Gå till innehåll

Klas

Medlem
  • Antal inlägg

    154
  • Gick med

  • Senaste besök

All aktivitet

  1. Jag har en ATI-skummare där jag tappat en av de små "gummi-plupparna" som sitter i vardera ände på pumpaxeln. Någon som har tips om var jag kan få tag på en ny sådan. Affär i Sverige som saluför ATI? /Klas
  2. Jag tackar och bugar också! Otroligt inspirerande att få höra direkt från de bästa... mer sånt! /Klas
  3. Klart man kommer på detta. Otroligt inspirerande. Bra jobbat Tommy! (skall försöka dra med mig Richard också... han behöver komma ut lite...) ;0) /Klas
  4. Olika saker lever ju olika länge. Läste en gång om att eremitkräftor levde 1-2 år. Under en dyktripp till Röda Havet fick jag med mig ett gäng riktigt små eremitkräftor. Resan var 1999. En eremit fanns kvar när jag startade mitt nya kar 2006. Osäker om den finns fortfarande... /Klas
  5. Jag har en korall som jag köpte sommaren 1991, d.v.s. 18 år. Har själv kanske ett 20-tal avläggare och har spritt den en hel del under åren. (Lobophython sp.) /Klas
  6. Är lite osäker på vad jag ger mig in på här... men det ärmin analys och åsikt. Kort presentation av mig: 39 år i år, började med SV 1981 och hållt på sedan dess. Var aktiv på Saltforum (föregångaren till SVG) och även under SVGs tidiga år. På senare tid har jag hållit mig i bakgrunden på gränsen till helt borta från SVG. Anledningen är att jag inte känner att jag har tid att läsa så mycket dåliga inlägg! Det finns fortfarande godbitar, men tiden att hitta dem gör att det sällan är mödan värt. Jämför man inläggen på Saltforum (och tidiga SVG) med SVG idag, så var det otrolig kvalitetsskillnad. Det tror jag beror på åtminstone två saker: (1) För bara några år sedan fanns det en mycket större respekt inför att posta inlägg, på gott och ont. Hade man inget vettigt att säga så var man tyst. Att fråga var däremot OK. (2) Nu använder merparten av nybörjare internet/forum för att lära sig grunderna. Bara för några år sedan köpte och läste man böcker, som gav en mycket bra grund att stå på eftersom det som stod där var objektivt och förhållandevis korrekt. Frågor och diskussioner fördes på en nivå ovanför grunderna som all redan tagit till sig. Jag sitter numera hellre och letar i böcker och artiklar än på forum för att lära mig något. Denna degradering av nivån på flertalet internetforum är svår att undvika och jag har ingen direkt lösning. Kan bara konstatera resultatet. /Klas
  7. "Skinnömsning", "blivit vit". Det är inte så att det är en Lobophyton du har? Isåfall har temp nedgången triggat igång en delningsprocess, och du har inget att oroa dig för (låt den vara ifred bara). Är det en Lobophyllia låter det ganska kört... /Klas
  8. Jag tycker det mer ser ut som en Turbinaria. Cyphastea är normalt inte så "slät". Men osvuret är förståss bäst om man inte har tillgång till skelettet. /Klas
  9. Tänkte bara lägga in en praktisk erfarenhet som i mitt fall var mycket tydlig. Hade ett tag (i somras) problem med cyano på min sandbädd. Den försvann/minskade betydligt inom ett par dagar då jag började tillföra KNO3. När jag slutade kom cyanon tillbaka efter ca en vecka. Jag upprepade detta 3-4 gånger. Efter ett tag försvann den helt. Jag tillför för tillfället inte KNO3. /Klas
  10. Jag var där på studieresa (skogsbruk) 1994. Passade på att kolla under ytan en del också. Tyvärr så var vi mest på Luzon (stora ön där Manilla ligger). Här hittade jag inte bra koraller någonstans. "Hundred islands"-området var fullständigt dött p.g.a. utsläpp och dynamitfiske. Dykandet jag gjorde jag kring Puerto Galera och där upplevde jag det som oväntat bra (lite överranskande med tanke på att det ligger mellan massor av öar (borde vara utsatt). Särskilt Verde island tyckte jag var bra, men sikten är inte alltid den bästa. Mycket svampdjur noterade jag. Finns säkerligen bättre ställen än PG, men det ligger lättillgängligt från Manilla. Undvik Luzon om du vill ha bra dykning. /Klas
  11. Började som 10-åring..? Nja, 11 var jag nog (fyller 37 i år). Nåväl. Skillnaden på då och nu var att ambitionsnivån är så mycket högre nu mot då. Ett "normal" SV-kar idag har ju levande sten, belysning, skummare, tillsatser, testkit etc. som bara de mest avancerade satsade på. Själv hade jag bottenfilter drivet av luftpumpar och tre vanliga T8-lysrör. LS hade ingen hört talas om. Å andra sidan ansågs gröna trådalger vara bra (kallades t.o.m. för "rent-vatten-alger", till skillnad då från slemalger). Det intessanta var att de fiskar jag hade då hade jag under lång tid, och det var fiskarna som var fokus. Hade dessutom några eremitkräftor modell större. Problemen var att lära sig. Internet fanns inte, få artiklar på svenska (Nissarna Hildén och Tångberg skrev ibland i "Akvariet", kanske de finns på SVG idag? och en akvarietidning som hette "Korall" skrev några artiklar). Böckerna var med få undantag "allmänna akvarieböcker" som hade några sidor om SV. Lite mer geografisk historia igen då. Umeå nämndes. Där bodde jag i början på 90-talet (läste på Skogis). Då fanns där nämnda Guldfisken (hade endast salt), samt två andra affärer med 5-10 SV-kar. Så jag är inte så säker på att antalet SV-kar är större än någonsin, däremot är marknaden (i pengar) mycket större skulle jag tro. /Klas
  12. Det hela beror på vilken tidshorisont man räknar. Visst har det skett ett enormt uppsving vad gäller möjligheterna att hålla koraller etc. Framförallt p.g.a. internet. Det har lett till att många lägger extemt mycket pengar på hobbyn nu och därför ökar antalet butiker just nu. Å andra sidan. Jag startade med saltvatten 1981. Då fanns det TRE butiker med saltvatten i Växjö (ca 50 000 inv på den tiden). Av dessa butiker hade två stora visningskar och 10-20 fiskkar med saltvatten. Idag vet jag inte om det finns någon som säljer saltvattensfisk i Växjö... /Klas
  13. Inga slemalger före eller efter. Röda turfalger dominerar klart över kalkalgerna dock. Jag håller med om att jag kan ha matat mindre med torrfodret. Dessutom får jag känslan av att fiskarna får i sig större andel av istoppad mat då det gäller torrfoder (gäller i alla fall mysis, inte lika mycket artemian). För flera år sedan läste jag om en tysk som då tillsatte NO3, vilket på den tiden verkade helt galet, Tittade man på hans koraller, så var det tydligt att han visste vad han gjorde. Kommer inte ihåg vem han var. Jag minns att jag mailade lite med honom, men det var snart 10 år sedan. /Klas
  14. Tänkte jag skulle delge mina erfarnheter såhär en månad i efterhand. Som jag skrev i första inlägget hade jag allvarliga problem med högt PO4-värde. Så allvarliga att mina stenkoraller sakta men säkert dog. För en månad sedan var värdet 0,10 mg/lit (salifert) Sedan dess har jag matat mer och mer med torrfoder (olika sorter) och vad gäller fryst foder har jag endast gett mysis (d.v.s. ingen artemia). Jag har gjort ett vattenbyte på 20% under månaden. Jag har haft en känsla av att det börjar se bättre ut då jag tittar på korallerna, men jag har inte mätt förrän igår. Igår mätte jag PO4 och till min fövåning var det "<0,01"... Det kan förståss bero på flera saker, t.ex. har mina Chaetomorpha och Caulerpa vuxit som sjutton på sistone. Notera att NO3 alltid varit omätbart, så det kan ju bero på att de varit kvävebegränsade, och nu plötsligt fått en ny bättre kvävekälla (från torrfodret?) och därmed börjat förbruka både kväve och fosfor. Eller kan det ju vara så att frysfoder och framförallt artemia helt enkelt skitar ner mer vad gäller PO4 (som mitt lilla labbande pekade på.) /Klas
  15. JA tack till Norberg, Ländström och andra. Det var riktigt kul. Speciellt nöjd är jag med min inropade Montipora digitata (en korall som jag inte dessutom inte gillar), med den fina noteringen "smutsgul" skrivet på påsen. En sann raritet bland alla "insektsgröna", "metallicblå", "neonblinkande kvadrupelcolor". Nä, smutsgul skall det vara! Om ett tag kan jag sälja fraggar... /Klas
  16. Jag såg en igår på Korallfisken i Lkpg. /Klas
  17. Lasse, vad tycker du jag borde mata mina fiskar med (Paracheilinus + Apogon)? /Klas
  18. Ambitiös test skulle jag inte kalla det...snarare något jag snodde ihop. Nu vet jag inte exakt hur TMs fosfattest funkar, men det skulle förvåna mig om det inte endast är ortofosfaten som mäts. Det innebär att min test pekar på märkligt höga nivåer av ortofosfat. Både Magnus och Lasse pekar på hur mycket fosfor som de facto finns i organismer och Lasse räknar därefter fram hur mycket som kan frigöras. Men mina värden pekar på högre värden än vad som borde vara fallet. Kan det vara såhär (och nu spekulerar jag vilt) att odlad artemia simmar runt i mycket fosfatrikt vatten och är proppad med fosfater (San Fransisco Bay anger "nutrion enriched" på sin produkt), och att det snarare är den fosfaten som jag mätt upp än den som utgör själva artemiavävnaderna? T.ex. om man tinar artemia, och silar ut vattnet och mäter ortofosfat på det vattnet, så är det värdet mycket högt (har inga värden idag). Kan det fosfatet komma sig av att en nedbrytning (enzym eller bakteriell) redan pågått (artemian skulle i såfall varit död och tinad innan jag får hem den). Annars är det ju en snygg förklaring till mina testvärden med enzymnedbrytningen... men värdena tycker jag verkar ligga minst någon tiopotens fel isåfall (vilket dock kan bero på testmetoden). /Klas
  19. Du har säkert rätt i sak, fråga är om resonemanget gäller för denna test. Jag är tveksam till att det ganska kortvariga mixandet verkligen gör att halten fosfor i vattnet avspeglar proteinhalten i fodret. Jag har helt enkelt svårt att tro att fosforn i proteinet hinner lösa sig. Min gissning är att min test ovan till en liten del i alla fall avspeglar någon slags "nedskitningsförmåga" vad gäller PO4 hos ett foder, mer än ursprungligt proteininnehåll. /Klas
  20. Gjorde en liten test hemma häromdagen som jag tänkte jag kunde delge. Notera att jag gör inga anspråk på vetenskaplighet vad gäller testets upplägg eller ens relevans. Jag vill inte bli idiotförklarad p.g.a. att jag delge mina egna ytterst amatörmässiga experiment. Däremot ser jag gärna en diskussion om innehållet och relevansen med konstruktiva argument. Varför? Jag har under en tid haft problem med höga fosfatvärden (0,1mg/lit). Eftersom jag har en hel del hungriga fiskar så fodrar jag ganska mycket (jämfört med vad jag gjort tidigare). Jag fodrar dessutom ganska ”våldsamt” så till vida att jag dumpar i allt på en gång (detta eftersom vissa av fiskarna inte hinner få något annars). Det känns som om orsaken till mitt höga PO4-värde beror på fodringen, kanske inte så mycket på mängden utan snarare metoden och fodertypen. Jag matar omväxlande i huvudsak med fyra olika fodertyper (Fina Fisken mysis, San Fransisco Bay fryst artemia, Wardleys frystorkad plankton, samt Wardleys spirulinaflingor). Hur genomfördes testen? Jag tog en ”portion” av varje foder. En portion definieras som så mycket mysis/artemia jag brukar ge åt gången samt för de torra foderna vad jag uppskattar som motsvarande mängd (jag vet… ytterst subjektivt…). För mysis och artemia rörde det sig om ca 3 gram, för de torra har jag alltså inte vägt/mätt * Jag tog 4 dl vatten och mixade vardera sampel med stavmixer i 30 sekunder. * Lät det stå i kylskåp i 11h. * Sög sedan ut 15 ml ur varje behållare (från översta centimetern i behållaren) * Lät det stå i kylskåp i ytterligare 14h. * Alla sampel späddes sedan till 20% tre gånger. D.v.s. 0,2*0,2*0,2 = 0,8%, varpå mätning skedde. Resultat Mätvärden var (inom parentes före spädning (delat med 0,8%)): Artemia:1,0 (125) mg/lit Mysis: 0,3 (37,5) plankton: 0,1 (12,5) spirulinaflingor:0,05 (6,25) Vid utfodring så tillsätter jag alltså: Artemia 125*0,4 = 50 mg PO4 Mysis = 15 mg Plankton = 5 mg Spirulinaflingor = 2,5 mg Detta innebär alltså att en portion av vardera ovanstående mat skulle höja mitt PO4-värde i akvariet (ca 350lit vatten) med följande: Artemia 50mg/350lit = 0,14mg/lit Mysis = 0,043mg/lit Plankton = 0,014mg/lit Spirulinaflingor = 0,007mg/lit Diskussion Metoderna är minst sagt bristfälliga, det inses. Har använt Tropic Marine PO4-test, vilket knappast kan anses som sådär jätteexakt. Skulle jag verkligen räkna på alla möjliga felkällor i metoderna skulle resultatet knappast kunna presenteras med några värdesiffror annat än kanske rätt tiopotens. Här får jag dock bara hoppas att det jämnat ut sig någorlunda. Relevansen av testen kan även den diskuteras. T.ex. kommer ju knappast all PO4 ut i vattnet. Huvuddelen äts ju upp av någon organism som lägger det på hullet eller bajsar ut det för att skummas bort eller tas upp av nya organismer. Olika fodertyper har säkert olika grad av upptagning. Om man då ändå skall kunna säga något om testet, och lära sig något av det så är det kanske att man bör akta sig för att överfodra med artemia. Artemia har många fördelar, den största är att nästan alla fiskar älskar den, varför jag ofta använder artemia till nya fiskar. Mysis har bättre näringsvärde än artemia varför fiskar som äter mysis kanske bör matas mer med det senare. Torra foder anses vara mycket bra näringsmässigt och verkar inte smutsa ner lika mycket heller. Nackdelen är den korta hållbarheten samt att många fiskar är lite kräsna vad gäller torrfoder. Ni är välkomna att tolka resultaten som ni vill. Jag kommer i alla fall prova att dra ner på fryst foder i allmänhet och artemia i synnerhet, och följa utvecklingen. /Klas
  21. Visst vore det kul att starta ett ZEOvit-system. Har dock under året satt upp ett helt annat (lite egenhändigt kombinerat) system som jag fann det kul att testa. Plats, tid m.m. finns inte för mer för tillfället. Off topic: Mitt nya system är tänkt som ett nischat system i samma kar. Följande zoner finns (L-format kar): 1. Kraftig cirkulation+mycket ljus (2x12000-streamers på 250 lit + 2x250W HQI) 2. Kraftig cirkulation+mörker (area ca 30x30cm med mörker på ovanstående 250-liters del) 3. Svag cirkulation + halvmycket ljus (ingen pump + 4x24WT5-rör på 150-liters del) 4. Svag cirkulation + mörker (15x15cm mörker) 5. Fiskfri revplatå med algtillväxt (som refugium 30x30, "locket" som mörklägger pkt 2) pkt 1&2-delen har grovt "rubble" upphöjt 3 cm från botten. pkt 3&4-delen har 5cm sand. Hittills har jag misslyckats totalt, får inte karet att funka (se t.ex. tråd om låg Mg-halt). Osäker på varför, men tror att det beror på att jag använt dåligt salt. Håller just nu på att byta till annat och hoppas på att det skall funka. Har tänkt att skapa en tråd om karet, men tills jag löst problemen är nog inspirationen lite låg... /Klas
  22. Vad jag skall göra när jag kommit ur tunneln...? Hehe.. ja du! Fömodligen ingenting annat än att gå runt och vara nöjd över att jag (åtminstone tror att jag) förstår hur det funkar. Det är till stor del den förnöjsamheten som får mig att hålla på med den här hobbyn. Ibland drömmer jag om att sätta upp ett "värsting-kar", ibland är jag trött på att sköta det jag har. Däremot är jag nästan alltid på tårna vad gäller att lära mig mer om nya metoder. Vem vet, kanske startar jag ett ZEOvit-kar en gång? Som jag skrev förrut så är vi i hobbyn av olika anledningar. Min är nog att jag är nyfiken helt enkelt (förrutom att jag tycker det är barnsligt kul att åka och handla nya fiskar/koraller). Rengöra pumpar, putsa rutor och mäta med salifert-tester kan jag nog egentligen vara utan... ;o) /Klas
  23. Att bakterier lossnar råder det ingen tvivel om. Biofilmen måste ju raseras ordentligt vid skakningarna och vattentrycket. Men att den helt försvinner så att enskilda molekyler kan vandra något sånär fritt känns fortfarande lite svårsmält... Men för att försöka övertala mig själv... Det jag skulle kunna tänka mig är att eftersom biofilmen består av olika lager av bakterier, så skadas den såpass mycket att även om den inte försvinner helt närmast zeoliten, så är den inte i "levande/upptagningsskick" under en tid efter skakningen. Eftersom upptagningen går så fort (se tidigare inlägg) så räcker den störningen till för att nya NH4-molekyler skall tas upp av zeoliten. Om mina funderingar ovan stämmer någotsånär så börjar i alla fall jag se ljuset i tunneln. /Klas
  24. Jag har så svårt att tro att skakningarna av zeoliten får hela biofilmen att släppa så att ny NH4 kan fästa sig. Tänk molykylnivå på NH4 och tänk biofilm på upp till mm-nivå. Låter lite svårbegripligt för mig att hela biofilmen släpper. Detsamma gäller för en sådan dynamisk jämviktsmodell som Stig skriver om. Det kräver väl en helt exponerad zeolityta, vilken torde finnas endast första tiden med ny zeolit. Visst kanske skakningarna frigör tillräckligt mycket zeolit för att det skall funka. Har någon sett denna frågeställning tas upp med ett bra svar? /Klas
×
×
  • Skapa Ny...