Claes_A

Storleken på skummaren; it's not a bug, it's a feature! En konversationspjäs för naturvetare. Skummaren är som alla lindträskummare lite meckig och rätt beroende dagsformen på cirkulationspumpen (grad av igensättning). Det sänker snittet på dess prestation. Men annars tror jag den är rätt så effektiv. Men kanske inte i relation till dess storlek? Jag har den mest för gasutbyte och för att kunna dosera ozon. Så ger den ju lite vattenvolym också. början var den rätt aktiv när det fanns skit i karet men nu utan ordentlig matning tar den det lugnt.

Ja nästan säkert. Jag centrifugerade 1 ml av skummarkoppens innehåll och tittade på pelleten. Pelleten var grön och alger av olika slag var helt dominerande i preppet.

Jag tog en titt på det fasta materialet i skummarkoppen med mikroskop för några veckor sedan. Och du har rätt, det är gott om algplankton, bakterieplankton och toffeldjur. Jag hittade inge större djur än så. Men naturligtvis säger denna observation inget om andelen toffeldjur som skummaren tar ut.

Jag har för mig att Aiptasia X är kalciumhydroxid blandat med agar som förtjockningsmedel (Rätta mig om jag har fel nu - jag tar detta i minnet från 2010!). Jag har själv berett det genom att blanda en varm lösning av kalciumklorid med agar smält i med en natriumhydroxidlösning under kraftig omrörning. Det ger fällning av den vita kalciumhydroxiden i den slemmiga agarlösningen. Tillsätter man för mycket så kan pH stiga i vattnet och kalciumhydroxidpartiklarna kan tänkas skada korallerna.

Nu kör vi: BLOMSTRA - the Coral Life Giver Oslagbart pris - 25 kr på Coop Centralen! Doserar 1 ml i veckan till 50 l. I praktiken spritt över de 5 arbetsdagarna, så 0,2 ml dag för att slippa läskigheter med ammoniak. Status på akvariet är att de senaste (tre?) veckorna är dålig tillväxt på algerna på frontglaset och alkaliniteten går inte åt i så hög takt som tidigare (jag doserar just nu 2 ml av min 2-part per dag, tidigare var det 4 ml per dag som krävdes). Jag har doserat nitrat varje vecka sedan start och tror nu att fosfor har blivit begränsande för tillväxten av algerna. Jag gissar att även kalkalgerna är fosfatbegränsade i sin tillväxt och därför går det inte åt så mycket alkalinitet. Har tyvärr inga reagenser till min Hanna fosformätare så jag kan inte göra en mätning just nu.

Giftigheten för stenkoraller smög sig in från den vetenskaplig litteratur som hade rapporterat att artificiell gödning av naturliga rev (berikning) med fosfat (och kväve) ledde till att kalcifieringen drastiskt minskade och att alger vann. Länken till fulalger kommer ju från fosforns kända gödande effekt. Och fulalger har ju alltid varit vår stora huvudvärk. Håller med om att man brydde sig föga om fosfat på 90-talet. Tror min far mätte det en gång och tyckte det var lågt (säkert inte med dagens mått mätt). LPSen växte på fint.

Så mycket för att den förhöjda alkaliniteten kompenserar för fosfatens negativa inverkan på kalcifieringen. Han sänkte den till 9 KH och det funkar fortfarande bra:

Tack för länken, mycket värdefull - ligger ju några år efter i denna diskussion. Richard Ross var en underhållande herre med sin lite raljanta stil. Föredraget huvudpoäng: - Vi har ett antal exempel på äldre akvarier med kraftigt förhöjda halter av fosfat (uppåt 2 mg/L) och nitrat (uppåt 100 mg/L) och de fungerar utmärkt och stenkorallerna växer på fint och ser bra ut och det finns inget stort algproblem. - Samtidigt finns det vetenskaplig litteratur som visar att förhöjda halter av fosfor och kväve i naturen sabbar kalcifieringen hos stenkoraller. - Samtidigt vet vi att ökat halter av fosfor och kväve göder oönskade alger. Förslag på förklaringar till varför dessa övergödda akvarier funderar bra: Varför inga algproblem? Akvarierna saknar ytor där alger kan få fäste eftersom nästan all yta är täckt av korall. Det finns också betare som hanterar övriga ytor. (Han nämner ett bryopsisproblem på en sådan yta i sitt eget akvarium). Eller något annat ämne som krävs för algtillväxten är begränsande, t ex järn. Varför inga tillväxtproblem för stenkoraller? De flesta akvarier har förhöjda alkalinitetsvärden jämfört med naturen. Det kompenserar för fosfatens negativa verkan på kalcifieringen. Kanske är det viktigt att fosfat och nitrat båda är höga samtidigt? Vetenskaplig litteratur visar stora negativa effekter på koraller som är kvävegödda men samtidigt inte har tillgång till förhöjda fosforhalter.

Blomstra bygger på ammoniumnitrat:

Sammanbrott vet jag inte men det säger att du tillför mer kväve och fosfor än systemet kräver. I det långa loppet är det ju inte hållbart om värdena inte planar ut. Sen har vi ju våra SPS-konnässörer som eftersträvar en viss färg på korallerna. Där kanske man inte vill ha övergödda förhållanden med maximal tillväxt och en massa bruna zooxantheller utan istället lätt svälta, ljusare koraller. Smakfråga men nybörjaren behöver ju inte starta med det målet. Tack för länken! Jag har accepterat att fri fosfat i vattenmassan försvårar skelettbyggande för koraller (och kalkalger antar jag) vid koncentrationer >0,2 mg/L. Således hade jag som mål för det förra karet (med SPS) att hålla halterna kring vad som rapporterats från naturliga rev, ofta kring 0,02-0,03 mg/L, det ger en faktor av 10 som säkerhetsmarginal (De rapporter du har sett om något högre värden ligger fortfarande långt under de giftiga halterna.) D v s ser jag en svag signal med hobbytestkiten så har jag tillräckligt. Review-artikeln pekar på att de naturliga halterna av främst fosfor är naturligt begränsande för tillväxt. Det borde egentligen inte vara alls förvånande; t ex jordar i tropiska länder är naturligt fosforbegränsade och inte kvävebegränsade för växter (som här uppe i norr där den geologiskt unga jorden innehåller naturligt fosfor från vittring). Fosfor är livgivande i tropikerna på samma sätt som kväve är här uppe i norr. @Lasse vad är din uppfattning av ammonium numera? Borde jag oroa mig för ammoniumdelen i Blomstra? Jag minns att du hade teorier om svängande ammoniumhalter och algblomningar, eller minns jag fel?

Korallerna skördar energi från fotoner med betydligt längre våglängder än 450 nm, de har andra fotoaktiva pigment i sin zooxantheller än bara klorofyll. Det är därför de är bruna och inte gröna. Detta spektrum är från 1980, så det är gammal kunskap i vetenskapssamhället: Dana Riddle har gjort det till sin livsgärning att populärisera denna kunskap och vi har diskuterat spektrum sedan åtminstone 80-talet. Här stal jag aktionsspektrat: https://www.advancedaquarist.com/2002/2/aafeature Vi är ett nervöst släkte vi akvarister. När LED slog igenom ordentligt kring 2010 var ju många oroade över om de skulle fungera som ljuskälla för korallerna när vi lämnade metallhalogen och lysrör. Det gjorde det ju. Diskussionen fortsätter så Dana Riddle har jämfört tillväxthastighet (Porites) med olika LED-kombos. I detta experiment hittar han inga statistisk signifikanta skillnader i tillväxthastighet mellan 6500 K ljus (ungefär som Jula-lampan) och andra alternativ: https://www.advancedaquarist.com/2015/4/corals Min slutsats är att nu med billig tillgång på LED vi kan fokusera på estetiken vad gäller belysningen och oroa oss mindre för korallernas välmående och tillväxt, det är tekniskt lätt att tillfredsställa i dag. I mitt fall med skivanemoner, knappar och en gorgionia är dessutom kravet på ljusstyrka mer begränsat än med SPS. Jag ser det så här. I naturliga rev är halterna av fri fosfat och nitrat låga men det innebär inte att tillgången på fosfor och kväve är låg. Den finns bunden i levande materia som plankton och partiklar. Zooxanthellerna klarar det näringsfattiga vattnet genom att korallerna skördar kväve och fosfor åt dem. Det är här utmaningen ligger i att hålla dessa djur i akvariet, vi måste få det där flödet av plankton och partiklar i vattenmassan så att djuren har något att skörda (ULS) eller så får vi artificiellt höja halterna av oorganiskt kväve och fosfor över vad vi hittar i naturen. Det senare innebär alltså lite nitrat i vattnet eller lite förhöjda fosforhalter jämfört med naturen. Den senare strategin leder till ökad algväxt vilket kräver fler betare än den första strategin. Båda strategierna är en balansakt där tillfört kväve och fosfor måste balanseras mot utflödet ur ekosystemet som t ex inbyggnad i biomassa (väldigt dominant i nya akvarier som mitt där kalkalger, smådjur, snäckor och koraller växer för fullt) och export av kväve och fosfor (skummare, denitrifikation, fosfatbindare, algscrubbers, you name it). Så hur tänker jag mig att mitt kar funkar? Jo jag tillsätter nitrat som mina koraller och alger inklusive (zoothantheller) kan använda som kvävekälla. Nu till en början läcker det också fosfor från stenen (jag använde tre döda stenar från ett gammalt akvarium). Fotosyntesen binder kväve och fosfor i organiskt material och sen omsätter snäckor (jag har fem turbo och kanske tiotalet andra underliga snäckor som kom med den levande stenen från Triton) och poddar det till organiskt material (skit) som kan användas av andra delar av ekosystemet. Det är inte hållbart i längden att bara tillsätta kväve i form av nitrat, förr eller senare måste jag tillsätta fosfor också. Därför överväger jag Blomstra (ovan). Alternativet är ju helt enkelt att mata akvariet, jag har duttat lite med jäst för jag spekulerade att dessa 5 mikrometer stora celler borde vara bra mat för knappar, gorgonian och andra filtrerare på den levande stenen.

Nu blev jag lite uppmuntrad att testa:

Kul med vetenskaplig "journal club" på tuben. Så summa summarum: Korallmat på burk ser inte ut att ge de tydliga positiva effekter som man kanske kunde hoppats på. Men lite nitrat och fosfat kan hjälpa till vad gäller tillväxten.

Jag funderar på att byta dosering av natriumnitrat till Blomstra för att även få in fosfor in i systemet. Varför just Blomstra, jo för det innehåller NPK och spårelement med en för gödningsmedel hög halt av kväve. Och Blomstra är lättillgängligt, färdigblandat och nästan gratis. Så vad motsvarar det för akvariefoder om vi tittar på ration kväve och fosfor? Blomstra innehåller: 51 g/L kväve, 10 g/L fosfor och 53 g/L kalium (+mikro och makroelement), d v s a N:P-ratio på nära 5:1. detta motsvarar enligt denna artikel artemia, ett av våra värsta foder när det kommer till fosforinnehåll i förhållande till kväve: https://www.advancedaquarist.com/2012/3/chemistry Blomstra är således väl fosforrikt i förhållande till kväve. // Jag doserar nu 0,3 g natriumnitrat en gång i veckan (lite oftare) till de kring 50 L vatten. Detta ger då ett utslag på Saliferts nitrattest som ligger rimligt nära det teoretiska 4 mg/L. Över kanske 5 dagar så sjunker halten. Om jag byter till Blomstra och vill dosera samma mängd kväve (49 mg N) hur mycket ska jag dosera? För att dosera motsvarande mängd Blomstra som tidigare natriumnitrat avseende kväve ska jag dosera 0,96 ml Blomstra per vecka till mina 50 L. Eftersom hälften är nitratkväve och hälften är ammoniumkväve i Blomstra (det innehåller ammoniumnitrat) så ger det ett direkt nitrattillskott på kring 2 mg/L samt ett ammoniumtillskott på 0,6 mg/L. Fosfattillskottet blir 0,6 mg/L. Halterna ammonium och fosfor ligger för högt för att jag ska vara bekväm med heldostillsats. Jag borde således dosera denna mängd utspritt på mindre doser över hela veckan. Vad gäller doseringen av fosfor skulle det motsvara ungefär vad två kuber mysis innehåller enligt denna referens (24 mg fosfat i två kuber mysis och 29 mg i 0,96 ml Blomstra): https://www.advancedaquarist.com/2012/3/chemistry Hm, känns inte som att Blomstra är en helhetslösning med sitt höga fosforinnehåll.

Det verkar vara krångligt detta. Jag litade på att Randy Holmes-Farley byggde sina uppgifter i en artikel på mätningar från rev. Det gjorde han tydligen inte. Delbeek & Sprung 1994, The Reef Aquarium listar en rad mätningar vid rev från vetenskaplig litteratur. Värden mellan 0,002-0,06 mg/L listas, de flesta 0,02 eller 0,03 mg/L. Denna artikel nämner att 0,017 mg/L fosfat betraktas som normala ("ambient") eller höga ("high"): https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5441187/ (Intressant artikel för de hittar evidens för att Euphyllia hade svårt att hantera hög tillgång på kväve vid låg tillgång på fosfor. Och i dessa experiment var just 0,017 mg/L fosfat inte tillräckligt för korallens välmående om kvävehalten låg på motsvarande 0,25 mg/L nitrat (jag räknade om det till nitrat för att våra akvariereferenser ska fungera.)

Mitt akvarium på jobbet saknar fisk och jag drog igång det i slutet av november. Många intressanta smådjur. Gillar det där. Jag hade ett 50 l Caulerpa-kar utan fisk som ung; mest för att det fanns ett på Akvarievärlden uppe på Nybrogatan. Bara en pump, en doppvärmare och ett kallvitt lysrör. Rejäla amphipoder i det efter några år.

Hm och algerna äter kalium och spårelement också vilket konkurrerar med korallerna.

Så ungefär 10X naturligt saltvattens koncentration som ofta ligger på 0,005 mg/L, d v s en halt som är svårmätt med hobbykit.

Hur hög fosfat tycker du man ska ligga på då? Knappt mätbart med gamla Hannah fosfatmätare, dvs 0,01-0,03 mg/L tyckte jag var lämpligt i förra vändan med ett SPS skar.

Kanske enklast i det här fallet att bara öka matningen. Mät fosfat och när det börjar stiga till mätbara nivåer så vet du att du matar lite för mycket. Sänk då matningen lite.

Jag är mycket tveksam. Du har ju fiskar och matar dessa. Den mängden fosfor som du tillför dagligen borde vara mer än tillräcklig för att försörja ditt ekosystem på fosfor. Kvävebrist är en annan sak, kväve är mycket lättrörligt och lämnar akvariet som ammoniakgas (skummaren), via skummarkoppen, algskörd samt avgår som gas från akvariet efter denitrifikation. Men fosfor kan inte lämna akvariet utom via skummarkoppen eller algskörd. Således byggs den mesta fosforn in i biomassa. Den mat vi tillför har nästan alltid proportionellt sett mer fosfor än kväve vilket ibland kan leda till kvävebrist i vissa kar och lite nitratdosering kan behövas. Naturligtvis är det en annan sak om du inte matar ditt akvarium, då blir det till slut brist på både kväve och fosfor när korallerna växer.

Egentligen tyckte jag inte så illa om Jula-belysningen; jag började med saltvattensakvarier när det var kallvita lysrör och Osram HDI-D med actinic-rör som gällde. Men någon korallfluorescens att tala om blir det ju inte och allt blir brunt. Började man med de blå-rosa-lila T5-rören eller dagens LED så har man nog andra referenser. Rent biologiskt funkar kallvita LED utmärkt. Spridningen var bättre på min Jula-ramp och ljuset gick ned i karet. Nu lyser jag upp även andra ytor framför och bakom akvariet. CP-25 kör jag på läge 3 numera vad gäller styrka. Jag började på läge 1 men med mer sten och igensättning av pumpen så har jag ökat på. Trevlig utveckling de här avlånga pumparna med varierande flöde.

Om du hittar en billigare källa med lägre renhet kolla vad föroreningarna består av. Är det t ex kalciumklorid så är det ju inget problem för våra användningsområden. Strontium utvinns ur mineralen strontianit som i princip är strontiumkarbonat med lite kalciumföroreningar.

Den karbonatiserar med tiden i närvaro av fukt och koldioxid till kalksten. Hur fort det går är svårt att säga generellt för det beror helt på förvaringen.

Jag tänkte att mina kollegor på universitetet skulle på se lite grönfluorescerande GFP inte bara i sina mikroskop utan också i levande organismer. Med en gammal 80-tals Sanderskummare som jag ärvt av min far och ett 50 liters f d sötvattensakvarium satte jag i slutet av november upp ett litet akvarium på kontoret. Planen: Skrivanemoner, knappar och någon mjukkorall men inga fiskar som behöver matas. Mycket låga skötselkrav alltså. Och enkel teknik som redan fanns hemma. Att det ser ut som ett labexperiment gör inget, det står i labmiljö. Tekniskt blev det: Sanderskummare med lindträstenar och ozon. Jag investerade i en ny luftpump Schego W3, en Jebao CP-25 och ett hemmabygge till LED-belysning. Idag bytte jag till en Coral Box Moon Led för att få se lite GFP. Akvariet som inte matas äter nitrat, 0,3-0,6 g i veckan för att hålla det på något mätbart med Salifert. Det brukar också få lite nyodlad jäst från labbet. Jag håller KH på 8 med hemmablandad 2-part, förbrukningen har gått ned men var mycket hög till en början. Rhodactisen delar sig som den ska, gorgonian växer och knapparna sprider sig. Så här i frånvaro av fiskar är det rejält med amphipoder, copepoder och små underliga räkor som springer fram över gruset. Den mer socialrealistiska belysningen som fanns på plats tills i morse (200 kr från Jula, 4x10W!). Akvariets invånare hade inget emot garagebelysningen men tonerna av beige och brunt var ju inte så disco: