Christian J

1 hour ago, Lasse said:

När du säger att räkorna dött efter några timmar så väcks min misstänksamhet om du kan ha koppar i vattnet.

Funderade också på det, men borde inte eremiterna också påverkats?

8 hours ago, addo said:

Undantaget är om snäckorna har varit länge i påsen, dom är väldigt känsliga för ammonium

Kan snäckorna själva avge farliga mängder ammonium? Om den däremot kommer från butiksvattnet borde ju snäckorna redan dött i butiken...

23 hours ago, Joaina82 said:

En av de nyaste eremiterna ger sig på allt! Den har redan dödat en sandsnäcka, och har varit nära på att döda en annan eremit.

Enligt http://www.advancedaquarist.com/2011/6/inverts kan eremiter döda snäckor för att stjäla skalen. Är du säker på att den verkligen försökt döda den andra eremiten, och att det inte rört sig om t ex parning? Teoretiskt skulle en eremit kunna vilja stjäla en annan eremits skal, men eftersom de vanligen vill ha större skal så har jag svårt att se en liten eremit lyckas besegra en större.

Vad gäller acklimatiseringen så är det alltid bra att jämföra salthalten mellan butiken och det egna karet, är det liten skillnad kanske man inte behöver vara lika noggrann. Man kan även förenkla det hela genom att ge det egna karet samma salthalt som butiken (funkar kanske bäst med karantänsakvarier, djuren i det egna visningskaret vill kanske ha högre salthalt än butikernas kar). Droppmetoden är annars ganska enkel: ställ en liten tillbringare med djur inuti en hink (hinken är för att undvika översvämningar på golvet), och montera en luftslang med t ex tejp eller klädnypor så att det droppar säg en droppe per sekund första timmen, öka sedan till två droppar andra timmen (eftersom skillnaden i salthalt hunnit bli mindre då).

Jag skrev visserligen ovan att jag brukar använda kylväska, men många snäckor i butiker lär fångas i tempererade vatten och borde alltså tåla lägre temperaturer än andra djur, så det kanske är onödigt. Jag har även sett vissa av mina snäckor klättra upp på glaset över vattenytan, där det ju är kallare än i karet.

Vilken art tillhör den aggressiva eremiten? Stödmatar du eremiterna (annars kanske inte matresterna i akvariet räcker till de senaste två)?

Kan djuren som dog ha skadats under transporten eller acklimatiseringen? Jag brukar använda droppmetoden i två timmar för snäckor och kräftdjur, och under transporten från butiken brukar jag använda kylväska så inte temperaturen hinner ändras.

Här är en ganska lång artikelserie om temperaturer:
https://reefs.com/magazine/the-great-temperature-debate-i-59/
https://reefs.com/magazine/the-great-temperature-debate-ii-67/
https://reefs.com/magazine/the-great-temperature-debate-iii-77/
https://reefs.com/magazine/the-great-temperature-debate-iv-85/

Sammanfattningsvis rekommenderas 26-28 grader C i akvarier, med 22-29 grader C som gränsfall kontinuerligt.

Lägsta temperatur för "de flesta tropiska koraller" är 18 grader C några timmar/dagar, eller 22 grader C kontinuerligt. Högsta temperatur korallerna tål skiljer sig mellan olika hav, på t ex Samoa tål korallerna i laguner 32 grader C under några timmar, eller 28-30 grader C kontinuerligt. På innerrev kan temperaturen variera upp till 10 grader per dag, medan variationen är mindre än en grad per dag på förrev på grund av kontakt med fritt oceanvatten.

Det nämns även att man i viss mån kan vänja koraller vid temperaturförändringar genom att ha en naturligt variation varje dag.

On 2016-04-23 at 6:07 PM, Ouscazz said:

I Sydostasien är ytvattnet ofta runt 28-30 grader, men oftast inte där korallerna växer. På några meters djup faller temperaturen ganska snabbt, redan på 6-10 meters djup känner man att det är något lite svalare. Det drar dessutom mycket strömmar i vattnet, dessa strömmar håller väldigt varierande temperatur. Ibland kan man frysa till rätt rejält när kallare djupvatten kommer upp när man snorklar eller dyker i tropikerna.

Är du säker på att vattnet varit kallare och att det inte berott på nedkylning? Enligt Shimek (länken ovan) skall det inte vara någon skillnad:  "Sea surface temperatures in the Indo-Pacific typically extend down to depths of about 165-330 feet (50-100m)." Undantag är kanske grunda laguner med begränsat vattenflöde som värms upp extra mycket av solen, och dagar då ytvattnet är ovanligt stilla så att ingen blandning sker med djupare vattenmassor.
 

On 2016-04-23 at 5:15 PM, mikoto said:

I slutändan är det därför egentligen fördelaktigt att ha det så kallt som möjligt i karet. Mer syre, lugnare fiskar och mindre matning krävs.

Jag höll tidigare med om detta, men efter att ha läst http://www.ronshimek.com/salinity_temperature.html blev jag lite fundersam. Uppenbarligen finns det en nedre gräns (olika för olika arter) där djuren kan ta direkt skada av kyla, frågan är då vilken lägsta temperatur man kan ha som alla akvariedjur trivs i? 27 grader tror jag är utmärkt, men är 25 också acceptabelt? 23?

Enligt http://edis.ifas.ufl.edu/m/#publication?id=FA164 (sidan 2) kan cystor i akvariets inredning (tomonter) överleva 4-5 månader (upp till 150 dagar!) vid 12 grader C:

"A more recent study demonstrated that two life stages of one strain of Cryptocaryon (trophonts, i.e., the feeding stage during which the parasite can be found on the fish, and tomonts) survived dormant for 4–5 months at 12°C (53.6°F), and, after the water temperature increased to 27°C (80.6°F), developed and infected fish (Dan et al. 2009)."

72 dagar nämns här:

"In one study (Colorni and Burgess 1997), theronts emerged from a group of tomonts sometime between 3 and 72 days, with most released from 4 to 8 days after tomont formation."

--tyvärr har jag inte kunnat läsa källan (Colorni, A. and P. Burgess. 1997. Cryptocaryon irritans Brown 1951, the cause of "white spot disease" in marine fish: an update. Aquarium Sciences and Conservation, 1: 217–238), så jag vet inte vilken temperatur detta gällde. Oavsett så tror jag inte siffran 72 skall ses som någon exakt tidsgräns; det kanske var ett extremfall, men det kan kanske även förekomma ännu längre tidsintervall... I grunden handlar det väl om sannolikhet och hur länge man orkar vänta.
 

On 2017-03-27 at 11:58 PM, stigigemla said:

CO2 ger ingen varande pHsänkning

Kalkvattnets pH-höjning är ju inte heller varaktig, men den tillfälliga pH-höjningen genom kalkvattnet kompenseras genom en lika tillfällig sänkning genom ättikan.

Däremot kan det kanske vara dags att fundera på andra metoder (t ex Balling) om man behöver tillsätta ättika till kalkvattnet för att hålla jämna steg med korallernas kalkförbrukning.

50 minutes ago, stigigemla said:

Ättika sänker inte pH i saltvattensakvarier. Det som händer är att bakterier tar upp den som kolkälla tillsammans med nitrat och fosfat.

...och det är just dessa bakterier som sänker pH genom att avge CO2, enligt http://reefkeeping.com/issues/2005-01/rhf/index.htm#6

Quote

Om nitrat och fosfat tar slut får korallerna problem.

Många akvarister vill ju tvärtom minska mängden av dessa två ämnen, men visst bör man vara försiktig (precis som med t ex vodkadosering).

22 hours ago, stigsdotter said:

Har jag uppfattat detta rätt nu ni som kan det här,  att man kan tillsätta kalciumhydroxid i dunken direkt med påfyllningsvattnet för avdunstning

Jag tror inte det är så bra, eftersom det då lätt följer med bottensats in i akvariet. Det är säkrast att blanda till kalkvattnet i en separat dunk, och hålla över det klara vattnet i förrådsbehållaren. Alternativt kan man tillsätta kalciumhydroxid i en Tunze Calcium Dispenser inuti förrådsbehållaren (i princip en flaska med kalciumhydroxid som sitter mellan pumpen och akvariet och som påfyllningsvattnet går genom).
   

Quote

och att korken till dunken ska vara så tät som möjligt

Enligt http://reefkeeping.com/issues/2005-01/rhf/index.htm är det inte väldigt noga: "Limewater can lose potency by reacting with carbon dioxide in the air, forming insoluble calcium carbonate. ... The rate at which this happens in large containers, such as plastic trash cans with loose fitting lids, however, is much less than many aquarists expect."
 

Quote

 Om ph:t stiger för mycket så ska man inte tillsätta mer just då, men det betyder då att man måste väl ha en dunk med bara osmosvatten utan kalciumhydroxid blandningen också....

Jag tror inte pH är något akut problem just vid varje tillsättningstillfälle, eftersom det är så små doser (om det tillsätts automatiskt), möjligen kan pH stiga långsamt över hela dagen. Skulle det stiga för mycket kan man antingen tillsätta ättika eller späda ut kalkvattnet i förrådsbehållaren.
  

Quote

och om kh:t stiger mycket så bör man väl avsluta tillsättningen helt, eller..

Ja eller späda ut.
   

Quote

Hur mycket är långsam tillsättning i mängd, för det kommer ju en rejäl skvätt vatten när det fylls på med aton från dunken

Jag tycker inte det är så mycket (jämfört med att hälla i flera liter åt gången i akvariet manuellt, det bör man nog inte göra med kalkvatten).
   

Quote

Hur mycket ättika kan man tillsätta?

Länken ovan föreslår "45 ml of vinegar per gallon of limewater", men det framgår inte vid vilken koncentration av ättika (vinegar på engelska). Det nämns även något om bakterieuppblomstring, så det är nog bäst att börja lite försiktigt.

Jag vet inte vilka färger Red Sea's test använder, men det är normalt att få en mellanfärg droppen innan det slår över till slutfärgen.

Det beror på, vad är syftet med vattenbytena? Vill du hålla t ex nitrat på en viss nivå måste du mäta för att veta säkert.

Personligen brukar jag nästan aldrig byta vatten...

---

1 hour ago, Mikael Stolt said:

det ända jag inte kan mäta idag är KH då det slår över och är troligtvis högt.

Hur menar du med "slår över"?

Quote

Ska jag mäta något mer?? Är total nybörjare och tar emot alla råd jag kan få  

Om ammoniak och nitrit är omätbart behöver du egentligen inte mäta några andra vattenvärden alls i brådrasket. När du börjar mata djur stiger kanske nitrat med tiden (om inte den levande stenen, korallerna och vattenbytena räcker för att hålla nere den), medan KH tvärtom sjunker (om inte vattenbyten räcker för att återställa). Även fosfat kanske stiger. Testa att mäta säg en gång i månaden, eller ännu mer sällan.

Quote

Senaste veckan har det börjat se ut såhär i större delar av sanden och det växer även något liknande i små mängder på stenen. Vad är det och vad bör man göra?

Ser ut som kiselalger, fast de brukar dyka upp fortare än efter 7 veckor. Har oftast gyllenbrun färg. Helt normalt i början, och brukar försvinna av sig själva. Efter dem dyker det kanske upp lite cyano, följt av gröna trådalger, då är det hög tid att skaffa fler algätande djur t ex eremitkräftor.

Uppstår det däremot trådar som stiger från botten upp mot ytan och som försvinner nattetid kan det vara dinoflagellater, vilket är besvärligare. Har ofta smutsgul färg.

Ja det låter som en utmärkt metod.

8 hours ago, myAqua said:

Jag har testat med vinäger i typ 40min, funkar fortfarande inte.

Antar att myAqua är samma person som Karl Einar... 

Obs att vinäger är mycket svagare än ättika (när amerikanska akvarister skriver vinegar motsvarar det svensk ättika).

On 2017-03-21 at 2:56 PM, jonasroman said:

Personligen har jag noterat att nästan alla kolonier som är vildbrutna och kommer från Australien, är i butiken väldigt bleka

Vet du om detta börjat just från 2016 (och 2017, när Stora Barriärrevet haft sina senaste blekningar)?
   

Quote

Är det verkligen så att korallerna som trots allt är tagna inom ett område som till 93% är drabbat av korallblekning, inte var blekta vid fångstögonblicket, utan ådrog sig den zooxanthellförlusten bara på grund av transporten?

Att söka efter färggranna kolonier i naturen låter ganska tidsödande, så det låter märkligt om man då valde att leta i områden som drabbats ovanligt hårt av blekning --såvida det inte tvärtom är lättare att hitta färgglada levande exemplar just där? Sen är ju Stora Barriärrevet gigantiskt stort, så det kan finnas stora regionala variationer. Kanske man dyker på rev som är praktiskt taget oskadda? Eller så vill man inte erkänna att favoritrevet blekts.

Jag är annars förvånad att inte exportörerna fraggar och odlar de mest färgglada exemplaren för maximal vinst --såvida man inte säljer enstaka odlade som "vildfångade", förstås. Kanske man planterar fraggar på en hemlig plats ute på ett rev, och sedan låter dem växa till sig lite extra.
   

Quote

Varför sker det då inte i samma utsträckning med andra koraller som också transporterats långt?

En gissning kan vara att man bleker dem under hanteringen, för att kunna ta finare bilder och högre priser. Eller så är hanteringen och transporten från Australien längre? Att "nästan alla kolonier" är bleka tyder kanske på att det inte skett på revet (förutsatt att mängden "naturlig" blekning varierar mellan olika exemplar).
   

Quote

Hur kan man egentligen tillåta att bryta kolonier överhuvudtaget, när friska koraller är en bristvara inom detta område?

De måste iofs inte vara en bristvara (utom lokalt), t ex skriver Wikipedia: "The most widespread and intense events occurred in the summers of 1998 and 2002, with 42% and 54% respectively of reefs bleached to some extent, and 18% strongly bleached." ...dvs även under ovanstående rekordblekningar drabbades bara hälften av reven "i någon omfattning", och bara 18% av reven blev "starkt blekta" (visserligen menar exempelvis https://coralreefwatch.noaa.gov/satellite/analyses_guidance/global_coral_bleaching_2014-17_status.php att 2016 års blekning varit den värsta hittills, men min poäng är alltså att det oavsett kan vara stor variation regionalt).
   

Quote

Sen är det dessutom beklämmande att det finns en genre inom akvaristiken som aktivt strävar efter att bleka sina koraller, dvs att till viss del medvetet närma sig korallblekningsscenariot, genom att dosera koppar för att förgifta zooxanthellen. Vi vet alla att dessa preparat och metoder finns, och jag har alltid varit mycket starkt emot det. Jag menar att om man har så lite respekt och insikt om naturen och korallens finstämda biologi, så man ser zooxanthellen som en fiende, skall man ej syssla med koraller.

Det där med koppar kände jag inte till, men det är väl egentligen ingen skillnad mot att svälta zooxanthellerna med ultralåga näringsvärden i vattnet. Det finns väl knappt några akvarister som vill ha naturliga koraller numera, att döma av utbudet i butikerna.



 

Kan det ha bildats saltkristaller? Kalkavlagringar? Låt den stå med ättika ett tag.

En annan variant är att skapa mer utrymme mellan stenarna genom att limma eller montera dem på plaströr, då borde det inte gå åt så mycket sten. Sen tar vissa korallarter upp mycket utrymme, så i slutändan kanske man ändå måste plocka bort sten från karet...

https://www.newscientist.com/article/2125335-special-glasses-give-people-superhuman-colour-vision/

Det här borde vara användbart när man studerar fiskar och koraller, det finns säkert många färgnyanser som vi normalt inte kan uppfatta...

Vill tillägga att kirurgen i början av tråden fortfarande är helt symptomfri nästan ett helt år senare, detsamma gäller nya fiskar jag köpt efter det.

Enligt teorin kan den finnas kvar iaf ett antal månader. Samtidigt kan fiskar utveckla åtminstone delvis immunitet, så att fiskarna blivit symptomfria utan medicinering tyder på att de är motståndskraftiga mot iaf just den prickvarianten. Det måste inte heller ha varit den nya fisken som förde in parasiten i akvariet, den kanske fanns där från början och så gjorde stressen från den nya fisken att de övrigas immunitet försvagades. Sen kan man fråga sig hur prick kan överleva utan att man någonsin ser några prickar, men det räcker kanske att den gömmer sig inuti gälarna eller under huden på bara en av fiskarna.

I den här tråden finns lite vetenskapliga källor om immunitet (från sidan 2):

Det ser ut som detritus från döda organismer inuti stenen. Kanske maskar och andra djur i stenen forslar ut den.

3 hours ago, Danijel said:

när jag mäter så kollar jag från sidan.

Enligt manualen för Saliferts nitrattest skall man normalt kolla uppifrån, kollar man från sidan måste man dela resultatet med tio.

Fast även 10ppm låter mycket för ett nystartat kar. Vilken typ av sten använder du? Har du tillsatt mycket foder?