Riktigt så enkelt är det inte. Pumpar har rörliga delar som inverkar på hur strömmen förbrukas. Ett exempel är Biltemas pentrypump som en del av oss använder till vattenpåfyllning. Den har en resistans i lindningen på ungefär 1,8 ohm vilket ger en startström på 6,7 A vid 12 volt. När pumpen är igång så drar den knappt 0,6 A. (Lite beroende på tryckhöjden) Enligt min erfarenhet orkar batterieliminatorer på 1,2A inte riktigt med pumpen men 2 Amperarna klarar det. (De klarar givetvis inte av 6,7 A men lämnar så stark ström att pumpen kan varva upp) Nu har denna pump en gammaldags likströmsmotor med kollektor och ankare så det är ett extremt exempel. De flesta DC- pumpar har idag en flerpolig elektronikstyrd motor som inte har lika häftig startström men om pumpen skall komma upp i varv så måste den ha större energiförbrukning när den varvar upp. Och strömförsörjningen måste kunna lämna detta under denna korta stunden. Praktiskt taget alla strömförsörjningar i dag är strömbegränsade (kortslutningsskydd). Vid överström sänker de spänningen så att strömmen inte går över max värde. Då är frågan hur reagerar pumpen på en lägre spänning? Det finns det två olika konstruktioner. En del pumpar är gjorda för att styras med matningsspänningen. Då är det lugnt. De klarar av om nätagget sackar vid start. Andra pumpar behöver en stor del av matningsspänningen för att den inbyggda elektroniken skall fungera och har en separat styrning av varvtalet. Sådana pumpar är lämpade till skummare till exempel för att de ändrar inte varvtalet om man tillför mer luft. En spänningsstyrd skummarpump som får lite mindre luft går trögare och därmed långsammare och suger därigenom ännu mindre luft. Vi får en ostabil skummare. För att veta hur stark strömförsörjning en pump behöver finns det bara en metod. Man får mäta med en toppvärdesvisande multimeter eller ett oscilloskop. (En vanlig multimeter är för trög så den duger inte). Man bör nog kolla på olika tryckhöjder av vattnet också för att vara säker.