Bygert

Det går ju att hitta nackdelar med frigolitbakgrund, den stjäl volym i karet och tillför inget annat än estitik. Fast det är inte så dåligt det, med frigolit så går det att göra saker som är närmast omöjligt att få till på annat sätt. Med nån speciell tanke för inredning eller djur med särskilda behov så kan frigoliten bli en bra lösning. Sen beror det ju lite på hur konstnärlig man är, de som är riktigt skickliga kan göra rötter, stenar osv som omöjligen kan skiljas från äkta vara visuellt. Men även en kludd som jag kan få till saker som ser helt ok ut. Gången är då att skära eller värma till frigoliten till den form man vill ha och limma fast med silikon. Oskyddad frigolit är ingen höjdare så normalt lägger man sen på ett lager av någon cementprodukt, jag har använt finbetong men det går att använda olika saker. Att tänka på sen är att oskyddad betong (oavsett vad man använt) kommer att påverka vattenvärdena kraftigt under lång tid. I saltvatten är det ingen katastrof under förutsättning att man lakat ur betongen ordentligt innan man tar den i bruk men det kan ändå finnas tveksamheter i betongen som man inte vill ha ut i vattnet. En annan sak är färgen, man kan missta sig och tro att betongen kommer att se likadan ut i akvariet som den gör innan, så är det inte, den ljusnar högst betänkligt. Man kan alltså vilja måla den och då är det en god sak att lacka efter det. Målar man så kan man om man är skicklig imitera hur det ser ut naturligt med sprickor, skuggor, olika material osv. Epotex akvarielack är bästa val till lack, garanterat giftfritt och blir stenhårt. Båtlack har också använts med oftast gott resultat. Med en bra lackning får man ett mycket bra resultat. Metoden frigolit - betong - målning - lack ger ju inte de fördelar som man kan få med levande sten men det finns ändå så mycket möjligheter till att göra saker som är svårt eller omöjligt att få till på annat sätt att det definitivt är värt att överväga om det är något speciellt man vill få till. Det är också en mycket väl beprövad metod, det är den här typen av inredning man hittar i de offentliga akvarierna.

Så, den hänger med fortfarande? Jag tror snultrorna är lite åt Malawihållet, en går bra men blir skygg, två eller få kan slåss, en grupp så vet de inte vem de skall slåss med och visar sig också mer. Så det blir ju att se till att få upp ett gäng. Jonas, nu slår du rekord i medskickat skräp.

Det är fler fingrar det kliar i. Nog får vi försöka få till att par raider i sommar eller vad säger ni?

http://www.biltema.se/sv/Bat/VVS/Sotvatten/Slangnippelsortiment-68-delar-26713/

Det där med att strandsnäckor är känsliga, jag undrar det jag. Jag hittade nämligen några som jag trodde tomma skal i kalla akvariet och tänkte att de kunde ju få bli eremitbostäder i det varma. Rätt i alltså, flera promille högre salthalt och sisådär tolv grader varmare, plums rätt i bara. Nån timme senare kröp de runt där och åt alger för fullt. Allt för känsliga bör de alltså inte vara, vilket ju inte innebär att man måste utsätta dem för brutala omställningar. Däremot är de ju rymningsbenägna, de emigrerar mer än gärna.

I ett vanligt varmt revakvarium så överlever ju somligt men helt lyckat är det ändå inte. Det jag sett som kan ha en funktion är vanliga strandsnäckor, de som sitter på klippor i strandlinjen. Gör man i stället i ordning ett litet separat akvarium, det behöver inte vara särskilt stort, och håller det i möjligaste mån svalt så är det betydligt bättre. Det går då att hålla mycket av det man hittar i hällkar och längs stranden, krabbor, räkor osv. Bäst är det naturligtvis med ett särskilt kylt akvarium. Det går då att hålla det mesta av det som finns längs kusten och det kan bli väldigt intressant, såna akvarier kan slå revakvarier med hästlängder. Så mitt förslag, fixa en håv och nåt lite enkelt akvarium, räcker med en petbox och pröva med några räkor eller så. Sen är det bara att utveckla det vidare... Läs också Jonas utmärkta artikel: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/attachment.php?attachmentid=40236&d=1258908837

Men varför har du ett blixtlås i akvariet? Fast det är ju en borstmask även om det då var attan vad den imiterar blixtlås. Bra eller dålig, det finns bägge alternativen, det får nån ta som känner igen arten.

Är det utvändiga skruvar för att hålla ihop filtret eller så, eller är det nåt invändigt som kommer i kontakt med vattnet? Är det i kontakt med vattnet så, ja, metall och saltvatten är ingen riktigt bra kombination. Om det är skruvar som normalt inte behöver röras så kanske du helt enkelt skulle dra över dem med silikon.

Njae... Jag tror knappt det är tillåtet nånstans att mixtra hur som helst utan att ha diverse tillstånd. Definitivt behövs det en hel del pappersarbete i USA, hur det är i Kina må vara osagt men jag undrar om man ens där kan dra igång på hur lösa boliner som helst. Sen är det en annan sak med hur långt man kommit med att utnyttja tekniken praktiskt, inte bara laboratorieförsök och testodlingar alltså utan kommersiella odlingar. Där ligger ju USA långt före EU (före är inte menat som en värdering), det odlas mycket grödor som är GMO i USA och även t ex i Brasilien. Sojabönor som bland annat kan vara modifierade för att tåla ogräsbekämpningsmedel har tagit så stor del av marknaden att vi har svårt att få soja som är GMO fri till våra djur, det börjar ifrågasättas om det är värt besväret och kostnaden. Det finns dock GMO i odling även inom EU, majs o Frankrike t ex. Inom Sverige är det helt obetydligt. När det gäller djur så har det inte hänt så mycket kommersiellt, det finns en del framme men inget jag vet på rak arm inom livmedel. Märkligt att akvariefiskar kommer före. Det där med GMO är svåra etiska avgöranden. För min del som sagt, det är inte hur man gör saker, teknikvalet, som känns avgörande för min del. Det är viktigare med resultatet och om man gjort nåt tveksamt på vägen dit som är mer intressant. Tyvärr så finns det ju klara tecken på både ren klåfingrighet och tveksamma metoder. Å andra sidan, det går att ställa till det med vanlig avel också, se på fiskbilden jag la in, det är för mig mycket värre än GMO-soja.

Den här kanske? https://encrypted-tbn1.gstatic.com/images?q=tbn:ANd9GcQeHhXyct772xkgv7TNTdYcqJjyot8pzHCLMUysf350hoFeXMxRAQ

När det gäller genmodifierat, sånt finns, bland annat åkte en norsk handlare dit för att ha sålt såna fiskar nyligen. Jag är inte så rädd för GMO i o f s, däremot så känns det som att man inte använder tekniken med tillbörligt ansvar alltid. Det är kontroversiellt och desto viktigare då att man bara gör rimliga saker på rimligt sätt. Att använda den här tekniken på sällskapsdjur känns helt onödigt, finns inget behov av det. Dock så syns det nu vid horisonten att genmodifiering nu är nåt som når hobbyfolk, i stället för att hacka filer hackar man gener. Det är lite skrämmande perspektiv när vem som helst för måttliga pengar kan börja pilla lite hur som helst. Det är dock olagligt med genetiskt modifierade organismer om man inte har en packe tillstånd men det stoppar inte alla. Fiskar med injicerad färg finns det ju också. Det är inte tillåtet att göra det i Sverige men jag kan inte sen några lagliga hinder för att färga in en fisk utomlands och sen ta in den till Sverige. De större importörerna har dock träffat en uppgörelse om att hålla sig borta från de värsta avarterna och det märks nog lite i affärerna nu. När det gäller vanlig avel, man skall ju ha klart för sig att så fort man börjar föröka upp fisk i fångenskap så sker det ett urval, vill man ha ursprunglig fisk så får man köpa vildfångat. Till stor del är det positivt med det urvalet, det gynnar de fiskar som trivs med de förhållanden vi ger dem och det är sunt så långt. Enda tråkiga med det är om man vill återutsätta sånt som utrotats i naturen, det är inte givet att de stammar sim finns i fångenskap alltid fungerar så bra. Utöver det där oundvikliga urvalet att det blir de fiskar som förökar sig och fungerar i akvarier som blir basen för stammarna i fångenskap så görs det ju också medvetna val. Särskilt när det gäller färger och ibland rent obegripligt, varför föröka upp en smutsgrå variant av en färgrann parakit t ex? Finns en Bygerts Lag angående det där; ju fulare färgvariant, ju högre pris. För det mesta är det där dock inget djurskyddsproblem, det finns ryck på det där området som liknar pyramidspel, det har t ex på kungspyton funnits färgvarianter som kostat halvmiljonen och mer och som nu inte kostar mer än en bråkdel av det. Sånt kan leda till konstigheter men färgvarianterna i sig brukar inte vara nåt problem för djuren. Brukar alltså, det finns vissa undantag där färger klart är kopplat till olämpligheter. Så långt är det inte nåt mycket att sörja över alltså, låt de som gillar konstiga färger ha det så. Tyvärr stoppar det inte där utan man avlar också på rena defekter. t ex sånt här: http://24.media.tumblr.com/tumblr_lj9suhselM1qi5nnao1_500.jpg Jag förstår inte varför nån vill ha en sån fisk men uppenbarligen finns det en marknad. Tyvärr hittar missfostren sina köpare och ju värre ju bättre verkar det som. Det finns ju då ett förbud på avel med djur med missbildningar som påverkar negativt i Sverige men det är lika tandlöst som förbudet mot injicering. Avlar man fiskarna utomlands så kan man ta in dem utan problem. Djurskyddutredningen fick i uppdrag att titta på det där men man fattade tydligen inte vad det var som var problemet egentligen. Visst kan man styra hund- och kattavel i viss mån med avelsregler men för sällskapsdjur som till största delen är importerade är reglerna inte mycket att ha. Grossisterna har dock även här sagt att man skall avstå från de grövsta avarterna. Och en sak till, det finns en historia om en zoohandlare som ville ha ett varnande exempel. Så han petade upp ett akvarium på disken med fulaste slöjstjärtar som kunde hittas. kulört sand, plastväxter i neonfärger, bubblande dykare, alla skit som man kunde tänka sig. Han fick snart nog plocka ner det, för mycket folk kom in och så att: Åh, sånt vill jag ha! Slutsatsen är ju alltså att så länge det säljs skit som kommer folk att köpa det.

Det där är ju en annan produkt än den i startinlägget. Nåja, ingen väsentlig skillnad kanske, de säkerhetsåtgärder som planerats verkar rimliga. Säkerhetsdatablad är sällan särskilt rolig läsning. Det finns dock ett undantag: http://www.atlascopco.se/Images/SDS_UNI-Xtend_Duty_POE_010412_SV_tcm44-3515263.pdf

"I princip". Jomenvisst. Det är borax i det där och det är inte så illa, bor är ett nödvändigt spårämne så även om borax har en del tråkiga effekter i högre dos så måste det inte bli katastrof i ett akvarium, det skall rätt höga doser till innan det dödar fisk och kräftdjur t ex. Däremot så innehåller det också n-alkylbensyldimetylammoniumklorid. Det är en helt annan sak, det är höggiftigt för vattenlevande organismer och absolut inget man vill ha i ett akvarium. Alltså gäller det att hålla det borta från burken. Att flytta akvariet ställer ju till en del det också. Mitt förslag är att tejpa igen akvariet med plast och ställa en luftpump i annat rum eller ute för genomluftning medan den där saneringen pågår och kanske nån dag till. Blir säkert lite snickrande för att få till det men jämfört med att flytta burken eller att få den utslagen kan det nog vara ett rimligt alternativ.

Frågan är ju om man skall bry sig allt för mycket om varmblodige Ulf. Exempel (om jag nu räknat rätt): 100 liter vatten 10 grader. Blanda väl med 1000 liter luft av normaltryck, 25 grader. Resultat: 10.04 grader. Vatten innehåller oerhört mycket mer värme än luft, därför blir det så där.

Å ena sidan: Koppar är rätt svårt att lösa i vatten när det gäller ren metall och oxider. Det rör sig ju om en rätt liten bit och det som läcker ut kan ju som Lasse skriver bindas upp. Å andra sidan: En gång i tiden när det var mer vanligt att fånga levande foder till sötvattensfiskar hände det att det blev invasion av sötvattenshydror. Eftersom de kan äta yngel och dessutom av nån anledning hamnade i äckelfacket ville många bli av med dem. Den vanliga metoden då var att peta i en tvåöring eller annat kopparmynt (tro det eller ej men jag var med på den tiden då det existerade såna pengar). Den koppar som läckte från myntet i sötvatten var tillräcklig för att knäcka hydrorna. Hydror är närstående till koraller och saltvatten löser säkert koppar bättre än sötvatten. Det finns alltså både skäl som pekar mot katastrof och mot att det nog inte är så allvarligt. Nån betydelse kan det ju ha hur biten ser ut närmare, väl täckt av oxid eller färsk snittyta, täckt av isolering eller inte. Det är väl bara att följa det hela med skärpt uppmärksamhet och byta lite extra vatten. Koppartest är ju inte heller fel.

När det gäller i alla fall det här sammanhanget så har längden en betydelse. För vilken glastjocklek som behövs alltså, inte för trycket, det avgörs helt av höjden. Men utböjningen på en ruta har också ett intresse, säger vi nu att höjden är 50 cm så blir det skillnad på vilken glastjocklek som behövs beroende på om rutan är 5, 50 eller 500 cm lång. På korta rutor blir det knappt nån utböjning att tala om så där funkar lite tunnare glas.

Ok, lampor med trasiga glas får koraller under dem att må illa, så långt är det ju rimligt. Och en teori om hur det hänger ihop skulle ju då kunna vara att UVB smiter ut genom sprickan i tillräcklig mängd för att bränna koraller under lampan. Tja, möjligt är det men det är nog inte enda tänkbara förklaringen. En annan teori är att sprickan fungerar som en lins och koncentrerar ljus till en punkt där det bränner. Och en tredje teori att det att lampan spruckit är ett symtom på att den är på väg att ta slut och att den i det sammanhanget ändrat ljusmängd och sammansättning så att det innebär problem för det som finns under den. Vilket som är rätt kan ju bara avgöras med att mäta ljus och uv under en trasig lampa. Jag får nog ändå säga att tills saken eventuellt bevisas så lutar nog jag ändå mer åt teori tre, dvs att det är troligare att lampan helt enkelt kroknat och spruckit i samband med det än att sprickan släpper igenom nog med UVB för att det skall ställa till det.

6 mm glas till en ruta på 150 x 50? Det är för klent redan med tvärstagen, utan stag lär det inte ha en chans.

Montera på insidan blir ju knöligt, det glaset skall ju då tåla fullt tryck och det blir ju svårt att limma för det eftersom man bara kommer åt på baksidan efter nån ordning. På utsidan skulle det ju i princip fungera med bara en plastfolie om man kan få dit den tätt. Stjäl ju lite volym också att sätta inuti, inte mycket men dock. Det är väl vissa sommardagar det blivit kondens, antagligen när det är extra varmt och fuktigt.

Akryl släpper igenom fukt? Berätta inte det för de som har akvarier byggda i akryl... Knepigt det här med kondens, för det mesta har jag inte det som stör men nån dag om året så forsar det från rutorna. Förstår mig inte riktigt på varför men problemet är inte stort nog för att jag skall tycka att det är lönt att göra nåt åt det.

Snart får det väl vara dags för nya fångstturer...

Efter att ha tittat igenom dagens skörd på SG undrar jag om jag missat nåt, är det lördag idag? Man kanske skall ta sig en öl och bidra till den allmänna stämningen? (Och det här syftade inte på den här tråden direkt)

Verkar inte riktigt som det jag säger går fram så jag prövar igen. När man behandlar tecken på ohälsa så finns det två vägar, kasual och symtomatisk behandling. Kasual behandling innebär att man angriper orsaken till problemet, har en fisk parasiter så blir det ju naturligtvis i så fall frågan om att få bort parasiterna. För att hantera saken långsiktigt är det självklart viktigt att man löser det grundläggande problemet så att man får en verklig bot. Symtomatisk behandling innebär i stället att man ser vad det finns för problem/symtom och försöker lindra dem. Det står absolut inte i nån motsats till kasual behandling, tvärtom, för att stärka patienten och få den att klara behandlingen av det grundläggande problemet så är det viktigt att på alla sätt underlätta och lindra. Dessutom har symtomatisk behandling en klar fördel, skulle man ha tagit miste på den grundläggande orsaken så att behandlingen där inte gör nån nytta så kan man ändå underlätta genom att göra nåt åt symtomen så att det kanske kan komma ett tillfrisknande av egen kraft. Vad det är frågan om här är alltså en fisk som uppenbarligen har svårt att få tillräckligt med syre. Det är alltså problemet, syrebrist. Den grundläggande orsaken till det problemet kan troligen vara parasiter, jag säger inte annat, det är en mycket rimlig teori. Även om jag kanske inte ser det som att andra orsaker måste vara helt uteslutna så är det ändå en god ide att prova med parasitbekämpning, det är den kasuala behandlingen. Dock så är det likväl så att den där fisken uppenbart lider av syrebrist, strunt samma om inte andra fiskar har det problemet, den individen har det besvärligt på det sättet. För att få fisken att ta sig igenom detta och ge den kraft att läka efter en förhoppningsvis framgångsrik parasitbehandling är det viktigt att underlätta för den, alltså att göra en symtomatisk behandling. För en fisk som visar symtom på syrebrist blir det då frågan om att underlätta för den att få syre vilket man gör genom att se på möjligheter att höja syrehalten i vattnet. Vilket man gör genom att inte ha onödigt hög temperatur och genom luftning och omrörning i ytan. Det är alltså inte frågan om antingen eller utan både och, dels behandla orsaken till problemet och dels underlätta tillvaron i nuläget för att öka chansen till överlevnad med de problem som finns nu.

Känns som det är lite för mycket fokus på parasiter. Det är inte det att den teorin behöver vara fel men dels så kan det vara nåt annat och dels så om det nu är frågan om parasiter så är liksom inte fisken bums kurant bara för att man slår ut dem. Kippar en fisk efter luft så är det en god ide att se också på vad man kan göra för att underlätta för den att få syre. En viktig sak är då temperaturen. Ju kallare vatten ju mer syre löser det så en början är att kolla var man ligger och försöka åtgärda om det är onödigt varmt. Inte så att det är en bra ide att gå ner till 15 grader men sänker man t ex från 28 till 24 gör det väsentlig skillnad. Det är också en ide att titta på luftning på olika sätt. Skummare brukar köra in rejält med syre men kippar en fisk efter luft kanske man skall göra lite mer. Omrörning av ytan är bra, finns det streamer så upp med den till ytan så det rör om ordentligt där. Nåt som man också kan ta till är en gammal hederlig luftpump, helst med en fin utströmmare typ de av trä. Luftpumparna må så vara att det inte känns som det mest moderna man kan tänka sig men gäller det att få in rejält med syre så har de fortfarande en funktion att fylla, ibland så är de livräddare. Därmed alltså inte sagt att det är fel att bekämpa parasiter, snarare att det är läge att titta på en sak till.

Ja och? Prytteln jag länkade till är tänkt att användas i växelströmssystem men löser ut även av felströmmar av ren likström. De flesta jordfelsbrytare reagerar annars bara på växelström eller också även på pulserande likström.