Christian J

Om ni menar bruna makroalger så skall vissa kirurgarter äta det, men knappast kiselalger eller dinoflagellater väl?

Har väl trådalger etablerat sig kan det ta sin tid även om man har algätare, räkna med veckor/månader.

Ingen erfarenhet, men varför skulle det inte vara optimalt i sumpen? Kanske det stämmer, om flödet genom sumpen är långsamt.

0,08ppm låter inte väldigt högt, å andra sidan är det bara ett mått på fosfathalten i det fria vattnet. Vad jag förstår kan ganska stora mängder fosfat lakas ur sten och genast tas upp av alger på stenen utan att det märks på fosfattester. Antingen kan man ta bort algerna (för hand och med algätare), eller så kan man låta stenen ligga mörkt (så att fosfaten läcker ut i vattnet istället för att tas upp av alger) och byta vattent regelbundet tills stenen blivit urlakad. En komplikation med nyimporterad levande sten är att olika organismer i/på stenen dör allteftersom, vilket i sig kan frigöra mer fosfat.

Var det begagnad sten (som använts i vanligt akvarium innan), eller sten som körts in direkt efter import? Om stenen är nyimporterad låter det som om den är slarvigt inkörd. Om det är mer alger på vissa stenar skulle jag överväga att ta bort dem. Antagligen läcker just de stenarna fosfat som algerna lever av. Å andra sidan kanske det tar några dagar extra för algerna att etablera sig på helt döda stenar, även om det finns näring löst i vattnet.

Snäckor äter mest filmalger, inte trådalger, och eldräkan Lysmata debelius äter nog inte alger alls. Sjöborrar och eremitkräftor däremot brukar vara bra trådalgätare, likaså kirurger t ex Zebrasoma.

Precis, och dessutom med en väldigt liten vattenvolym i påsen. Jag stänger av pumpen till mitt karantänskar 3 timmar varje natt, det har fungerat utmärkt i ett par års tid (även om jag förstås bara har lite djur åt gången i det karet). Det som kan skapa problem tror jag är filter med bakterier som skapar svavelväte vid syrebrist, som Lasse skrev.

Man dör självklart inte direkt, men kan få problem på sikt: "Ozone in the air can be a significant health hazard to humans. A recent EPA study (to be published in April of 2006 in Environmental Health Perspectives) shows that ozone can cause premature death at prolonged exposure levels as low as 0.08 ppm. That level is considerably lower than had been previously believed. Older studies had suggested that a level of 0.2 ppm was not a significant health risk." http://reefkeeping.com/issues/2006-04/rhf/index.php#14 "There is a great deal of evidence to show that ground-level ozone can harm lung function and irritate the respiratory system.[36][46] Exposure to ozone (and the pollutants that produce it) is linked to premature death, asthma, bronchitis, heart attack, and other cardiopulmonary problems.[47][48] Long-term exposure to ozone has been shown to increase risk of death from respiratory illness." https://en.wikipedia.org/wiki/Ozone#Health_effects

Det där låter direkt hälsofarligt för både fiskar och människor. Med en skummare reagerar ozonet med vattnet inuti skummaren, och förhoppningsvis slipper bara minimalt med ozon ut i akvariet eller rummet (men även med såpass små mängder bör man vara försiktig). Med en syresten blir det nog betydligt mer som kommer ut.

För mig fungerade det inte alls med ozon, men min skummare är iofs underdimensionerad. Ozon dödar säkert de parasiter som kommer in i skummaren, men för att få någon effekt förutsätter det att den har tillräckligt hög genomströmning så att de flesta av parasiterna kommer in i den innan de hinner hitta en fisk eller bilda en cysta på botten. Samma sak gäller förstås även UVC.

Vilken fin sten! Den kan väl inte ha fraktats torr väl?

Jag kan inte avgöra om de vita punkterna på bilden är utslag eller bara suddiga taggar. Fenorna ser OK ut tycker jag, det kan vara småskador, skräp i vattnet eller bakgrunden som lyser igenom. Är tveksam till om ozon eller vitlök hjälper mot prick, däremot kan kanske UVC hålla nere antalet parasiter på en hanterbar nivå. Koppar bör inte tillsättas i visningskar eftersom särskilt kräftdjur lär vara mkt känsliga, och efter kopparmedicinering (i separat kar) bör förstås visningskaret gå utan fisk ett par månader så att cystorna kan försvinna. Vet inte heller hurpass stort karantänskaret behöver vara (är 50l för litet?), däremot kan man inte använda material från det infekterade akvariet, så för att få igång en bakterieflora i filtret kanske det är bäst att köpa en startkultur, alternativt använda ammoniumbindare istället(?) för filter.

Filfiskar brukar ha konstiga ögon, jmf med bild 2 och 3 här: http://reefkeeping.com/joomla/index.php/current-issue/article/79-fish-profile och som sagt taggarna gör det svårt att se. Om fiskarna har prick (och de inte lyckas bekämpa den själva) så behöver de behandlas med t ex hinkmetoden. Dessutom behöver karet sedan gå utan fisk helst ett par månader för att eventuella cystor i inredningen skall försvinna, och under tiden måste fiskarna förvaras i ett annat prickfritt kar. Ganska mycket arbete alltså, UVC kanske är enklare förutsatt att det fungerar. Hur stor är filfisken?

Om man har resonansvågor istället för stark ström så borde väl teoretiskt sanden ligga kvar. Nackdelen är att vågorna krånglar till det med ytavsuget, om det inte sitter precis i mitten av karet.

Jag snarare läst att det skall fungera bäst med antingen en väldigt tunn (högst 2cm?) eller tjock (minst 10cm), medan det blir mer problem med mellanvarianterna. Ljusstyrka och flöde kan säkert påverka algväxten, fast återigen skriver många att algproblemen är mindre där det är bra flöde. Smådjur är säkert bra, jmf denna tråd:

Sant, har samma problem. Möjligen skulle man kunna använda en plastlåda som karantän, och ställa undan den när den inte används. Nackdelen är att man kanske inte kan använda levande sten då, såvida man inte "lånar" sten från visningskaret och sedan lägger tillbaka nån månad efter att karantänen är avslutad. Det var nog inte prick då, men det bör märkas om ett par veckor. Jag har inte köpt några nya fiskar på ett år, och de har inga prickar men kliar sig ändå ibland.

Det är möjligt men inte garanterat. Det säkraste tycker jag är att använda ett karantänskar för nya fiskar, då slipper de social stress direkt efter transporten, och skulle de föra med sig egna sjukdomar kanske man slipper dem i visningskaret. Oftast tar det ett par veckor mellan varje prickattack, i värsta fall blir de då värre och värre för varje gång, men det kan skilja sig mycket. Här en bra beskrivning av parasitens livscykel: https://saltvattensguiden.se/topic/40636-vita-prick-behandling-fakta-myter/

Prickar kan vara svårt att upptäcka med blotta ögat, ibland ser man dem bara på (skarpa) bilder. Därmed inte sagt att det måsta vara prick, det kan finnas andra orsaker till att fiskar kliar sig. Jag tycker mig t ex ha sett det efter att jag rört om i bottensanden. Det kan även finnas andra parasiter, mer eller mindre okända.

Är tanken att anemonen skall bo i krukan även i framtiden med det här knepet, går det isf att dölja krukan i akvariets inredning (iaf när anemonen är utslagen)?

Ofta synkroniseras korallerna av månen till ett årligt massutsläpp av könsceller ("mass spawning" på engelska), se t ex http://www.gbrmpa.gov.au/about-the-reef/corals/coral-reproduction

Nu såg jag att Valenciennea wardii är en sandvändare, i så fall vill den väl helst sila mat från sanden. Min egen Valenciennea muralis är väldigt dålig på att hitta foder, den kan sila sand bara nån centimeter från pellets som ligger fullt synliga på botten utan att lägga märke till dem. Men den kan även fånga mat som flyter i vattnet eller på ytan, även om den ofta missar. Något som fungerat bra för min sandvändare är att låta pellets sjunka ner genom ett långt plaströr precis bredvid fiskens håla, på så sätt bildas en koncentrerad hög med pellets just där. Plaströret kan man sedan använda till att schasa bort andra fiskar med. Trots att sandvändaren är dålig på att hitta själva maten så lärde den sig väldigt fort att maten kommer från plaströret, så efter ett par veckor började han att nafsa på plaströret så fort jag ställer fram det.

Den kanske inte lärt sig att pellets är foder ännu, särskilt om de flyter på ytan eller hunnit sjunka till botten. Fryst mysis som kommer med strömmen brukar de flesta fiskar gilla. Om fisken är helt ensam kan den känna sig lite orolig enbart av den anledningen.

Kanske det är tänkt för rev där samtliga koraller redan dött. Dessutom är det kanske effektivare att släppa ut vatten med larver(?) från t ex en båt eller flygplan än att montera fraggar manuellt.

Vilken sorts mat ger du den? Kanske den inte är van vid fodertypen. Finns det andra fiskar som konkurrerar om maten? Ibland kan det ta några dagar innan en ny fisk känner sig hemmastadd.

Det är klart koraller kan föröka sig. Dels sexuellt med könsceller som beskrivs i artikeln, men även genom könlös celldelning, avknoppning, polypsläpp, etc. Korallrev har ofta en stor förmåga att återhämta sig efter olika naturkatastrofer (t ex stormar). De senaste decennierna har det dock varnats för att dagens rev är speciellt hotade och riskerar att förlora sin förmåga till återhämtning permanent, så nyhetsvärdet i artikeln är väl främst att det går att sprida extra tåliga korallvarianter till andra rev vid behov.