man kolla det andra också, annars är det inte intressant.

Det här är ju till stora delar minerat område, ser man till etologin som handlar om att studera djurs beteende så är ju ett favoritargument att banka motståndare i skallen med att beskylla dem för atropomorfistiska tendenser, alltså att tillskriva djur mänskliga egenskaper. Det har helt klart sina risker, använder vi mänskliga termer är det lätt att vi tolkar in saker som kanske egentligen inte finns där. Å andra sidan ser jag också tendenser som går väl långt åt andra hållet, djur beskrivs som automater där en input leder till en reaktion och där inget utrymme för nåt oväntat finns. Fiskar har ofta utsatts för såna varianter, bekant är ju myten om guldfiskens tresekunders-minne vilken använts som ursäkt för att hålla dem i guldfiskkupor - de minns ju ändå inte var de var nyss. Det där har ju väl motbevisats, med klickerträning kan man lära guldfiskar många trick som att putta ping-pong bollar och liknande och de kan komma ihåg det de lärt sig i månader. Har man hållt på med djur länge så har man sett saker som gör att man blir mer och mer osäker på vad som egentligen rör sig i skallen på djuren. Å ena sidan överraskande exempel på oegennyttigt beteende och häpnadsväckande problemlösning men å andra sidan också exempel på de mest förfärande grymheter på en nivå som gör att det känns svårt att plocka in en mänsklig term som känslor. Jag tror att vi helt enkelt vet för lite för att säga så särskilt mycket om vad som rör sig i skallen på djuren men ju mer data som kommer fram, ju mer fundersam blir man. Det här drar med sig en annan obehaglig effekt, talar vi om att djur har känslor och ser den saken i ljuset av all ny kunskap om djurs förmågor så hamnar vi förr eller senare i den obehagliga frågeställningen om det är rätt att överhuvudtaget ha djur i fångenskap. Det finns gott om folk som har besvarat den frågan med nej och de arbetar aktivt för sin sak, därför tål det definitivt att fundera över hur man uttrycker sig.

Det knallar på och nu är djurbeståndet komplettarat. Fler smörbultar, det blev mer fart på dem när det blev lite konkurrens. En krabba och några sandräkor har också hamnat i burken. Dessutom ett litet stim pungräkor och det var en överraskning, de simmar ju vertikalt med huvudet upp. Det har jag aldrig sett på några bilder så det var nåt nytt. Det ger ett lite märkligt intryck att se det där stimmet stå upp mitt i vattnet, jag tycker bara det är intressant nog att titta på.

I stort sett är du på rätt spår Lasse men det är lite riskfyllt att skriva att vissa regler inte gäller fångenskapsfött. I princip är det så med många listade djur att restriktionerna de facto inte träffar fångenskapsfött men dit kommer man först via diverse omvägar, reglerna gäller och det är först när man bevisat att djuren är födda i fångenskap man kan få undantag från dem.