Bygert

Närmaste saltvattensbutik för dig bör vara Amazon som inte är med i länklistan, den finns på Zakrisdal i Karlstad. http://discus.ms/default.asp Annars är det ju Göteborgsområdet som gäller med Ciklidhuset, Marinakvariet och Bioted, de hittar du i länkarna. Det kan också tänkas att vanliga zoobutiker kan ta hem somligt från Imazo till dig om du beställer. För min del så får jag nog säga annars att det är lättare att hitta butiker än vad som är lyckat för ekonomin.

26 respektive 16 grader

När det gäller klimatförändringar - det vetenskapliga underlaget är faktiskt oerhört stabilt. Läs t ex: http://www.ipcc.ch/pdf/assessment-report/ar4/syr/ar4_syr.pdf Sen kommer det alltid att finnas dissidenter, jämför t ex med: http://www.alaska.net/~clund/e_djublonskopf/Flatearthsociety.htm Vill man inte tro nånting så hjälper inte alltid ens bedövande vetenskaplig bevisning. Särskilt när det gäller saker som berör ekonomi och livsstil så tar det tid innan alla accepterar vad som gäller. Det finns många exempel på det, på sjuttiotalet blev Sverige utskrattat när vi försökte hävda att koleldning i England kunde ha samband med sura sjöar, ganska näraliggande nu är det sega motståndet som fanns mot att se sambandet mellan freoner och ozonhål. Att ta bort de aggresiva freonerna skulle leda till ren katastrof hette det, faktum är att det gick rätt bra att ta itu med saken och vi har både kylskåp och skumplast ändå. Vad man nu än tror om växthuseffekt så borde förhoppningsvis alla kunna vara överens om att vi åtminstone borde göra de åtgärder som vi tjänar pengar på. Faktum är att utvärderingar av olika strategier har visat att även CO2 reduceringar på nivåer som bedömts som mindre realistiska är direkt lönsamma även utan att tänka på växthuseffekten. Eldning av kol och olja ger så mycket andra skadeverkningar i form av partiklar, ozon, försurande ämnen och annat elände att det inte är några problem att räkna hem reduceringar i reda pengar. Och inte skall vi väl elda upp de fossila bränslena bara för att det är kul? Självklart kommer naturen att anpassa sig nästan oavsett vad vi gör. Och visst kan man se poänger med klimatförändringar, när jag sitter och tittar ut här på hur snön vräker ner så skulle ju inte lite mildre klimat kännas fel och visst vore det intressant att se vad som finns under isen på antarktis och grönland. Saken är dock inte problemfri, det går helt enkelt för fort. Dagens beräkningar pekar på att klimatzonerna nu rör sig med ungefär en meter i timmen. Det är en historiskt sett extremt hög nivå och en hastighet som ligger högre än många djur och växters spridningshastighet. De kommer inte att hinna med helt enkelt och resultatet kommer att bli en ekologisk depression där det kan ta många tusentals år innan en anpassning har skett. Det finns gott om exempel på såna skeenden med massutdöende i det geologiska materialet och inget tyder på att omställningen varit smärtfri. Det innebär klara problem, det sätt vi lever på nu skulle egentligen kräva åtminstone ett jordklot till för att vara hållbart och att i det läget tippa över den ekologiska balensen på ett sätt som kan bli helt oförutsägbart känns inte som en bra ide. Klimatförändringar i kombination med en växande befolkning med allt högre krav på välstånd kan leda till total kalabalik. Jag tycker också att dagens mångfald har ett värde i sig. Visst kommer det oavsett vad vi gör att ske förändringar men jag ser inte poängen med att skynda på dem och i all synnerhet ser jag inte att vi har någon rätt att lämna våra efterkommande en starkt reducerad mångfald. Saker kan vara värda att bevara även om de kanske kan ersättas på sikt, visst går det att måla nya tavlor men det innebär inte att man lämpligen kan använda mona-lisa som dasspapper. Vi har ett ansvar att bevara det som finns så gott det går. Relativiserar man allt till den grad att artbevarande är ointressant eftersom det kommer nya arter ändå så hamnar man väl slutligen här: http://www.vhemt.org/ Vilket väl i och för sig kanske inte är nån dålig ide. Notabelt med det som inledningsinlägget egentligen handlade om är ju också att många klimatskeptiker hänvisar till just det att koldioxiden skall lösa sig i havet som en lösning på hela problematieken och en ursäkt för att inte göra något. Det är ju en gammal bekant attityd, tippar man skiten i havet så är man av med den och så behöver man inte bry sig längre. Tyvärr märks det ju nu att havet inte är oändligt och att det finns gränser för hur mycket skit det tål.

Jag röstade på den 11/4 men efter att ha tittat närmare i almanackan så var det kanske inte så genomtänkt. 21/3 skulle passa bättre egentligen.

Det där med havsodlade är alltså delvis hanterat i EG 811/2008. För t ex tre Euphyllia-arter gäller införselförbud för exemplar från Indonesien med ursprung som vilda exemplar. Det förbudet gäller dock inte havsodlade exemplar på articifiellt substrat. Förmodligen kommer det att komma mer sånt men förutsättningen är ju att det går att validera att det hela sköts på ett korrekt sätt och det kanske inte alla länder klarar av nu idag.

När det gäller Expo-Syd så är det klart positiva signaler inom Amazonas till att få in saltvatten. Det är hjärtligt välkommet och det är bara att ta upp saken med mig om det finns intresse. Något informationsbord för guiden och bord för visning av något akvarium bör vi kunna bjuda på, finns det sen intresse för t ex en fraggbyteshörna eller att företag vill visa upp sig och sälja så lär det ju kosta nåt men för att få igång saken kanske vi kan vara lite flexibla.

Åtskilliga koraller är CITES II / EG B och det innebär vissa krav för införsel. När det gäller bilaga B så får införsel till EU bara ske om den vetenskapliga myndighet som utvärderar ansökningar övertygats om bland annat att införseln inte riskerar att försämra artens bevarandestatus. Naturligtvis är det lättare att visa att arten inte skadas om det gäller införsel av fångenskapsuppfödda exemplar, alltså kan man se det som en viss styrning mot detta. Än tydligare är det i restriktionförordningen, där finns införselförbud mot exemplar med ursprung i det vilda från många lokaler av vissa korallarter. För somliga av dem så finns undantag för havsodlade exemplar på artificiellt substrat, det kan alltså vara ok även om andra exemplar ur havet är stoppade. När det gäller såna här frågeställningar så gäller det att hålla tungan rätt i mun, det finns stor risk för terminologisk förbistring. Enligt våra svenska regler för sällskapsdjur så kan vi utgå från att allt vi har av koraller är att räkna som vildfångade och sannolikt riskerar att fortsätta att vara det. Så som de svenska reglerna är utformade är det först när det sker en sexuell förökning i fångenskap som man får exemplar som inte längre är vildfångade. I EG-reglerna däremot kan man se att även artificiell förökning kan räknas som något som leder till exemplar som inte skall betraktas som vildfångade. Det gäller alltså att vara lite försiktig med begrepp och vad man föreslår, skulle det svenska förbudet mot vildfångat som idag gäller ryggradsdjur utom fisk utvidgas till även ryggradslösa djur så skulle det med nuvarande utformning leda till stort elände när det gäller koraller.

Hur lång tid har du mellan doseringen av de olika sakerna?

Jag har försökt att läsa på om balling eftersom det mest lyckade karet med det som jag vill satsa på kör den metoden och det också verkar rimligt med tanken bakom. Det jag noterat är att det finns en klar åsiktskillnad i hur metoden skall tillämpas som kan gå mellan norrmän och tyskar. Somliga förespråkar en balanserad dosering där allt skall jämna ut sig i slutändan. Andra hävdar att det inte alls är säkert att förbrukningen i karet är inställd enligt en balanserad ballingmetod och att man då måste göra anpassningar till den individuella förbrukningen i det aktuella karet för att inte vattenvärdena skall bli obalanserade. Debatten kan tydligen bli hård ibland. Kanske är det så att ditt kar inte har förstått det där med att förbrukningen av olika ämnen bör vara i takt med en balanserad balling. Du kanske helt enkelt råkar ha hög förbrukning av kalcium jämfört med förbrukning av annat. Håller du på att envisas med att karet skall följa en fyrkantig norm så kanske det aldrig blir bra. Varför inte helt enkelt prova med att skruva upp doseringen på kalcium enbart? Visserligen blir det inte så trevligt balanserat med allting som tanken är med ballingmetoden men stämmer inte kartan och verkligheten så kan det ibland vara praktiskt att strunta i kartan och anpassa sig till hur det faktiskt ser ut.

Intressant att notera att bolagen är lite vilsna om vad som gäller och vad som också tål att lägga märke till är att försäljare och skadereglerare inte alltid går i fas när det gäller vad försäkringar täcker. Det är inte bara privat det kan vara problem, även företagsmässigt kan det vara struligt. Jag vet ett tropikhus som hade svårt att få någon försäkring överhuvudtaget. Agria försäkrar smådjur typ hamstrar och papegojor, troligen inte fisk än så länge men det går ju alltid att fråga. Försäkringen är dock mest inriktad på att täcka veterinärvårdskostnader och det är kanske inte det man är mest ute efter när det gäller fisk.

Det kan skilja mellan bolagen och det är lönt att läsa villkor och jämföra. Även tilläggsförsäkringar kan det vara ide att titta på. När mitt 720 havererade för drygt fem år sen fick jag ersättning för fiskar och växter men ingenting för själva akvariet (Trygg-Hansa). Jag konstaterade då att med en del andra bolag hade det blivit exakt tvärtom. Sen blir det inte alltid lika enkelt som man kanske tror när man väl skall ha ut pengarna. Ersättning för fisk, jovisst, försäkringsbolaget hade inga invändningar mot inventering och värdering men sen tyckte de att jag skulle gå och köpa exakt det samma och komma in med kvitto. Smidigt, vart köper man centimeterstora kopparbarbsyngel t ex? Det slutade i att jag fick ta 75% av värdet som jag fick göra vad jag ville med. Och golvet sen, parkett som legat sen sextiotalet, den är i försäkringsbolagets tankevärld ingenting värd även om det var mer att slipa på den än på det som blev inlagt i stället. I princip fick jag alltså betala materialet medan bolaget stod för arbetet. Så följaktligen, läs och jämför villkor men tro inte att det behöver bli så enkelt som det kanske verkar den dan det verkligen händer nåt.

Kastrera koraller blir nog svårt men jag vet hur det gick till på den gamla goda tiden ibland, när det kom in nya spännande hamstervarianter så skickades alla hanar till norrland och alla honor till sydsverige. Sånt händer naturligtvis inte nu... När det gäller det där med raggning vs bilmärke i Karlstadstrakten så vill jag avråda från King Cab. Det är bättre utan, om jag säger så.

Du frågade om det fanns eller hur, inte om det var anständigt pris;) Fast jag kan ju säga en sak, när det gäller såna där pryttlar så är pris ingen exakt vetenskap. Det kan finnas ohyggligt mycket luft i priset ibland så det är klart lönt att kolla runt.

Prima ide! Fast fel dag för min del, jag är sannolikt på det här i stället: http://www.rtr-jysk.dk/

Visst finns det sånt alltid http://www.proswede-elab.se/ http://online.nu/ekat/produktblad/sid08.pdf

Bör nog sägas också att det jag skrev är under förutsättning att rutorna har stöd i överkant - ram, sarg, tvärstag. Skall rutorna vara helt fria i överkanten är det knappast läge att fundera på mindre än 12 mm.

10 mm med acceptabel säkerhet, 12 mm med både hängslen och livrem, 8 mm om du kan garantera att du inte nyser eller gör nåt annat lika dumt.

Tyvärr är det ju så att man i stora drag får vad man betalar för när man köper mikroskop, skillnaden mellan ett för 300 och ett för 3000 är ungefär som skillnaden mellan en moped och en mercedes. Å andra sidan är det ju faktiskt så att om man inte vill eller kan lägga pengar för en mercedes så kan man ju faktiskt ta sig fram någorlunda med en moped också. Man skall inte vänta sig kvalitet och precision av något som man köper hos klasse och det gänget men visst kan man ha underhållning och nytta av det ändå. Det man skall ta sig en fundering på är nog främst vilket det egentligen är ett vanligt mikroskop eller en stereolupp man har mest nytta av. Skall man bestämma mikroalger är valet enkelt, då måste man ha ett vanligt mikroskop, annars räcker inte förstorningen. Å andra sidan kan stereoluppen en del trick som det vanliga mikroskopet rakt inte hänger med på, man kan hiva in en levande fisk och titta på parasiter (om man får den att ligga still), det fungerar utmärkt när det gäller att titta på och artbestämma insekter, blommor och annat i den storleksskalan och det är faktiskt utmärkt användbart för mindre operationer som att plocka flisor ur fingret. Jag har köpt stereoluppen som heter 62201 hos Sagitta och den är jag nöjd med, den funkar till det jag har behov av. Nya och bra grejor kostar tyvärr, det kommer man inte ifrån. Olika mikroskop hittar man hos http://www.sagitta.se/index.htm De har också lite grejor som man kan aptera på mikroskop för att använda systemkamera eller för att få in bilderna direkt i dator. Sagitta är dessutom bra att ha att göra med, trevliga och hjälpsamma. Det kan vara värt att titta igenom sortimentet även i övrigt, refraktometer för 980:- + moms kan ju vara intressant om man jämför priser på såna. En annan leverantör är http://www.heraco.se/index.aspx Om dem vet jag inte mer än att de har ett intressant soritment och liksom för sagitta finns det mer som kan vara intressant för akvariehobby, pH mätare till exempel. Fast deras pris på refraktometer är ju något högre...

När det gäller det där med metall så beror det väl på hur man använder termometern, stoppar man i den kort för att göra en mätning tror inte jag det hinner hända nåt men skall den sitta i hela tiden så skulle inte jag ha oskyddad metall i vattnet. Det finns ju gamla analoga flyttermometrar som duger för ändamålet och är garanterat ofarliga så länge de inte går sönder. Kletar man in mätproben med något så kommer det att påverka resultatet. Digitaltermometrarna mäter vanligen resistans vilket innebär att det går en svag ström genom mätkroppen. Isolerar man in den för mycket kommer strömmen att värma mätkroppen och det blir fel värde. Fem grader fel för att det sitter på en silikonkludd känns dock som orimligt mycket fel av den orsaken, det måste ha hänt nåt annat. Det gäller också att tänka på att temperaturmätning är en svår gren. Tyvärr har de nya mätarna med digitala siffror fått folk att tro att om det står 23.7 så innebär det att så är det. Det är långt ifrån säkert. I akvarium som är ett bra ställe att mäta temperatur på så kanske man om man inte bär sig dumt åt som t ex genom att värma proben med handvärme eller ha den intill glasrutan kanske i bästa fall komma inom termometerns felvisning som i vanliga fall är +- en grad. 23.7 på mätaren innebär alltså att man har rimlig anledning att tro att det är mellan 22.7 och 24.7 i verklig temperatur. Vill man veta mer exakt så skall man inte tro att det funkar med en hundring på Biltema. När det gäller mätning i uppvärmda rum så kanske man i stället får räkna med +- tre grader och i ett terrarium som är en verklig rysare när det gäller att mäta temperatur så får man vara nöjd om man kommer inom +- fem grader från verklig temperatur. Dessvärre är det så illa.

Äpplen ger i från sig etylengas som i slutna utrymmen kan stöka till det. Det finns exempel på att krukväxter dött av sällskap med äpplen. Vilket äpplen kan göra skada för ett akvarium vet jag inte men poängen låg kanske inte där heller, snarare att du skall gå igenom alla tänkbara och otänkbara möjligheter att något olämpligt hamnat i akvariet. Banan kan definitivt ställa till det. Jag har slagit ut hela mitt bestånd av eremiter, krabbor, tusenfotingar och lite annat med en Chiquita-banan en gång. Jag är ingen större förespråkare för KRAV-odling i övrigt men att mata ryggradslösa djur med bananer som inte är KRAV-odlade är ren hasard, det tycker till och med jag som har behörighet att använda klass ett bekämpningsmedel. Annars så finns det ju ett enklare scenario för vad som kan ha hänt. Djur dör ju ibland, det kommer man inte ifrån och det händer att de gör det utan att man kan se att de har nån direkt ursäkt för det, de bara känner för det. Dör en fisk i ett akvarium och den inte är helt obetydlig i storlek så kommer nedbrytningen som startar att förbruka syre och producera ämnen som inte är hälsosamma. Det kan knäcka en fisk till och sen är det stadigt utför. En skummare kan lösa somligt av problemet, den syrsätter och avlägsnar vissa ämnen. Risken finns dock alltid att om ett stort djur dör och man inte märker det genast så kan det bli total katastrof.

Beklagar sorgen, sånt där är aldrig roligt. Utöver det som Marko skriver här ovan så bör du ta en verklig djup fundering över om du gjort nåt som kunnat få kemikaler av något slag att hamna i karet. Tänk verkligen på allt, t ex: Bränt stekpanna Drivor av äpplen bredvid karet Hårspray Målarfärg Lim Matat banan Ohyrebehandlat krukväxter Hällt använt test i karet Anänt nya elapparater Därmed inte sagt att allt det behöver vara bekymmer, vad jag menar är att du verkligen skall tänka igenom allt som är lite ovanligt om du skall ha nån chans att hitta felet. Det mest obehagliga i såna här situationer är ju om man blir stående utan förklaring, kommer man åtminstone fram till vad felet var så känns det ju betydligt bättre att börja om.

Tropikariet i Helsingborg är helt ok och då inte bara för revtanken utan väl så mycket för allt annat trevligt. Bladskärarmyrorna är sevärda och att sitta inne hos lemurerna tills de eventuellt vågar sig fram och rycker i skosnörena är bara det värt besöket.

Det finns skal hos zoogrossister som zooaffärer kan ta hem men med det lite tråkiga fenomenet att skalen kan vara dyrare än eremiten man köper det till. Bättre förslag för Helsingborgare, åk ut till Råå, Kullen eller nåt annat vid havet och kolla läget. Det kan variera vad som finns men hittar man nåt användbart så är det inte fel. Lite rengöring och eventuellt kokning kan det behövas men gratis är gott.

Det jag tänker skriva nu är baserat på erfarenhet från landeremiter. Troligen gäller det för vattenlevande också men vad vet jag. Eremiter kan mycket väl ge sig på varann men händer det så beror det oftast på något av följande: - Skalbyte och brist på gömställen. Då menar jag alltså djurets skal, inte snäckskalet. Nyömsade djur är helt skyddslösa och kommer de inte undan så kan de inte försvara sig mot några attacker. Landeremiter måste ha djup sand att gräva ner sig i, annars får de svårt när de ömsar. - Djuret är sjukt. Försvagade djur kan angripas och det sista en eremit brukar göra innan den tackar för sig är att lämna snäckskalet. Utan det skyddet är den rökt. - Brist på snäckskal. Eremiter är starkt beroende av lämpliga skal och att kunna byta upp sig efterhand. Finns det inget att byta med som är obebott så kan de i brist på bättre terrorisera andra eremiter i hopp om att jaga ut dem och se om deras skal passar bättre.

Riktigt så enkelt är det inte om man skall vara noga men för praktiskt bruk så kan man tänka så, bundet i växter och djur - organiskt, löst näring i vattnet - oorgansikt.