Klas

Går bra med öppen behållare, utfällningen p.g.a. luftens koldioxid är många gånger kraftigt överdriven (t.ex av de som tillverkar kalkvatten-reaktorer). /Klas

Testade mitt vatten med en refraktometer (sån för glykol som man kan köpa på biltillbehörsaffärer). Den visade helt fel och jag antar att det inte funkar med att mäta saltvatten med en sådan. Är mitt antagande rätt? I min enfald trodde jag det skulle gå eftersom densitetsskalan är inom korrekta intervall (min avläsning kom aldrig upp på skalan ens). Min fråga är alltså om det är så att en refraktometer för akvariebruk är av annan sort, eller hade jag endast ett måndagsexemplar som inte funkade alls? /Klas

OK OK, som jag skrev, prova gärna, här kanske vi har olika approach till vår akvariefilosofi. Min är att jag vill veta vad som händer innan jag gör något, andra testar sig fram. Båda kan ge bra resultat. Vad gäller nitrat så är det rätt att en del av den ombildas till kvävgas och lämnar systemet, en annan del binds i bakteriernas vävnad då de växer till. Vad gäller fosfaterna så binds allt i vävnaden. (och det är fosfaterna som är orsaken till algerna på sanden). Den "tjocka" bakteriefilmen är inte tjock i absoluta mått (så att den är tydligt synbar), däremot så blir den tjockare än annars varför jag kallar den "tjock".

OK Svärd, testa du, men vet du vad Vodka-metoden gör, och varför den sänker värdena? Grovt sett så matar du bakterier med kolhydrater. Bakterierna växer till sig och förbrukar/binder näringsämnen, men sen då? Det samlade näringsinnehållet mellan karets fyra väggar är konstant om du inte gör något för att får bort dem. Vodka gör bakteriefilmerna större och tjockare. De undre lagrena av döda bakterier finns där, men inbäddade, för att förr eller senare släppas lös och näringsämnena frigörs. Det är en av anledningarna till att man skall skaka Zeoliten i Zeovit-metoden. Man skakar helt enkelt ut bakteriefilmen. Bakterierna kan sedan bli mat/skummas bort. Att bygga på tjocka bakteriefilmer i en sandbädd är meningslöst. Du flyttar problemet framför dig några veckor bara, och då blir det ännu värre. Dina värden på vattnet var det ju inget fel på, och du flyttar bara näringsvärdena från några bakterier till andra, inget exporteras. /Klas

Att lösa brunalger på sanden med Vodkametoden tycker jag verkar vara en dålig lösning på problemet. Här ändrar man ju hela förutsättningen för systembalans. Som att säga att man skall lösa en punka på bilen genom att köpa en traktor (visst kan man säga att man löst problemet, men man fick något som man egentligen inte var ute efter, dessutom får nog traktorn också punka förr eller senare, skall man då köpa en MC?) /Klas

Riktigt grovt "grus" (=korallbitar 1-3cm) kan ha de fördelar som gäller ökad cirkulation, men de blir snart överväxta av kalkalger, samt detritus kan samlas i riktigt stora mängder där cirkulationen är dålig. Mellangrovt grus är i princip ännu värre än fin sand vad gäller näringsackumulering. Allt har att göra med belastningen på karet. En sandbädd klarar en viss belastning (mängd detritus) på lång sikt. Normalt ligger man dock över denna och med tiden blir näringsmängden och den aktiva delen av sandbädden mindre och mindre för att till slut krascha. Det kan ta ett halvt år, det kan ta 10 år... Genom att röra runt (suga ut vatten) i sanden minskar man mängden ackumulerad detritus, men man stör även sandbäddens funktion samt frigör näring till ovanstående vatten. Alltså nödvändigt på lång sikt men dåligt på kort sikt. Alltså: Vid hög belastning (mycket fisk) anser jag att bottenmaterial är en tickande bomb, där sand riskerar krascha, där grus ger mer gradvis försämring. Skall man ha bottenmaterial bör man ha en strategi som håller den ren på något sätt, lämpligen genom kontinuerligt suga detritus (typ varje vecka!), eller dela upp sandbädden i flera sektioner där man helt enkelt suger ut all sand med jämna mellanrum (typ varje år för varje sektion). Vid riktigt grov grus kan man relativt riskfritt rufsa runt i den varje vecka för att få bort detritus. Mellangrovt grus 2-5mm är svårast att ha någon riktigt bra skötsel av. /Klas

I en bädd av fin sand samlas detritus. Detritus innehåller bl.a. fosfater. Fosfaterna samlas i sandbädden. Den anrikas dels att den fysiskt samlas i vattnet runt sandkornen, och dels bundet mot kornen. För algerna är det en lätt match att ta den fosfat den behöver från sandbädden. Brunalgerna (de som inte är kiselalger) är jättebra på detta, och de behöver alltså ingen fosfat från vattnet ovanför sandbädden för att ha överflöd av fosfat. Ni som har detta problem, testa att köra ner en spruta i sanden och sug upp vatten därifrån. Låt detritusen sjunka till botten och testa detta vattnet. Jag gissar att ni kommer att hitta en hel del. /Klas

Jag håller med om att ma inte alltid kan lite på vad folk skriver på forumen. Var det inte Jimmy som bara för någon vecka sedan skrev att de svarta gurkorna inte är farliga... Nåväl, jag har ju vid flertalet tillfällen här berättat min historia. Det spännande är, tycker jag, (om vi nu skall blanda in facklitteraturen) att jag har i min hyllmeter med facklitteratur inte på något ställe om sjögurkor ser att de skulle vara ofarliga. Överallt varnar författarna om att ha dem tillsammans med fisk. Nilsen/Fosså är t.o.m. riktigt tjatiga... /Klas

Angående om huruvida skummaren kan klara karet vid sjögurkegift. Jag hade en kraftig Deltec-skummare till mitt kar. Den skummade av giftet effektivt. Skumpelaren var mycket fast, stod rakt upp och lyfte t.o.m. av locket på uppsamlingskoppen! Så visst kan man skumma bort giftet. Problemet för mig var att det inte gick fort nog, så alla fiskarna dog ändå. Hade 630 liters kar, och en Deltec-skummare för 1200(?) liter (en sådan med två Aquabee-pumpar). /Klas

Nä jag hade inte sett till gurkan på kanske en månad (eller inte ens funderat på den), så jag vet inte hur länge den varit död. Allt såg bra ut på morgonen. Frugan ringde och sa att något såg konstigt ut. Jag åkte hem, då såg fiskarna extremt stressade ut. Jag kopplade inte det direkt till gurkan. Satte dock in en massa kol + en ytterligare skummare, då jag misstänkte någon form av förgiftning. 3/4 av fiskarna var döda inom en timme, några flyttade jag, men de dog efter någon dag. En ocellaris-clown klarade sig. Notera att ALLA sjögurkor har Holothurin (det aktuella giftet), och är tickande bomber. Jag TROR inte att min fastnat i någon pump, utan snarare dött på en undangömd plats. Jag hittade den dock efter lite letande. När gurkan avlägsnas och kanske tack vare kolet så repade sig akvariet. Clownen var hela tiden kvar i detta karet, och ca fem timmar efter att jag åkte hem från jobbet så såg den ganska obesvärad ut. Jag blir lite trött på att höra att den och den inte är farliga. Handlare som fortfarande säger att de aldrig hört talas om några problem, fastän åtminstone jag har berättat vad som hände mig. Jag vet dessutom ytterligare en person som råkat ut för samma sak. Sjögurkor ÄR potentiella systemkraschare, that's it! Huruvida man vill gambla är ju upp till var och en, men bara för att revolvern klickar i fem fall av sex så spelar inte jag rysk roulette (och handen på hjärtat... hur spännande är en sjögurka egentligen..?) /Klas

Jag hade en svart sjögurka som slog ut alla fiskar på mindre än två timmar. Den hade inte fastnat i någon pump vad jag vet utan helt enkelt dött (av näringsbrist??, hade den i något år.). Hade före detta inte sett till gurkan eller lagt märke till den på länge (någon månad), så jag blev ganska överraskad. Jag kommer aldrig köpa någon gurka mer. Tycker inte de är värda risken. Jag har även hört andra med liknande erfarenheter. Personalen på JR där jag köpte den hävdade vid köpet att den var helt ofarlig. Jag borde dock vetat bättre... Dess förmåga att röra om i sanden är inte heller så bra. /Klas

Kan det vara så att du har ett alltför övermättat vatten m.a.p. kalcium och karbonater (KH)? OM du tillför kalkvatten så dra ner på det. Har du kalciumreaktor så är risken mindre, men om du har höga värden kan du nog dra ner på den också. Skillnaden mellan metoderna är att kalkvatten höjer pH-värdet och då fälls kalkavlagringarna ut (särskilt om du tillsätter kalkvattnet när belysningen är tänd. Min åsikt är att det råder hysteri att hålla höga kalcium- och KH-värden där man verkar tro, "ju mer desto bättre". Så är inte fallet. I min Deltec-skummare så är det inte luftintagen i sig som korkar igen utan det rör precis före pumpen där luften först blandas med vattnet (men det är kanske det du menar). Min erfarenhet är att de behöver rengöras kanske var tredje månad. /Klas

Sohal är den tåligaste av alla Acanthurus-arterna. Tyvärr en ilsk sådan. /Klas

En av skummarens största fördelar är att den ökar gasutbytet med atmosfären. Att då sätta luftintaget inuti skummarkoppen och på så sätt köra samma luft runt-runt är att ta bort en viktig fördel med skummaren! /Klas

Ricordea florida

Jag skulle hävda att det är dumt att sätta samman flera leucosternon i samma kar. Deras naturliga beteende är att vara extremt revirhävdande. Endast då och då går de i stim i naturen. Hur många misslyckade försök får det gå på ett lyckat för att det skall vara värt det? Leucosternonen är dessutom mycket känslig för prick. Denna ligger latent i alla kar, och triggas av stess. Sannolikheten att den mest hunsade fisken utvecklar prick är inteatt föringa. Alltså, även om det skulle gå bra (vilket i sig är liten sannolikhet 10-20%), så är det troligt att någon av dem blir hackkyckling, och då stressar på sig prick, som i värsta fall sänker hela karet. Ingvar Hellmalm har ett 3000 liters kar och försökte en gång med tre leucosternon. Det gick sisådär. En blev kung och de andra kunde aldrig visa sigutanför stenen. Hur kul är det, och till vilken nytta? Har även hört andra exempel på folk med stora kar (>1500 lit), som testat med samma resultat. Bara för att man ser bilder på stim i naturen, så skall man inte luras att tro att det är så de lever huvuddelen av tiden. /Klas

Ja jäklar... Sorry. I senaste numret av FAMA finns en artikel som skall "reda ut begreppen". Om jag jämför denna artikel med info på internet, så blir jag konfunderad. Inte riktigt samma information. Jag litar dock mest på fishbase, och enligt denna hade jag fel. Det verkar vara en parasema. /Klas

Ser bra ut Svärd! ..."paraseman" är en "cyanea" bara ;o) /Klas

Skivanemoner dödar SPS koraller. Om detta sker genom "bränning", eller annan kemisk krigföring låter jag vara osagt, men det är definitivt inte bara genom skuggning. Det kräver dock att de är i kontakt med varandra. Har själv i rpincip slaktat ett kar bara för att utrota skivanemoner(hade tusentals!) som gjorde livet surt för mina SPS-koraller. Andra mjukkoraller har jag inte sett störas påsamma sätt (d.v.s. dödande), däremot tycker jag mig märka attäven mjukkoraller trivs bättre om de inte växer i kontakt med skivanemoner. /Klas (som aldrig någonsin kommer att introducera någon skivanemon i mina kar)

Knäppningar i akvariet behöver inte bero på mantis-räkor. Pistolräkor av olika slag är vanliga i LS och helt ofarliga. Bara så inte alla plockar ner sin inredning i onödan... /Klas

Olika delar av lampans spektrum reflekterar olika från korallerna (reflekterat ljus är det som vi ser/upplever). Den flourescerande färgen skapas av korallen själv vid omvandling av en våglängd till en annan (detta görs för att zooxanthellerna endast använder vissa våglängder, korallerna "servar" alltså zooxanthellerna). Grovt sett kan man säga att korallerna flourescerar beroende på vilka våglängder som strålar på den. 6000K-ljus har brett spektrum (vilket är bra för korallerna eftersom de inte behöver omvandla ljuset lika mycket. Detta ger en effektivare tillväxt, men mindre flourescens). Högre K-ljus kräver att korallen själv omvandlar ljuset åt zooxanthellerna. Denna omvandling kostar lite energi och tillväxten blir något sämre, men korallerna upplevs av oss som mer färgglada (de flourescerar mer). Färggladheten förstärks dessutom då de bruna nyanserna (som alltid finns på en korall) inte reflekteras tillbaks på betraktaren, eftersom det inte finns något påstrålat ljus att reflektera tillbaks. Att högra K-ljus oftast används är alltså för att få mer färgglada koraller. Korallerna växer snarare bättre under 6000K.Dessutom så trivs oönskade alger bättre vidfullspektrum-belysning,vilka då ofta konkurrerar med de önskade kalkalgerna (och föralldel även med korallerna). /Klas

Fiskarna har INTE dött av de fosfatvärden du nämner. Måste vara något annat. Vad, kan man bara spekulera om. /Klas

P. paru kan gå bra i yngre ålder. Som vuxna äter de allt och anses som de minst lämpliga av stora kejsarfiskarna att kombinera med koraller. /Klas

Jag tror det är delar av"spagettimaskar". Lever i sanden och har tentakler/mundelar (i alla fall rätt färg). Då man rotar i gruset (eller att fiskarna gör det) kan tentaklerna eller delar av dem lossna och fara omkring. /klas

Jag hade gula lockarpsbackar till mitt kar i tre år utan problem. (ni kan kolla på karet på "gamla" bildsidan om ni vill se bildbevis.) /Klas