PatriksS

Hör ni alla med korallburkar, håll i er nu. Om ni inte läst den här studien (1) tidigare så borde ni göra det tämligen omgående. Det är kanske känt sedan länge bland de invigda, men den här uppgiften blåste mig nästan av stolen. Studien visade att det är bikarbonat som är begränsade för koralltillväxten. Någon kanske säger: No shit! – Det visste vi redan innan ju. Av vad jag förstått så har folk alltid strävat efter att tillsätta så mycket att det motsvarade de nivåer som förekommer naturligt i havsvatten. Här snackar vi dock om extra bikarbonat! Men det är kanske för bra för att vara sant och jag är ute och cyklar – folk kanske gör det redan. Kommentera mer än gärna! Hur som helst, ville dela med mig av artikeln, jag har sammanfattat den på svenska, här följer den. Forskarna har hällt i 2 µM (?) bikarbonat i ett akvarium med tropiskt havsvatten, där det växte fraggar av korallen Porites porites. Bikarbonattillsatsen ledde till en fördubbling (!) av tillväxttakten hos korallens skelett. Forskarna testade också att hälla i nitrat/ammonium på 20 µM i ett näringsfattigt vatten. Detta ledde till en märkbar försämring i tillväxten. Men – och här kommer kruxet – när de slog i både bikarbonat och nitrat/ammonium i det näringsfattiga vattnet, så påverkades inte den (på grund av bikarbonattillsats) snabba koralltillväxten. Undersökarna drog slutsatsen att: 1. Det lösta oorganiska kolet som för närvarande finns i havet är begränsande för koralltillväxten, 2. denna begränsning förvärras vid förekomst av nitrat och ammonium, 3. om man tillsätter (extra) löst oorganiskt kol så påskyndar man koralltillväxten och skyddar korallen mot (nitrat/ammonium-) näringen i vattnet. Om man applicerar kunskapen på idé om "marine planted" så synes målet inte alls vara så svårt att nå, även om man nu skulle vilja köra med riktiga växter tillsammans med koraller, åtminstone med stenkoraller. Genom att ge korallerna lite extra bikarbonat ger man dem dels en växtboost, och dels skyddar korallerna mot eventuell nitratgödning som man kanske kör med för växternas skull. Det jag inte riktigt förstått är de förkortningar som används där - vad motsvarar "µM" i normala mått? 1. http://cat.inist.fr/?aModele=afficheN&cpsidt=1862550

Sjysst, Mattias, tack för länken! Min idé är ju annars att bevisa att man inte behöver köra "murky water" alls för att få en bra symbios mellan koraller och makroalger, utan tvärtom: "reef snow" för koraller ger förhoppningsvis bra med bottensediment för Caulerpan m.m. att festa på. Vattenkolumnen håller sig ren från löst inorganik, näringen är uppbunden i koraller, botten, makroalger och djuren, samtliga nischer uttnyttjas: alla är nöjda och belåtna trots "rent" vatten. Jag har dock ännu inte kikat på vad de marina plantorna (dvs. true plants) behöver i näringsväg, möjligen är det då växterna som blir lidande med kristallklart vatten, men jag vill inte uttala mig om det nu utan något underlag alls. Deras krav borde vara KNO3, KH2PO4 + mikrogödning, allt i vattenkolumnen, plus CO2 ur tub, men som sagt, för tidigt att sia om det.

För er som inte orkat kika på den ovan åberopade studien (1) följer här en kort sammanfattning av kvävefixering hos korallerna. Det man säger där är att djur rent allmänt – och speciellt de koraller som inte har symbios med zooanthellae – inte kan ta tillvara på extern oorganisk kväve (N), utan istället utsöndrar ammonium/urea i det omgivande vattnet. Kort sagt: vanliga djur och osymbiotiska koraller pissar/bajsar ut ammonium helt enkelt. De symbiotiska korallerna/anemoner (samt vissa andra, typ jellyfish) tar däremot vara på dels det som värddjuret producerar, och dels på det oorganiska kvävet som finns i vattnet, och där snackar vi om till och med nanomolar-nivå (en miljondels av promille?): Hur exakt korallen tar in det oorganiska kvävet från vattnet är inte helt klarlagt, man vet inte riktigt vem ”den skyldige” är: - det kan vara så att zooaxenthallae aktivt suger ut allt kväve från värddjuret så att det bildas ett ”tomrum” i djuret som sakteligen fylls av kvävet från vattnet , - eller så kan det vara så att värddjuret själv aktivt tar in kvävet. Det mesta verkar dock peka på att det zooaxenthallae som är huvudansvarig för kvävefixeringen från vattnet, eftersom sådan fixering verkar vara avhängig av ljus. Dessutom tar inte zooxen allt kväve själv, utan synes överföra åtminstone en del av det till värddjuret. Detta saknar oftast motstycke i djurvärlden: Men här pratar jag om kväve hela tiden. Någon kanske undrar: i vilken form – ammonium, nitrit eller nitrat? Nästa studie (2) kan vara ganska illustrerande. Här har forskarna undersökt kväveupptag hos Aiptasia pulchella, alltså en anemon med symbiotiska dinoflagellater/zooxanthellae. Aiptasia tog upp kvävet i form av ammonium – även i avsaknad av belysning (i mörker). När anemonen fick vistas i mörkret i mer än 19 timmar började den utsöndra ammonium istället. Kan en varning vara på sin plats för folk med burkar fulla av anemoner? – Om du reser iväg se verkligen till att din burk inte blir utan ljus någon längre tid pga strömavbrott. Den här undersökningen bekräftade också det som skrevs i första studien ovan, nämligen att det måste vara zooxanthellae som står för det mesta av upptaget av den oorganiska kvävet. Dessutom, när forskarna separerade zooxen från värden så kunde zoox ta upp mera ammonium än när den befinner sig i symbios med värddjuret. Men samtidigt kunde varken separerade zooxar eller värddjuren ta upp kvävet i form av nitrat från vattnet: Vad kan då slutsatsen vara? Jo, om jag tolkat det hela rätt, så kan korallerna/anemoner ta upp - och kanske gynnas av lite ammonium - men tydligen inte av nitrat. Man kan tillsätta ammonium på många olika sätt, men näringsnivåerna som kan bli aktuella ligger dock verkligen lååångt bortom det vi behöver tillsätta i akvariet. En liten fisk eller två, eller ett par osymbiotiska koraller i karet kan troligen förse en rätt stor mängd koraller med all ammonium som dessa eventuellt kan tänkas behöva. Gå inte nu och häll Blomstra i era burkar eller ännu värre... ------------------------ 1. http://icb.oxfordjournals.org/cgi/content/full/45/4/595#SEC6 2. http://links.jstor.org/sici?sici=0080-4649(19840322)221%3A1222%3C71%3AUAAODI%3E2.0.CO%3B2-G

Hej Capote! - det är bara att dra upp det som du tycker är intressant i tråden - om du anser att någon är intressant så är det verkligen intressant! Just nu tillsätter jag redan KNO3 och KH2PO4. Resultatet av det ser jag i nya skott på Caulerpan! (Och även NutriSi - dvs. Fe m.m.) Vad gäller övriga kemikalier så har jag redan CaCl2, MgSO4 och natrium bikarbonat och tänkte blanda dessa så fort jag orkar. Jag behöver ju som du säger inte vänta på något och kan lägga i korallerna direkt, det är bara en ekonomisk fråga tyvärr - nu när jag lagt pengarna på uppstart och allt. Jag kanske får en stickling/frag av Xenia från GustavF så får vi se om åtminstone Xenia klarar lite högre nitrat/fosfatnivåer.

Jag återkommer här med lite matnyttigt i korall-delen av min idé om makroalg-korallrev. Inlägget kommer att handla om kol för koraller. Lasse har funderat i den här tråden (https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=13132&page=6 ) på koldioxidens betydelse: Vidare anförde Lasse i samma tråd: Jag fick också en überbra artikel om korallerna av Lasse där det framgår det Lasse sammanfattat ovan. Därefter letade jag upp en relevant vetenskaplig studie (1) gjord på hur korallernas fixar koldioxid - detta framgick också av en bild i den artikel jag fick av Lasse, men jag kan citera lite ur den studie jag hittat som enkelt förklarar det hela: Man säger alltså att den CO2 som finns i saltvatten inte räcker för korallerna att fixa kolet via Rubisco, dvs. som vanliga sötvattensväxter. Därför har korallerna - men också makro- och mikroalger - ett annat system, som heter form II Rubisco. Denna saltvattensmotsvarighet av kolfixering till sötvattens "vanliga" Rubisco skiljer ganska dåligt mellan att fixera CO2 och O2. Därför behöver dinoflagellaterna högre koncentration av CO2 nära Rubisco, och men sedan vet man inte riktigt något mer: Var får då zooxanthellae sin CO2 ifrån? En möjlig källa är ju den CO2 som produceras av värddjuret (ungefär som vi som andas ut koldioxid), men här finner dock forskarna att den fotosyntes som sker tyder på att det måste finnas en extern källa till koldioxid - dvs. att koralldjuret aktivt hämtar kolet någonstans utifrån, ej bara egen produktion: För er som är bevandrade i kemi sker detta på följande sätt: Det som också styrker detta är att "poolen" av det lösta oorganiska kolet (Dissolved Inorganic Carbon) ökar 39 gånger när korallen Stylophora pistillata belyses, vilket får en ratio av DIC int/DIc ext som motsvarar mikro- och makroalger. Rent spontant - och utifrån den växtskadade nördens perspektiv - var min reaktion att det kanske borde gå att tillsätta CO2 ur tub för att "befria" korallen ta omvägar: CO2 i löst form torde vara mer lättillgänglig än det där HCO3-. Då borde man väl kunna uppnå en högre tillväxt på korallen?! (Ursäkta om det låter som en översimplifiering). Sedan läste jag vidare i studien...och det synes kunna vara för bra för att vara sant. Min slutsats av det som jag kommer att citera nedan blev: Om man ger korallen obegränsat med CO2 i just den lätttillgänglia CO2-form (typ med CO2-insprutning från tub) + obegränsad med ljus synes man faktiskt kunna kväva korallen till döds med O2. Syret är ju restprodukt av fotosyntes, och då i form av superoxide anion O2-, som är en s.k. fri radikal. Följden av mycket CO2 och mycket ljus kan bli "coral bleeching". Om jag tolkat det hela rätt så framgår det av följande: 1. http://icb.oxfordjournals.org/cgi/content/full/45/4/595#SEC4 P.S. De nyfikna som orkar se över studien belönas också med ett avsnitt om kvävefixering hos coraller. D.S.

Har du matat karet då? Maskarna kan inte överleva på ren sand.

Lasse har rätt, debatten drev lite åt sidan: från att ha handlat om huruvida det är möjligt att ha makroalger tillsammans med koraller till att gälla kemikaliernas sammansättning. Med det här inlägget vill jag gå tillbaka till topic:en. För att kunna kombinera makroalger och koraller bör tre förutsättningar kunna uppfyllas: Se till att makroalgernas behov tillgodoses. Tillfredställa korallernas behov. Säkerställa att p. 1 inte kör över p.2.Om vi börjar med punkten 1 – att tillgodose makroalgernas behov. Jag kommer att bortse från ljusbehovet eftersom detta ämne är dels så uttjatat och dels brukar de flesta som håller saltvattenskar ha tillräckligt med ljus över sina burkar. Det som vi har kvar är näringen: makroalger behöver kol, kväve (ammonium/nitrit/nitrat), fosfat samt mikronäring (Fe m.m.). Jag tänkte börja med den stora spelaren – kväve - så får ni andra fylla på allteftersom. Det har i den här tråden påståtts att för att ha tillräckliga och nödvändiga betingelser för makroalger bör man skapa en ”skitvattensbiotop”, och då får jag förmoda i den bemärkelsen att vattnet bör innehålla en hel del lösta oorganiska ämnen. Jag är dock beredd att sticka ut hakan och påstå att det är fullt möjligt att ha ett vatten som är ganska ren från löst oorganisk näring (ammonium m.m.) och ändå få makroalger att trivas. Detta skulle t o m direkt motsvara förhållanden som är vanligt förekommande i naturen. Hur kan det gå ihop då? Alger är inga djur som kan söka efter och bearbeta organisk föda aktivt och är därför beroende av löst oorganisk näring, och begränsar vi sådan näring (eftersom det påstås vara nödvändigt/gynna koralltillväxten) borde ju algerna, rent logiskt, gå under, särskilt mot bakgrund av det som alla växtnördar därute känner till, nämligen att växter/alger föredrar att suga upp näringen direkt ur vattnet! Okej, så här ligger det till, vi kör i tur och ordning. Jag börjar med en fråga: vilket oorganiskt ämne är det mest begränsande för algerna (om vi bortser från kol)? Såväl den här studier [1] som den här[2] (längst ner) har påvisat att det är kvävet (nitrogen) som är den mest begränsande näringsämne för (makro-)algerna i korallrevmiljö. Hur klarar makroalgerna sig då utan en av de mest nödvändigaste byggstenarna? I den andra åberopade studien har forskarna funnit följande. För att kunna överleva i sådana näringsfattiga (på oorganisk näring) miljöer som korallrev, har makroalger två vägar att gå: a) Algerna kan”flytta” till miljöer med stor näringsomsättning, t ex kuststräckor med hög vattenturbulens (och därför utan bottensediment) där vattnet hela tiden förnyas och det tillförs näringsämnen via vattenkolumnen; hur små näringsmängder det än må vara som förs in blir det relativt mycket näring sett i ett längre perspektiv pga stor och kontinuerlig vattenomsättning. Algerna kan förlita sig på att dra ut näringen ur botten. Detta är nödvändigt på skyddade revplatåer där den i vattenkolumnen lösta oorganiken är obefintlig. Forskarna har kunnat påvisa här att koncentrationen av inorganisk kväve och fosfat vid rötterna på exempelvis Caulerpa racemosa var högre än i det omgivande vattnet. Sedimentbottnar där har alltså kunnat underhålla fortsatt makroalgtillväxt trots oligotrofiska (näringsfattiga) förhållanden i vattenkolumnen. Om man applicerar det på min idé om förenlighet av koraller och makro, vilket av dessa två alternativ bör man välja? Svaret bör vara relativt självklart. Om vi utgår från den omtvistade hypotesen att korallerna inte tål lösta oorganiska ämnen i någon större utsträcknings, skall alternativ väljas för odling av makroalger i ett revakvarium. Man skapar alltså en sedimentbotten (DSB) där oorganiken ansamlas och som gör att makroalgerna kan suga ut den med sina rötter. Ni som sett hur Caulerpans rhizomer/rötter ser ut vet jag vad jag menar – Caulerpan är en typisk benthic (bottenbunden) alg. Det är kanske väldigt ovanligt för före detta växtnördar i sötvatten att tänka på det sättet. Bottengödning – pyttsan! Men genom att koncentrera den oorganiska näringen till bottnen får man alltså dels fördelen att kunna ha koraller tillsammans med sina makrosar (om vi nu åter igen utgår från att koraller verkligen inte gillar oorganiska ämnen lösta i vattnet), och dels att man slipper i vart fall vissa skitalger. Man kan åtminstone undvika ”grönvatten” i sin visningstank. I den första studien som jag refererade till har man också funnit att bl.a. phytoplankton (som är ju svävande fritt i vattnet) och flera ephemerala (de med korta livscykel) makroalger – Ulva lacuca, Cladophora serica, Chaeomorpha linum och Ceramium rubrum - krävde upp till 30 gånger så mycket kväve jämfört med de långsamtväxande algerna - att detta berodde på att de snabbväxande algerna hade upp till 10 gånger snabbare tillväxt, samt - att dessa (snabbväxare) behövde tre gånger så höga koncentrationer av kvävet inne i algen för att fortsätta växa maximalt (den s.k. kritiska koncentrationen) Detta säger oss att genom att hålla näringen i bottensedimentet kan vi svälta ihjäl vissa oönskade alger och samtidigt hålla vattenkolumnen fritt från löst oorganik som möjligen/eventuellt kan påverka koralltillväxten negativt. Man slår två flugor i en smäll: makrosar som trivs och koraller som inte klagar. Som en liten parentes kan anmärkas att det som är roligt med den första studien är att den – oavsiktligt – bekräftar det som hobbyakvarister tillämpat sedan länge, nämligen att mörkläggning av akvariet i tre dagar tar död på grönvatten. Om ni kommer ihåg så var jag i ett av mina tidigare inlägg osäker på hur stor näringsdepå algerna hade i förhållande till växter. I den här studien har de satt finger på just den frågan: Kvävelagret hos de diverse algerna varierade, men inte så mycket utan endast till det dubbla. Detta kunde underhålla den maximala tillväxten hos phytoplankton i 0,5 dagar, och i 12 dagar hos F. vesiculosus. Såväl phytoplankton som F. vesiculosus kunde därefter fortsätta växa på sina reserver: planktonen i ytterligare 2,6 dagar – att jämföras med 24 dagar för F. vesiculosus. Tillväxten hos båda algsorterna var dock inte lika snabbt som under de ovanangivna 0,5 respektive 12 dagar. Om man alltså lägger ihop phytoplantons maximala tillväxt 0,5 dagar och sedan 2,6 får man lite drygt 3 dagar, vilket brukar vara den rekommenderade mörkläggningstiden. Det är dock osäkert vad planktonen dör av: av ljusbrist - som vi tror, eller pga förbrukade näringsreserver - som studien påvisar. Detta var alltså om kvävet och alger, folks. Jag skall försöka - i mån av tid och ork - kommentera korallernas behov i nästa inlägg. Det finstilta: reservation görs för hur jag tolkat studierna. [1]http://www.int-res.com/abstracts/meps/v142/p261-272/ [2]http://www.springerlink.com/content/1429ykdwca13uugd/

Morphriz - vi tänker precis likadant, du och jag!

Okej, men det borde väl duga med livsmedelskvalitet i ett akvarium om man betänker att Farleys recept bygger på "Dowflake" där det står 77-80 % renhet?

Japp, av vad jag förstått så är de pulver som jag kommer att erbjudas är av livsmedelskvalitet.

För att jag vill ha motiverade svar. Du, Svärd, är väldigt kategorisk - my way or the highway - vilket inte går hem hos mig. Anser man att något är på ett visst sätt så bör man kunna, om inte ange källa, så åtminstone motivera sitt svar på något sätt. Jag gillar t ex inte svar som "Det här är skitkemikalier" utan en normal förklaring varför de är skit och varför de tyska är mycket bättre. En jämförelsetabell vore naturligtvis det bästa här. Jag har vidarebefordrat den information jag fick av min leverantör ang. renheten/innehållet. Någon motsvarande info från din sida har jag inte fått. Det enda jag fick se är ju "reinst" som klassificering på den tyska webbshoppens sida, vilket inte duger. Alls. Jag tror mig inte heller veta svaren på förhand - det jag oftast gör är att jag skaffar mig lite bakgrundsinfo för att kunna ställa "den rätta frågan". Vad brukar man säga: för att kunna ställa en korrekt fråga skall man kunna svaret till 70 procent.. eller något sådant.

Japp, men som sagt det blev litet fel där: skulle ha påpekat att MgCl2 är 96-procentig (dvs. mindre vatten), så även med CaCl2.

Nu förstod jag vad jag tror att du menat. Det som du åsyftar med 47 % är naturligtvis hänförligt till de uppgifterna om MgCl2 jag postat tidigare. Jag ville bara lägga fram att om 47-procentig MgCl2 inte innehåller några taskiga orenheter, så är det ännu mer osannolikt att 96-procentig MgCl2 består av något "skit". Min källa har 96-procentig MgCl2. Det är onödigt att pröjsa 1800 :- i analyskostnader enbart för det tveksamma nöjet att kallt konstatera att det inte heller förekommer något skit i 96-procentig MgCl2. Dessutom, om du kikat på Holmes-Farleys recept enligt länk nedan så ser du att t o m han använder vanlig väggsalt som källa för CaCl2. Min källa har ingen vanlig vägsalt. (http://reefkeeping.com/issues/2006-02/rhf/index.php)

Var kommer dessa siffror ifrån? Dessutom undrar jag varför det är sådan prisskillnad mellan låt oss säga mellan: Det kan väl inte förklaras med enbart lägre moms?

Renhetsgraden borde dock inte vara något fel på ämnen från min källa: kemikalierna kommer inte från torrbollen/refill eller något liknande, utan är renade och anpassade för konsumentbruk (rening av vatten och vattenbuffring till konsument). Här får ni lite tilläggsinformation som borde ha postats med en gång: Kalciumklorid dihydrat (CaCl2 2H2O) Produktinformation Molvikt 147.0 g/mol Densitet 1.8 g/cm3 Irriterar ögonen Löslighet 1000 g/dm3 (H2O vid 20°C) Magnesiumklorid hexahydrat (MgCl2 6H2O) Produktinformation Molvikt 203.3 g/mol Densitet ∼1.57 g/cm3 Löslighet 1670 g/dm3 (H2O vid 20°C) Natriumkarbonat (Na2CO3) Produktinformation Molvikt 105,99 g/mol Densitet 2.53 g/cm3 Löslighet 220 g/dm3 (H2O vid 20°C) Däremot är det osäkert vad det är i de tyska kemikalierna, "reinst" är ju en högst subjektiv uppfattning.

Härligt, nice med lite länkar att läsa, tack Jaken! Vill som sagt vara beredd på att dosera lite kemikalier när behovet väl uppstår.

Hur är de förresten på den tyska webbutiken att ha att göra med? Någon som handlat av dem?

Aha, men vad är det som är dåligt i dem? Jag är helt kass på kemi. Men grejer från din länk verkar vara toppen, med renhetsgraden "Reinst" och dessutom billiga! Stort tack, Svärd!

Förresten grabbar och tjejer, fick lite info om ämnenas renhet av min "dealer". Är det något som jag borde slå till på eller finns det andra, bättre ämnen att DIY:a Farleys recept? Här har vi dem: Kemisk beteckning CaCl2 Kemisk analys (Typanalys) Kalciumklorid (CaCl2)> 77 % Natrium (Na)< 1 % Ca(OH)2< 0,3 % Kalium (K)< 0,10 % Magnesium (Mg)< 0,05 % Sulfat (SO4)< 0,05 % Järn (Fe)< 30 mg/kg pH I 10%-ig lösning 9 - 11 Övrigt Vit hård flinga, lättlösligt i vatten. Kan orsaka irritation vid längre tids hudkontakt. Vid stänk i ögonen -skölj med vatten. Vid förtäring - drick stor mängd vatten och konsultera läkare. Kalciumklorid angriper läder, som blir sprött och krymper. Vi rekommenderar gummiskor och gummihandskar. ************************************************************* Kemisk beteckning Na2CO3 Kemisk analys (Typanalys) Natriumkarbonat (Na2CO3) 99,2 - 99,7 % Natriumklorid (NaCl) 0,10 - 0,20 % Järn(III)oxid (Fe2O3) 0,0010 - 0,0025 % Kalciumoxid (CaO) 0,0050 - 0,0080 % Magnesiumoxid (MgO) 0,0005 - 0,0010 % pH vid koncentration 100 g/l vatten 11,6 Övrigt Natriumkarbonat skall lagras svalt och fuktskyddat. ************************************************************* Detta är den vanliga sorten som du ser med 47% Kemisk beteckning MgCl2 Kemisk analys (Typanalys) Magnesiumklorid (MgCl2) 47 % Magnesiumsulfat (MgSO4) 0,4 % Natriumklorid (NaCl) 0,5 % Kaliumklorid (KCl) 0,4 % Vatten (H2O) 51 % Övrigt Vita till gulaktiga flingor. Förvaras svalt och torrt. *************************************************************

Det finns olika sätt att uppnå näringsfattiga förhållanden. Själv har jag kommit över ett par artiklar av Ronald Shimek och kör DSB. Och förresten, morphriz, det är skitbra att vara konfrontalisk i en debatt, för man säger väl att de bästa bullarna bakas i de hetaste ugnarna. Men för att vara säker på sin sak i debatten behöver man ha belägg för det man påstår. Svärd hade inte det och därför var tvungen att lämna tråden. Men här fick man lite att bita i! Allrigt, vi tar det i tur och ordning. Jag förstår inte varför du inte ser någon grund för att tillsätta fosfat... Vi vet båda två att för växter och alger gäller Liebigs lag som säger att växtens tillväxt begränsas av en enda resurs vid varje tillfälle. Detta blev vetenskaplig verklighet redan 1840 och 1855 tack vare Justus von Liebig. (se LIEBIG, J.V. 1840. Die organische Chemie in ihrer Anwendung auf Agricultur und Physiologie. Friedrich Vieweg und Sohn, Braunschweig, Deutschland; och LIEBIG, J. V. 1855. Die Grundsätze der agricultur-chemie mit Rücksicht auf die in Englend angestellten Untersuchungen. Friedrich Vieweg and Sohn, Braunschweig, Deutschland.) Sedan, år 1985, kompletterades hans teorin med den s.k. Multiple Limitation Hypothesis (MLH), så anger att: om tillväxten begränsas av en resurs, måste växten använda mer kraft på att ta upp den begränsade resursen och mindre på att ta upp andra resurser. Detta skapar en dynamisk balans som gör tillväxten lika begränsad av alla resurser. (se Bloom A. J., F. S. Chapin III, H. A. Mooney, 1985 Resource limitation in plants—an economic analogy. Annual Review of Ecology and Systematics 16: 363-392). I dagsläge finns det ytterligare forskning på område: teorien om Dynamisk Balanserat Tillstånd – Steady-State, som säger att om tillväxten begränsas av en resurs, måste växten i förhållande till denna resurs ställa in sig på ett för växten möjligt dynamisk balanserat tillstånd för att en tillväxtkapacitet ska kunna upprätthållas. (se Ingestad T., 1979 Nitrogen stress in birch seedlings. II. N, K, P, Ca and Mg nutrition. Physiol. Plant. 45, 149-157.) Vidare finns det diverse lyxupptag, där en växt kan ta upp massvis med näring trots att den inte behöver den näringen just nu utan tar upp det för lagring och framtida förbrukning, men vi bortser ifrån sådant i den här diskussionen eftersom jag är osäker på om sådant lyxupptag förekommer hos makroalger, om makroalgerna har så att säga förrådsplats att fylla. "Skitalgerna" synes inte ha det - det är ju bl.a. därför man kan genom att mörklägga akvariet i tre dagar bekämpa vissa sorters alger (bl.a. grönvatten) - växterna klarar sig pga lagrade reserver men algerna dör. Men det är ju det jag gör nu - jag har inga koraller än så länge, och påpekat det vid flera tillfällen, men det blir förbisedd gång på gång. Caulerpan är min vakt just nu över ammoniumnivåer, i avvaktan på att DSB:n kommer igång. När bottnet är väl inkört och jag har fått tag på någon korall, så kommer jag att överväga den fortsatta gödningsregimen. Med allra största sannolikhet så kommer all oorganisk gödning (dvs. pulvrena KNO3, KH2PO4) att upphöra, eftersom makrosarna kommer att få tillräckligt med dessa ämnen genom den nedbrytna maten som mina djur och framtida koraller kommer att få. Eventuellt - om jag ser några bristsymtom - så kommer jag att fortsätta med försiktig dosering av mikrogödning (järn m.m.). Då kommer vi in på: Koppar är dödlig även för sötvattensdjur, där räkorna påstas vara känsligast. Jag doserade dock jäkligt friskt med NutriSin i ett räkkar, och alla de små körsbärsräkorna jag hade levde och frodades, ömsade som vanligt osv. Så gjorde även otocinlus som också påstås vara känslig. Genom ganska jobbig erfarenhet fick jag uppleva att mikrogödning (Fe osv.) verkar mycket mycket sämre ju hårdare vattnet är. Detta fick jag erfara när jag råkade ut för järnbristsymtom trots att jag doserade verkligen kopiöst med NutriSi i min växtburk. Detta kom jag att veta berodde på att vattnet i Uppsala är hårt (dH ca 16). Av vad jag förstått så är saltvattnet blir ännu hårdare pga kalken i vattnet, vilket i så fall skulle göra att all mikrogödning inte "tar" alls. Men jag är naturligtvis mycket mån om mina två eremiter, och kommer ändå att dosera allting mycket sparsamt. Tack för varningar dock, morphriz! Mmm, det här var intressant, återkom när du hittat lite mer info. Japp, håller med dig, jag tänkte köra vattenbyten på typ 10 liter varannan vecka ändå, för att få in alla spårämnen + massa annat okänt som man kanske inte riktigt vet vad det är och om det går att tillsätta. Dessutom så tar det bort eventuell överskott av de doserade KNO3 och fosfat. Här håller jag inte riktigt, eller alls faktiskt. Har i dagarna gått igenom Farley-Holmes artikel om vattenbyten, med alla de diagram som han verkar vara så förtjust i! Ett mycket kort citat som sammanfattar det hela är ganska illustrerande här, där han först säger att vattenbyten är riktigt bra rent allmänt och bör utföras av alla, men så tillägger han en intressant passage om Ca och alkalinitet: http://reefkeeping.com/issues/2005-10/rhf/index.php Av detta drog jag den ganska självklara slutsatsen att det kommer att behövas tillsats av Ca och alkalinitet, och då lämpligen genom hans DIY-recept. Detta oavsett om jag byter vatten varannan vecka eller inte byter alls. Jag är dock införstådd att Ca-tillsats m.m. kommer att bli aktuella när jag väl skaffat mig djur/koraller som verkligen förbrukar Kalcium, nu när jag endast har två eremiter är det kanske inte lika akut. Vad gäller det här: Så är det inget alternativ för mig med min nanoburk. Det här är dock intressantare: Jag är inte en av de sötvattnare som du refererar till. I sötvattensburkar kontrollerar man tillväxten med framförallt CO2. Har du ingen kolinsprutning så kan du ha en 400 w MH över 10 liter utan att växterna växer (snarare smälter pga kolbrist). När man väl har lagt sig på hög och fin CO2-nivå så är det först då som man kan använda ljuset som en gaspedal. Har man ingen extern CO2-tillförseln utan förlitar sig på bakterierna i bottnet/filtret och fiskarna, så är man tvungen att ha väldigt lite ljus över sin burk, så där har du rätt att ljuset är den reglerande faktorn, men CO2 och ljus är två kommunicerande kärl: ingen CO2tillsats - lågt ljus, massa med CO2 - okej med mycket ljus. Däremot vet jag inte om jag kan hålla med dig här: Men som jag anförde ovan (högre upp) så kan man inte näringsbegränsa med ett ämne, i vart fall inte om du vill ha makroalger, som faktiskt har mycket snarlika krav som vanliga akvatiska växter. Kör du helt och hållet näringsbegränsad på ett enda ämne så kan dina makroalger hälsa hem, punkt slut. Men pga av att det är så oerhört svårt att komma ner till verkliga noll-nivåer (lååångt bortom vanliga hobby-testkits) kan du tro att du näringsbegränsar och samtidigt ha någorlunda hyfsade makroalger. Har du makroalger som verkar trivas så är detta en klar indikation på att dina näringsnivåer (ammonium/nitrat, fosfat m.m.) är långt ifrån noll. Det blev en lång diskussion, morphriz! Tack för länkarna, förresten, skall försöka gå igenom dessa.

Oki, det låter jättebra! Vi tar detaljerna i pm.

Tack Lasse för välkomnande ord! Jag håller på och läser igenom den tråden du länkat till just nu, och skall därefter gå igenom din mailade artikel. Vad gäller din frågeställning om koraller som har en liten fotosyntiserande yta hittar jag det här: http://www.reefkeeping.com/issues/2002-08/eb/index.php Detta innebär ju att de azooxanthellate-korallerna kommer att överleva först - och endast - när de blir matade, men å andra sidan inte är beroende av ljuset i sådan utsträckning som zooxanthelate-försedda korallerna.

Förresten, Gustav, glömde att fråga: behöver du lite Caulerpa samt någon annan röd och konstig alg? Jag kan ta med mig lite.

Vilken undersökning av dem, Stig?

Wow, är det sant? Kan jag komma förbi för lite snack om saltvatten (jag är ju fortfarande noob) och kanske få en liten stickling av något enkelt? Det vore verkligen coolt! Kan komma när det passar dig, kanske nu på fredag efter säg tre-fyra? Ja, eller ange någon tid som är lämplig för dig. Stoort tack på förhand!!