Christian J

Kanske, fast om det nya ljuset är starkare kan det i sig öka fotosyntesen bland algerna.

Om den hela tiden flyttar sig kanske den inte trivs någonstans, men om den stannat just under vattenytan kanske den trivs bäst just där. Kanske pga ljus, syre eller vattenrörelse?

Vad är det för grönalger? Trådalger borde väl kirurgerna ätit upp. Ändring av belysning kan i sig orsaka ändring av algväxt, oavsett om ljuset förändrats till det bättre eller sämre.

Under sommaren bildade de gröna trådalgerna i sanden ett upp till 5cm tjockt lager på en del platser. Samtidigt fastnade detritus bland algerna, följt av kiselalger och/eller dino senaste månaden (först på algerna, sedan på resten av sanden, sist på stenen). Jag har sedan dess kastat trådalgbevuxen sand allteftersom, så att bara ca 30-50% av den ursprungliga sanden är kvar, och det verkar faktiskt som tillväxten av nya gröna trådalger i sanden upphört nu. Kisel/dino-växten är dock oförminskad. Tillväxt av rosa kalkalger har avstannat, däremot har en 7cm stor Halimeda-koloni vuxit upp senaste månaden, samtidigt som jag matat fiskarna mer. Mätvärdena för NO3 och PO4 har varit noll hela sommaren, vilket kanske beror på utgångna Salifert-tester (jag hade mer NO3 i våras, trots att jag matade mindre). Har även köpt ett par sjöborrar Echinometra mathaei(?), men dessa har enbart intresserat sig för rosa kalkalger på stenen.

Vad jag läst skall det inte vara något större problem att flytta fiskar från hög till låg salthalt (däremot skall andra hållet vara mer stressande för fisken).

Finkornig sand är bäst för djur som silar sand eller gräver ner sig, men den virvlas lätt omkring av vattenströmmen. Grovt grus kanske samlar mer detritus, men å andra sidan är det lättare att rengöra än finkornig sand (som brukar följa med i slamsugarslangen). Djur som bygger hålor vill förmodligen ha byggmaterial av varierande storlek, men det kan man ju ge dem lokalt. Många säger att det blir mer problem med ett "mediumtjockt" sandlager, och att det är bättre med antingen ett väldigt tunt lager (1cm eller mindre?) eller en Deep Sand Bed (10cm eller mer).

Kanske det handlar om att förhindra handel med snäckskal och korallskelett. Om det var tillåtet att ta med sig såna saker så skulle souvenirförsäljare kanske börja bryta levande koraller för att kunna sälja skeletten. Även turisterna själva skulle kunna plocka med sig levande koraller, vilket skulle kunna få stora konsekvenser om det skedde i stor skala på turistorter.

Det är säkert inga problem med snäckskal och korallskelett efter att de blivit rengjorda/urlakade ordentligt (eftersom speciellt porösa material som korallskelett kan innehålla organiskt material, jmf även med hur död f.d. levande sten kan behöva urlakas för att inte läcka fosfat). Men var försiktig med just syra eftersom den kan lösa upp kalk.

En tanke är hur Sjöfartsmuseet bör förhålla sig till Universeum: konkurrera (vänskapligt) eller komplettera? Universeum har många svenska och sydamerikanska biotoper, hajar och rockor, men ganska lite tropiska koraller och inga biotoper från Afrika eller Asien vad jag vet (iofs kanske inte dessa sötvattensbiotoper har så mycket med internationell sjöfart att göra heller). Universeum har förstås betydligt högre inträde, så det är kanske ingen katastrof om Sjöfartsmuseet kan visa likvärdiga kar till lägre inträdespris.

En grottbiotop från korallrev med azoox-koraller och svampar?

Om man har algätande fiskar kan det förstås vara bra med belysning för algväxtens skull. Har man levande sten kan dessutom små kräftdjur i stenen äta av algerna och föröka sig, dessa kräftdjur kan i sin tur ätas av många fiskar. Alger kan även ta upp ammonium från fiskarna om man har enkel (eller ingen) vattenrening i karantänskaret.

Om det är ljusare i rummet än i karet kan fiskarna bli stressade. Men om rummet är mörkt spelar det nog ingen roll, tvärtom borde fiskarna hålla sig lugnare i ett mörkt kar+rum.

Temperatur och särskilt(?) luftfuktighet kan påverka väldigt mycket. Den här sommaren har avdunstningen minskat till nästan hälften jämfört med i vintras, trots att vattentemperaturen är ungefär densamma.

Såpavatten skulle det kanske stå... Vanligt kranvatten med några droppar diskmedel i, som man använder för att vinylen skall fästa ordentligt mot glaset. Det är samma princip som när man monterar fönsterfilm på vanliga fönster.

Det blir nog svårt att skrapa under/nära stenen utan att flytta dem. Det går ju inte heller att använda magnetskrapa, så du måste sticka ner armen i karet varje gång vilket stör djuren. Konstigt att man alls kan se vinylen förresten, och att inte botten fungerar som en spegel. Måste vinylen klistras mot glaset med såpvatten för att det skall funka? Mitt kar ligger på ett liggunderlag, och det syns inte genom frontrutan.

Jag använde en sån här 30x20cm korg till min scopas: http://www.clasohlson.com/se/Förvaringskorg-Rondo-6-l/34-1451-2 (finns även i 40x30cm storlek, och såldes även på Hornbach senast jag kollade). Fisken var hela tiden hur lugn som helst. För att hålla fast korgen använde jag Tunzemagneter. Hornbach har även planteringskorgar för utedammar, dessa har mindre storlek på hålen och flyter precis i nivå med vattenytan.

Jag vet inte om ett ytterfilter gör någon direkt nytta för ett saltvattenskar. Plastslangarna kan möjligen bli hårda med tiden och orsaka läckage (silikonslangar skall vara bättre). Det bidrar inte särskilt mycket till vattencirkulationen, och mekanisk filtrering är förmodligen effektivare inuti karet. Aktivt kol eller fosfatmedia kan man lika gärna hänga i en nylonstrumpa direkt i karet. Möjligen kan ett ytterfilter bidra till biologisk filtrering (nitrifikation) om det inte sätts igen av detritus, frågan är om den extra filtreringen behövs.

Vet inte, men 6cm är ju ganska små fiskar. Det underlättar säkert att sätta i allihop samtidigt. Skulle de bråka mycket kan du sätta en eller flera av dem i t ex gallerkorgar uppe vid ytan. Jag hade en gång en Z. scopas flera veckor i en sådan skyddsbur, när jag sedan släppte ut den hade mina två andra scopas vant sig vid honom (8-9cm stora, i ett 300l stort kar).

En annan fördel med snäckor kan vara att de kommer åt överallt. Jag har en filfisk som verkar ta små och lättåtkomliga glasrosor (de verkar iaf inte sprida sig), men många exemplar sitter djupt inne i skrevor där de inte går att nå. Möjligen skulle en pincettfisk kunna nå längre in. Fast frågan är om ens snäckor kan utrota glasrosorna helt. Det räcker ju att snäckorna missar en enda för att glasrosorna skall sprida sig igen efter att snäckorna svultit ihjäl.

Var inte ivrig att sätta i fisk. ;-) Akvariet behöver bygga upp en bakteriekultur för att kunna bryta ner avfallsämnen från fiskarna. Bakterierna behöver i sin tur näring, så du kan börja mata försiktigt under inkörningen trots att inga fiskar finns i karet. Inkörningen kan snabbas upp med inköpt bakteriestartkultur eller levande sten, använder du ingetdera tar det längre tid (rekommenderas ej). Mät ammonium och/eller nitrit, när dessa värden toppat och sedan sjunkit till "noll" kan du sätta i algätande snäckor och eremitkräftor, därefter enstaka fiskar som matas försiktigt i början. Är stenen fri från fosfat behöver den inte lakas ur, men finns det fosfat lär det märkas i form av grönalgexplosion.

Det är ganska vanligt att nyinköpta snäckor dör utan känd orsak, så det måste inte bero på akvariet. Vänta och se om samtliga snäckor dör, eller om några överlever.

Det blir otroligt mycket saltstänk från en syresten när bubblorna brister på vattenytan så det är inget att rekommendera.

Man skulle kanske kunna kombinera olika metoder, t ex kemikalier för att döda stora glasrosor, och Aiptasiaätande fiskar eller räkor som förhoppningsvis tar eventuella små exemplar.

Annars kan du testa fodersorter som inte sjunker så fort, t ex flingor.

Det viktiga är att ytvattnet rinner ner i ytavrinningen, och som sagt var noga med att partiklar från vattenytan verkligen försvinner ner --sitter skummaren för lågt rinner det mest in vatten från alldeles under vattenytan, medan sjävla vattenytan är kvar orörd i karet. Iaf i mitt gamla test är det flera steg på färgskalan mellan 0 och 0,1. Om det hoppar mellan 0 och 0,1 kanske akvariets bakteriekultur fortfarande är instabil. Jag menade inte att du mätt fel, utan att själva testet ger gravt felaktiga mätvärden för NO3 om vattnet innehåller NO2. Med andra ord är det ingen idé att börja mäta NO3 förrän NO2 ligger stabilt på noll. Dessutom tar det många månader för NO3 att stiga väsentligt så det är inte bråttom att mäta det.