Christian J

Om du har långa trådalger kan du nypa fast tussar mellan tummen och en tandborste. Håll även en hävertslang i samma hand (låter krångligare än det är), så att alla lösa algfragment sugs ut ur akvariet. Om du inte vill använda hävert kan du släppa dem i ett glas kranvatten allteftersom du plockar nya. Städpatrull/algätare behövs också, men äter bara korta algtrådar.

Rengöringen är viktigt eftersom cystor av Cryptokaryon/prick och en del andra parasiter kan överleva flera veckor i ett fisktomt kar.

Ett annat sätt att få samma värden kan vara att flytta vatten från huvudkaret till karantänskaret vid vattenbyten. När det är dags att mata nya fiskar i karantänskaret kan du först sätta i filtervadd/skum som innan dess gått i huvudkaret, därigenom innehåller filtermaterialet nitrifikationsbakterier som kan bryta ner ammonium i karantänskaret. Alternativt kan man använda kemiska ammoniumbindare. Att nitrat och fosfat stiger i karantänskaret spelar ingen roll under den korta tid fiskarna går där.

Det verkar finnas flera liknande arter i Karibien, tar alla av dessa Aiptasia? https://www.reef2reef.com/threads/do-peppermint-shrimps-really-eat-aiptasia.605709/page-2#post-6113669

Det kan även finnas olika arter av räkor som säljs som pepparmintsräkor, men alla sorter äter kanske inte Aiptasia. Eventuellt kan de även behöva läras att äta Aiptasia. Mina gjorde det väldigt effektivt, men bara de små Aiptasia-exemplaren.

Nu har sjögurkan dött. Fiskarna verkar helt oberörda. Kanske kolkälledoseringen minskat mängden mat i karet, det skulle förklara minskningen i storlek.

Blir verkligen A. leucosternon så stor? De flesta sidor anger ca 20cm (förutom Fishbase som skriver "Max length : 54.0 cm ... common length : 19.0 cm"). Själv har jag en Z. desjardinii (maxlängd 45cm) som bara vuxit från 8cm till 12cm på 3,5 år. Möjligen beror det på hur mycket mat de får, man behöver ju inte svälta fiskarna, men måste inte göda dem heller. Ja absolut. Troligen innehåller de flesta kar Cryptocaryon-parasiten, såvida man inte sätter all levande sten i karantän och använder "hinkmetoden" för alla nya fiskar (sök på forumet för information). UVC minskar antalet parasiter (beroende på storlek, flöde mm) men det är även viktigt att karet är moget eftersom stress hos fisken försämrar immunförsvaret.

Enligt http://matkalkyl.se/se-persiljablad.php skall det främst vara rikt på C-vitamin. Däremot finns det inte mycket protein och kolhydrater, så det kanske fungerar bäst som komplement till t ex nori (men ät inte för mycket nori, det innehåller väldigt mycket jod och eventuellt även arsenik). Fast pellets och flingfoder innehåller väl också ofta en massa onaturliga tillsatser (vitlök är bara en av dem), och även om nori kommer från havet så växer det väl inte vid just korallrev...

De fiskarna borde gå bra tillsammans, möjligen kan palettkirurgen bli för stor med tiden och den vitbröstade lär vara väldigt känslig för Cryptocaryon.

Provade att ge min Zebrasoma desjardinii lite färsk persilja, vilket han genast slukade. Bra eller dåligt foder? En snabbsökning på webben gav knappt några resultat.

Nu plockade jag ut sjögurkan från grottan. Storleken verkar ha minskat till bara 5cm (från 15-20cm när jag köpte den i januari. Frågan är varför den stannat kvar i grottan om det inte finns tillräckligt med mat där. Störs den av ättikadoseringen?

Kanske, men jag gissar att den sprider sig oavsett. Men det är säkert bäst att först mörklägga så cyanon försvinner, och därefter röra om för att hindra den från att komma tillbaka. Nej det får bli sista utvägen, är lite (kanske obefogat) rädd för sådana kemikalier.

Röra om i sanden dagligen bör förebygga. Jag har även blivit av med röd cyano tillfälligt genom mörkläggning flera dagar och dosering av ättika som kolkälla. När jag kom upp i höga doser ättika försvann plötsligt cyanon och skummarkoppen fylldes med rött avskum. Tyvärr kom cyanon sedan tillbaka igen efter några veckor så fort jag minskade på ättikadosen. Höja nitraten hjälpte inte alls för mig, men det går att göra med natriumnitrat från kryddhyllan i mataffären. Lös upp en 40g-påse i 5 dl vatten, av den lösningen bör 10ml i 100l akvarievatten höja NO3 5ppm (ungefärliga siffror).

Ja det kan stämma, men det gäller även för helt nya kar där silikonsträngarna är som tunnast. Jag tror algskrapan helt enkelt skär av silikonet.

Det stämmer inte vad jag vet. Har själv ett 40 år gammalt akvarium som fortfarande fungerar utmärkt. Däremot är det stor risk för repor på begagnade kar vilket kan vara störande. Innan silikon fanns använde man fönsterkitt(?), det torkade eventuellt ut med tiden.

Såg en grön rand på insidan av provflaskan till mitt Red Sea Pro PO4-test, särskilt närmast vattenytan. Borde inte detta ge felaktig avläsning, särskilt om den gröna färgen reflekteras mot botten och får testvattnet att framstå som grönare än det är? (Ju starkare grönt desto högre fosfathalt enligt testet.) Jag brukar skölja ur glasflaskorna med kranvatten 3-4 gånger efter varje test, men tydligen räcker inte det. Efter att jag gned insidan av provflaskan med en bomullstops försvann den synliga randen.

Ja om det finns mat i överflöd så skulle man kanske behöva fler. Samtidigt är det ju inte idealiskt om den skulle dö bakom stenar där man inte märker det. Min med, fast enligt Wikipedia skall artnamnet stavas leucospilota: https://en.wikipedia.org/wiki/Holothuria_leucospilota (stavningen lencospilota verkar vanlig på butikssidor).

För 3-4 månader sedan började jag dosera kolkälla (ättika), ända sedan dess har sjögurkan uppehållit sig inuti samma lilla grotta. Vad kan detta bero på, har kolkälledoseringen medfört att den hittar tillräckligt med bakterier i grottan? Kan tyvärr inte se den tillräckligt bra för att bedöma om den ändrat storlek.

Så enbart kirurger drabbas, och mest stora och gamla exemplar (4-18 år), och bara de senaste 4-5 åren? Det kan inte vara ålderdomssvaghet? Jag vet inte hur länge kirurger brukar leva, 4 år låter lite men 18 år är väl ganska långt? Hur länge har du matat med egenimporterad nori? Har du andra fiskarter som äter nori, förutom kirurgerna? Prova nori från en livsmedelsbutik istället. Växer det trådalger i karet? Kan dessa ackumulera gifter/metaller, så att det inte syns på ICP-test? Det finns ju många olika giftiga organismer, men varför enbart kirurgerna i så fall? Har du andra fiskar som letar efter mat på stenen? Hade du satt i levande sten en tid innan dödsfallen började? Kanske någon giftig mask eller kolonianemon följt med som kirurgerna nafsar på.

Jag frågade en gång mitt försäkringsbolag om en speciell situation, och ett halvår(?) senare hade de förtydligat villkoren (till kundernas nackdel). Så det finns en risk att de ändrar villkoren i framtiden när de väl blivit uppmärksammade, och vad gör man då med ett akvarium som redan är igång? Men just akvarier som ägarna borrat själva är kanske såpass ovanligt att försäkringsbolagen inte bryr sig om det.

Det förstår jag, "Osmolator" är Tunzes namn på deras ATO (automatisk vattenpåfyllning)! Göteborgs kommunala kranvatten verkar vara OK, men rören i den egna bostaden kan eventuellt avge koppar om de är nya. Ren klor finns inte i kranvattnet vad jag vet, däremot kloramin som tydligen kan neutraliseras med en skvätt askorbinsyra från mataffären. Detta kallas även osmosfilter. Jag använder Göteborgs kommunala kranvatten utan ett sådant, när jag sedan testade akvarievattnet efter flera år utan några vattenbyten så var det inga förhöjda värden på koppar alls. Men som sagt det kan skilja sig mellan olika bostäder.

En osmolator är mest för bekvämligheten, det går lika bra att ersätta avdunstat vatten för hand. Exakt hur ofta beror kanske på hur sumpen är konstruerad, om karet har ytavrinning till sumpen så kommer avdunstningen att minska vattennivån i sumpen relativt fort, isf behöver du fylla på vatten ofta (kanske dagligen?). Om du vill tillsätta kalkvatten bör nog osmolator användas för att sprida ut doserna över dygnet. Hårdheten på kranvattnet spelar ingen roll i sammanhanget.

Själva vikten på stenen tror jag spelar mindre roll, enbart vattnet väger ju ca 500kg. Det som eventuellt kan spräcka glaset är punktbelastningen om en stenformation skulle rasa ihop, men även det är nog främst en risk om man använder tyngre och hårdare stensorter än levande sten (som ju oftast är relativt lätt och mjuk). Möjligen skulle man kunna lägga en akrylskiva på botten för att ta upp stötar.

Ja nästan alltid, det brukar kallas fraggning på svenska (efter engelska frag).

Om de nedersta benen skulle vara längre kanske de blir lite rangliga också, de är ju bara fästa i en enda knut. Det går även att köpa lösa knutar (med kärna av stål, inte enbart plast bör det vara har jag för mig) och måttbeställda aluminiumprofiler. En tillverkare är https://porsa.dk/ jag tror inte de levererar utanför Danmark, men det finns kanske återförsäljare.