Christian J

Nu har jag lagt en upp-och-nervänd kattsandspade på botten som ett slags galler. Får se om några kräftdjur hittar dit, och om det gör någon skillnad på algväxten.

Hur många centimeter handlar det om? Vad jag läst brukar det rekommenderas minst 10cm sanddjup för en DSB, och ingen vill väl använda så mycket sand utan anledning (jag vet ej om just 10cm är en bra rekommendation, har aldrig provat DSB själv). Det skulle iofs kunna bero på vad som helst, inklusive fel handhavande eller att det något annat blivit modernt. Jag vill minnas att den främsta fördelen med DSB är nitratreducering, och det verkar i sig inte vara något större problem i dagens näringsfattiga kar, så DSB har kanske helt enkelt blivit överflödigt...

Det borde gå att testa om man sätter en bur över en del av botten, så att sandvändande fiskar inte kommer åt kräftdjur där. Kanske buren kan hålla Nassarius borta också. Jag gjorde faktiskt ett (misslyckat) experiment med sand i en skål för ett tag sedan, men jag vet inte om det någonsin fanns några kräftdjur i den sanden.

Lever kräftdjur i en DSB djupare ner än vad sandvändare kommer åt? Isf kanske det hela tiden migrerar upp nya kräftdjur för att ersätta de som äts upp, medan de skulle bli nästan helt utrotade i en tunn sandbädd. Kan Nassarius jaga djupare ner än sandvändare? Möjligen skulle sandvändare kunna göra nytta om detritusen de virvlade upp fastnade i ett filter, men den detritus som sedan blir kvar verkar väga lika mycket som sandkornen. Jag har nästan ständigt haft olika algproblem sedan start för 2,5 år sedan (kisel, dino, cyano och gröna trådalger om vartannat). Från början hade jag 8st Nassarius, dessa har reducerats till 4 (pga svält?) som jag nyligen flyttade ut. Efter ett år skaffade jag en sandsjöstjärna, denna växte lite till en början, men efter ytterligare ett år blev den mindre för att sedan försvinna spårlöst (svält?) trots mycket detritus i sanden. Har även en sandvändare som inte gör någon större nytta, nya kiselalger(?) dyker upp bara nån timme efter att sanden rörts om av mig eller fisken. Jag skaffade nyligen några Cerithium-snäckor, dessa sägs äta detritus men är nog för små för att göra någon praktisk skillnad.

I naturen silar de smådjur från finkornig sand, men det räcker nog inte i vanliga akvarier. De kan dock lära sig att äta annat också, min sandvändare (Valenciennea muralis) tar både mysis i vattnet, flingor (även från från ytan) och pellets från botten. På senare tid har den även tagit nori. Frysta räkor från ICA kan säkert fungera om du mal dem hela (även huvudet) i en mixer. Jag brukar mata mina fiskar 2 gånger om dagen. Dessvärre är min sandvändare usel på att hitta och fånga maten, ofta missar den när den skall sluka förbiströmmande bitar - när den lyckas få syn på dem överhuvudtaget - och pellets ignoreras ibland trots att de sjunker till botten alldeles bredvid. Misstänker att både syn och luktsinne är dåligt, när den väl hittat pellets äter den gärna. Den är även lite skygg, så agressivare fiskar hinner ofta före. Jag har läst att sandvändare ofta tynar bort inom ett par år, eventuellt beroende på inälvsparasiter eller på att de hålls i enstaka exemplar, vet ej om detta stämmer.

Krabbor kan också knäppa förresten. Jag har en liten som följde med levande sten, men den kommer bara ut när ljuset är släckt.

Mantis- och pistolräkor kan ge ifrån sig höga knäppljud med klorna. Kanske en liten mantisräka följt med den levande stenen, dessa är ofta svåra att upptäcka eftersom de oftast håller sig gömda och rör sig blixtsnabbt. Ibland kan snäckor vicka snabbt på skalet så det smäller mot glaset, ofta som en serie knackningar. Jag tror även att vissa värmare (t ex Aquael Easyheater?) kan smälla till riktigt högt när reläet slår på, men är inte helt säker. Kanske det varierar mellan olika exemplar. Räkor byter skal, hur ofta beror på art och ibland på hur mycket mat de får.

Skummare, sump och osmolator är inte nödvändiga men kan förenkla skötseln väldigt mycket. Skummare finns det mycket skrivet om på nätet. En sump är mest till för att slippa ha teknisk utrustning synlig i visningsdelen. "Osmolator" är Tunzes namn på automatisk vattenpåfyllning (ofta förkortat ATO, automatic top off), väldigt bekvämt. Ett osmosfilter är en helt annan sak, det används för att rena vattenledningsvatten och kan vara nödvändigt för några, extra säkerhet för många och kanske onödigt för en del (som mig), det finns flera trådar om detta på forumet. Har du stenkoraller behövs extra kalcium, det finns flera sätt att tillföra det. Kalkvatten i en ATO är billigast och enklast om behovet inte är så stort, kalkreaktor är dyrare men effektivare, ballinglösning med doserpump är ännu effektivare.

Nej det är säkert inte så allvarligt ens om det förekommer, jag tror t ex inte att de äter på musslorna.

Har läst att blennies kan nafsa, vet ej hurpass allvarligt det är.

Felpost

Hade den prickarna i affären också? Tycker prickarna ser större ut än Cryptocaryon brukar vara (eller är fisken extremt liten?). Lymphocystis bildar klumpar snarare än prickar.

Det är nog en bakteriegrumling, bör försvinna efter ett tag. Så länge inte djuren verkar må dåligt är det nog ingen fara, men om fiskarna verkar ha svårt att andas kanske det uppstått syrebrist. Flytta dem isf till ett annat kar med rent vatten så länge. Var försiktig med olika tillsatser, det kanske bara förvärrar.

Menar du att det rann tillbaka avskum från skummarkoppen till akvariet?

Å andra sidan är ju t ex vitlök ett populärt kosttillskott, ett par av mina köttätare (filfisk och sandvändare) har själva börja äta nori, och min dvärgkejsare äter ibland kirurgens exkrementer. Jag tror det skiljer mellan arter hur anpassningsbara de är, både vad gäller smak och matsmältning. Men det är säkert ingen toppkvalité på kommersiellt foder. Kanske frysta sorter är bättre.

Liknande tabletter minns jag fanns för 40 år sedan, vet inte hur de fungerar dock. Låter konstigt att gälarna skulle ta upp näring, däremot kanske fiskar sväljer (dricker) vatten som smakar mat? Isf borde man kunna experimentera med allt möjligt, låt t ex fisken simma i en soppa av foder smått nog att "dricka" (detta bör kanske ske i en liten behållare, så man kan ha en hög foderkoncentration utan att fördärva akvariets vatten). Fast om fisken inte vill äta kanske den inte vill dricka heller, beroende på vad som är fel med den.

Blenniella chrysospilos är en trevlig algätare, påminner om Salarias men färggrannare.

Jag menade bara att vissa arter kanske bara går att hålla i ett exemplar eller som ett par. Sen gäller det förstås att få tag på ett par också, alla fiskar kanske inte trivs ihop. Black sailfin och bicolor liknar ju varandra, kanske de skulle bråka. De andra borde gå bra gissar jag.

Jag känner bara till några av arterna, men generellt tror jag att man kan ha enstaka eller par av olika grupper, t ex ett par Firefish, ett par Watchman Goby, osv. Firefish kan eventuellt hållas i grupp som unga (har inte provat) men har en tendens att hoppa ur karet. Jawfishes sägs behöva ett tjockt sandlager för att kunna gräva ut en håla (20cm skriver en del, men kanske man skulle kunna fylla en djup bägare med sand istället). Opistognathus rosenblatti verkar dessutom leva i östra Stilla Havet där vattnet är kallare än vanliga revkar (15 grader C?). I ett sådant akvarium kanske även den fina Lythrypnus dalli skulle kunna passa.

En annan sak att vara försiktig med i framtiden är Internetuppkopplade saker (Internet of Things), eftersom mjukvaran i sådana produkter oftast har väldigt dålig säkerhet. Ett dosersystem som är ständigt uppkopplat till tillverkarens molntjänst skulle i värsta fall kunna leda till tusentals kraschade akvarier om servern hackades...

Jag tror kirurger t ex Zebrasoma äter nya skott (men inte utvuxna grenar), så det borde gå att hålla tillbaka dem. Jag har t ex inga synliga alls i mitt stora kar där en Z. desjardinii går, medan de växer bra från levande sten i karantänskaret.

När en fisk dör såpass fort vill man lätt ge sig själv skulden, men eftersom den var nyinkommen även i butiken kanske den redan var skadad på något sätt. Fiskarna kan t ex ha blivit nerkylda, drabbats av ammoniakförgiftning eller utsatts för mycket högre salthalt alldeles för fort. Detta kan ha inträffat under transporten mellan fångststationen, exportören, grossisten, akvariebutiken eller det egna karet, men som kund kan man ju bara styra sin egen insats i kedjan. Ibland ser jag lappar uppsatta i butiksakvarier att en fisk är reserverad eller såld till en kund. Det kanske är ett bra sätt att reservera en fisk, skulle den sedan dö de första dagarna i butiken betalar man förstås ingenting. Om clownerna varit extremt aggressiva kan det förstås ha stressat en redan medtagen fisk, särskilt om karet är litet och saknat gömställen, men knappast under natten (möjligen på morgonen).

Levande sand innehåller förmodligen bara bakterier (såvida man inte plockat den själv). Om du skaffar lite levande sten däremot så kommer djur och alger från den att kolonisera resten av akvariet med tiden. Städare kan du alltid utfodra med vanligt foder så länge. Sandvändargobies kommer troligen att äta upp det mesta av smådjuren som koloniserat sanden, det skulle krävas ett väldigt stort akvarium för att göra dem självförsörjande. Andra städare brukar klara sig på resterna från de övriga djuren.

Om du använder torr sten så finns det förmodligen inga gröna trådalger som kan växa. Detsamma gäller kalkalger, men dessa brukar dröja lite längre innan de börjar växa.

Jag har fortfarande tillväxt av Dictyota(?) i mitt kar, främst på pumparna, trots att karet gått 2,5 år utan vattenbyten eller andra tillsatser än kalkvatten och foder (nori, mysis och pellets). Tillväxten är lyckligtvis inte lika kraftig som när karet var nytt, men den är högre än noll.