Claes_A

Kul att se du kör detta projekt! Helt klart en dröm att fler hade möjlighet och intresse att odla mer rationellt. Kanske ska värma källaren trots allt... Några frågor: - Korallerna verkar stå ganska tätt. Upplever du någonsin problem med att de inte gillar varandra - dvs kemiskt krigföring och liknande? - Om man skulle odla koraller så rationellt som möjligt, dvs försöka skära ner på alla kostnader utan hänsyn till estetik och liknande, hur skulle du med dina erfarenheter göra? Vad upplever du som minimal teknik och skötsel? Finns det några trick för att som man aldrig skulle vilja tillämpa i sitt vardagsrumsakvarium man kan använda sig av?

Trist med C. rostratusen... Jag tror det bästa är att köpa exemplar som bevisligen äter i affären för annars kan det bli en lång och ödesmättad process med matstrejkandet. C. rostratus var den första saltfisk som inköptes på Akvarievärlden när det begav sig och det var ett exemplar som åt redan i affären. Fisken var helt oproblematisk att hålla under många år trots att levande sten inte fanns i min värld på den tiden. I princip levde den på mysis och artemia (samt multivitamindroppar) och växte till som en gris. Men så fick fiskarna ofta ordentligt med mat två gånger om dagen. Rejält matglad och klarade konkurrensen från aggressiva fiskar som damseller, tryckarfisk, koreankejsarfisk och hepatus. Skulle vilja ha en C. rostratus igen med mitt 200-liters känns för litet.

En bra fråga tycker jag! Naturligtvis hade jag det - jag gjorde ju stamlösningen från dihydrat men det var några veckor sedan men jag har lyckligtvis angivit rätt molaritet på stamlösningen. Så i glömskan blev mina beräkningar ovan något fel. Så här ska det vara: Sedan testade jag mätaren mot en labstandard för fosfat som jag gjort på jobbet (jobbar i lab). Jag har berett en standard av 18,7 mg/l dinatriumvätefosfat-dihydrat. Det motsvarar 105 mikromolar fosfat vilket är samma sak som 10 mg/l fosfat per liter. För att mäta på ett akvarievattenlikt prov så tog jag 1 ml av min fosfatstandard och blandade med 9 ml akvarievatten (samma som ovan). Den teoretiska fosfatkoncentrationen i provet är då (1 ml * 10,0 mg/ml + 9 ml * 0,08 mg/ml) / 10 ml = 1,07 mg/ml. Mätning med Hannan gav 0,87 mg/l (dekantering och ny mätning gav samma värde), vilket ligger 1,23 X under det förväntade värdet.

Knappar och skivanemoner torde gå bra i alla fall.

Mätning morgon: KH 8 dKH PO4 0,08 mg/l

Nu gjorde jag två tester med min Hanna checker. Först mätte jag mitt akvarievatten - det visade 0,10 mg/l PO4 vid mätning i samma kyvett som jag tillsatte reagenserna, allt enligt manualen. Jag kunde tydligt se bubblor/kemikaliekorn på kyvettens väggar så jag mätte om med dekanteringsmetoden ovan och den gav mig då ett värde på 0,08 mg/l. Dvs inte katastrofvärden vid första mätningen men ändock lite lägre. // EDIT: Tokiga beräkningar se nedan för rätta siffror // Sedan testade jag mätaren mot en labstandard för fosfat som jag gjort på jobbet (jobbar i lab). Jag har berett en standard av 18,7 mg/l dinatriumvätefosfat. Det motsvarar 12,5 mg/l fosfat per liter. För att mäta på ett akvarievattenlikt prov så tog jag 1 ml av min fosfatstandard och blandade med 9 ml akvarievatten (samma som ovan). Den teoretiska fosfatkoncentrationen i provet är då (1 ml * 12,5 mg/ml + 9 ml * 0,08 mg/ml) / 10 ml = 1,3 mg/ml. Mätning med Hannan gav 0,87 mg/l (dekantering och ny mätning gav samma värde), vilket ligger 1,5 X under det förväntade värdet. // EDIT: Tokiga beräkningar se nedan för rätta siffror // Så kanske ska vi ta värdena vi får ut från Hannan med en nypa salt? Möjligen skulle man kunna hävda att en del fosfat fälldes ut som kalcium- eller magnesiumsalter med det var inget som jag kunde se med blotta ögat i alla fall.

Korallerna ser fräscha ut så här en arbetsvecka efter introduktionen. Den blåtoppade Acroporan uppvisar en rejäl födorespons när clownfiskarna får mysis - en stor mängd tentakler tittar fram. Även den grenade Montiporan är också en luden en men den svarar inte på mat på samma sätt och verkar mer cykliskt låta tentaklerna vara ute. Den flakväxande röda montiporan förefaller ha väldigt korta tentakler i jämförelse. Idag var akvariet fullt av luftbubblor när jag kom hem från jobbet. Tydligen har de lägre utomhustemperaturerna lett till torrare luft inomhus och därmed högre vattenavdunstning från akvariet. Min dropptillförsel av kalkvatten nattetid är timerbegränsad och tiden har inte räckt till för att fylla upp sumpen helt med resultatet att systempumpen tog in lite luft. Timern är nu justerad. Funderar på att testa att dosera aminosyran asparaginsyra i akvariet - startade en separat tråd om detta.

Jag tror mest stenkrossen fungerar som ett nitrikationsfilter. Frågan är hur stort behov man har av ett sådant om man har påtagliga mängder med levande sten i akvariet? Och om behovet föreligger så är nog stenkross inte det mest yteffektiva sättet att göra det på. Typ biobollar borde väl erbjuda en mer bakterieoptimerad yta för ett nitrifikationsfilter? En annan metod är grov (blå) filtermatta men den samlar ju en hel del skit också.

Bara att nolla med akvarievattnet i kyvetten, hälla ut det och sedan dekantera över reagenslösningen från kärlet som akvarievattnet och de torra kemikalierna mixades i. Men jag har även testat att nolla med ett rör och mäta med det andra och fick i princip samma resultat. Vanligtvis har jag fått lägre värden när jag dekanterat över lösningen jämfört med när jag mätt i samma kyvett som kemikalierna tillsats i, men det varierar en hel del. Jag tror problemet är bubblor och kemikaliekorn som sätter sig på kyvettens väggar.

Jag måste säga att jag generellt är lite skeptisk till mätning av låga fosfatvärden. Jag har t ex noterat att om jag läser av samma reagenslösning flera gånger så kan värdena variera en hel del. Jag antar att det har att göra med att det blir partiklar i provet efter att man adderat de torra kemikalierna och Hannan mäter som dessa partiklar som fosfat. Så om man har t ex 0,01, 0,05 eller 0,08 mg/l PO4 är nog svårt att säga.

Jag tror att det är järnpartiklar (järnoxider, järnhydroxid) från gamla rörsystem i gator och hus som ger den lite suspekta färgen på kranvatten. Kranvattnet här som är mycket bra och från djupvattenbrunn (= låga salttal och ingen fosfat eller nitrat) lider av just det problemet - järnoxidhydroxider från gammalt rörsystem i samhället. Jag som bara tillsätter kalkvatten till akvariet blir av med dessa partiklar i och med att de har en affinitet till kalciumkarbonat - de slutar som lite rostbruna olösliga partiklar på kalkvattenkärlets botten. I samband med att jag startade akvariet med kranvatten så fällde järnoxidhydroxiderna ut tillsammans med kalciumkarbonat från saltvattnet - främst i skummaren av någon anledning - kanske var det utdrivningen av koldioxid där som gjorde det? Har funderat på osmos men jag måste nog skaffa någon typ av förfilter så att dessa partiklar inte sätter igen membranet på nolltid.

Aminosyror är en ganska vanlig tillsats som många akvarister använder sig av. Många kommersiella produkter finns med varierande innehåll av olika aminosyror och troligen i olika koncentrationer. Hur dessa produkter påverkar akvariet och dess invånare är allt annat är klart men produkterna säljs ofta som "korallfoder". I samband med att jag skaffade mina första SPS till det nya karet har jag börjar fundera på värdet av att dosera aminosyror. På olika forum vittnas det om positiva effekter på korallerna - ofta anges bättre färger eller ökad tillväxt vid dosering. Andra uttrycker tvivel eller rapporterar t o m om cyanobakterietillväxt. I en aktuell tråd på Reefcentral diskuteras dosering av aminosyran asparaginsyra (Asp) som går att komma över rent från hälsokostaffärer i USA. Argumenten för dosering av denna aminosyra är flera: 1. Det finns vetenskapligt belägg för att stenkoraller omedelbart tar upp Asp och inkorporerar det i proteiner. 2. Asp ingår i proteiner som bygger korallskelett och tycks fylla en speciell funktion där eftersom Asp förekommer i höga koncentrationer i den växande korallvävnaden. Detta stöds också av att Asp kan chelatera kalciumjoner och påverka kalciumkarbonatkristallers tillväxt. 3. Asp är en utmärkt kvävekälla. Man kan tänka sig att tillsats av aminosyror generellt och Asp specifikt har minst två effekter på koraller i akvariet: I. Fungera som en kvävekälla för korallerna genom direkt upptag och därmed ge bättre tillväxt. II. Fungera som en kvävekälla (och även kolkälla) för bakterier i akvariet som därmed växer till och sänker tillgängligheten på N och P i vattnet och dessutom utgör bakterieplankton som kan skummas ut eller ätas av korallerna. Dvs bättre tillväxt och bättre färger för korallerna. De doseringsregimer av Asp som akvarister har testat är inte alltid lätta att tolka men en skribent i Reefcentraltråden anger 5 g Asp löst i 1 liter vatten. Av denna lösning doseras 30 ml två gånger i veckan till ett akvarium på 220 liter. Detta betyder 0,3 g Asp i veckan till 220 liter eller 1,36 mg per liter vatten och vecka. Omräknat till molar ger det en koncentration på ungefär 10 mikromolar Asp/N om det skulle doseras vid ett tillfälle. Denna koncentration ligger mycket över naturliga nivåer löst kväve i havsvatten kring korallrev. Skulle mot förmodan allt kväve bilda nitrat skulle det motsvara en ökning av nitrathalten med +0,63 mg/l i veckan - inga jättemängder kväve m a o. Får se om jag vågar testa det här. En annan med Asp besläktad aminosyra är glutaminsyra som finns tillgängligt som ren mononatriumglutamat i vilken asiensupermarket som helst.

Enheterna mg/l och ppm blir i praktiken samma sak. EDIT: Missade kloriderna! 67 mg klorid per liter vatten är några små små korn salt - inget att oroa sig över med tanke på att man ofta tillsätter jättehögen 37 gram akvariesalt per liter vatten för att blanda saltvatten.

Vissa trådalger är inte alls så populära som mat. T ex grenade trådalger av Bryopsis-typ brukar inte tillhöra favoriterna för snäckor. Jag hade nyligen ett utbrott av dessa i samband med att jag startade karet. Jag noterade att snäckorna verkade gilla att äta algerna när jag klippte dem snaggat kort med sax. Så fort de blev längre rörde djuren inte trådalgerna.

Största risken är väl att stenen ackumulerat fosfat som kan läcka i framtiden om den gått i ett fosfatrikt kar. En annan risk är att den kanske inte är så full av kryp som ny sten från havet - men även ny sten varierar stort i hur mycket kryp den bär. Sen kan man ju tänka sig att stenen utsatts för alla möjliga typer av "akvarieprodukter" vilket kanske inte är bra för karet. En fördel med begagnad sten brukar annars vara att stenen inte är i ett akut skede av död och föruttnelse.

Haha, jag lyckades. Den gröna grenade Montiporan hade ramlat ned under dagen. Testade att försöka slå loss den med ett välriktad lätt slag (kniv och liten hammare) på massan den var fäst med. Den föll i tre bitar, två grenar och den lilla basen. Den måste haft ett väldigt skört skelett eftersom den knäcktes på ett helt annat ställe än där jag satte in kraften. Nu sitter grenarna på revväggen.

Det är nog en miffo-brittkontakt skulle jag gissa. Tyskarna har samma typ av elkontakter som vi.

Helt klart en bättre lösning för cementpluggarna är inte vackra och det lär ta bra med tid innan korall och kalkalger växer över dem. Har någon korall lossnat under dagen så gör jag ett försök med metoden men annars låter jag dem vara - vill inte stressa de stackars djuren med mer pillande just nu.

Intressant läsning, men jag har bara skummat artikeln ännu. Det verkar som om de odlar korallerna under ganska näringsrika förhållanden med tanke på alla alger som måste handrensas hela tiden.

Tack för tipset - jag är så där lagom positiv till DD epoxyn just nu. Testar gärna alternativ för en klumpig korallodlare som jag.

Så ännu en Montipora! Jag googlade lite och hittade handelsnamnet Pokerstar (Montipora danae) som ser misstänkt lik ut.

Helt uppenbart har jag inte tekniken för att fästa koraller. Trots investering i DDs Aquascape Construction Epoxy så låg två av korallerna på bottnen av akvariet imorse. Problemet är att korallerna sitter på små artificiella plattformar som har en helt glansig undersida som massan inte fäster på. Jag får borra ur några rejäla hål nästa gång så kanske det funkar bättre?

De är nog enkla för jag har odlat dem med framgång förr - på den tiden fosfat var ett okänt problem... Hade en Centropyge bispinosus i karet och de misstyckte inte. Men de skickade ute enorma fångsnät av slem på nätterna och polyperna föreföll äta mysis i massor men det kanske var en synvilla?

Lite småkoraller från Triton introducerades idag: Montipora, flak röd Montipora, grenad, grön Acropora, brunblå med vitblå toppar Och den neongrönlysande bla-bla-poran som jag redan har glömt namnet på: Ska bli spännande att se om korallerna dör knall och fall eller om de faktiskt kommer att trivas...

Snyggt! Kul med lite rejäla fiskar (även om de nu råkat bli väl rejäla!). En rejäl Turbinaria-tallrik skulle passa in på revbranten!