Bygert

Ett litet överslag indikerar att hela Sveriges befolkning kommer att vara medlemmar 2047.

Det som gäller är ju detta: 4 § Försäljning av sprutor eller kanyler till den som inte har fyllt 20 år får endast ske om köparen kan styrka att produkterna behövs för köparens eget eller familjemedlems medicinska bruk. 3 § Den som bedriver handel med sprutor eller kanyler ska iaktta att försäljning inte sker när omständigheter ger anledning till misstanke att varan kan komma till användning vid missbruk av narkotika eller dopningsmedel. Sen är det ju en annan sak hur det där tillämpas på apoteken och andra firmor som säljer kanyler, oftast så kräver de läkar- eller veterinärintyg för att sälja, se t ex: http://www.granngarden.se/product/engangskanyl-0-5x16mm-100st Att sen det där de hänvisar till passerat bäst före dagen för många år sen må så vara, de är inte skyldiga att sälja om de inte vill.

Kanyler är ju lite känsligt och vad som är rätt laglig väg för att få en sån till glasrosutrotning kan man ju fundera över. Det är nog enklare att försöka få en kanyl av nån, lagligt eller inte så tror jag det blir minst krångel så. Närmast till hands är nog i så fall närmaste djurbonde, särskilt där det finns mjölkkor kan det ligga drivor av kanyler. Tyvärr så är ju halveringstiden på mjölkbönder sen lång tid tio år så det är inte så lätt att hitta såna. Det kan dock finnas även hos andra djurägare, jag har en hel kartong liggande till fåren, det var faktiskt billigare att köpa så än att köpa några enstaka.

Jo, intressant, det som är relevant är ju ett lidande, alltså smärta eller annat som upplevs negativt. Fast oavsett hur man nu snävar in definitionen på det man är ute efter kvarstår ju problemet, hur ska man kunna se in i ett djurs eventuella medvetande och få grepp på om det egentligen lider eller inte? Försöksdjur är ju också lite speciellt eftersom det är ett område där det faktiskt är tillåtet att utsätta djur för lidande. Med allt strängare krav på tillstånd och övervägande om det verkligen är nödvändigt visserligen men ändå, är den nytta vi kan få av att utsätta ett djur för lidande tillräckligt stor och det inte går att hitta alternativ så får man göra försök där djur lider. Kanske kan det då verka lite löjligt att det just där finns regler för avlivning av fisk (det finns också lite regler för fiskodlingar) när det ju ändå är tillåtet att faktiskt ibland plåga djuren. Å andra sidan, när nu djuren utsätts för vissa obehagligheter så finns det väl ingen anledning att inte i övrigt göra det så bra som möjligt för dem? För att krångla till det lite mer eller kanske styra upp det tar jag in ett par begrepp till, de lege lata och de lege ferenda. Lata är lagen så som den ser ut nu och ferenda den man skulle vilja se. Vad begreppen heter är inte viktigt, däremot att man är klar över vad det är man diskuterar, hur det är eller hur det borde vara. Som det är nu så gäller bara djurplågeribrottet för vilda djur, det är alltså åtminstone av tradition tillåtet att låta vild fisk gå en rimligen plågsam död till mötes i ett nät och att även i övrigt hantera djur på ett sätt som aldrig skulle accepteras i fångenskap. För att någon skall dömas för djurplågeri fordras att man avsiktligt utsatt djur för lidande eller åtminstone varit synnerligen vårdslös, chansat orimligt mycket eller nåt sånt alltså. För djur i fångenskap gäller däremot djurskyddslagen och då räcker det med slarv för att man skall kunna åka dit. Det här får ju den egendomliga effekten att om man metar upp en fisk och låter den självdö så kan man gå fri men om man sätter den i sump ett tag så den alltså varit i nån slags fångenskap och gör samma sak så skulle det kunna hanteras som ett brott. Är då fisken som suttit i sump mer skyddsvärd eller lider den mer? Det är onekligen en bra fråga men då är det inte längre en fråga om hur lagen ser ut utan hur den borde vara. Det system vi har nu är ju rotat i gamla traditioner och svårt att ändra. Notera bara hur mycket bråk det blev när Jordbruksverket hävdade att det var olagligt att trä upp en levande fisk på krok och använda den som agn. Man kan ha åsikter om den här skillnaden mellan vilda djur och djur i fångenskap, om användning av försöksdjur och mycket annat men trots det lär man hantera de regler som finns och konstatera att somligt bara kan ändras över lång tid och efter diskussion och attitydförändringar.

MH lampor ger en hel del uv. Oftast är de därför monterade bakom ett skyddsglas som tar bort det värsta. Min gissning är att uv-p står för uv-protected, alltså att lampan skulle kunna användas utan skyddsglas. Det vågar jag inte lova men däremot så verkar det osannolikt att en lampa till akvarium skulle ge farligt uv om den används så som det är tänkt.

När det gäller det där med att mata levande så finns det ett uttalande från Jordbruksverket om att det är förbjudet att mata med levande ryggradsdjur. Det är alltså verkets bedömning om hur det blir när man tolkar regler som inte uttryckligen reglerar just det där, det finns alltså inget specifikt förbud. Ser man på verkets argumentation så kan man först notera att det man stöder sig på för att det skulle vara förbjudet inte är försett med några straffbestämmelser. Däremot så finns det straff om man inte ser till att djur får tillräckligt med mat. Så sett är det alltså bättre att bryta mot det eventuella förbudet än att låta djuren svälta. Vidare bygger tolkningen på att foderdjuren stressas eller plågas. Utsätts inte foderdjuren för något plågsamt eller oacceptabelt stressande så faller alltså verkets tolkning, då är det inte förbjudet. Det finns förbud mot att stressa eller plåga djur. Matar man levande och det leder till att foderdjuret plågas så är det alltså inte tillåtet, så långt är det klart vad som gäller. Svårigheten är att avgöra vad som är oacceptabelt. En ödla som tuggar på en levande skrikande mus lär definitivt få klassas som förbjudet, så får det inte gå till. När det gäller en katt som leker med en mus så blir det likaså förbjudet om man gett katten musen. Har katten däremot fångat en vild mus själv så omfattas inte musen av djurskyddslagen och då gäller inte de här reglerna, bara djurplågeribrottet. Jag har svårt att få det till att det skulle vara straffbart att inte ingripa. Vissa ormar dödar så långt jag kan se lika fort och effektivt som vi kan göra det själva. Då kan det alltså inte vara förbjudet att mata levande. Svårigheten i bedömning gäller de djur som sväljer bytet levande, det kan vara vissa ormar, sköldpaddor, fiskar osv. Jag vet helt enkelt inte hur fort foderdjuret förlorar medvetandet i magen och jag har inte hittat några studier på det. Det känns som det bör gå rätt fort eftersom det skulle finnas en skaderisk med foderdjur som börjar leva rövare i magen och det går inte heller att på de djur som får utspänd mage se några rörelser som tyder på att foderdjuret lever i magen. Troligen dör eller bedövas alltså bytesdjuret rätt fort men frågan är om det går nog fort. Jag har inget definitivt svar på det. När det gäller det där med vilka djur som kan uppleva smärta så är det inte enkelt. Ska vi dra ut det långt filosofiskt så kan man ju egentligen inte veta att en annan människa upplever smärta heller, ok att de säger det men är det verkligen ett bevis? När det gäller djur som inte kan prata blir det än svårare, de reagerar på obehagliga händelser men vad säger det egentligen? Lägger man en mask under en varm lampa så vrider den sig och försöker komma undan men om det egentligen innebär att den har någon slags upplevelse av obehag är mer osäkert. Det är inga större problem att bygga en robot som beter sig likadant, försöker komma undan om det blir för varmt, man kan till och med programmera den till att säga aj aj om man tycker det gör saken bättre. Ingen skulle väl ändå påstå att roboten upplever smärta även om den regerar. Att då för djur avgöra vad som är en medveten smärtupplevelse och vad som är bara nån slags programmerad reaktion, det är faktiskt inte alldeles lätt. Det man ändå kan säga är det som Jani är inne på, vår uppfattning om vad djur förmår ändras över tid. Inte bara djur för övrigt, det var faktiskt inte så där förskräckligt länge sen man hävdade att spädbarn inte upplevde smärta och alltså inte behövde bedövas vid operationer. Över tid har vi lärt oss åtskilligt, djur kan planera och interagera på ett sätt som göt det svårt att hävda att de inte har i alla fall nåt slags spår av medvetande. Fiskar har det också hänt en del med, att de kan lära sig och minnas och att de klart reagerar på smärta, det vet vi. Även om det i o f s inte nödvändigtvis behöver leda till slutsatsen om att de har en medveten smärtupplevelse så manar det ändå till försiktighet i vad man utsätter dem för. När det gäller ryggradslöst så vet vi inte så mycket. Bläckfiskar har rätt stora mentala förmågor och det finns nog mer att hitta där. I övrigt, tja, tro kan vi men helt säkra är vi knappast. Slutsatsen bör rimligen bli att det för säkerhets skulle är synnerligen rimligt att inte utsätta ens ryggradslösa djur för plågsamma avlivningsmetoder så långt det nu går att undvika. Vi har ju lärt oss att somligt som inte alls ansågs som ett problem för inte så länge sen nu ses som plågsamt. Lika bra att vara ödmjuk och ta det försiktigt alltså. Sen är det inte så enkelt att avliva ryggradslösa djur på ett skonsamt sätt. Ryggradsdjur har en central hjärna där vi rimligen kan anta att eventuellt medvetande finns och det är ett tydligt mål vid en avlivning. Ryggradslöst har ofta flera mindre nervcentra och det gör det svårt att slå ut nervsystemet lika snabbt och effektivt. Kokande vatten är ytterligt olämpligt till en fisk men till ett ryggradslöst djur så kanske det är en ide, inte för att det egentligen är en bra metod men för att det är svårt att hitta ett bra alternativ för hemmabruk. Det vi i alla fall kan anta med rimlig säkerhet är att döda djur inte lider. Bestämmer vi oss alltså för att döda ett djur så finns det ingen anledning att inte försöka göra det så snabbt och effektivt som det bara går.

Låter bra men jag har lite svårt att veta hur det ser ut med tid då. Jag är i alla fall klart intresserad om jag har möjlighet.

Går man in på en medlems sida utan att vara inloggad får man just det där, att man inte har behörighet. Kan du ha halkat ur inloggningen helt enkelt?

Brottet djurplågeri gäller alla djur. Djurskyddslagen gäller djur i fångenskap och samma gäller föreskrifterna under den. Både lagen och brottet kan tillämpas på ryggradslösa djur men man får gräva djupt för att se det och det tillämpas sällan eller aldrig. Det finns detaljerade, närmast petiga, regler för avlivning av olika djur. Dock inte för hemakvarium. Det innebär inte att man får och bör göra hur som helst. Avlivning av fisk genom halshuggning eller frysning är ytterst olämpliga metoder som bör ses som djurplågeri. För hemmabruk verkar det fn bäst att avliva med ett hårt slag i bakhuvudet, gärna uppföljt med att förstöra hjärnan med spetsigt föremål.

Jo, nog har det hänt en del. En sak är ju det där att ha något disträ läggning och så fylla vatten med slang. Man ska egentligen inte göra nåt annat då, svara i telefon eller så utan bara stå och stirra på akvariet. Så har inte jag gjort... Värsta som hänt är ändå ett 720 som tömdes. Jag hade ägnat natten åt snöplogning och kom något omornad ner för trappen på förmiddan och började undra varför pumparna lät och varför fiskarna låg på botten och varför det var fuktigt och grus på golvet? Nå, hjärnan varvade upp så småningom och närmare undersökning visade att rutan släppt i nederkant, fjädrat ut och släppt ut vatten och en del grus och sen gått tillbaka. Så mycket vatten i golvet är inget att rekommendera. Det blev uppbrytning, fläktar och en massa elände. Det man skall ha klart för sig är att även om försäkringen står för kalaset så råkar man ut för åldersavdrag vilket allt för lätt tenderar att innebära nåt åt det hållet att försäkringen står för arbetet men att man får betala mycket av materialet. När det gäller innehållet så stod man i det här fallet för fisk mm men inte för själva akvariet. Inte heller det var lika bra som det kanske låter, det man föreslog var att jag skulle köpa in det som fanns i burken och sen visa kvitto på det vilket var praktiskt omöjligt. Jag fick alltså välja att ta 70 % i pengar. Jag har ju köpt många begagnade akvarier och råkat ut för en del. När det gäller 720 som havererade så kan en del ha berott på att jag nog inte var så noga vid uppställningen som jag borde ha varit, en annan sak var att rutorna inte var limmade med något till fog utan bara klistrade mot varann. Det ger ju inget som helst utrymme för att hantera spänningar och rörelser. Så det är en sak jag vill säga, stora akvarier där rutorna är klistrade direkt mot varann, det är anledning till skepsis. Att det är skillnad på silikon är uppenbart. Jag köpte in ett antal akvarier från en nedlagd odling som var hemlimmade och samtliga har fått problem. Silikonen sitter så dåligt så det bara är att dra bort den, det är obegripligt hur akvarierna hängt ihop. Ett akvarium som börjat läcka tänkte jag limma om botten på, det var bara det att till min överraskning stod inte sidorna för sig själva utan botten utan ramlade isär. Hur det klarat vattentrycket övergår mitt förstånd. Det är alltså viktigt att kolla silikonet och inte så komplicerat heller, ser det "torrt" ut och känns hårt så är det inte bra. Kan man dra lös silikonen med nageln så är det klar indikation på att det är nåt fel. Frisk silikon är spänstig, sitter väl fast och är gärna lite glänsande. En annan sak är att det är en ordentlig fog i vinkeln mellan rutorna. Där har jag råkat ut för läckage när man slarvat och bara petat i lite symboliskt. Hellre rejält ikladdat som ser lite ojämt ut än nåt litet tunt som knappt syns. Fogen mellan rutorna skall man inte förutsätta är vattentät, det behövs en kil i vinkeln också. Är den väldigt liten så bör man se det med skepsis. Ramakvarier välter inte isär men läcka, det kan de. Jag har fyra som ser rätt proffsgjorda ut, samtliga har fått drypläckage. Det är i o f s inte så knöligt att foga om tätningen i vinkeln mellan rutorna men skall man göra det ordentligt så får man tömma akvariet och det är inte kul. Helglas kan välta isär och är lite mer oskyddade mot smällar men oftast så fungerar de lika bra som med ram. Begagnat överhuvudtaget då? Tja, ett nytt akvarium kan läcka det också och ett begagnat är åtminstone testat. Fast visst finns det risker med begagnat, garantin är sämre och man kan åka på blåsningar. Samtidigt är det ju en kostnadsfråga, jag hade ju inte haft en chans alls att skaffa mitt akvariebestånd om jag skulle köpt nytt. Ska man ha ett akvarium och är inne på att sova helt lugnt och är petig med om det blir lite söl på golvet, då köper man nytt. Vill man ha fler burkar och har begränsade resurser och inte är hysterisk om det blir lite fukt på golvet, då är begagnat givet, man får oerhört mycket mer för pengarna. Fabriksgjorda akvarier är oftast bra. Hemlimmade kan variera mer. Men hemlimmade kan också ge bättre variation på mått, det är större chans till att hitta nåt intressant. Man får helt enkelt kolla noga och värdera om det ser ut som det är nån som vet vad man sysslat med eller en klåpare som varit i farten. Möjligheten finns ju också att köpa ett tveksamt akvarium och sen limma om det, ekonomiskt kan det bli ett kap. Det är inte särskilt svårt att limma ett akvarium, det som kan vara svårt är att få det snyggt. Så, alltså: värdera hur man ligger i kalkylen mellan största säkerhet och mycket för pengarna. Ställ upp akvariet noga, laservattenpass rekommenderas. Titta kritiskt på limmningen och känn efter att fogarna verkar helt ok. Kolla försäkringsvillkoren och fundera på om det är läge för en tilläggsförsäkring. Sen är det bara att köra på, jag menar, lite läckage, det piggar väl bara upp tillvaron?

Även om man tycker att 5 mg/l är lagom - vilket ju inte alla gör - så är 1.4 i kranvattnet inte ointressant. Säg att man nu råkat få upp halten till 10 mg/l och vill göra ett vattenbyte för att komma ner till 5. Utan nitrat i bytesvattnet så får man ju då byta 50 % så är man i mål. Med 1.4 mg/l i bytesvattnet får man i stället byta 58 %. Skillnaden är kanske inte dramatisk men visst har det sin betydelse.

Nitrathalten på 1.4 mg/l tål också att begrunda. Vill man ligga åt det extremt låga hållet på nitrat så har man uppförsbacke redan där. Osmos kan vara en bra ide i så fall.

Man kan ju också då anta för skojs skull att det står nåt om maxvolym i avtalet, hur blir det då? Faktum är att värden inte ens då kan göra mycket åt det. För att komma nån vart med något som står i avtalet men inte i lagen skall det vara av synnerlig vikt för hyresvärden och synnerlig är juridiska för nåt som ligger nära aldrig. Ett exempel på vad som skulle kunna vara synnerligen viktigt i såna här sammanhang är att ta in djur i ett speciellt allergisanerat område som marknadförs som just det. Där är det befogat att ha synpunkter på vad som finns i lägenheterna. Det som står i lagen är att man skall vårda lägenheten och att man ansvarar för skador som man ställer till av vårdslöshet. Nån stans finns det ju rimligen en gräns där det inte är att vårda lägenheten om man ställer in nåt extremt tungt och där det också kan ses som så vårdslöst att det skulle kunna bli fråga om skadeståndsansvar. Med tanke på att det finns rätt många akvarier på både en och två kubik i olika lägenheter lär det inte gå att säga nåt om det, såvida då det inte bevisligen är en känslig golvkonstruktion. Värden lär alltså inte kunna göra ett skit om man tar in ett rejält akvarium. En annan sak är ju att det kan finnas en risk att man inte står först i kön till omtapetsering om man struntar i vad värden tycker, man blir ju inte utslängd men det kan ändå vara lite mindre lyckat att bli ovän med värden.

Hur stort har du tänkt dig? Hyresvärden har mycket begränsade möjligheter att lägga sig i vad man har i en bostad. När de gäller akvarier lär det till verkligt befogad farhågor för att golvet rasar innan värden kan göra nåt.

Det finns särskilda av Jordbruksverket förordnade artbestämmare som kallas in om det uppstår oklarheter i tullen. Räkningen för det går till den som ansvarar för införseln. Det är inte heller särskilt nödvändigt att bestämma på artnivå, är det en stenkorall, Scleractinia spp så är det B-listat och exakt art spelar inte särskilt stor roll.

Gammal/billig värmare med bimetall kommer att gå sönder förr eller senare och har man en sån så är det definitivt läge att byta, eller snarare kanske man aldrig borde stoppat i den. Nyare elektroniska är säkrare men visst kommer de också att ge upp nån gång i oviss framtid så byte kan möjligen vara en ide men två år känns som väl kort tid, har de suttit i tio år kanske det är läge att börja fundera. Eller om det varit åska eller andra störningar som kan ha ställt till det med elektroniken. I övrigt så är mitt intryck att fungerar de första dagarna så fortsätter de att göra det. Annars så håller jag med om att två små värmare är en bra lösning, då riskerar man inte varken överdrivet frusna eller kokta djur om en av dem får spader.

Finns ju såna som beställt diverse olagligt från utlandet och fått in det utan problem, det att något kommit in bevisar ju inte att det är ok. Det fungerar tills nån ambitiös tullare som läst reglerna kollar paketet, tills dess händer det inget.

Tja det beror ju på det. Först är ju frågan vad Malaysia tycker om export av fauna. Det kan vara vad som helst från flera års fängelse för att man försöker till att de skiter fullständigt i vad man bär bort. Den frågan kan bara klaras ut med berört land. Sen är då frågan om djuren är CITES/EG listade. I så fall måste all pappershantering vara i ordning. För kräftdjur behövs också införseltillstånd, humloar och bin ligger också utanför den här diskussionen.Det finns också en lista på skadedjur som inte får föras in, närmat till för akvariehobbyn ligger nog äppelsnäckor där en ny föreskrift med importförbud just gått ut på remiss. Nå, för ryggradslöst, om då exportlandet inte har några synpunkter, det inte är listade arter, inte kräftdjur, inte någon skum ohyra, det är djur som man skall ha själv och åker själv med, då är det bara att åka.

Man får skicka ryggradslösa djur under förutsättning att det sköts under djurskyddsmässigt rimliga former och att fraktfirman accepterar. Posten accepterar inte djur med undantag av bidrottningar och lite annat krafs. Fisk får bara skickas om varje inblandat fordon är besiktigat som djurtransport osv osv, inget som är realistiskt alltså. Får man djur skickade till sig från annat EU-land så behövs det alltid införseltillstånd, det är bara när man åker med djur själv som man skall ha själv som det finns undantag från det.

Här blir det än tydligare vad som gäller: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17628875.ab Pytonormar är B-listade (utom en ovanlig underart som är A-listad). Att sälja sånt som kommer från ett B-listat djur medför samma krav när det gäller EU-reglerna som ett levande. Det här kunde alltså mycket väl ha hänt någon som säljer korallskelett. Däremot så gäller i såna fall inte det svenska kravet på tillstånd för försäljning, det gäller bara för levande djur. Så, B-listade djur eller saker som kommer från dem, säljer man det så kan man få en chans att förklara vart det kommer ifrån men har man inget att komma med då så blir det elände.

Kan kan man väl men vill man ta in det lagligt så skall man alltså få dit en veterinär som skall märka varje enskilt djur och skriva ett identifikationspapper för vart djur. En liten enkel kalkyl på vad det kostar kontra risken att åka dit i tullen och vad det kan ge i böter talar för att ingen kommer att tänka på att försöka med det där. Stopp på laglig privat införsel alltså. Reglerna kan dock ändras, i viss mån är det ett provisorium i väntan på att kommissionen skall ta ställning till vad som egentligen behövs. Så vi får väl se hur det blir, det kan bli både bättre och värre.

Museet hette vad då för nåt sa du? Fish base är en prima databas för att söka information om fisk, klart värt att kolla upp. http://fishbase.org/ Sen ordnas det seminarier ibland också, det är väl det som det här handlar om.

Tonen kanske är onödigt besk men än så länge är det väl just diskussion i a f. Jag vet också att jag har en talang för att skriva oändliga inlägg men, tja, det blir så. Såna här diskussioner är kanske inte så kul när man inte är i juristbranschen, det förstår jag. Att det kan vara jobbigt att tränga igenom textmassorna förstår jag väl. Däremot är det nog tyvärr nödvändigt. Oavsett det vi mest diskuterat här så kan vi alltså när de nya reglerna börjar gälla 2015 så gott som glömma privat laglig införsel av akvariedjur från andra EU-länder. Sånt bör faktiskt diskuteras.

Värms något upp nog mycket börjar det typ glöda, det var så gamla tiders smeder såg temperatur, låg temperatur så var det rödaktigt, riktigt varmt så var det blåvitt. Glödlampor fungerar enligt den principen, en tråd värms upp och sänder ut ljus. Det där med kelvin då, det skall motsvara det ljus som något med samma temperatur sänder ut. Kelvin är ju en temperaturskala som börjar i absoluta nollpunkten, för att få motsvarande temperatur i celsius drar man bort 273. 10000 K är alltså infernaliskt hett och värmer man upp något till den temperaturen så sänder det alltså ut ett blåaktigt ljus. Det där med svartkropp känns som lite överkurs, det räcker att konstatera att med låg K så blir det ljus åt det rödaktiga hållet och med hög åt det blåaktiga. Tyvärr är ju det där måttet bara nåt slags indikation om vartåt man ligger, eftersom det inte säger ett skit om hur fördelningen mellan olika ljus ser ut så kan lampor med helt olika egenskaper ha samma temperatur i K. Det är alltså ett bra mått för att avgöra om ljuset kommer att vara åt det rödaktiga eller åt det blåaktiga hållet men det säger inte ett dugg mer. PAR är hur mycket av ljuset som ligger inom ett visst väglängdsintervall som är intressant för fotosyntes. Det säger lite mer än kelvin om hur bra ljuskällan fungerar för koralltillväxt. Än bättre kan PUR vara, det är hur mycket av ljuset som rent faktiskt är nyttigt för fotosyntes. Åtminstone för vanliga växter vilket inte nödvändigtvis är samma som för det som finns i revakvarier. Man kan i alla fall se ljuskällor med låga värden på PAR/PUR med stor skepsis, det är osannolikt att det blir mycket till tillväxt under dem. Intressant nog ligger många ljuskällor som säljs ljust som växtlampor typ grolux inte alls bra till när det gäller de här värdena. Bland de bästa brukar faktiskt MH placera sig. Sen är det en sak till som inte skall glömmas bort Ra/CRI. Det handlar om hur bra färger återges, i alla fall över 5000 K, under det blir det konstigheter. Det är faktiskt inte ointressant går man upp på en ljuskälla på säg 20000 K så ger den mycket av blått ljus och det kan ju vara snyggt på ett sätt, det ser kanske bra ut med det ljuset. Problemet är att det kanske blir dåligt med rött ljus vilket innebär att röda färger ser grå ut. Det är ju lite tråkigt att köpa en fin röd fisk och sen upptäcka att den bara blir grådaskig. För att klara allt det där så bör man ha en ljuskälla som ger ett i möjligaste mån brett spektrum utan allt för stora luckor. MH klarar det och ger ett ljus som kan ligga nära solljus. LED kan komma åt det hållet men det kan också finnas lösningar som lämnar mycket övrigt att önska.

Men är man inte intresserad av hur man undviker risken att få djuren beslagtagna och skyhöga böter så kanske man skall välja nån annan tråd att läsa i stället?