Christian J

Jag har nu börjat dela norin i frimärksstora bitar, det verkar som om min kirurg blir extra upphetsad av att plocka små bitar från ytan jämfört med att få alltihop i ett stycke.

Lämplig literkapacitet beror mycket på hur bred vattenstrålen är, dessutom kan man använda betydligt starkare puls/våg-effekt med en programmerbar pump utan att sanden blåser bort. Olika djur har även olika behov av vattenrörelse. För 20 år sedan hade jag bara 2-3 smalstrålande pumpar på sammanlagt ca 2000 liter/timme i mitt 300-liters kar, detta fungerade utmärkt även med stenkoraller. Nu har jag två stycken 5500-liters streamers i mitt 300-literskar, med full effekt är det för mycket för sanden. Eftersom du redan har en pump i filtret skulle du kunna nöja dig med en enda 5500-liters streamer så länge. Två streamers på tidur (så att strömriktningen kan ändras) är bättre, men blir nästan lika dyrt som en programmerbar streamer. Du kan lätt minska mängden sand om har ett tunt eller sluttande lager, eller strunta i sand helt. En hydrometer kostar ca 100:-, en refraktometer ca 500:-? Man behöver egentligen bara saltmätare och termometer inledningsvis, övriga tester skapar mest onödig oro. Se https://www.hamzasreef.com/Contents/Calculators/DirectSaltCalculator.php lite volym går bort pga sand, sten och avståndet till överkanten, men det skadar inte att ha lite extra salt hemma. Möjligen osmosanläggning om kranvattnet inte är bra. Vanlig utrustning till sötvattenskar, men det har du nog redan. Vanlig filtervadd eller svamp går bra. Siporax etc är lite lyxigare.

Eftersom en del nässeldjur kan breda ut sig som ogräs (t ex Aiptiasia, stärnpolyper, Xenia och hydroider) kan det kanske vara värt att testa andra starkt brännande arter som barriärer. Frågan blir då vilka som kan hålla ogräsarterna på avstånd, och hur väl står sig andra djur (t ex svampar och makroalger) i konkurrensen?

Testa även att att eliminera olika värmekällor, t ex minska belysningstiden och undvik vädring när det är varmare utomhus än inomhus.

Det problemet hade aldrig jag vad jag minns, kan det bero på typ av frigolit eller nafsande djur? Ett annat alternativ är t ex grytlappar eller andra produkter av silikon, men det blir kanske lite dyrt. Eller så skulle man kunna lägga strängar av silikonlim på botten och sedan en akrylplatta över det.

Står de still på botten går det säkert bra. Sen skiljer sig förstås trycket beroende på kontaktytan mellan sten och glas, om du kan göra stenen lite slät på undersidan blir det mycket lägre. Det som eventuellt skulle kunna vara farligt är olika tillsatser, men jag vet inte alls vad som används.

Säg inte det, vill man ha deep sandben (DSB) som filtreringsmetod rekommenderas minst 10cm. Opistognathus (käkfiskar), stora wrassar och mantisräkor kanske vill ha ännu djupare till sina hålor. Förr använde jag bitar av 10mm frigolit, det verkade fungera bra de 5 år karet var igång. Liggunderlag går säkert också bra. Jag tror inte att korallsand och levande sten är så farligt, eftersom de är mycket mjukare (och lättare) än t ex granit. I mitt nuvarande kar struntade jag i skydd, iofs har jag inte staplat några stenar utan alla block ligger på botten (det tyngsta väger ca 5kg).

Det minskar ju eventuell koncentration i vattnet, 100% nytt vatten i karantän kanske är bäst. Om en förgiftad fisk sedan mår bättre är en annan sak. Det kanske även långsamt tillförs mer gift till vattnet från källan (vad den nu är --tillsatser? rostande pumpdelar?) men det visar förhoppningsvis Tritontestet. Finns det tungmetaller i Balling-recept?

Det är lättare att suga upp detritus utan sand på botten, men det är mest ny levande sten som avger detritus. Med inkörd sten spelar det kanske ingen roll. Beror på djupt du vill ha, se här: https://www.aqua-calc.com/calculate/gravel-rectangular-solid Min levande sand (Red Sea) var bara lätt fuktig. Jag köpte 22kg till mitt kar med 120x55cm bottenyta, men använde bara ca 2/3. Om du inte vill ha deep sandbed eller djur som gräver ner sig så är det kanske mest praktiskt med ett ännu tunnare lager. Ja då räcker det till ett par vattenbyten också. Du får visserligen med bakterier och kanske små kräftdjur och maskar, men det innehåller stenen också. Den nya sanden kommer iofs också att bli smutsig med tiden...

Här finns lite tabeller: http://reefkeeping.com/issues/2005-10/rhf/

Fast i ett 105-liters kar tycker jag inte man behöver snåla med den levande stenen, det behövs väl inte mer än 5 högst 10 kilo.

Det enda av ovanstående man behöver justera är egentligen temperatur och salthalt, övriga värden är redan perfekta i nyblandat vatten. När man startar inkörningen med levande sten så kommer däremot ammonium och nitrit att tillfälligt stiga, men det går över av sig självt på 2-3 veckor (verklig nitrathalt är noll, men kan felaktigt se högre ut om det finns nitrit i testvattnet). Så man kan säkert börja sätta i enstaka härdiga fiskar redan efter 3-4 veckor, men det skadar inte att ha tålamod lite längre med känsligare arter. Det bör redan vara inkört innan du åker. I princip ja, fast det är nog bättre att vara hemma och ha uppsikt så allt funkar (även tekniken). Skulle t ex några snäckor dö (ganska vanligt) så kan det vara bra att plocka ut dem så de inte förorenar vattnet i onödan. Bara om det träffas av solljus tror jag. Det mesta av livet på levande sten dör tyvärr oavsett: mycket plockas bort av personalen i exportlandet, sedan dör en massa under transporten och inkörningen, och av det som återstår brukar mycket ätas upp av andra djur eller dö av näringsbrist i akvariet det första året (trots detta är det väl värt att använda levande sten för bl a bakteriekulturernas skull). Så det gör nog ingen skillnad om du skulle åka bort ett par veckor, främsta risken är att trådalger tar överhanden (om belysningen är på och algätare saknas).

Det går av sig självt på några veckor. Du kan nog sätta i dem så fort nitriten försvunnit. Nitratnivån (den verkliga) är noll i början, det är bara nitriten som stör nitrattesterna. Det är först senare som nitraten stiger pga att man matar djuren. Ja fast var inte för snål så gröna trådalger får övertaget i början. Kanske 10-20 snäckor och 10 eremiter? Gärna olika arter.

Just nitrat är inget problem i början (däremot lär nitrit göra att nitrattester visar för höga värden, så det är ingen mening att mäta nitrat om det finns nitrit). Det är främst ammonium som är farligt första veckorna när olika organismer i levande sten dör och innan bakteriekulturerna kommit igång. Om du vill (även om det kan vara svårt att bedöma hur många man behöver eller har tillräckligt med alger till just i början). Sen är det vanligt att en del snäckor dör kort efter inköp även om man varit noggrann med acklimatiseringen, så man kanske ändå måste fylla på. Det spelar nog inte så stor roll egentligen, de klarar sig utmärkt ensamma också om du inte vill ha fler.

Vänta med sanden tills algväxten är under kontroll och stenen slutat avge detritus (detritus är lättare att suga upp från en bar botten). Skaffa gärna eremiter också, snäckor tar kanske inte alla typer av alger. Chrysiptera parasema är en tålig art och relativt fredlig för at vara damsell/frökenfisk. De går att hålla både i grupp (särskilt ungdjuren som säljs i butikerna) och ensamma, men det är kanske bäst att sätta i alla exemplar i en grupp samtidigt annars kan de kanske bli aggressiva mot nykomlingar. Börja mata försiktigt om karet stått tomt så länge, bakteriekulturerna i stenen behöver nog lite tid att anpassa sig.

Har de två drabbade fiskarna gått längst i akvariet, eller har du andra Acanthurus som gått längre? Om inte, kan Acanthurus vara känsligare för förgiftning än övriga arter? Förutom gifter i vattnet kanske de ätit något olämpligt. Har för mig att både alger och svampar kan ackumulera metaller. Seachem Stress Guard sägs skydda slemhinnan, men bör inte användas om du har koppar i vattnet. Vattenbyte (med bra vatten och salt) är nog det effektivaste alternativet för att bli av med gifter som är lösta i vattnet. Aktivt kol kan ta upp tungmetaller tror jag, vet ej hur effektivt det är. Väteperoxid gör nog ingen nytta för tungmetaller, för mycket kanske snarare irriterar slemhinnan på fisken.

Sen beror det ju även på hur kompakt stenen är, stycken med mycket håligheter tar mer plats så då behöver man inte lika mycket räknat i kilo.

Om detritus samlas där går det lättare att suga upp, annars spelar det nog ingen roll.

Jag skulle nog bara tagit hälften så mycket sten och istället lagt mer pengar på skummaren. Tester och refraktometer kan man också avvakta lite med.

Sant. Förstod inte det där, efterlikna på vilket sätt och varför? Iaf Tunze har väl prisvärda inneskummare? Även om det skulle finnas mer prisvärda skummarmodeller för en sump så tillkommer ju kostnaden för sumpen, så det blir knappast billigare sammanlagt. Den stora utgiften är väl den tekniska utrustningen vid starten, och sedan djuren man köper. Själva driften (mat och vattenbyten) kostar inte många kronor.

Hejsan Tight budget behöver inte vara något problem, det beror helt på vilka (och hur många) typer av djur man vill hålla. Det är främst stenkoraller t ex Acropora som kräver extra mycket och dyr utrustning. Förr sas det att aluminium var giftigt i saltvatten, numera verkar det inte anses så farligt. Vissa filtermedia innehåller exempelvis aluminium. Sump är inte nödvändigt, lägg hellre pengarna på en skummare inuti karet. Enda fördelen med sump är att man kan dölja teknisk utrustning istället för att ha den synlig i karet. Biobollar och aktivt kol är inte nödvändiga, och gör helt olika saker. Biobollar hjälper nitrifikationsbakterier att växa (dessa bakterier omvandlar giftigt ammonium till nitrit och sist mindre giftigt nitrat), men även vanliga skumpatroner gör detta utmärkt, allra bäst är kanske porösa filtermaterial som Siporax. Aktivt kol tar upp gula färgämnen och ibland vissa gifter (men inte ammonium, nitri eller nitrat). Skummare är en mycket nyttigare apparat, den tar både bort olika avfallsämnen och hjälper till med syresättningen. Det viktigaste att mäta är salthalt och temperatur, övriga vattenvärden bör vara bra efter några veckor om du börjar med levande sten. Oftast blir man bara stressad av att mäta en massa olika saker, sedan känner man ett tvång att "rätta till" värdena med följden att man skapar mer problem än man hade från början. Dessutom visar testseten ofta fel värden. Efter några månader med djur och matning kan man mäta nitrat för att se om man behöver göra vattenbyten. Eremikräftor är tåliga och äter ofta både alger och matrester. Algätare bör vara de första djuren man sätter i. Det stämmer att KH/alkalinitet stabiliserar pH-värdet. Har man stenkoraller kan KH sjunka fort, men utan stenkoraller går det betydligt långsammare och med vattenbyten tillförs mer alk. En hink eller bytta går utmärkt att blanda vatten i, ofta räcker det att röra om för hand så löser sig saltet ganska fort men en liten pump kan vara bekvämt (det kan vara bra att vänta några minuter till innan man häller i det nya vattnet i karet). Djuren tar nog ingen skada av nån enstaka hink kallt vatten, men rumstempererat vatten löser saltet snabbare än kallt. Å andra sidan kan varmvattenskranen innehålla högre halter av koppar, bly och liknande, så det är nog säkrast att värma kallt vatten först innan saltet blandas i (med värmare eller genom att låta det stå några timmar). Man kan hälla vattnet i karet (eller sumpen) direkt från hinken. När vatten avdunstar stannar saltet kvar i karet, så fyll på med sötvatten (2-3 gånger i veckan?). Däremot försvinner lite salt åt gången när man tömmer skummaren. Hur många gram salt man skall blanda skiljer sig lite beroende på fabrikat, det står på förpackningen. En refraktometer är bekvämast för att mäta salthalt, men en hydrometer är billigast. Levande sten innehåller ofta en massa små håligheter, ett sätt att mäta volymen är att lägga stenen i en hink och se hur mycket vatten den tränger undan. Sumpens vattenvolym bör räknas in om man skall dosera olika ämnen. Begagnade armaturer för metallhalogen och T5-lysrör går att få väldigt billigt numera, nackdelen är att lamporna/rören blir svagare med tiden och behöver bytas, så under ett par år kan det löna sig, men på längre sikt (mer än 5 år?) blir det billigare med LED. Det krävs ingen särskild belysning om du inte vill hålla koraller eller anemoner. "Levande" sand tycker jag är onödigt, men den skall inte sköljas. Död korallsand kan sköljas om du vill. Eller så kan man köra utan sand (det enklaste). Vet inte om blästersand fungerar.

Ser ut som en 9010? Hade för mig att den bara använde skenor för montering men det verkar ha funnits sugkoppar också. 9011 skall vara i stort sett likadan och med samma kapacitet, men med magnethållare och något nyare pump enligt http://www.reefcentral.com/forums/showthread.php?t=1952333

Tunze har väl haft magnethållare sedan ett bra tag, använde de verkligen sugproppar innan dess? Sugproppar brukar väl inte fungera så bra generellt, så jag skulle inte rekommendera skummare med sådana.

Två streampumpar räcker bra, särskilt om de är programmerbara. Vet inget om Juwels skummare. Antar att värmare ingår i Juwelfiltret? Du behöver även något att mäta salthalt med, en refraktometer är mest praktisk och noggrann för det. I övrigt skulle jag rekommendera automatisk vattenpåfyllning (t ex Tunze Osmolator) av bekvämlighetsskäl. Vill du hålla stenkoraller behöver kalk och KH fyllas på regelbundet, det finns flera olika metoder beroende på mängd förbrukning. Om ditt vattenledningsvatten är av tveksam kvalité kan en osmosanläggning behövas.

Näringsbrist kan stämma, jag har både köpt ytterligare ett par ormstjärnor och sugit upp mycket sand och detritus senaste tiden. Igår kort efter släckning var ormstjärnans kropp helt borta/uppäten, idag återstår bara några armstumpar men inga av djuren verkar intresserade av dessa.