Christian J

Någon som vet om rostande neodymiummagneter förgiftar saltvatten? Dessa magneter är väldigt vanliga i olika akvarieprodukter och DIY-projekt, och tillverkas av neodymium, järn och boron. Ibland har de dessutom ett skyddande ytskikt av nickel och koppar, vilket låter ju lite mer uppenbart tveksamt. Jag har inte sett några negativa reaktioner i mitt eget kar efter att en magnet helt rostade sönder, karet saknar visserligen koraller men kräftdjuren mm verkar må bra.

Det varierar beroende på art, se t ex här: http://www.ronshimek.com/flatworms.html http://www.melevsreef.com/node/651

Såg just att en av magneterna på min Santa Monica HOG1 var helt sönderoxiderad. Magneterna skyddas bara av ett tunt lager silikon (möjligen är magneterna bättre skyddade på nyare modeller, min är ett par år gammal). Verkar som om fler drabbats av samma sak: http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?t=2547582

Det har ju diskuterats här ganska nyligen hur länge man bör vänta, ofta nämns 72 dagar för att vara på den säkra sidan men ingen vet väl egentligen säkert.

Fast om man bara tillsätter ca 1% sötvatten om dagen (för att ersätta avdunstningen), så borde väl det dagliga nytillskottet av kloramin bara bli 1% av 0,1mg/l? Vid större vattenbyten kanske man däremot bör vidta någon åtgärd.

När jag skrev normala doser så menade jag inte högsta tillåtna dosen för människor, utan snarare mediandosen(?) i Göteborg, vad den nu kan vara.

Samma här, fast jag vet inte när kloramin började användas i Göteborg. Men innan dess användes väl klorgas istället, och det märkte jag inga problem med heller. Möjligen att jag använde duschmunstycke för att lufta ur klorgasen, men jag slarvade säkert ofta. Så du använder bara askorbinsyra korta perioder? Kan askorbinsyran reagera negativt med kalkvatten på något sätt? Ja, vad jag förstått är det främst kolfiltret i osmosanläggningen som tar bort kloraminet, inte så mycket osmosen i sig. Vad tror du om att kontinuerligt använda kolfilter på vattenkranen just för kloramin (om man inte använder osmos)?

Det jag är nyfiken på är just hur mycket kloramin djuren utsätts för, och hurpass giftigt det är. Frågan är hur många som mäter det i Sverige.

Hittade det här inlägget av dig: "Sedan är det lite ojust att ta upp Växjö och deras klorproblem. Orsaken till deras problem på 80 - talet var att man hade storhetsvansinne och dimensionerade sitt vattenledningsnät för nästan dubbla befolkningen. Man fick ett ganska stillastående vatten på vissa ställen och fick utbrott av bakterietillväxt. detta bekämpades med klor och metoden att blanda klordioxid och ammoniumsulfat för att få kloraminer uppfanns där. det gick inte ha nått i det vattnet stundtals utan att använda vattebehandlingspreparat." Men det har då alltså inte varit normala doser, som t ex i Göteborg, utan extremfall?

Läste någonstans att högre temperatur driver ut CO2 ur vattnet, kan det stämma? Frågan är isf hur effektivt det är.

Parasiter kan även sitta på döda delar av korallskelett. Hur länge har karet varit utan fisk?

Frågan är om akvarister har märkt några problem med kloraminförgiftning, i synnerhet i Sverige där jag antar att dricksvattenkoncentrationen är ganska låg? Och borde inte främst bakterierna i akvariet påverkas, det är väl för att döda bakterier som kloramin tillsätts i dricksvattnet? Självklart kan man inte utesluta t ex fiskförgiftning på lång sikt, och kanske akvaristen då tror att en fisk drabbats av något annat när den i själva verket är kloraminförgiftad. Å andra sidan kan man inte automatiskt dra slutsatsen att en eventuell förgiftning måste bero på mångårig kloraminexponering, det finns ju gott om andra kända och okända ämnen som också skulle kunna leda till förgiftningssymptom. Holmes-Farley skriver för övrigt: "Even if the chloramine added each day is broken down in the aquarium before the next addition (something that is likely, but not demonstrated for aquaria)...", vilket skulle betyda att kloramin inte anrikas. Trots det menar han att djuren kan förgiftas av de ständiga nytillskotten: "...then if the top off water contained 4 ppm chloramine, the aquarium would be boosted to 0.08 ppm every day", men 4ppm är vad jag förstår långt över svenska nivåer. Dessutom blir kausaliteten svår att bevisa om en fisk uppvisar förgiftningssymptom efter flera år om inget kloramin ackumulerats i akvariet...

Enligt artikeln skall det vara i USA: "Most aquarists in the greater Boston area (including myself) found chloramine levels of less than 0.5 ppm-Cl in their tap water when tested at a recent Boston Reefers Society function."

Edit: hittade svaret på http://www.reefkeeping.com/issues/2003-11/rhf/feature/ :-)

Vad jag vet används kloramin i Göteborg. Jag tror inte kloramin är särskilt giftigt, men oavsett så tas det inte bort av osmosfilter om jag minns rätt.

En anledning att ta det lugnt med att sätta i olika djur är att man bör man öka matningen långsamt, så att bakteriepopulationen hinner anpassa sig. Detta gäller kanske inte algätare om det finns alger att äta av i akvariet, eftersom man då inte behöver mata dem extra. Använder man redan inkörd levande sten kanske det inte är fullt så viktigt, men är LS inte inkörd kan det bli stora svängningar enbart pga döende biomassa på/i den, likaså om man startar med död sten och hela bakteriekulturen måste byggas upp från grunden. Även koraller kan vara känsliga för varierande vattenkvalitet pga instabil bakteriepopulation.

Jag sätter vitbalansen på auto, och använder ca -2,3 stegs underexponering för att förhindra att blå färger överexponeras (observera att histogrammet i en del kameror bara visar rätt exponering för grönt, så man kan kanske inte se om blått är överexponerat: http://www.kenrockwell.com/tech/yrgb.htm ). Denna metod resulterar i ganska blå och mörka bilder direkt ur kameran, därför använder jag sedan Photoshop eller liknande bildbehandlingsprogram för att rätta till vitbalansen i datorn (i JPG-format). När den överflödiga blå färgen tagits bort på detta sätt kan man dra upp ljusnivån för att kompensera för underexponeringen.

Det är bara skal på levande snäckor som växer. Har du tomma skal av lämplig form och storlek så borde eremiterna föredra dem. Eremiter och snäckor äter olika typer av alger, men det kan även variera mellan olika arter av eremiter och snäckor.

Några långsökta teorier: - Vattenbytet virvlar upp bottensand, vilket ger räkorna mer att äta. - Vattenbyten försätter dem på lekhumör (förekommer bland en del sötvattensfisk iaf), och skalbytet beror i sin tur på lekhumöret. - De irriteras av det nya vattnet, och ömsar skal som en slags reningsprocedur. Här är förresten en bild på min ena kamelräka alldeles innan senaste ömsningen, lägg märke till algväxten. Undras om den väntat med att ömsa skal pga för lite mat? Men den andra kamelräkan ser normal ut, likaså min putsarräka.

Bättre sent än aldrig... Jag tillsätter bara kalkvatten via osmolator, men har gjort uppehåll (har ändå inga koraller än så länge).

När returpumpen stannar kommer vatten att rinna baklänges från akvariet till sumpen, tills mynningen på returslangen hamnar ovanför vattenytan i akvariet och häverten bryts, så säkerhetsvolymen beror på hur mycket vatten som kan rinna tillbaka innan dess. Sitter mynningen ovanför vattenytan är det inget problem, men då plaskar det förstås mer. Mer om sumpar: http://reefkeeping.com/issues/2003-01/gt/

Jag byter aldrig vatten och tillsätter inget jod (utom eventuellt via fodret), och min putsarräka brukar byta skal var tredje vecka.

Man kan även ha en sump på golvet bredvid akvariet. Minimimåttet handlar väl främst om att den inte skall översvämmas om t ex returpumpen stannar. Annars räcker det att den tekniska utrustningen får plats. Det gäller dessvärre hela saltvattenshobbyn... Mitt förslag är att ta det lugnt med tekniken i början, som du ursprungligen hade tänkt, sen kan du alltid uppgradera längre fram om du vill hålla t ex känsliga stenkoraller.

Man kanske kan säga så här: har du ett biologiskt filter så får du all nitrifikation du behöver där, och någon levande sten behövs inte alls till det. Däremot erbjuder LS denitrifikation, utan denna stiger nitrathalten fortare och du måste byta mer vatten. Med tillräckligt mycket LS (i förhållande till hur mycket du matar) stiger inte nitraten alls. Så hur mycket LS du behöver just för denitrifikation beror kanske i slutändan på hur mycket vatten du vill byta. Har du inget emot normala vattenbyten kan du kanske strunta helt i LS som biologiskt filter, och enbart använda LS av estetiska skäl.

Vad jag läst är Siporax det bästa för biologisk filtrering, men du måste förmodligen använda förfiltrering (skum eller vadd) som rengörs ofta för att hindra att detritus sätter igen siporaxen. Kanske du skulle kunna montera en skumpatron på insugsslangen i akvariet, så blir det lättare att göra rent? Det stämmer, bakterier i eller på stenen kan både bryta ner ammonium, nitrit och nitrat. Hur mycket sten som är lagom är svårare att säga, men jag tror att många använder onödigt mycket sten. Stenen kanske har använts i ett kar där det tillsatts fiskmediciner som är farliga för lägre djur, men om du ser akvariet i drift och det innehåller välmående koraller och räkor så är det nog ingen fara.