Jump to content

stigigemla

Hedersmedlem
  • Posts

    15,715
  • Joined

  • Last visited

  • Days Won

    49

Everything posted by stigigemla

  1. Man kan dela upp Clownfisksläktet i olika undergrupper. Normalt sett korsar sig inte clowner från olika undergrupper. Percula - ocellaris är en undergrupp och de vitryggade en annan. Tomatclowner och många andra är en tredje grupp. Premnas är ett annat släkte så där är nog risken ännu mindre. Oftast är inte aggresiviteten så stor mellan ensamma individer av olika grupper men det ändrar sig tvärt om det är ett eller flera par inom arterna.
  2. Formeln räknar rent grundläggande fel. Vi tar två akvarier som ett exempel. det ena på 40 x 40 x 80 cm Det har en yta på utsidan som är 2 st 4x4dm = 32dm2 v+ 4st 4x8dma = 128 dm2 Den totala ytan är då 160 dm2 och volymen är 128 liter. Det andra akvariet är dubbelt så stort på alla mått. Det har då ytan 512 dm2 och volymen 640 dm2. Ytan är då 4 gånger så stor men volymen är 8 gånger större. Det behöver alltså 4 gånger större värmare men formeln säger 8x. Formeln kanske stämmer skapligt för akvarier runt 100 liter men för större eller mindre kar blir det fel. Har du avdunstning från karet behövs också värmeenergi för att kompensera den avkylning som den ger. 1 liter per dag motsvarar 26w dygnet runt.
  3. Nopox, vodka och annan bakteriemat är just bakteriemat. Det betyder att när man doserar de första doserna finns nästan inga bakterier som äter detta. Det kan ta flera veckor att bygga upp bakteriepopulationen. Alltså skall man börja med en mycket låg dos då ämnet man doserar kommer att öka varje dag man doserar tills populationen byggts upp. När bakterierna kommer igång riktigt brukar man kunna se dessa som en tunn grå film på akvarieglasen. Och då kan man öka dosen. Det är viktigt att skummaren är igång under natten. Bakterierna förökar sig lika mycket när det är mörkt. Jag slamsuger alltid med en halv halvliters petflaska på slangen som jag rör om i sanden med. Så ser jag till att allt slam jag rör upp sugs ut. Och jag tar aldrig mer än halva botten då bakteriekulturen där är viktig.
  4. Det är 2 hål borrade i akvariets gavel. Det ena är ljuddämpat ytavlopp med mycket lågt flöde och det andra sitter lite längre ned med kran för att reglera flödet i ytavloppet. Det är inte så mycket vatten i sumpen att akvariet kan överfyllas och karet överfyller inte heller sumpen vid strömavbrott.
  5. Ja jag har gjort så. Men eftersom rör växer igen går det att lossa röret i båda ändarna och bära bort det för rengörning eller utbyte.
  6. Akryl fungerar inte som täckglas då det bågnar mer och mer med tiden. Saltstänk på undersidan av täckglas är inget problem då det inte växer alger på undersidan. Salthalten i kondenset ändras så mycket fram och tillbaka under ett dygn så att det inte blir alger där.
  7. Det går bra att späda ut spårämnen. Det som kan ge problem är chelateringen som riskerar att brytas ned bakteriellt och då kan ämnen fälla ut. Jag rekommenderar att man bara späder så mycket som behövs till en dunk 2 part eller Balling när man skall använda den och förvarar det blandade i mörker.
  8. https://www.reef2reef.com/threads/dinoflagelates-a-disruptive-treatment.926454/page-5#post-10442286
  9. Red Sea pro innehåller en hel del vatten så man bör använda ungefär 38g / liter för att få 3,5% salthalt.
  10. Mangan är ett lurigt ämne då det bildar olika joner beroende på omgivningen. Som syra MnO4- är det kraftigt oxiderande. Som "normal" metall är det oftast 2+ i handel men kan vara 2+, 4+, 6+ och 1-,2-, och 3-. Hur det (inte) fäller ut beror enligt min efarenhet mer på vilket chelateringsmedel man använder i spårelementlösningen. Och hur biologiskt nedbrytbar chelateringen är i den lösning man sedan doserar i akvariet. Detta gäller också järn. I koncentrerade 2- eller 3komponentlösningar är risken minimal men om man späder ut dem är det risk för bakterietillväxt i flaskan. (Mindre risk med osmosvatten)
  11. Jag letade för mycket länge sedan upp ett EU direktiv som sade att utbyte av stenkoraller i mindre omfattning mellan privatpersoner var OK. Tror det var från 1999 ungefär. Det vore väl en lämplig uppgift att finna detta igen för någon som inte har något att göra på semestern.
  12. Använder man osmosen regelbundet är det ingen risk att membranet torkar ur. Slangen in är 4 mm diameter och leder till ett förfilter som är blött följt av ett kolfilter som är blött. Att torka dessa genom den smala slangen är en fråga om år. Slaskvattenslangen går genom restriktorn som är en labyrint av rör på mindre än en halv mm. Genom den leder man inga stora mängder fukt i luft. På renvattnet har man ett silikatfilter som också har några dl vatten. Att torka ut detta och sedan diffundera ut vatten runt osmosmembranet är också en fråga om år. Om man tänkt sig att inte använda osmosen på något år kan man plugga igen ändarna av slangarna med en bit radergummi man skär till med en vass kniv. När man sedan startar kommer några liter orent vatten först på grund av att ämnen sakta läcker genom osmosmembranet.
  13. Det är fel att prata om mättning av järnbaserad fosfatreducering då det bildas en jämvikt mellan hur mycket fosfat det är i GFO:n och hur mycket det är i vattnet. Hur fort olika GFO komer till jämvikten är olika för olika fabrikat då porerna är olika liksom kornstorleken. Rowaphos brukar räknas som den snabbaste. Vissa som har liten andel grova porer fungerar så att de snabbt tar upp en del fosfat i de yttre ytorna medan det kan ta flera veckor till samma jämvikt råder längst in. Det samma gäller för zeolitbaserad. När det gäller aluminiumbaserad vet jag inte men med lantanklorid verkar det inte bildas någon jämvikt. Det är oerhört svårt för oss att veta hur mycket fosfatreduceringen tagit upp då 95 till 99% av fosfaten i ett saltvattensakvarium är bunden i inredningen och även lite i glasytorna. I början av min salttid köpte jag en 3 kilos kalksten som höjde fosfatvärdet i mitt 250 + 2x100 liter system till 2 mg/l . Det gick åt nästan ett kilo rowaphos för att rätta till det. 450 liter gånger 2 mg/l är nästan 1 gram men ett kilo rowaphos skall kunna ta upp 60 gram.
  14. Jag tycker det är fel att generalisera så mycket. Det vore bättre att tänka på vad för slags vatten korallen kommer från. Det finns LPS:er i klart vatten bland Acropora likaväl som det finns LPS:er under Mangroven i tidvis mycket grumligt vatten. Acropora var kanske ett dåligt exempel då det finns Acropora i alla fall i utkanten av mangrove likaväl som i djupt klart vatten (och är mycket känsliga för vattenvärdesändringar) medan andra Acropora kan stå över vattenytan vid ebb och bli översköljda av monsunen. En del läderkoraller tar plankton, andra inte. Bland mjukkoraller är det kanske så att de flesta inte äter plankton medan de flesta hornkoraller (gorgonier ) gör det. Och sedan har vi knapparna där de finns riktigt aggressiva planktonätare och andra som inte är lika beroende av det. De som inte har munnar kan ta upp bakterier, proteiner, aminosyror och fettsyror genom huden med hjälp av sin mucus. En generalisering kan jag göra: Nybörjare i hobbyn bör eller egentligen behöver använda skummare.
  15. När man köper glas från grossist brukar det ha en tunn fet yta. Den tvättar hembyggarna bort med sprit först och oljefri aceton efter. Annars släpper fogarna efter ett tag. Detta har jag sett som fabrikationsfel från ett stort antal tillverkare under årens lopp. De flesta har rättat felet i all tysthet. När det gäller Red Sea är det mest de stora karen det varit problem med så jag misstänker det är olika personer som limmat olika storlekar där.
  16. Bioblocken fungerar lite som en tidsinställd bomb. När de är nya fungerar de bra men de innehåller inga kanaler där djur kan föra ut detritus som i en levande sten. Det gör att de behöver bytas ut innan det blir anaeroba fickor i dem för där löses aluminium. Om man missar detta får man en aluminiumförgiftning i karet. Hur lång tid det brukar ta står i bruksanvisningen men om man använder vodka, nopox eller biopellets går det fortare.
  17. Alla pumpar har en lindning med koppartråd inuti som har en viss kapacitans till omgivningen. Det är den kapacitansen från nätspänningen som normalt sett ger dina 52v. Men den spänningen kan bara orsaka en väldigt liten ström på max några tiotal mikroampere om allt är helt. Du kan minska den spänningen genom att mäta med en grej inkopplad åt gången och vända på stickkontakten så du ser hur varje enskild kontakt ger minst spänning. Det finns en risk att någon pump är trasig så att en del av lindningen är i kontakt med vattnet och kan leda en farlig mängd ström. Det kan vara från vilken del av lindningen som helst men då brukar summan av de mätta spänningarna när man vänder på kontakten vara nära 230 volt. Om pumpen är hel får du kanske 30 och 70 volt med bara den ansluten. Det går givetvis att mäta strömmen som det kan leda till jord men den mätningen är mycket farlig om man inte har jordfelsbrytare. (Eller specialutrustning). Rent allmänt kan man säga att spänning är ofarlig medan strömmen är det som dödar. Drar man av sig en tröja på vintern och det slår gnistor så har man ungefär 900 volt per millimeter gnista. Tusentals volt kan vara helt ofarligt. En jordfelsbrytare skall slå av snabbt vid mer än 30 mA som anses som farligt om strömmen varar mer än några tiondels sekund. Jula säljer en väldigt bra grej till att kolla elinstallation hemma så att allt är riktigt. https://www.jula.se/catalog/el-och-belysning/elinstallation/testinstrument/testpennor/vagguttagsprovare-405058/
  18. Jag litar absolut inte på ett automatiseringssystem! Jag skulle i så fall köra normal ATO + timer för tillsatser och köra automatiken enbart som övervakning för att varna om något går fel. Om jag hade oändligt med pengar skulle jag ha ett system till att styra och ett annat med batteribackup helt separat för att övervaka och varna. Och inte inte köra det över husets lokala nätverk då det dör vid strömavbrott.
  19. Det är en svår fråga. Vissa koraller som har en stor del av sin ämnesomsättning från ljus och sina zooxanteller tar upp sitt mesta fosfat ur vattnet medan andra som matas med aminosyror med mer eller partikelbaserat foder kanske till och med utsöndrar överskottsfosfat till vattnet. Korallerna kan dessutom ställa om sin ämnesomsättning till mer eller mindre från zooxantellerna. Det bästa enligt min åsikt är att ha en sump med lagom mängd levande sten som får fungera som en buffert så att fosfatvärdet inte flaxar så mycket och att dessutom tillsätta fosfat eller använda fosfatremover beroende på hur korallerna matas. Det gör det lättare hålla ett stabilt fosfatvärde. Det finns gott om Youtubefilmer från besök hos korallodlare så man kan se hur de gör. Somliga har faktiskt fisk i karen då de anser att fiskarna gör den bästa korallmaten.
  20. Rätt Mikoto. Alla levande bakterier. växter, svampar och djur behöver fosfat för att bilda och underhålla vävnad.
  21. Jag skulle rödmärka kalium och magnesium. Ett så lågt magnesiumvärde när kalcium* kH är så högt gör risken stor att kalk fälls ut runt magneten till impellern i pumparna så att de stoppar. Kaliumvärdet är nära gränsen för en del koraller. Du kan ju kolla här: https://www.faunamarin.de/wissensdatenbank/kalium/ Jag tror att Sarcophyton också är känslig för kaliumbrist efter vad jag sett. Kaliumkloridlösning finns ju många fabrikat av så det är lätt att sätta till. Core 7 är utprovat för kar med stenkoraller så det är naturligt att kH och Ca stiger. Mjukkoraller förbrukar spårämnen likaväl som stenkoraller så det är naturligt att vissa spårämnen blir låga när tillsatsen av spårämnen regleras av hur mycket kalk dina få stenkoraller tar upp. Jag skulle göra några rejäla vattenbyten för att se hur korallerna reagerar på spårelementtillförseln från det nya saltet. Många läderkoraller ändrar färg avsevärt när fosfatvärdet är högt. Jag har sett det på Sarcophyton, Sinularia flexibilis och Xenia. De blev alla bruna med mycket fosfat medan Sinularian blev grisskär och Xenian silvergrå när fosfaten var låg. Sedan skulle jag göra kurer med Nopox eller fosfatreducering (en åt gången) för att få ner nitrat och fosfat. Men först magnesium och kalium.
  22. Med en Hanna checker bör det vara lättare att använda dipicrylamin. Det är explosivt men kanske kan förvaras (köpas) i lösning. Används för att bestämma kaliumhalt i blodserum. Saliferts test bygger på att man har en känslig färgindikator för kalium. Steg 1 är att man tillsätter teraphenylborat tillräckligt för att fälla ut 500mg / liter. Steg 2 tillsätt färgindikator för kalium. Den Salifert använder (har glömt namnet) ger full färg över ungefär 3 mg/l Steg 3 droppa i kaliumlösning där varje droppe motsvarar 10 mg / liter och räkna hur många gånger 10 mg/l man behöver tillsätta för att komma upp i motsvarande 500 mg/l så att det blir lite kalium kvar i lösningen. Alla kemikalierna är möjliga att köpa hos en kemikaliegrossist. Det finns färgindikator (JBL) för sötvatten att köpa. Den bör gå att använda med utspätt saltvatten och Hanna checker. Skulle tro att den använder dipicrylamin men jag är inte säker då jag inte sett färgskalan. Det gäller att ha en Hanna med rätt färg på lysdioden. Efter det att Salifert först kom ut med sitt kaliumtest försvann det från grossisterna i mer än ett år. Det fick mig att börja leta efter hur man gör ett kaliumtest för saltvatten men innan jag kom till skott var nästa Salifertbatch ute.
  23. Har jag förstått det rätt är det lysrörsarmaturer som skall slutas säljas. I september 23 stoppas de gamla T12 och T5 står det inget om så de lär säljas några år till.
  24. För mig liknar det en Sinularia.
×
×
  • Create New...