-
Antal inlägg
1 573 -
Gick med
-
Senaste besök
-
Dagar vunna
1
Typ av innehåll
Profiler
Forum
Kalender
Galleri
Saltvattensguiden.se ideell förening dokumentportal
Bloggar
Frågesport
All aktivitet
-
Fast jag var ju först med att plocka ner Eggers ur bokhyllan
-
Något som händer vid kokning är att kalciumkarbonat fälls ut som pannsten. Den icke permanenta hårdheten, KH, försvinner alltså. Knappast något som är en fördel i saltvattenssammanhang.
-
Tar man ändå skitbilder så kan man ju göra det ordentligt. Jo, det lär ju vara en sandmask eller nåt åt det hållet. Jag begriper ändå inte hur den lyckades hålla sig undan när jag grävde ur sanden vid akvariebytet, det hade ju varit intressant att se den.
-
Och så köper man en fastighet med fallrättigheter
-
Nåt intressant med såna här akvarier är att man får överraskningar ibland. Den här fick jag syn på nu t ex: Först undrade jag vad det var för konstig tångruska som fastnat men när jag såg klosaxarna insåg jag läget, en spindelkrabba. Visst, jag petade i en sån i somras, betydligt mindre dock, men eftersom den inte vidare avhörts antog jag att den blivit fiskmat. Fast att få syn på den där om den inte sitter för sig själv, det inser jag ju att man kan glömma. Annars så, skruvmejselkatastrofen var ingen höjdare men annars så rullar det på. Det är kul när det dyker upp saker självmant,här har det kommit upp en hyggligt stor tarmsjöpung: Notera sandhögen också, jag har nåt grävande. Märkligt nog hittade jag inte den där som gräver när jag fick riva upp alltihop när akvariet läckte, att döma av vad den gör borde den annars inte vara allt för liten. Det sitter också nån intressant röd blobb i ett hörn som jag ännu inte lyckats identifiera, den sitter väldigt avigt till så det är svårt att se.
-
Från den tiden när skelett var vad man hade - Två veckor i en tunna med kranvatten, några vattenbyten under tiden. Därefter kokning minst en halvtimme, sen åter i kranvatten, en till två veckor tills vattnet är absolut rent och klart, blir det inte det, koka igen. Så torkning följt av lackning.
-
För den som äger eller ansvarar för djur händer det ingenting, man får fortsätta att ge sprutor. Ansvarar bör väl tolkas som att den som visserligen inte äger men har hand om den praktiska skötseln får fortsätta att ge sprutor. Däremot blir det en j-a skillnad när det gäller att ge sprutor till andras djur (utom när man är ansvarig skötare alltså), det blir mycket mer restriktivt och det är långt ifrån otroligt att det blir problem på t ex djursjukhus när en massa rutinjobb plötsligt fordrar veterinärkompetens. Och om det var lite mummel förut om avvikelse från ämnet så var väl det ändå inget mot det här Lasse... Fast det är ju alltid lika roligt att få berätta att du har fel, möjligen beroende på att det inte blir så ofta. Men, alltså, ingen behöver vara orolig för att behöva åka till veterinär vareviga dag om hunden skall ha sprutor en vecka. Skall man fundera över nåt så är det i så fall om inte räkningen kan bli än värre än nu om hunden skall vara på djursjukhus en vecka och få sprutor och lite sånt.
-
Ånej, det är uttryckligen tillåtet att ge sina djur sprutor om det är ordinerat av veterinär. Ibland behövs inte ens veterinär tillfrågas, har man som jag gått kurs i delegerad läkemedelsanvändning kan man under diverse villkor få sätta in behandling själv.
-
De som ägnar sig åt extremsport ser nog inte det som nån negativ benämning så kanske extremakvarister är de där som driver hobbyn lite längre? Fast visst finns det ibland lite tendenser till snobbism inom akvaristik liksom inom många andra hobbys. Lite mer öppet sinnelag kanske inte skadar ibland. Det kan faktiskt vara kul att odla guppy, det är inget att se ner på. Och det behöver väl inte vara total katastrof om nån femåring insisterar på en plastborg i akvariet. Samtidigt tycker jag absolut att vi skall försöka driva utvecklingen mot mer naturliga och biotopriktiga akvarier, det hela handlar ju lite om att få förståelse och respekt för naturliga sammanhang och det får man ju helt klart lättare av ett revakvarium än av en guldfiskskål. Fast bästa sättet är ju att föregå med gott exempel och ta det lite vackert med att trycka ner de som har andra ideal. För övrigt har ju jag en del burkar som inte är mycket med snygg biotop över, däremot så är det nog så intressanta djur. Det är ju också intressant att akvariehobbyn och i rätt stor utsträckning också terrariehobbyn gärna bygger miljöer. Jämför med de som har fåglar eller gnagare, hur miljöriktigt brukar det se ut i de burarna? Det går att bygga miljöer till fåglar och gnagare också om än det krävs en hel del eftertanke. När vi nu inte brukar ha fiskar som man har fåglar, skulle typ handla om kal botten och några tegelrör för att ligga på samma ambitionsnivå, så är det nog en poäng om vi kan slå vakt om det. Jag tror det är lättare att försvara hobbyn om det är både snyggt och biotopinriktat än om det är kala burkar.
-
Klapprande kistor, metande dvärgar och annat i den stilen ser jag som ren skit. Det gör väl ingen skada egentligen men inte tycker jag det hör hemma i sammanhanget. Plastväxter precis som plastkoraller känns fel helt enkelt, jag gillar det inte. Samtidigt är det väl samma där, det gör väl ingen skada egentligen, annat än då möjligen att det skär i ögonen på purister. Jag ser inte riktigt poängen helt enkelt. Dock så skall man ju vara öppen för att det finns lägen där det faktiskt har nån poäng med plastskit. Jag har ju t ex sett plastvallisneria till sjöhästar, helstolligt för den som vill vara trogen det naturliga men så långt jag kan förstå en klar möjlighet att ge trygghet och bra miljö till hästarna. Kanske kan det ibland vara samma med plastkoraller, hur fel och fult man än tycker det är så kanske det nån gång kan fylla en funktion, om man t ex har djur som rensar allt i korallväg men ändå behöver lite trygghet i inredningen t ex. Tycke och smak är dock inte helt enkelt. Det finns en fin historia om en zoohandlare som ville ha ett varnande exempel. Så han ställde upp då på disken ett akvarium med de konstigaste slöjstjärtar han hittade, lila plastväxter, kulört grus, sjunkna plastborgar, klapprande musslor, all den värsta kitsch han kunde hitta. Han fick plocka ner det efter ett par dar. Det kom in alldeles för många och sa att det där vill jag ha.
-
Många och små vattenbyten har ju ingen annan nackdel än att det kostar en del i tid och pengar. Fast det är ingen bra strategi om man misstänker att nåt barkat iväg och man behöver få bort nåt olämpligt snabbt. Har du t ex ett värde på nåt olämpligt på 10 och byter 1 liter om dan i en vecka i det där 20 liters så har du bara fått ner det där olämpliga till 7. Misstänker man nåt åt förgiftningshållet så bör man alltså gå på med rejälare byten för att komma nån vart.
-
Den som är utan skuld kaste först stenen - var det nån som sa. Inte jag då med mina störar och red tail. Fiskar som blir stora kan vara snygga eller ha intressanta egenskaper, det är väl därför man köper dem. Minsta man kan begära är väl att man kollat läget så man vet vart man hamnar. Tänker man sig att avliva, köpa större akvarium eller har realistiska förhoppningar om attt få iväg firren till nån med större burk, då är det kanske inte så mycket att säga om. Tror man däremot att fisken kommer att anpassa sig till storleken på akvariet, då är man fel ute. Visst är detså att det ligger nåt korn av sanning i det där påståendet, fisken kommer ju inte att bli större än akvariet även om den har naturliga förutsättningar för det. Fast det är ju knappast ett rimligt sätt att hantera det på. Jag skulle nog ändå säga att det är guldfiskar som är det största problemet i de här sammanhangen. Affärerna säger att de skall ha 25 grader, blir 8 cm och lever i två tre år. Det är ju på ett sätt sant också, det är just så det blir om man håller dem fel. Att de kan bli 25 cm och 25 år med rätt skötsel berättar ju ingen. Sen får man ju inte bara gå på längd, man måste se till beteende också. Det är en jädra skillnad på en muräna och en makrill, även om muränan är mycket större så går den att hålla försvarligt i en klart mindre burk. Fast det är ju inte alltid så lätt att avgöra vad som är rimligt, att djuren lever och växer och kanske rent av förökar sig betyder inte nödvändigtvis att de trivs. Det finns ju dessväre åtskilliga exempel på både djur och människor som blir fler även under rent vidriga förhållanden. Man få ju utgå från naturen och vad de har tillgång till där och försöka hitta det viktiga. Dock utan att gå i fällan att tro att naturligt alltid är det samma som bra, vi behöver ju t ex inte nödvändigtvis introducera parasiter bara för att de finns naturligt.
-
http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/handel/tradgardsvaxter/resaovergransenmedvaxter.106.5df17f1c13c13e5bc4f800042786.html
-
Visst rullar det...
-
Det är ju flera saker att hålla ordning på om man säljer levande vildfångad inhemsk fisk. När det gäller djurskyddsregler så blir det ingen skillnad mot annan akvariefisk, man skall ha tillstånd om det är yrkesmässigt, det kan krävas kurser osv. Sen finns det då regler för att få sälja fångad fisk, jag kan inte det där i detalj men helst skall man nog ha licens som yrkesfiskare för att sälja fångad fisk. Dock vete det fn hur det blir när det inte är fråga om livsmedel utan som sällskapsdjur, det får man titta på om det blir aktuellt. Det finns också diverse smittskyddsregler som kan bli aktuella, främst är nog det aktuellt om det gäller fisk för utsättning men jag vågar inte vara säker på att det inte kan bli aktuellt även för akvariefisk. Passerar man en gräns med fisk som man tänkt handla med så har man i alla fall problem, så långt är det klart.
-
Matfisk och uppfödning? du har nog missat att vi är några som håller på med inhemskt kallvatten för att det är kul Sune. Sen är det faktiskt inte bara västkustfiskarna jag har som är måttligt färggranna, tittar jag i varma burken så är det dominerande faktiskt fisk som är randig i svartvitt. Jag är mer intresserad av beteenden och former än av färg. Fast vi behöver väl inte gå så mycket längre i det här spåret, vad jag ville ha sagt var ju bara det att det faktiskt finns saltvattensakvarister som inte har så väldigt mycket att vinna på optiwhite och att det därför är lite snett att generellt säga att det är nåt man skall ha till saltvatten. Man får ju se till vad det ger för just det man har tänkt att ha och ställa det i relation till vad man kunde skaffat i stället för merpriset. Jämför man nytillverkade kar kanske det inte är så stor skillnad men eftersom det inte vimlar av begagnade kar med opti så kanske jämförelsen i stället blir mellan ett begagnat kar eller ett nytt med opti och då blir det skillnad.
-
Fast det är ju inte alla som har saltvatten som kör färggranna koraller. Inte så stor poäng med strålande färgåtergivning på torsk och sånt, eller hur?
-
Det stämmer ju med vad jag sagt länge så det måste vara rätt! Dock, några tillägg. Fisken lär ju vara lagligt fångad, det finns ju minimimått, krav på fiskekort osv. Det har inget med djurskydd att göra egentligen men det man inte skaffat lagligt får man inte behålla. Förbudet mot fridlyst fisk, alltså idag mal, gäller vildfångat. Fångenskapsfödd europeisk mal får man alltså ha. Ål är också problematisk eftersom den är EG 338/97 bilaga B. För att få ha djur på bilaga B skall man kunna styrka att de är lagligt förvärvade vilket för ålar innebär att man antingen skall visa att de är fångade före fiskeförbudet eller att de är fångade av fiskare med licens. Det skall ju också noteras att det dyker upp propåer om att förbjuda även fisk som vildfångad. Det bubblar runt med såna förslag och skulle de gå igenom så blir det genast mer besvärligt med inhemska arter.
-
Bilderna är inte såna att det går att säga nåt säkert men jag lutar åt copepoder/hoppkräftor. Jämför med den här bilden: http://pcdn.500px.net/8841060/8e93aa1034a89cecc0cf509a63bfa990879559c3/4.jpg Stämmer det så är det inget att vara orolig för, de städar lite och är prima fiskmat.
-
Jag har sett värre än så men så fort jag säger att inget kan förvåna mig längre så blir jag ändå förvånad. Det dyker allt upp de konstigaste saker.
-
Visst, det kan ju vara så att man inte får ha reader fast det skadar väl kanske inte att ändå klara ut vad som krävs. Kommer man nu inte åt filen med det man har så går det ju att gå till biblioteket eller nåt och läsa filen där, har man lagt ner mycket pengar i ett akvarium så är det rätt så lite besvär för att se till att man har grepp på läget.
-
Jag vet ju inte om detta är felet men ändå... Kan man inte ladda ner en pdf-fil så kan det ju bero på att man inte har programmet för det installerat. Adobe reader fås gratis och enkelt här: http://get.adobe.com/se/reader/?no_ab=1 Finns det inte i datorn så plocka in det, det är ofta man kan ha nytta av det. Se till att ta bort bocken för att få Crome om det nu inte är så att det är nåt man vill ha, det räcker med reader. När det gäller stickor, jag köpte Tetra Marin stickor just med tanken att se att det var skit men jag vet inte jag. Det är absolut ingen precision men som en snabbkoll om man inte har tid att fippla med andra tester så möjligen. Förutsättningen är då att man stämt av med vettigare test och sett att det verkar rimligt. Dropptester är inte heller nåt direkt att använda till vetenskaplig analys men bättre än stickor är det. Dock har stickor en obestridlig fördel, det går fort och smidigt och alltså blir det av. Så, ja, skeptisk är jag fortfarande men i a f stickorna från Tetra verkar inte helt värdelösa.
-
Prydnadsfjäderfä. Alltså fasaner, änder och annat i den stilen.
-
Ägnar mig åt att fila på en remiss till Jordbruksverket. Dels så har de inte begripit vad de egentligen föreslår och om det de föreslår skulle innebära det de tror att det innebär så slås en hel hobby ut och tusentals djur blir i praktiken husvilla om ett antal månader vilket de heller inte begripit. Det är som det brukar alltså.
-
Det nya: http://www.denblaaplanet.dk/#oplev
Saltvattensguiden
Organisationsnummer: 802438-6222
E-post: admin@saltvattensguiden.se
Aktuell programversion
Invision Community 4.7.18
Tapatalk 2.1.1