Bygert

Slå en signal till Bengt på Marinakvariet och kolla läget. När du sen köpt den och tröttnat så köper jag den gärna begagnad till vrakpris, jag har hårfint missat två begagnade så nån gång är det väl min tur?

Den natriumkloridfria saltblandningen innehåller i och för sig magnesium man absolut inte tillräckligt för att kompensera förbrukningen i ett korallkar. Tanken med balling är ju att man skall tillföra bikarbonat och kalciumklorid och att man för att kompensera det överskott på natriumklorid som man får den vägen skall tillsätta salt utan just natriumklorid. Dock måste man också tillföra magnesium och eftersom det kan komma utanför det som man kompenserar med saltblandningen så används ofta magnesiumsulfat, enbart eller tillsammans med magnesiumklorid. Använt enligt recept så skall då detta tillföra normal förbrukning av ingående ämnen utan att störa balansen i karet på annat sätt än att salthalten sakta stiger. Sen är ju då detta teoretiskt bra men man kommer ändå till den klassiska frågan som alla som gjort lumpen känner igen, om inte kartan och verkligheten stämmer överens, vilket har då företräde? Somliga ballingförespråkare verkar hålla på att kartan är viktigast men vill man vara lite mer realistisk så accepterar man att olika kar kan ha olika förbrukning av olika ämnen och anpassar sig till det. Kör man en klassisk ballingblandning och kalcium ökar medan magnesium sjunker oroväckande så är det faktiskt inte förbjudet att justera doserna och anpassa sig till verkligheten. Om det då uppstår en viss obalans mellan tillförda salter så får man helt enkelt ta det, det problemet får man lösa med vattenbyta nån gång ibland. Jag tycker nog också att man inte skall hänga upp sig på om värdena ändras med några % hit och dit mellan två mätningar. Det är såpass osäkerhet med de vanliga mätmetoderna vi använder att det knappast är fruktbart att dra några slutsatser av några tiotals mg hit eller dit. Större ökningar och långsiktiga trender är intressant, inte mindre fluktuationer som kanske egentligen är mätfel.

Fast världens minsta fisk lär det inte vara. Den titeln är omstridd men två kandidater är Paedocypris progenetica med en längd på sisådär 7.9 mm eller dvärghanarna hos Photocorynus spiniceps med en längd runt 6.5 mm.

Bygert = Efternamnet. Kommer från farfars gård Bygge, alltså stället där de byggt. Bilden är på en randig tenrek, ett av de roligaste djur jag haft. Tyvärr i en prisklass för inköp och foder som nog kan få även härdade saltvattensakvarister betänksamma.

Det Albert är inne på är ju ett problem, de där är kopplade för att starta pumpen när nivån stiger och vi vill ju tvärtom. Det kan vara lösbart med mer eller mindre omkoppling. Större problem är hysteresen, alltså skillnaden mellan av / på. På den ena står det beskrivet, skillnaden är 3 cm. På den andra står det inget om det men det är högst troligt att det är nåt i samma stil. 3 cm är för mycket, dels har salthalten ökat väl mycket när nivåbrytaren väl slår till för att det skall kännas bra och dels så drar den i så mycket vatten på en gång att det blir en onödigt tvär salthaltsändring. Att koppla om må så vara men att ändra skillnaden mellan till- och frånslag tror jag blir väl bökigt om ens möjligt. Den där grunkan är helt enkelt inte byggd för det här ändamålet, man sköter saken bättre för hand.

Testat "nya inlägg" i övre blåa menyraden? Annars så håller jag med om att det där med att lästa trådar försvinner inte alltid gör livet enklare.

Jag vet inte om jag vill hålla med om att folk inte vill berätta vad de betalat faktiskt. Snarare lite åt andra hållet, har folk betalt multum för nån värsting så nog försöker de få fram lite försiktigt om än indirekt vad det gick lös på. Ibland känns det nästan som det är lite fint om det är svindyrt i den här hobbyn, den som bränt mest pengar vinner typ. Jag har köpt mina flesta akvarier för 1:- / liter, sten och skummare kommer från en kompis som la ner, MH köpte jag en bunt till vrakpris som låg och skräpade i ett hörn hos en kille som handlade med allt möjligt, det mesta i övrigt är köpt hos grossist vilket ju är något annan prisnivå. Plus då att jag fångar åtskilligt själv vid kusten. Skulle jag gått till zooaffär och köpt allt över disk så skulle jag inte ha gjort det, det hade inte varit aktuellt helt enkelt. Så egentligen är man nog inte med i racet, det är för billigt helt enkelt. Men vem bryr sig, det är kul ändå.

Skulle det vara en havsorm så har du en kund... Men tyvärr, de är kinkiga och ställer en hel del krav, bland annat på maten. Glöm det där med havsorm, den skulle inte ha klarat sig utan särskild tillsyn.

Boyu är på ingång via Imazo, jag har sett provexemplar och det såg inte så tokigt ut. Jag vet inget om pris än men kinesiska produkter brukar ju inte ta marknad på högt pris.

Har du köpt manetboken alltså? Var det nåt att ha? Jo jag har ju insett att det är skvalpet som är problemet med att transportera maneter så jag får prova med full påse.

Maneter verkar vara nåt som är på g, det finns folk som har sett att det kan finnas pengar i sånt. http://www.midwatersystems.com/ http://www.aquarium-design.com/jellyfish.html De är läckra men verkar svåra att transportera, jag har flera gånger försökt få med mig öronmaneter hem men det som finns i hinken när jag är hemma brukar inte likna manet direkt. Jag fick också tag på två kammaneter, riktigt riktigt läckra djur, men tyvärr, bara snor vid hemkomsten det också. För att se maneter kan man med fördel åka till öresundsakvariet, där finns det trevliga såna att se. Brännmanet och öronmanet och så dessutom kammaneter, bara de är värda inträdet.

Lite komplettering: Kol/kväve-kvot osv är intressant men vad som också bör sägas är att sprit är en energikälla för bakterier. De kan leva gott på att bryta ner såna kolväten som sprit, ättika osv. Det går dock inte att leva på enbart sprit (det brukar inte sluta bra för de som försöker), det behövs annat också, bland annat kväve för att bilda livsnödvändiga proteiner. När vi serverar sprit i ett akvarium så ger vi alltså bakterierna en bättre middag men skickar inte med kniv och gaffel, det får de ordna bäst de vill. Spriten är alltså en energikälla för bakterierna, räckte det med kol för att vara intressant så skulle ju aktivt kol fungera lika bra. Det gör det inte. För att kunna bryta ner något så behöver bakterier kväve i proportion till kolet i det de skall bryta ner och när de som här får ett kvävefritt material så tar de det kväve de hittar, i det här fallet närmast nitrat ur vattnet. Att använda material med låg kvävehalt för vattenrening har en viss historia, en taktik har varit att tippa halm i dammar. Det fungerar på samma sätt, massor av godis men dåligt med kväve, alltså tar bakterierna allt kväve de hittar ur vattnet så det inte blir nåt över till alger som man inte vill ha. Vad man gör så långt är att flytta kväve från nitrat till bakterieprotein. Inget fel så långt men kvävet är fortfarande kvar i burken och när bakterierna dör så kommer kvävet ut igen. Klarar man att skumma bort det hela på ett eller annat sätt så kan man komma runt det men det finns också en process till som bör nämnas. Det här med den vanliga nedbrytningen och kvävebehov enligt en viss kvot gäller om det finns syre tillgängligt. Om bakterierna sitter där de är mer isolerade som inuti levande sten och liknande så kommer syret att ta slut. Får de sprit i det läget så har de alltså godsaker men inget syre att bryta ner dem med. Vad vissa bakterier gör i det läget är att i stället använda det syre som finns i en nitratmolekyl och skicka kvävet åt fanders. De får ut mycket mindre energi enligt den metoden men de får ändå nytta av energikällan. Det intressanta här är att dels så går det åt mycket mer kväve, dels så omvandlas kvävet i den här processen till kvävgas och då är det definitivt borta ur cirkulation i akvariet, man är av med det för gott. Hur stor del av en effekt av en kolkälla som vodka som består av att kväve binds som bakterieprotein och hur stor del som består i att kväve försvinner för gott som kvävgas må diskuteras men bägge effekterna finns.

Om du får upp lådan så finns det sannolikt pryttlar därinne som inte är trevliga att hålls med om de är spänningssatta. Du bör tänka dig för innan du kör in kontakten med öppen låda.

Du behöver inte fundera så mycket på uv, vanligt fönsterglas är utmärkt för att blockera uvb som är bekymret i det här sammanhanget, uva kan gärna få passera. Du får snarare leta specialglas om du skall hitta nåt som släpper igenom uvb. Däremot så skall det ju till nåt som klarar värmen och spänningarna som den kan leda till. Det fixar knappast vanligt glas så du verkar vara på helt rätt spår.

Det är ju sant att saltvatten inte är rätt grej om man är rädd för att få lite pyssel. Samtidigt får det ju vara nån måtta, jag har ju t ex sett hur det ser ut hos dem som har pilgiftsgrodor, jag tror de lägger 9/10 av tiden på att sköta odlingarna med hoppstjärtar, bladlöss, bönbaggar och jag vet inte allt och 1/10 på att sköta grodorna. Man behöver ju inte driva det åt det hållet.

En första förutsättning är att du köpt burken som konsument, alltså att du inte köpt den för att ha som prydnad i företagets reception eller nåt däråt, i så fall är du ute i kylan på ett helt annat sätt än det jag säger nedan. Som konsument har du rättigheter men också skyldigheter. Det du har köpt som konsument har säljaren ett stort ansvar för men nästan allt ansvar försvinner tre år efter leverans. Är det äldre än så är det ditt problem alltså. Det finns också en gräns på sex månader, händer det nåt inom sex månader är det nästan per definition säljarens fel, om du inte varit rent vårdslös alltså. Mellan sex månader och tre år är det så att det finns ett ansvar för säljaren men denne har det lite lättare att klara sig undan om du burit dig dumt åt. Så alltså, upp till sex månader, säljarens problem, därifrån till tre år bra möjligheter att kräva säljaren och sen är det ditt problem. Du har också skyldigheter och en sån är att snarast reklamera felet till säljaren. Du skall också göra vad du kan för att mildra fel. Sköter du inte det så kan säljaren svära sig fri. Egna reparationer får du bara ge dig på i absolut akuta lägen. Gör du eller nån annan nåt åt karet och det inte är ett absolut krisläge så är det ditt problem vad som händer sen, säljaren behöver inte bry sig. När karet läcker så kan du kräva att antingen få det reparerat eller att få ett nytt. Vilket det skall bli är i stort upp till säljaren. Säljaren skall lösa det hela inom skälig tid vilket ju inte lär vara särskilt länge för ett läckande akvarium och du skall inte behöva få några kostnader eller besvär för att få en ny burk. Sen börjar det lite bökigare, din rätt att få ersättning för skada. Du kan få ersättning för mycket men inte vad som helst. Leder läckan till att något som du äger blir skadat, en matta blir förstörd, en fisk dör osv så har du rätt till ersättning för det. Däremot har du inte nån rätt till ersättning för andras egendom, har du alltså kompisens fisk i din burk så blir det ingen ersättning för den. Får du kostnader så kan du få ersättning. Typ bilresor, hyra annat akvarium, köpa nytt salt för att göra nytt vatten osv. Du kan också få ersättning om du förlorar lön för att du måste vara hemma från jobbet och torka vatten. Däremot får du troligen ingen ersättning för att du måste lägga en massa tid på att plocka ner ur akvariet och ställa upp det igen. Såna här problem är inte alltid självklara och det kan bero lite på vad du kan få ersättning för. Se alltså det här som på ett ungefär hur det ser ut. En sak är dock ohyggligt viktig och det är att om det är ett nyare kar så skall du direkt ta kontakt med den som sålt det och göra en reklamation. Sen bör du diskutera igenom med säljaren hur ni lägger upp det för att lösa det på smidigaste sätt. Tycker säljaren att du kan pröva med nån slags reparation på plats (ärligt talat tror jag det är bara slöseri med tid) så är det ju inget problem att testa, annars bör du absolut låta bli.

Skötseln kan tala tala för MH, med ett såpass högt och djupt kar så blir det svårt att räcka överallt och skall du då dessutom bort med en massa lysrör först för att komma åt, plus att det blir mörkt om du tar bort rören så du inte ser vad du gör, så tror ju jag att det blir opraktiskt när du skall göra nåt i karet.

Alltid intressant att se vad andra gör. Jag har ju gjort en hel del av det vanliga räkmixreceptet som med lite variationer brukar bestå av räkor, fisk och ärtor. Jag använder inte mixer utan matberedare. En sak som jag inte ser finessen med är att skala räkorna, i största möjliga utsträckning så bör man få med hela foderdjuret med skal, inälvor och rubbet, rena muskler är sällan bra foder. Jag kör i räkorna som de är. Dra nu inte den synpunkten så långt nu bara som att musslor också skall i med skal... Det jag har problem med är att få det att hålla ihop, jag använder mycket sånt här till sköldpaddor och då är det rätt värdelöst om det bara blir bös när man slänger i det i vattnet. Även om man skall ge till fiskar är det nog bra att ha något bindemedel, om inte annat så kommer vätskan att förorena vattnet om man inte bundit upp den. Är det filtrerare man vill mata kanske man kan se saken annorlunda. Gelatin, havregryn, ägg och torskfile har jag provat för att binda ihop materialet. Ibland är det svårt ändå att få det att hålla ihop, med gelatinet verkar det vara viktigt att ha rätt temperaturer när man tillsätter det. Fast jag förstår ju inte varför inte grissvål skulle vara lika mycket naturprodukt som en alg, man gör ju inte grisar syntetiskt direkt. Fast Agar kan säker användas det också. Många köpfoder brukar ha liknande råvaror som sån här gegga så vad gäller näringsbelastning kan det nog kvitta. Det är snarare frågan hur effektivt fodret blir använt, blir det inte uppätet utan löses upp i vattnet är det ju inte lyckat. Fördelen med sån här gegga är ju att man kan häva i lite av varje som man tror blir bra till de djur man skall utfordra. Vill man ha i vitaminer och mineraler så hindrar ju inget det. Det går ju också att välja råvarorna utifrån vad som är någorlunda naturligt för det djur som man skall utfodra.

Kan och kan, visst kan man odla Artemia men det är ju pyssel minst sagt. Fast du menar kanske snarare föda upp? Det finns ju ägg att köpa och det går utmärkt att kläcka dem och få ett levandefoder den vägen. De nykläckta är ju rätt små men å andra sidan har jag ju sett att mandarinerna och plockar sånt som knappt syns så det är nog inget problem. Det går ju för all del att föda upp Artemianauplierna något i storlek också men jag vet inte om det är vettigt att föda upp dem till vuxen storlek i så fall, det är nästan väl stort. Där finns det ju också fryst Artemia med mindre besvär.

Det skall nog också sägas att jag redan från början när jag planerade min burk var klar över att det var mandariner jag ville ha och att jag planerade övrig besättning från den utgångspunkten. Det blir ju självklart en annan sak att dutta i en mandarin när burken redan är full med livligare fiskar som snor maten så fort den kommer. Inkört akvarium, mycket levande sten, inkörd akvarist, lämpligt urval av andra djur, bra utfodring - ju mer man uppfyller av det, ju enklare blir det som jag ser det.

1 W/l är ju ungefär som att säga att en bra bil drar minst 1 l/mil. W kostar pengar så ju mindre av det, dess lägre kostnader. Det varierar ju våldsamt hur stort utbyte man får av 1 W i ljus beroende på vilken typ av ljuskälla man använder, skillnaden är oerhörd mellan glödlampa och diod. Med W som mått kan man bara jämföra om man har någorlunda samma typ av belysning, annars så slår det hel fel. Det leder ju också tanken lite fel att använda ett mått som pekar mot att ju mer energi man gör över med, dess bättre är det, jämför återigen med bilen, det intressanta är ju inte hur mycket energi man gör över med utan vart man kommer.

Alltid kul att kunna punktera lite föreställningar om hur det måste vara... Jag har fyra mandariner med runt 25 kg sten och de har varit där snart ett år och verkar må utmärkt. I alla fall tror jag att jag har fyra, det går månader emellan chanser att räkna in dem. Därför så vill nog jag faktiskt påstå att det inte alls är så att det måste vara på ett visst sätt, det kan gå ändå. Vilket rakt inte innebär att man skall bortse från den erfarenhet som säger att det är stor risk för misslyckande om man inte har mycket sten och väl inkört kar. Jag matar rätt mycket med fryst moina och jag ser också att det är rätt gott om diverse småkryp. Vilket mandarinerna äter frysfodret som det är eller om det är grund till att det blir andra kryp som mandarinerna lever på är jag osäker på, det enda jag nån gång sett dem äta är naturliga kryp och, faktiskt, vanliga sketen tetraminfiskmat.

Med fräscht silikon så spricker rutorna långt innan silikonet släpper. Räcker inte fogen mellan rutorna för att hålla så är det ju bara att lägga i en lämpligt tjock trekantfog så rutornas tjocklek har inte mycket med silikonets hållfasthet att göra. Den viktigaste skillnaden mellan helglas och inte är om man lämnar överkanten ostagad, det frestar på glaset rejält. Jag har använt nerladdad NZ kalkylator och den förutsätter just att rutorna är ordentligt stagade längs alla fyra kanterna. 5 cm stagning under förutsättning att den inte sviktar alls, det är jag skeptisk till om inte plywooden gör, förändrar naturligtvis läget något. Räknar man i stället på en fri ruta på 75 x 55 så blir säkerhetsfaktorn 2.8 vilket känns som i underkant men kanske något man kan leva med. Det förutsätter dock att man inte fyller vatten högre än till siktlinjen vid överkanten, har man i mer än så förändras säkerhetsfaktorn snabbt när nivån stiger och man ligger då utanför det som kalkylatorn är gjord för att beräkna. Jag får nog ändå säga att jag är klart skeptisk till 8 mm.

De måtten på rutorna ger med 8 mm glas en säkerhetsfaktor på 1.7 med en utböjning på 1.4 mm. Det är då räknat på helt perfekt glas utan några som helst variationer i tillverkningen. Eftersom verkligt glas inte ser ut så behöver man större marginal och det brukar rekommenderas en säkerhetsfaktor på 3.8 för att vara på den säkra sidan och också för att ha nån marginal om man råkar köra handen i glaset eller nåt annat tillbud. 3.8 ger ett behov av 12 mm glas med en utböjning på 0.4 mm. 10 mm glas ger en säkerhet på 2.7 med en utböjning på 0.7 mm. 10 mm kanske vore tänkbart om man gillar att leva farligt men 8 mm ser jag som alldeles för riskabelt, det är en olycka som väntar på att hända. Jag vill ju klart rekommendera att du väljer tjockare glas, alternativt att du om du redan satt in glaset och inte vill rycka ut det att du lägger in en 8 mm ruta till innanför den du satt dit. Det är faktiskt mindre arbete än att ta reda på konsekvenserna av en spräckt ruta och säkert billigare också.

Plywood är utmärkt om man stagar upp det ordentligt och gör sig noga med rätt material. 8 mm glas däremot verkar äventyrligt, nu står ju inte måtten närmare men 70 cm högt och en meter långt är en säkerhetsfaktor på 1.4. Är rutan i stället 1.5 m lång är säkerhetsfaktorn nere i ett vilket alltså innebär att det inte finns nån marginal alls, man skall alltså inte nysa i närheten av akvariet. De proffsbyggda akvarier som säljs brukar ha en säkerhetsfaktor på åtminstone tre så att gå under det kan innebära att försäkringsbolagen anser att man får skylla sig själv om något händer och man inte haft den marginalen.