Christian J

Jag menade om tråden var samma alg som den bruna beläggningen på stenen (ser ut så, men skulle teoretiskt kunna det vara en grön trådalg). Dino kan bilda trådar, inte kiselalger (däremot kan kiselalger växa på gröna trådalger, men det ser jag inga i ditt kar). Större angrepp av dino tenderar att bilda trådar som lyfts upp av syrebubblorna de producerar, bitar kan även flyta på vattenytan.

Enligt @Lasse (i början av tråden) så tar inte osmos bort kloramin (möjligen kan kolfiltret hjälpa). Jag kanske postade i fel tråd, men hittade ingen bättre...

Hör tråden på första bilden till? Trådar som lyfts av syrebubblor, smutsgul färg och fragment som flyter upp till ytan kan vara dinoflagellater. Gyllenbrun färg kan vara kiselalger.

Mitt kranvatten (i Göteborg) luktar starkt klor sedan några dagar tillbaka, det kanske kan vara värt att börja tillsätta lite C-vitamin/askorbinsyra nu...

Flödet beror mycket på hur stenen är uppbyggd. Stenrösen ger dåligt flöde under, det är bättre att försöka montera stenen (med lim och/eller plaströr) så att man får mer fri bottenyta. Men var försiktig med att lägga i mer sten just nu (särskilt om den inte är inkörd) eftersom det också innebär en störning. Vad jag läst skall Siporax vara mer effektivt än LS (iaf för nitrifikation), dessutom borde det vara störningsfritt att börja använda. Passande skummare vet jag ingenting om tyvärr.

Det skulle nog bara göra nytta under inkörningen av ett helt nytt akvarium, men om jag förstått saken rätt var det här karet redan igång och inkört innan flytten? Isf finns det gott om bakterier i sanden och den levande stenen, och det enda som krävs är att de kommer i balans igen. Om själva flytten medfört störningar så är det nog bättre att störa så lite som möjligt. Vattenbyten kan vara bra även om de förstås också kan utgöra en störning, så försök hålla salthalt och temperatur i det nya vattnet så nära som möjligt. Att ammonium stigit så mycket kan möjligen bero på överbelastning av systemet (för mycket mat i förhållande till vattenreningen), särskilt om det inträffade redan innan flytten. Ni skulle isf kunna använda ett filtermaterial som Siporax som underlättar bakterienedbrytningen, eller kanske mer LS och bättre skummare. Även alger är bra på att ta upp ammonium.

Har vattenvärdena förändrats pga flytten (t ex genom att röra om i sanden, eller rengöra filtermaterial så att bakteriekulturen störts)? Annars kanske det är flytten i sig som stressat en del av djuren. 0.25ppm ammonium låter farligt högt (om vattentestet verkligen visar rätt), och tyder på att skummaren och/eller bakteriekulturen inte räcker till. Om ammoniumen verkligen är så hög krävs kanske akuta åtgärder, t ex ett stort vattenbyte eller ammoniabindare (vet ej om de fungerar bra med lägre djur) och därefter uppehåll/försiktighet med matningen. 50ppm nitrat är lite högt, men det har nog inte uppstått pga flytten. 10% vattenbyte kommer bara att minska värdet med just 10%, så det krävs fler eller större vattenbyten, eller så kan ni minska matningen så kanske värdet sjunker långsamt.

Om du kan se små kräftdjur på den levande stenen finns det säkert tillräckligt, om det även räcker till i längden kan jag inte svara på. Förmodligen kommer den att sluka alla synliga kräftdjur, men det kommer säkert fortfarande finnas små exemplar som man inte ser (och större som gömmer sig inne i stenen eller i sumpen). Ett par är säkert intressantare, vet ej om det räcker med LS för dem. Även dvärgkejsare brukar länsa akvariet på smådjur. Jag hade en mandarin i 300l i ett års tid, minns tyvärr inte om den även åt död mat. Jag matade inte med levande pods på den tiden, bara nykläckt artemia.

Clowner, dvärgkejsare och Zebrasoma är varken skygga eller överdrivet agressiva (förutom Clowner inom sitt begränsade område?), så frågan är väl nästan vilka fiskar som inte fungerar ihop med dem? Jag har aldrig haft några större sociala problem med dvärgkejsare och/eller Zebrasoma, inte ens ihop med skyggare arter som Nemateleotris, mandarinfisk, filfisk och sandvändare (den sistnämnda har svårt att hävda sig vid matning men annars är det inga problem). Agressiva arter som t ex vissa frökenfiskar har jag inte så mycket erfarenhet av. Möjligen kan det bli problem med artfränder eller närbesläktade arter, men det kan också fungera (iaf med dvärgkejsare och Zebrasoma) även om man kanske får räkna med en del bråk i början. Personligen tycker jag Zebrasoma gör sig bäst om man har minst två av samma art, sen kan det förstås diskuteras hur många dvärgkejsare och Zebrasoma som får plats i ett 300l-kar (jag tycker att det beror på fiskarnas storlek).

Ingen erfarenhet, men har svårt att tro att de halvblinda (och ibland små) pistolräkorna skulle kunna attackera putsarräkor (även om pistolljudet tydligen kan användas som vapen). Skulle gissa att gobyn är ett större hot mot omgivningen än räkan.

En "peanut worm" kanske? Sägs äta detritus.

Jag hade en Tridacna i 4 år på 90-talet. Den stod nära botten under 250W metallhalogen (dagsljusfärg), akvariet filtrerades med LS och skummare, matades ganska sparsamt (även med någons slags pulver för filtrerare). Musslan verkade trivas, men de sista två månaderna såg jag en dvärgkejsare nafsa på den, och efter en 2-veckors resa var musslan plötsligt död.

Vilket utgångsdatum har testet? Mitt visade noll flera månader innan, vilket inte visade sig stämma när jag köpte nytt.

Liten uppdatering: ser nu att jag har 25ppm nitrat och 0,2ppm fosfat, vilket kanske skulle kunna förklara algväxten --både av den gröna cyano och det egentligen ännu större problemet med bruna kisel(?)alger. Å andra sidan verkar nytillväxten av grön cyano upphört sedan jag slutade mata med spirulinamysisen, medan brunalgerna fortsätter växa --4 dygns mörkläggning gjorde att de senare försvann, men nu dyker de upp igen. Den gröna cyanon verkar inte ha påverkats så mycket av mörkläggningen vad jag kan se.

Sitter det inget galler på insuget? Isf kanske de sugits in och blivit fiskfärs, sedan har de övriga djuren ätit upp bevismaterialet. De kan också ha blivit uppätna om de dött i själva karet men då borde det tagit lite längre tid.

Det skulle möjligen också kunna vara kalkutfällning eller kanske detritus, men det senare är nog inte helt vitt.

Undras varför. Äts de upp oftare på grunt vatten, eller är de känsliga för starkt ljus? Det sistnämnda verkar ju inte stämma i akvarier iaf. Avvägning är inget problem för mig (iofs längesen jag dök nu), men det är svårt att få en helhetsbild på nära håll (är stenen man har framför sig representativ?), medan istället mer av det röda ljuset filtreras på större avstånd. Idealet vore kanske att ligga 3 meter över revet med en väldigt stark bredstrålande lampa (finns såna?), men jag har inte testat... Tänker du inte på strömdyk nu? I riktiga bränningar (dyningar/vågor fram och tillbaka) hjälper det väl inte med en reefhook. Jag har gjort kanske ett par starka strömdyk vid drop offs, kan tänka mig att det växte kalkalger mellan korallerna men strömmen var för stark för att hinna titta närmare.

Jag tycker det är en intressant diskussion. :-) Självklart växer det mycket kalkalger även på rev, frågan är hur mycket av dem som ständigt äts upp av papegojfiskar och andra djur. Jag har bara gjort ca 30 dyk i Röda Havet (Sharm El Sheikh och Hurghada), men jag reagerade på hur lite rosa kalkalger jag såg (jämfört med akvarier), även på grunt vatten där rött ljus inte borde saknas. När jag sedan letat efter bilder på Internet så har många av dem verkat bekräfta detta. Jag tycker det verkar sannolikt att t ex papegojfiskar i första hand gnager av de mest lättåtkomliga ytorna (dvs samma ytor man oftast ser som dykare), kanske man hittar mer kalkalger om man letar noggrannare på ställen där papegojfiskar inte kommer åt. Det stämmer säkert, fast enligt https://en.wikipedia.org/wiki/Coralline_algae#Corallines_in_community_ecology växer de bäst på platser med kraftiga bränningar ("Algal ridges ... require high and persistent wave action to form"), och där kan man ju inte studera stenen på alltför nära håll av praktiska skäl. Annars kan jag tänka mig att kalkalgerna som blir kvar efter papegojfiskarna och sjöborrarna är de som växer i sprickor och springor, och därifrån kan de säkert hålla ihop revstenen också utan att synas så mycket. Men det beror ju just på att det saknas tillräckligt med djur som äter upp dem i akvarier. Ingen har påstått att rev är kliniskt befriade från kalkalger, trots allt brukar de ju följa med levande sten. Frågan gäller snarare hur iögonenfallande de är på rev.

Det som finns i sanden blir nog fort uppätet. Min släkting Valenciennea muralis äter allt möjligt, tyvärr är den väldigt dålig både på att upptäcka och fånga mat. I värsta fall kan man låta pellets sjunka ner genom ett plaströr framför fiskens håla.

Det är väl bristen på rött ljus (och kanske felinställd vitbalans i kameran?) som får squamipinnisarna att se så gula ut, vill minnas att jag upplevt samma sak med blotta ögat (när man sedan går upp mot grundare vatten blir de orange igen). Mörkröda kalkalger borde se brunsvarta ut när rött ljus saknas, frågan är hur rosa kalkalger upplevs? Har svårt att tro att det skulle se exakt lika vitgrå ut som bar sten. Kanske brunbeige eller blåaktiga? Bilden på clownfiskarna är från en Youtube-film, det bruna ovanför anemonen ser orange ut när lampan lyser direkt på (kanske en kalkalg just där, men inte runtomkring). Notera att sanden är vit, så jag antar att vitbalansen är korrekt. Det är även filmad med stark vidvinkel, så fotografen borde vara nära inpå. Jag tycker inte den övriga stenen på bilden ser ut som kalkalger, vare sig till färg eller struktur, även om lampan inte lyser upp där. Din översta bild från Elphinstone ser ut som en grotta, osäker på om det finns några rosa kalkalger där men kanske det knallröda och ljusgröna är kalkalger? Bilden från Marsa Shagra däremot verkar vara från öppet vatten, men har mer rosa kalkalger än jag någonsin kan påminna mig ha sett själv (iofs oftast utan lampa).

Jag har bara dykt i Röda Havet, vad jag sett kan det skilja sig ganska mycket från delar av Asien. Iaf ibland har jag använt dyklampa. Din senaste bild (fin!) ser ut att vara lite djupare (30-40m?), där skiljer sig det en del från grundare vatten. Kan inte riktigt avgöra vad som är svampar, azooxkoraller och kalkalger på bilden (antagligen alltihop). Här är några stulna bilder till, troligen från Röda Havet. På den sista kan man ana lite rosa på den exponerade stenen, men inte så att det täcker:

Sant, jag har faktiskt en liten orange fläck på en sten som knappast kan vara något annat. Vad jag förstått växer många varianter i skugga (grottor, skrevor), där färgerna inte syns om man inte lyser med lampa. Men i akvarier brukar det ju mest växa mängder av rosa kalkalger, och lite röda. Vi kanske missförstår varandra, självklart finns det kalkalger på korallrev, vilket man kan se på nyimporterad levande sten. Däremot har jag aldrig sett korallfria delar av stenformationerna på reven vara övertäckta av sådana mängder rosa kalkalger som är vanligt i akvarier (detta avser synliga delar i relativt grunt vatten, inte grottor och skrevor), detta gäller även dina bilder 1 och 3. På min mittbild finns det lite kalkalger, men inte så mycket att stenen ser helt rosa ut, som i akvarier.

Det rosa vid Stenopus-kräftans klo ser ut som kalkalger, men inte det oranga väl? Din mittbild kan också vara kalkalger, även om det ser väldigt jämnvuxet ut. Självklart finns det fragment, men det mesta verkar vara avgnagt. Ja så kan det vara, men borde de inte se lilablå ut då? Man kan ju även se lila koralldjur på min första bild, och något rosaaktigt på min tredje (i hörnet) som jämförelse.

Det där ser mer ut som svamp tycker jag (iaf tredje bilden), har liknande (små) kolonier på skuggade delar av min LS. Här är några exempel på vad jag brukat se (inte mina bilder):

Jag måste säga att jag knappt sett några kalkalger när jag dykt, inte heller på andras filmer från korallrev. Oftast ser bar sten ljusgrå/beige ut. Jag gissar att kalkalgerna antingen äts de upp av papegojfiskar och sjöborrar, eller så syns inte röda nyanser på djupare vatten.