Tintomara

Jag tror att "mattorna" helt enkelt skaffar sig konkurrensfördelar som är svåra för andra alger att rå på. Dvs som ensamma små bakterier har de inte mycket att sätta emot en alg, men när mattorna väl är etablerade så är cyano tuffa. Jag har sett röda mattor vid höga nitratnivåer i ett "slutet system" som pajade. Det verkade som om trådalgerna hade svårt att växa på cyanomattorna. När en liten algruska försökte växa så revs en liten bit matta bort. Mattan läkte relativt fort, men trådalgerna spolades bort till en stenhög där de fastnade. Mycket riktigt blev algerna med tiden uppdelade i ett algtäckt stenkummel och röda mattan på alla de mer plana och rundade områdena.

Jag tror han menar ett slutet system: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?t=15728

Jag har startat upp och kört flera självgående "ekosystem", ett flertal gånger med fisk. Man börjar med att mata lite, aningens mer än vad som förbrukas. Man försöker få upp såväl biomassan som diversiteten. Diversiteten är för stabiliteten och blir viktigare ju större och mer långlivade organismer du vill hålla. Biomassan är för att hålla näringen i omlopp. Själva iden är att få in så mycket näring som möjligt i systemet genom att binda det i biomassan (så lite "fri" näring som möjligt). Ju högre biomassa, desto mer matar man - upp till en viss gräns när man börjar mata mindre igen. Till slut behöver man inte mata längre och systemet går på status quo. Men då försvinner också tillväxten. Du får ett återhållsamt system istället, där näringen cirkulerar (till skillnad från ett tillväxtsystem där du har ett flöde av näring igenom systemet). Om du vill ha tilläxt måste du tillföra mer näring. Till en viss del kan ljus, vatten och koldioxid tjäna som näringstillförsel och generera tillväxt. Men bara upp till en viss gräns, eftersom det tär på andra näringsreserver och därmed kan orsaka instabilitet. Tillväxt är alltså dåligt (och farligt) i ett slutet system. Om man vill ha långlivade arter (och det vill man ju) så måste dessa utgöra en så liten del av biomassan som möjligt. Kan man inte hålla nere deras tillväxt så måste man ha parasiter, så att näringen kan "återcirkuleras" till ekosystemet. Annars pajar det. Naturligtvis är det enklaste att mata lite ifall man ser att det har blivit en oönskad tillväxt, men matning kommer att generera mer tillväxt. Om du inte matar får du ingen tillväxt. Det du ser i glaset är inte tillväxt utan "staus quo", ett ekosystem i minatyr. Det hålla igång hur länge som hellst. Men du kan inte ta något ifrån den utan att ge något tillbaka, för då dör den. Näringen åt phyto'n kommer inte bara i form av "skit" utan också av att gamla codeopoder dör.Edit: Svaret på din fråga om vad som beränsar codeopodsen är svält. Codeopoderna förökar sig dåligt om de svälter. Tillägg: Om du har en liten population så riskerar du genetisk drift, vilket i praktiken kommer att hindra populationen från att leva hur länge som hellst. Dessutom är en tre-arters (alg, codeopod, bakterie) ekosystem inte särskilt stabilt.

Ända tills det kraschar. Ju mer komplext ett stabilt biologiskt system är, desto mer spektakulära krascher får man när det väl havererar. Det är väl ungefär vad jag har. Hur tydliga färgskiftningar ska man ha i en fungerande DSB? Då och då har det dykt upp grå-svarta fläckar nere i sanden, men de har försvinnit igen på någon vecka.För närvarande ser man inga grå eller svarta områden alls. Däremot kan man se tre olika färgskiftningar i sandbädden. Övergångarna är skarpa, annars skulle man inte se dem. Färgskillnaderna är mycket små, vad mig anbelangar kan de lika gärna vara olika sorters substrat som har skiktat sig.

Hur mycket är en "pytteliten knivsudd". Det låter mycket vetenskapligt. Tanken var väl annars att du skulle sätta upp en droppställning och långsamt droppa i nitratlösningen en droppe i taget. Lyckas du få rätt inställning så ska varje droppe nitratlösning vara förbrukad innan nästa plumsar i. På så vis borde du kunna få en god växt av makroalger samtidigt som de mätbara nitratnivåerna är nära noll (och vill du ha högre nitratnivåer så låter du det bara droppa snabbare). Ifall vi nu antar att kväve förbrukas fortare än fosfor samt att "makrosar" har första tjjing på nitratkväve, därefter följda av "skitisar" (skitalger) och sist "korrisar" (fotosyntetiska koraller) så borde detta göda makrosarna samtidigt som skitisarna hamnar på svältdiet och korrisarna får sitt efterlängtade noll-nitrat/fosfat. Alla vinner.

Min erfarenhet av akryl är att det blir repigt så gott som omedelbart. Främst inifrån pga att stenar och sand oundvikligen skrapar mot insidan. Kan man härda akryl eller på något annat sätt skydda det ifrån repor?

Okej. Det medföljde inget magnetfäste till min. Kanske skulle skaffa ett, för det är den enskilt mest högljudda ljudkällan i min lägenhet. Stereon och lillen icke medräknade. Tystnad är en lyx. Efter att ha sovit sju år i samma rum som två servrar, tre luftpumpar, fem akvarier och ett otal gamla *ticketiticketiticketi* tidbrytare ("timers" för er ungdomar) så uppskattar man... äkta... oförfalskad... t y s t n a d.

Inte min. Den har ett dovt men fullt hörbart ljud. Irriterande om man försöker sova. Har du hängt upp streamern på något speciellt sätt?

Om jag har... Ifall det finns minsta likhet mellan anemoner i kallt vatten och anemoner i varmt vatten så är de stormförtjusta i räkor. I allmänhet brukar räkorna ha nog vett att hålla sig borta från anemonerna, men om de blir skrämda så händer det att de åker dit. Medelstora anemoner tar även krabbor och eremiter. Hade en tealina som svalde en krabba hel. Krabban var nästan lika stor som anemonen. Glufs! och så fanns där ingen krabba.

Beror inte det lite på vad det är för sorts korall? Om du får massdöd blir det nog syrebrist även med luftning, och även om anaeroba bakterier inte är mindre nyttiga än aereoba så brukar de producera andra restprodukter. Men är du säker på att dessa restprodukter är ofarliga så borde det fungera.En annan liten fundering... mycket dött tar längre tid att bryta ned, så det finns en risk att icke-nedbrutet material följer med. Död phyto (åtminstone gröna svävalger) borde generera en del cellulosa och... äh... du kanske en ful sedimentering av det i visningskaret. Tänkte ett tag att koraller som sitter där kunde begravas i sediment, men du har nog problem med att tillsätta så mycket phytorester. Eller? Jag tror att kiselalger är nyttigare phyto än grönalger. Vad tror du om att odla kiselalger (som foder, inte dekoration i huvudkaret)?

Växter går över till "vanlig" cellandning när det blir mörkt (och *förbrukar* då syre). Eftersom det troligtvis har varit ljust innan det blev mörkt så har växten (genom fotosyntesen) lagrat upp lite socker. Detta socker kan den snaska på när det är mörkt, så den kan faktiskt fortsätta att växa "av bara farten". Speciellt om du släcker allt ljus på en gång. Normalt sett brukar växter bara "cellandas" för att klara sig till nästa soluppgång, men om du överraskar dem genom att bryta strömmen så är de inte riktigt förberedda. Du borde kunna se samma sak med andra snabbväxande alger.

I ett akvarium? Svårt att säga. När man odlar cellkulturer av växter (meristemförökning) så brukar man tillsätta lite ditt och datt, inklusive vitaminer och växthormoner. Växterna kan tillverka det mesta på egen hand, men de tar ändå tacksamt emot många färdiglagade substanser. De (växterna) kommer att bli lite annorlunda beroende på vad man ger dem. Så att tillsätta vitaminer har effekt, men jag tror den är marginell i ett akvarium. Jag tror inte du märker någon skillnad i tillväxt iallafall, men det skulle nog kunna bli (små) skillnader i sjukdomstålighet eller näringsvärde.

Den klassiska förklaringen är att de "växer ihjäl" sig. Det är väl en sanning med modifikation, men hormoner är våldsamma grejer. Många herbicider ÄR växthormoner och dödar därför att växten inte längre har någon kontroll över hormonerna (de tillsätts ju utifrån). Man kan göra samma sak med djur (alla vet väl att "anabola steroider" inte bara levererar positiva effekter). Jag tog med dem som ett subtilt exempel på att hormoner inte alltid gör det man förväntar sig... eller vill. Jag skulle betrakta växthormoner för akvariebruk lite som rysk roluette. Låt dem stanna i laboratoriet där de hör hemma. Sen en rättelse: RoundUp är INTE ett växthormon. Det är bara ett antibiotikaliknande gift som slår ut viss aminosyrasyntes, jag blandade ihop det med ett annat preparat. Däremot ÄR hormoslyr ett konstgjort växthormon som stimulerar cell/storleks/tillväxt men inhiberar bildande av nya bladrosetter. Det får en effekt hos växter som påminner lite vagt om en människa som får cancer i hela kroppen samtidigt. Hormoslyr är annars mest känt för att de visade sig inducera rktigt elakartad cancer hos människor när skogsbolagen här i norden skulle testa sin nya leksak.

Tror inte det är "bullshit", däremot är jag tveksam till hur bra det är att experimentera med växthormoner. Du kan få spännande missväxter på alla tänkbara sätt genom att tillsätta växthormoner, det är känt sedan länge. Hormoslyr och Roundup är exempel på konstgjorda växthormon. Det i hobysammanhang mest kända (och använda) är "rothormon", som med varierande framgång kan inducera rottillväxt på de mest skumma ställen. Och eftersom jag är lat hänvisar jag direkt till wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/Auxin Vad gäller alger så har de också olika hormoner. Man kan säkert använda dem till spännade saker. En kul grej är att växter kan påverka varandra med luft och vattenburna (eller till och med svampburna, via rotsystemet) hormoner... en växt kan på så vis t.ex. märka om en annan växt i närheten lider av torka eller insektsangrepp innan den själv råkar ut för det.

Vet du vad det är för renhet på kemikalierna?

PatrikS: Även om du känner dig förolämpad, så var medveten om att det ofta är kontraproduktivt att försöka avkräva offentliga ursäkter. De som inte har följt med vet inte varför du känner dig förolämpad, och då framstår *du* som bråkstaken istället. Gå inte in för att få en ursäkt (du har ändå ingen nytta av den). Gå istället in för att få rätt i sak.

Vad tror du om Hydrobia sp? De verkar ju inte krypa upp ur vattnet iallafall och de äter alger. Dessutom verkar de ha en viss förkärlek för varmt dyngvatten. Jag brukar snegla på dem lite då och då, men tyvvärr är det is på vattnet just nu...

Sant, men jag blev ändå väldigt förvånad. Det är stor skillnad att anpassa sig till "syrefattiga" förhållanden (varmt vatten) och att anpassa sig till olika salthalt. Det finns ganska många arter av ålar och jag kunde inte arta den... den såg inte ut som ett typiskt yngel av den "vanliga ålen" (Anguilla anguilla), men det var en ål iallafall. Det är inte alla ålarter som är så tåliga och ynglen kan vara ganska annorlunda mot den vuxna fisken.

Jag lyckades heller inte med Ulva, men jag tror att det berodde på att jag hade för låg cirkulation. Tarmtång skulle jag aldrig släppa in frivilligt. Hur varmt vatten hade du sågtången i?

Ja... förhoppningen med den här tråden var att andra skulle ha testat med andra organismer. Jag har inte berättat detta tidigare, men av misstag fick jag in ett ålyngel i varmvattnet, och den verkade må bra även vid 27 grader... Såvitt jag vet så hör den (ålen) varken till tidvattenszonen eller hällkar, så det kanske fungerar även med lite otippade djur. Det kan vara på sin plats att poängtera att jag inte uppmanar folk att "bara testa" med kallvattensdjur, att de är billigare i införskaffning gör dem inte mindre värda än sina varmvattenssläktingar... Antingen ska det vara foderdjur eller så ska det vara djur som åtminstone verkar ha en sportslig chans att klara sig. Jag har aldrig "testat" med djur som helt uppenbart kräver kallt vatten (tex kallvattensanemoner... iofs finns det en eller två arter av små anemoner som jag tror kan klara det, men de är ungefär lika roliga som glasrosor). Det är värt ett försök iallafall. Det är ju väl känt att många djur och växter har en snävare utbredning än vad de skulle kunna ha haft, om de bara inte behövde konkurrera med andra djur och växter. Dvs, de kanske inte förökar sig optimalt i varmvatten. Växter brukar generellt sett inte vara lika finkänsliga när det gäller värme, men risken är att de vill ha en viloperiod. För en tillfällig säsong skulle jag inte tveka med phytoplankton, frågan är hur de funkar med kontinuerlig inkubering. Jag ett vagt minne av att en stor del av östersjöns phytoplankton utgörs av kiselalger, och de brukar behöva någon fas av könlig förökning... men jag är osäker på om de gör det av sig själva eller om de behöver triggas av temperaturen. Jag har aldrig försökt odla dem. Även om man inte vill ha in kiselalger i akvariet så innehåller de mycket näring i form av essentiella fettsyror, så det kan mycket väl vara en poäng att använda dem som zooplanktonfoder.Jag har tidigare fått in smådjur (oidentifierade, 1-2 mm, liknar hoppkräftor) som har trivts i grovt grus (i varmvatten, 26-27 grader). Jag är ganska säker på att de ympades in med mina andra experiment, för jag hade aldrig LS och de dök upp efter mina försök med skålsnäckor (jag fick sätta in hela stenen, det är rent hoplöst att få loss dem med våld) och lite macroalger (Karragenalg, Chondrus Crispus, en macroalg som kan bli helt sanslöst vackert skimrande i rött och blått om ljusförhållandena är de rätta... jag kan bespara er försöket, den trivs inte i varmvatten). Nu har jag tänkt göra ett försök med LS, men det blir som sagt första gången. Många kallvattensdjur får problem med syreupptagningen när temperaturen stiger. De kvävs med andra ord. Men med en extra kraftig cirkulation kan man tänja lite på gränserna, och det gäller antagligen för zooplankton med.

En sak till. Innan någon börjar anklaga mig för djurplågeri, betänk att de arter som jag beskrivit här inte bara är tåliga utan ofta brukar krossas levande och användas som utfodring av glada saltvattensakvaristers fiskar.

Hej, är det någon annan som har erfarenhet av att hålla kallvattensdjur i "varma saltvattensakvarier"? Jag kom för mig att fundera lite över algätande djur i akvarier, och började fundera över om man kunde använda brackvattensarter från östersjön som städpatruller i korallrevsakvarier. Djur som lever vid strandlinjen brukar vara tåliga. Speciellt djur som lever i hällkar vid havet (med saltvatten i) brukar gå att hålla vid ganska höga temperaturer, och kraftigt varierande salthalt/vattenkvalitet. Ytvatten (och då speciellt hällkar och långgrunda stränder) kan flänga upp och ned mellan 18 grader och 26 grader på bara några timmar. Efter ett regn kan salthalten sjunka till bräckt och när det inte regnar kan de tvingas leva i saltlake. Många grävande stranddjur som lever bland sand eller alger tål också rätt höga temperaturer och påfrestande miljöer. Vissa djur tål bara själva variationerna, medan andra kan leva med mer permanent besvärande vattenförhållanden. Mina egna erfarenheter: Jag har tidigare nämnt Tångräka och Strandkrabba. Men här tänkte jag fokusera på algätare. Beträffande algätare då; Litorina (främst L. litorea) har fungerat sådär för mig i varmvatten. Problemet ligger inte i värmen, utan i att L är en snäcka som är anpassad för tidvattenslinjen. Den mumsar på riktigt duktigt, men med några timmars mellanrum kryper den upp ur akvariet. Petar man inte den tillbaka så sitter den där tills den torkar ihjäl. Man kan lösa problemet med en variabel vattenytenivå, men snäckorna klättrar gärna en 10-15 cm ovanför ytan. Skålsnäckor (främst Patella vulgata) fungerar hyfsat ifall de hittar en "hemplats" som de gillar, men de är så fruktansvärt svåra att plocka med sig att jag bara fått möjlighet att prova med tre stycken. Det verkar som om de gillar blåst och vill ha rätt mycket cirkulation. Ju kallare desto mindre cirkulation verkar behövas. De söker inte direkt upp algerna, men de håller rent kring sin "boplats". Gillar inte när det blir för varmt, 24 grader verkar vara någon slags övre gräns för när de börjar sura. Tångborrar (Psammechinus miliaris) fungerar inte någe vidare, de vill ha lägre än 20 grader och verkar trivas vid 18 grader även om de tål tillfälliga värmetoppar. Möjligen att man kan kompensera temperaturen med vattencirkulation, det plaskar ju på ganska ordentligt där de sitter och temperaturen i deras naturliga miljö kan ju åtminstone stiga tillfälligt till en 22-24 grader. Tånggråsugga (finns flera arter som kallas så, men jag tänker främst på Idotea baltica) är hyggligt tålig mot höga temperaturer, åtminstone om de är tillfälliga. Jag har aldrig testat den i varmvatten (dvs fisken åt upp den inom två timmar), men jag vet att den är duktig på att äta trådalger så länge man har mycket av dem. Den äter dock aldrig rent, för den blir uppäten så fort de inte har tillräckligt med alger att gömma sig i. Verkar tåla ganska dåliga vattenvärden bara man har god cirkulation. De är duktiga på att hålla i sig, så det är svårt att få för mycket cirkulation. Kan fås att trivas i grov sand. Anm: Har funderat en del på om det skulle gå att hålla Litorinan kvar nere under vattnet, men jag har aldrig hittat någon bra metod. De klättrar runt alla hinder som jag provat. Ska testa tånggråsugga till våren.

Ja, om man röker ökar risken för det mesta. Jag begriper inte varför man påpekar det. Drygt 90% av alla lungcancerfall är rökare, 90% av alla strupcancerfall är rökare. Efter 15 rökfria år är cancerrisken nere på ungefär samma nivå som ickerökare. Risken ökar för nästan alla tänkbara krämpor vid rökning, från impotens och ofrivillig barnlöshet till cancer, stroke och hjärtinfarkt. Faktum är att det oftast inte är lönt att diskutera andra orsaker.

Hur är det med MOSFET-transistorer? Är de sämre att använda för i och urkoppling?

I ett 40-liters? Som man inte matar? Jag erkänner att när jag bara kastar ur mig att clowner och mandariner inte går ihop så stämmer det naturligtvis inte i ett tillräckligt stort akvarium. Speciellt inte om det hela sköts av någon med tidigare erfarenhet och clownerna har sitt revir på ett ställe och mandarinen på ett annat. Hursomhellst så verkar vi vara av en ganska samstämmig koncensus: Försök inte hålla en mandarin i det akvariet! Räka - okej. Clownfisk - okej. Koraller - okej. Ormstjärna - okej. Mandarin - absolut inte. Vad jag tänkte på men inte sade rent ut var "även om du lyckas hålla en mandarin i ett 40-liters akvarium med tillräcklig primärproduktion, så tror jag att det är dumt att släppa i två clowner samtidigt". Fredliga eller inte, ska man ha skuggan av en chans att hålla fisk som måste jaga sin egen föda i ett så litet akvarium så ska man antingen ha en ordentlig produktion av levandeföda vid sidan av akvariet, eller så ska man inte ha någon konkurrens om primärproduktionen för den fisken kommer att bli toppredator. Toppredatorer konkurrerar vare sig de vill eller inte. Som jag sagt i en annan tråd så vet jag att det *går* att få en hyfsat hög primärproduktion i ett 100-liters, tillräckligt för två-tre decimeterstora fiskar. Men det tar tid. I detta fallet pratar vi om ett 40-liters akvarium (rätta mig om jag har fel) och jag tror att det är frågan om GreyGoldfishes första saltvattensakvarium (återigen, rätta mig om jag har fel). Det *kanske* skulle gå att hålla *en* mandarin i det akvariet, men den som vill försöka bör ha ett väl inkört stort akvarium i reserv som man kan flytta över mandarinen till om det skulle börja gå åt fanders. Som sagt har jag ingen erfarenhet av just mandariner, men jag *har* erfarenhet av slutna ekosystem med fisk (inte bara kantnål). Är du säker? Har du verkligen sett en ormstjärna fånga en räka?