Claes_A

Vad jag förstår så sker all skelettillväxt hos koraller under flera cellager (calicoblastiska epitelet) som täcker korallskelettet helt. Men celler är genomskinliga och löjligt tunna så de kan nog förefalla frånvarande för det nakna ögat. Jag hittade en artikel i PLOS One (en ganska ny tidskrift för biologisk forskning som är Open Access) som visar mikroskopi på stenkoraller. Artikeln i sig är intressant för de har mätt pH där kalcifiering sker under det calicoblastiska epitelet och finner precis som förväntat att pH faktiskt är förhöjt där ~0.5 (under belysta omständigheter) and ~0.2 (under mörker) pH-enheter jämfört med det omgivande vattnet. Jag tänkte figur 1 från den artikeln passar i tråden för den visar morfologin relaterad till skelettbildningen: Förklaring av figuren: A. Visar en koloni av Stylophora pistillata på strax över 2 cm som växer på ett mikroskopglas. B. Den röda rutan i A uppförstorad som den ser ut i ett ljusmikroskåp. C. Transmissionljusmikroskop (man ser igenom vävnaden) på korallen i A och B. Notera skalan - detta är en rejäl uppförstoring. Fokalplanet ligger alldeles över glaset som korallen växer på så att man kan se kalciumkarbonatkristallerna i C. Märkningar i bilden: SW=Sea Water, C=crystals (kalciumkarbonatkristaller), M=Distal margin (yttersta cellagret på den växande kolonin) D. Som i C men man har flyttat upp fokalplanet 30 mikrom från glasytan så nu kan man se zooxanthellerna som lyser i rött (autofluorescens). E/F. Här har man plockat bort glaset som kolonin växer på och tittar på den underifrån. I F tycker jag det är extra tydligt hur vävnaden helt täcker korallskelettet.

Diskussionen hur kalcifieringen i koraller går till har pågått länge. Artikeln jag länkar till är bara ett försök att presentera en allomfattande modell för för varför pH påverkar kalcifieringen - det är en översiktsartikel.

Som säkert syntes ovan läste på lite om kalcifiering eller skelettbygge igår. Det visar sig att det finns två modeller inom vetenskapen för vad pH har för effekt på kalcifiering. Båda modellerna försöker förklara varför lågt pH har en negativ effekt på kalcifieringen (även om det inte alltid är tydligt att det har det för en viss organism, se ovan). Modell 1 - argonitövermättnad - tar inte hänsyn till den kalcifierande organismens fysiologi (var i organismen skelettbygget sker) och påminner om det som Lasse skriver: Vid ett högt pH finns det mer karbonat (CO3--) i vattnet vilket underlättar bildningen av skelett som ju är en utfällning av kalcium och karbonat - kalciumkarbonat. Lägre pH innebär mindre tillgängligt karbonat och därmed blir det svårare för organismerna att bilda kalkskelett. Modell 1 har ett jätteproblem; skelettbildning sker inte ute i den fria vattenmassan utan inne i vävnader (calicoblastiskt epitel) där pH, kalciumhalter och halter av karbonat/bikarbonat är strikt reglerade. Karbonat är inget som tas upp av t ex stenkoraller eftersom det inte finns några transportsystem för den jonen in i celler. Det spelar alltså ingen roll vad det är för karbonathalt ute i den fria vattenmassan för organismernas skelettbygge. Istället finns det en mer fysiologisk modell för att förklara varför lågt pH ofta har en negativ effekt för organismers skelettbygge: Protonflödeshypotesen. Modell 2 - protonflödeshypotesen - bygger på fysiologiska förutsättningar för skelettbygge. T ex stenkoraller tar upp kalciumjoner och bikarbonat från det omgivande havsvattnet och omvandlar bikarbonaten till karbonat vid den plats det skelettet växer. Den lokala bildningen av karbonat från bikarbonat vid skelettet inuti vävnaden är alltså det som driver kalcifieringen. Korallen står nu inför ett problem, när bikarbonat omvandlas till karbonat så blir det en vätejon (en proton) över: Bikarbonat => Proton + Karbonat (HCO3- => H+ + CO3--) Frågan är alltså vad koraller ska göra med de överblivna protonerna från kalcifieringen? Protonerna måste i vilket fall snabbt transporteras bort från kalcifieringsplatsen eftersom att de försurar miljön. En idé är att en del av protonerna används för att bilda kolsyra av bikarbonat som sedan direkt skickas vidare till zooxanthellerna som behöver dem för sin fotosyntes. En annan idé är att de helt enkelt pumpas ut i omgivande vatten. Det sker t o m en lokal försurning kring kraftigt kalcifierande organismers yta pga denna protonutpumpning. Och här har pH en effekt på kalcifieringsprocessen enligt protonflödesteorin; om pH är lägre i det omgivande vattnet så betyder det att det är en högre protonkoncentration i vattnet. Därmed blir det svårare och mer energikrävande för korallen att pumpa ut överskottsprotonerna från kalcifieringen mot denna gradient. Kalcifieringen blir indirekt negativt påverkad av det lägre pH-värdet. Mer om protonflödeshypotesen i orginalform (Paul Louis Jokiel 2011) finns att läsa här: http://www.ingentaconnect.com/content/umrsmas/bullmar/2011/00000087/00000003/art00021

Bra idé - dessa trådar börjar ju ta över halva SVG...

Mängden koldioxid i vattnet och pH är ju två sidor av samma mynt; pH-värdet kan sägas vara ett mått på mängden kolsyra i vattnet om KH hålls konstant. Så frågan kan ställas om - påverkas alger respektive koraller av en ändring av pH? Vad gäller algerna vet jag inte så mycket förutom vad jag redovisade ovan men vad gäller stenkorallernas tillväxt så finns det en riklig vetenskaplig litteratur. Anledningen är den förväntade ökningen av atmosfärens koldioxidhalt vilket kommer att leda till att mer kolsyra löser sig i havsvattnet och att det försuras; havsvattnet borde i snitt sedan industrialiseringens början redan ha försurats 0,1 pH-enheter om jag förstår det hela rätt. En hel del studier visar att skelettbyggande minskar för olika marina organismer om miljön försuras av koldioxid (KH konstant) eller saltsyra (KH faller tillsammans med pH). Andra studier visar att många stenkoraller inte är speciellt pH-känsliga men däremot känsliga för ett lägre KH (något som vi akvarister troligen kunde berättat för forskarna). Vad gäller stenkoraller så verkar koldioxidkänsligheten variera och det även med temperatur. Vissa koraller påverkas av t ex en dubbling av koldioxidhalten vid en viss temperatur och andra gör det inte. Troligen påverkas effekten av ökad koldioxidhalt av andra parametrar än temperatur, t ex KH (något förhöjt KH mot naturliga 5-6 dKH är nog bra), näringshalter av olika slag, ljusregim och cirkulation. Min gissning är att pH - vilket är samma sak som koldioxidhalt - inte är en nyckelparameter för att hålla koraller om man håller sig inom rimliga gränser (kring pH 8).

Ja man blir hemmablind i och med att koraller växer sakta men säkert. Speciellt små fraggar tycker jag kan vara lite långsamma. Annat är det när kolonierna fått lite volym. Gamla foton är bra så att man ser att något händer. Annars så märker jag att mina koraller börjar växa in i varandra på ett oroande sätt...

Jag har hört det argumentet i alla år - att ett högre pH motverkar skitalger men det gäller bara om de oönskade algerna inte kan använda bikarbonat vilket inte nödvändigtvis är fallet. Zooxanthellerna sitter ju i korallvävnad - undrar om inte koldioxidhalten/bikarbonathalten där är annorlunda jämfört med ute i den fria vattenmassan?

Jag är ingen större växtakvarist men jag har ett svagt minne av att just Vallisneria kan använda bikarbonat. Var det inte därför dessa växter var standardinventarien i Tanganyikakar som var fullpackade med kalksten och höll ett högre pH (=mer bikarbonat)? Sen finns det en indirekt koldioxid/kolsyrahöjande effekt av tillsats av natriumbikabonat i akvarier som har surt vatten pga t ex humusämnen. Tillsätter man tillräckligt små mängder natriumbikarbonat i sådana akvarier med surt vatten så kommer pH inte att höjas påtagligt vilket leder till att den tillsatta bikarbonaten omedelbart ombildas till kolsyra som växterna kan använda sig av. Det är m a o bara ett annat sätt att dosera koldioxid (med nackdelen att natriumhalten ökar i karet).

Jag grävde lite i ämnet som en bakgrund till trådens diskussioner: Först och främst måste man inse att koldioxid, kolsyra och karbonater bara är varianter av koldioxid löst i vatten. Jämvikten som styr hur koldioxid löser sig i vatten som kolsyra för att sedan stå i jämvikt med bikarbonat och karbonat: Koldioxid + vatten <=> Kolsyra <=> Bikarbonat <=> Karbonat <-----Lägre pH Högre pH -----> Jämvikten mellan kolsyra, bikarbonat och karbonat är jonisk av sin natur och inställer sig därmed omedelbart. Mäter vi pH så kan vi därmed säga vilken andel av den lösta koldioxiden i vattnet som är i respektive form. Vid pH kring 8 är nästan all löst koldioxid i bikarbonatform, en liten andel i karbonatform och en ännu lägre andel i kolsyreform. Stiger pH minskar den tillgängliga mängden kolsyra. T ex om pH stiger från 7,9 till 8,5 så minskar de tillgängliga delen kolsyra till 25%. Olika marina alger har lite olika förmåga att ta upp koldioxid/kolsyra respektive bikarbonat för att använda dem i fotosyntesen. Karbonat tror jag ingen organism använder för fotosyntes. Organismer som endast kan använda koldioxid/kolsyra drabbas hårdast av att pH stiger i akvariet eftersom det ger sådana dramatiska effekter på mängden tillgänglig koldioxid/kolsyra. Men många organismer kan använda också bikarbonat för sin fotosyntes och de är inte alls pH-känsliga eftersom bikarbonat finns tillgängligt även om pH stiger. Hur akvariets fotosyntetiska förmåga påverkas av ett stigande pH (att ljuset slås på) beror helt på vilken typ av fotosyntetiska organismer som dominerar. Jag minns t ex mina fars trådalgsrika akvarier på 80-talet. Hela inredningen var som täckt av gröna trådalger och akvariet svarade på ljus med att pH bara steg och steg och steg. På slutet av dagen kunde pH vara uppe i 8.6 och sen brakade pH ner på natten till 7.8. Troligen var dessa gröna trådlager inte alls beroende av koldioxid/kolsyra utan kunde använda bikarbonat. I sötvattenskar så odlar man ju i princip landväxter som sent under evolutionen anpassat sig till att stå under vatten. De använder endast koldioxid/kolsyra för sin fotosynes och inte bikarbonat. Att hålla en hög tillgänglig halt av koldioxid/kolsyra hjälper därför deras fotosyntes påtagligt. Dosering av koldioxid i vattnet ser till att kolsyrahalten är hög (dvs pH hamnar lågt).

Det var som efter kriget när man åkte Södertäljevägen på Annandagen - rejält nedsläckt på Södertörn.

Jag har läst någon tråd på Reef Central där man fått ganska rejäla pH-fall i akvariet i samband med en massa folk hemma. Jag ser framför mig de amerikanska lådhusen utan ventilation - i Sverige har vi ju en ganska gammal tradition att ventilera lägenheter och hus. I andra länder är det inte nödvändigtvis så. När jag bodde i Tyskland så fanns det ingen ventilation alls i de flesta lägenheter och mina tyska kollegor undrade vad jag gnällde om; man vädrar ju genom att öppna fönstren! Det kan vara bra att veta att koldioxid löser sig och joniseras ganska snabbt i saltvatten men det tar klart längre tid för koldioxiden att gå åt andra hållet (om jag minns rätt nu).

Vi är fler som bygger silikon-fötter med Cascos mjuka material. I mitt fall efter tips från Stig i Gemla: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?35032-Ljudd%E4mpning-av-Tunze-nanostreamers Mycket nöjd med effekten!

Ventilera bort fukten eller avfuktare är väl alternativen?

Enklast brukar vara att hälla den mellan två hinkar eller liknande. Men jag har faktiskt inte haft problem med att Tropic Marin Pro Reef skiktar sig så jag har inte blandat mina hinkar lat som jag är...

Inga problem med natriumkarbonat om du har pH-regulator. Jag brukar faktiskt lösa min natriumbikarbonat i kokande hett osmosvatten vilket leder till kraftig avgång av koldioxid och lite mer karbonat/högre pH på lösningen. Alltid bra om man kan dra upp pH lite i karet - oftast ligger vi ju lite lågt i pH med all koldioxid i rum och akvarium.

Tack för tipset! Nu ska jag bara införskaffa små krokar - har inte fiskat sedan jag var liten pojke... // Jag mätte lite kalcium/magnesium idag. Skäms nästan att jag gör det så pass sällan, speciellt eftersom jag kör två-part (eller ska man kalla det Balling Minimal?). Jag doserar således ingen magnesium alls utan bara balanserade mängder natriumbikarbonat och kalciumklorid. Jag började med detta i juli eftersom mitt KH sjönk snabbare än kalkvattnet kunde hantera och ofta hamnade nedåt 5. Efter detta har jag doserat en KH-höjning om 1 dKH per dygn utöver den kalcium och alkalinitet som kommer via kalkvattnet. Därefter har KH legat stadigt på 7-8 (detta mäter jag ofta!). Mätningar både i januari (6/1 2011) och augusti (21/8 2011) visade samma värden: Kalcium 480 mg/l Magnesium 1320 mg/l Idag visade mätningarna: Kalcium 510 mg/l Magnesium 1320 mg/l KH 7.5 Det verkar således som om magnesiumkonsumtionen inte är högre än att jag kan hantera den med vattenbyten. Möjligen har kalciumhalten gått upp något men det kan vara mätfel - jag tycker det är svårt att bedöma när blått blir färglöst i titreringen (jag använder Tropic Marins kalcium/magnesium-testkit).

I en underhållande tråd på ReefCentral från i våras så framkom det att Tropic Marin hade haft en liten epidemi av klagomål på sitt salt i Tyskland för något år sedan. Men det var inget fel på saltet utan just användandet av refraktometrar som visade för hög salthalt var källan till problemen. Missledda av sina refraktometrar blandade folk för utspätt saltvatten och mätte helt naturligt upp för låga värden på det mesta.

Det ena utesluter inte det andra: Jag väger mitt salt hink för hink som jag blandar vid vattenbyte precis som Lasse beskriver. Skönt att veta att jag får samma salthalt varje gång och jag behöver inte efterjustera salthalten på vattnet jag använder för vattenbyte som jag gjort förr. Men en varning vill jag utfärda. Jag skaffade mig en digital hushållsvåg för detta ändamål. En digital Soehnle blev det för några sköna hundralappar och jag trodde mig därmed ha köpt kvalitet. Det hade jag nog också men tillverkaren har missat att nämna att vågen inte väger rätt när batterierna blir gamla. Det tog mig ett antal veckor och vattenbyten för att lyckas felsöka den ständigt stigande salthalten i karet...

Ska bara kolla en sak: Med tanke på att både kalcium och magnesium ligger lågt - finns det någon möjlighet att salthalten kan vara i det lägsta laget?

Många fina bilder! Hur går det med ditt ballingexperiment?

Kul att höra att det funkar med krok? Ska man klippa av hullingen för att inte skada fisken så mycket?

Min Tunze Silence returpump har inte gjort skäl för namnet den senaste månaden. Jag rengjorde den idag och fick veta varför - jag borde definitivt ägna mer tid åt underhålla. Den var helt fylld av guck inuti och det skapade både ljud och drog ner kapaciteten. Jag fick ställa upp hävertkranen ganska rejält nu efter pumprengöringen. Annars är det nog dags att dra ner på ättiksdoseringen. Redan förra veckan noterade jag en hel del detritus i systemet. Och nu noterar jag att det börjar bli väl mycket slem på alla ytor i akvariet. Dessutom är algerna inte fräscht gröna längre utan mer gråaktiga. Typiska tecken på överdosering av kolkälla. Jag halverar doseringen. Jag funderar på hur jag ska få eight-linern ur akvariet. Undra om det går med fälla eller om man ska ta den med krok så glupsk som den är?

Det finns två förklaringar här: 1. Det är lättare att mäta en KH-sänkning än en sänkning av kalcium/magnesium KH-värdet rör helt enkelt på sig snabbare än kalcium/magnesium eftersom det finns mindre karbonater än det finns kalcium/magnesium i saltvatten. Det är därför lättare att följa bildandet av kalciumkarbonat genom att mäta KH än genom att mäta kalcium/magnesium. 2. Det finns andra KH-förbrukande processer i akvariet än bildning av kalciumkarbonat Hela teorin bakom Balling/två-part är att karbonater och kalcium/magnesium förbrukas enbart genom bildning av kalksten - kalciumkarbonat. Men för att travestera vår statsminister - det är en utgångspunkt - men så behöver det inte vara i ett visst akvarium. T ex nitrifikationen är en försurande process och på samma sätt kommer avgång av ammoniak i skummaren av försura vattnet. Dvs en vanlig sak som matning av akvariet kan ha en försurande effekt. Det kommer att leda till att KH sjunker. Det finns andra processer i akvariet som istället höjer KH - t ex denitrifikation. Om akvariet i slutändan gradvis försuras eller alkaliniseras är nog svårt att förutsäga. Bättre är att mäta och sedan anpassa doseringarna efter behoven.

Är det inte bara att dosera lite mer av natriumbikarbonatlösningen och skita i all teori om jämvikt mellan kalcium/magnesium och karbonat?

Jag tror mycket med problemen med pellets ligger i överdosering. Det där försäljningsargumentet att pelletsen är självdoserande visade sig ju vara nys. Har man för mycket pellets i systemet drar de ner näringshalterna mycket lägre än vad våra koraller uppskattar. Jag har gjort samma sak och haft väldigt ljusa koraller som knappast växte alls; några började t o m visa lite vävnadsdöd vid basen innan jag tog tag i problemet. En halvering av pelletsmängden gjorde stor skillnad för mig. Egentligen är det nog inget fel på pelletsen - de är som vilken organisk kolkälla som helst och de doserar sig inte automatiskt. Vill trådskaparen köra vidare med pellets så är det nog hög tid att minska mängden rätt rejält; testa att halvera mängden pellets och avvakta i en månad. Blir det ingen förbättring är det dags att halvera mängden igen osv. För att akut göra något åt korallblekningen så finns ju som sagt både natriumnitrat, aminosyralösningar och ökad matning. Tyvärr lär ju trådlagerna vakna till liv med ökad näringshalt också. Det är svårt att försöka svälta ut trådalger med koraller i karet (fråga NiXoN!)