Claes_A

Jag läste den långa tråden (i alla fall den första tredjedelen) om RDSB på Reefcentral igen (se trådstarten). Där finns det gott om anekdotiska observationer som menar att en RDSB fungerar i den meningen att den sänker nitraten när det kopplas in på etablerade system. Jag inser även efter att ha läst tråden att "bioload" som inte fick det att fungera hade gjort en ganska stor förändring i designen - han hade inte finkorning sand utan en grövre variant. Kanske är sandens storlek det som gör skillnaden mellan ett fungerande och ett icke fungerande RDSB. Eller så var det kolbrist i enlighet med min ursprungshypotes. Janne, för egen del så ser jag en elegans i att RDSB-setupen är så low-tech. Koldosering som är redoxstyrd och en problematiskt långsamma flöden genom denitrifikatorer är inte min melodi. Det är för mycket teknik som kan - och troligen kommer - att gå åt helsikte inom några år. Minns fortfarande min mors besvärade min när hela huset stank svavelväte pga att slangfiltret satte igen p g a de låga flödena.

Ok då förstår jag tankarna. Men anses 0,024 mg/l fosfat vara väldigt lågt? Jag trodde det nästan var lite högt med tanke på att det borde gå att mäta med Salifert (som en svag svag blåfärgning).

Mina drivers från denna källa kom helt utan nätkontakter. Kontakter fick man skruva på själv.

Nu får ni förklara för en som inte hänger med - vad har temperaturen med fosfatremovern att göra?

Temperaturen låter ju som en primär misstänkt precis som du skriver. Har du en mätare som visar att temperaturen aldrig gick över 30 grader C eller är det en uppskattning? Kan du ha haft en ammonium/nitrit-topp efter musslans frånfälle?

Och så en natt utan kalkvattentillförsel - vattnet är utan grummel. Så visst var det kalkvattnet som orsakade fällningarna. Jag kanske ska göra ett större vattenbyte med något salt med lite lägre kalciumhalt? Tropic Marin eller Instant Ocean kanske?

Vore kul att höra lite erfarenheter från folk här på SG!

Jag överväger att testa. Lätt att modda min dunk så att all luft som går i i den måste passera kalciumoxiden. Imorse var det grumligt igen. Tredje gången gillt - nu tror jag på det och stänger av kalkvattentillförseln tills kalciumnivåerna sjunkit lite.

Jo klassiska nitratfilter med kolkälla som t ex etanol fungerar utmärkt. Men som du skriver så är det en krånglig balansgång, blir det för syrefattigt så kommer svavelvätet som ett brev på posten. Redox-kontroller underlättar en hel del. Tillsats av vodka och RDSB brukar det ju varnas för. Man tänker sig väl att det lätt kan gå över styr med för syrefattiga regioner i sandbädden. Jag vet inte hur okompatibla RDSB och kolekälledosering egentligen är. Kanske är det så att i ett akvarium där ett RDSB fungerar väl så finns finns det redan ordentliga nivåer organiskt kol; då blir det lätt en överdosering med ytterligare kolkälletillsats.

Kul att höra lite beräkningar inom ämnet! Och det stämmer ju med slutsatsen av tidigare resonemang - LED ger inte mer ljus (PUR-effektivitet) än T5 per insatt energi. I akvariesammanhang inbillar jag mig dock att LED (med linser) har en annan stor fördel; ljuset hamnar där man vill ha det - på korallerna (eller algerna). Lysrör har en tendens att lysa upp hela rummet och varenda litet hörn av karet, troligen med enorma ljusförluster som konsekvens. Men givetvis beror graden av ljusspridning på reflektordesign och montage. Det vore verkligen kul att se lite empiriska mätningar på LED-belysning kontra T5 i akvarier. Det finns säkert något på Reefcentral som jag missat.

Jag har satsat på LED-belysning och jag valde märket Cree för att de redovisar alla våglängder och liknande i fina pdf-filer. Jag antar att noname-märkena har liknande egenskaper. Jag använder mig enligt recept på amerikanska siter färgen Royal Blue samt kallvit. Royal Blue har en enkel topp kring 450 nm och liknar därmed rätt så mycket Osrams blå lysrör 67 som är beprövat i saltsammanhang. De kallvita dioderna är bredstrålande - i princip är de Royal Blue-LEDar som bär på fluorescerande pigment som ger en ganska bred utstrålning våglängdsmässigt. Notera dock att de fortfarande har en dominerande peak på 450 nm. 450 nm ligger bra för fotosyntes. Jag har sammanställde en bild från Crees pdfer för min tråd i ämnet: Jag har en känsla av att de blå LEDarna är mer ljuseffektiva relativt de kallvita.

Ljus som ljus, spelar ingen roll om de kommer från LED eller från lysrör - algerna kommer att skörda ljusenergin. Odlingsfolket har börjat köra LED-ramper med bara blå och röda LEDar för att optimera för fotosyntes. Jag har för mig att de kör överhängande rött ljus dopad med en mindre mängd blått ljus.

Jag hittade en kul tråd på Reefcentrals forum om RDSB. En kille (bioload) vill hantera nitrat i sitt nya akvarium och bygger ett RDSB-filter. Han modifierar den vanliga setupen något och låter ett litet droppflöde passera genom sandbädden så att han kan mäta vad som händer med syrenivåer och nitratreducering i bädden. Men efter en månad ger han upp - ingen nitratreducering alls i filtret och syrenivåerna faller inte vattnet som sakta sakta passerat sandbädden. Så fungerar RDSB? Nä i hans fall gjorde det inte det inom tidsramen en månad. Men jag tror de har missat en viktig komponent i hela experimentet - organiskt kol. För att få ner syrenivåerna i filtret krävs någon typ av syrekonsumtion, t ex heterotrofa bakterier som oxiderar organiskt kol. Vidare krävs en organisk kolkälla för att denitrificerarna ska kunna göra sitt jobb. Jag tror helt enkelt att RDSB fungerar bäst i etablerade akvarium som är fulla av liv som producerar bland annat organiska kolföreningar och därmed biologisk syrekonsumtion (BOD, Biological Oxygen Demand). Det ska vara lite skitigt m a o. Den som installerar ett RDSB i sitt nya ganska sterila akvarium kommer nog bli lika besviken som Reefcentral-killen.

För prylens funktion så spelar det ju ingen roll om röret med utloppet går över akvariekanten eller till en powerhead i akvariet som kanske enklast monteras upp och ner. Manual för Eheim 3535 ytavskummare

En gammal hederlig lösning är Eheims ytavskummare (det måste finnas andra fabrikat med liknande produkter). Gjord för att anslutas till ett ytterfilter men kan lika gärna drivas av en powerhead i karet. EDIT: Missade länken!

Jag har replikerat kalcium-, magnesium- och KH-mätningarna. Jag ligger över 500 mg/l med kalcium. Så där finns nog svaret till varför kalkvattnet grumlar till akvariet lite. Tropic Marin Pro Reef verkar ligga lite högt i kalcium, men jag tror det beror på att jag ju kör en högre salthalt (dvs fullstyrkesaltvatten, 35 PSU) än tillverkaren har designat saltet för.

Laggeman, har du en länk till Reefcentraltråden? Skulle vara kul att se hur argumenten ser ut. Jag skaffade Anthony Calfos bok Book of Coral Propagation (2009) och han tar upp att debatten har gått hög i USA om temperatur men rekommenderar konservativt 24-27 grader C även om han menar att 28-29 grader C inte är ett problem om systemet fungerar stabilt. Hans enda argument mot högre temperaturer är att korallblekning sker om temperaturen stiger några grader över 30 grader C. Dvs han använder "det är bra att ha marginaler"-argumentet, något som jag är svag på efter den här varma sommaren.

Intressant! Någon gång ska jag nog testa att mäta lite på kalkvatten med och utan lock. Randy Holmes-Farley hade lock på sin behållare men ett "löst åtsittande" sådant. Kanske är det så att koldioxiden som kommer in i själva behållaren faktiskt reagerar med kalkvattnet men att det är gasdiffusionen genom lockets minimala glipor som är begränsande? Känns inte som att frågan är besvarad till fullo även om jag är imponerad av Holmes-Farleys experimentserie. Är kalciumoxidpillren något som är lättåtkomliga och inte kostar en förmögenhet så kanske jag ska överväga att tillämpa dem?

Grumligheten är reproducerbar i alla fall; klart vatten igår kväll och nu kalciumkarbonatfällningar på morgonen. Kanske skulle väntat med att börja med kalkvatten till jag faktiskt har lite kalcium- och bikarbonatåtgång i akvariet som du antyder Lasse? En potentiell källa till fällningarna är att jag doserar kanske kalkvattnet väl hastigt - ett dygns åtgång droppar i på mindre än 15 min. Anledningen till denna lösning är att jag har vattenpåfyllningen på timer som slås på 15 min per dygn - allt för att undvika en katastrof den dagen flottören hakar upp sig (vilket troligen händer inom tre år enligt mina tidigare erfarenheter). En pH-styrd matning vore trevligt men känns som överkurs just nu. Lasse, ser du skillnad på kvaliteten på kalkvatten med och utan koldioxidabsorbenten? Jag läste en av Randy Holmes-Farleys artiklar om kalkvatten för ett antal år sedan där han redovisar en experimentserie som visar att han har en mättad kalkvattenlösning även när vanlig luft får tillträde till ytan på hans kalkvattenbehållare. Enda kravet är att man tillsätter ett överskott av kalciumhydroxid som får ligga på botten av behållaren. Uppenbarligen är hastigheten med vilken koldioxid löser sig från luften relativt långsam - långsammare än många akvarister verkar tro. Jag har efter denna läsning hållit detta som en sanning och därmed struntat i att lite luft får tillträde till mitt kalkvatten. Men finns det andra erfarenheter så vill jag ju naturligtvis ta del av dem!

Jag måste säga att jag inte riktigt förstår vad Schimek vill med artikeln; det var det jag menade med att den var oklar - pratigt och utsvävande omfattande alla möjliga och omöjliga resonemang. Och var hittar jag information om vilken temperatur som är optimal för varje djur jag kan stöta på i handeln? Resonemanget att djuranpassa temperaturen blir svårtillämpat. Just temperaturtolerans är annars en egenskap som uppvisar stor variation mellan olika populationer inom samma art. Den genetiska variationen är enorm vad gäller just den egenskapen. Och de där yttemperaturerna - hur mäts de? Vilket är djupet? Är termometern skyddad från solinstrålning så att man mäter i skuggan (ni vet det går när termometern sitter på söderväggen...)?

Jag har inget alternativt lim men ett förslag till förfarande. Såga och bygg hela systemet utan att limma det. När du sedan är nöjd med det så limmar du alla delar på en gång. Då har du två chanser att se potentiella problem - speciellt om du sover en natt på systemet före du limmar det.

Som vanligt när Ron Schimek skriver är det pratigt och oklart. I dagens fuktiga klibbvärme lyckas jag nästa arbeta upp lite irritation över texten. Speciellt delen där han menar att temperaturen styr enkla kemiska reaktioner i organismen och att en sådan reaktion blir begränsande vid en given temperatur och det är därför varje organism har en temperaturtolerans. Känns som en förenkling av den typ som biologilärare tvingas dra till med men avspeglar knappast hur organismer anpassar sig till olika temperaturer. Onödig text som kunde ha redigerats bort. Nåja, efter att ha gnällt på det så är det väl svårt att argumentera mot "the take home message"; ta reda på temperaturen och salthalten där dina akvarieinvånare lever naturligt och anpassa parametrarna efter detta. Men i praktiken känner jag mig något tvekande - hur får jag reda på den optimala vattentemperaturen för fraggen Acropora sp. jag får tag på via en duktig odlare på SG? Troligen vet jag inte ens från vilken del av världen den kommer...

Då har du säkert en förklaring. Annars verkar ju Saliferts test gå att köra för lägre värden (någon användare kan säkert berätta mer). Vill man göra vetenskap av det och bränna pengar så finns ju Hannas lilla nitratspek också...

Då låter det ju inte som om du har en nitratproblem. Röda algbeläggningar - är det cyano?

Jag har alltid tyckt Tetras test varit lätt att läsa av. Ingen nitrat - gul färg och sen går det via orange mot rött vid ökade nivåer. Jag inbillar mig att det är lätt för det mänskliga ögat att skilja gult från svagt orangefärgat. Tyvärr erbjuder Tetra bara en färgskala som visar antingen noll (gult) eller 12,5 mg/l (gul-orange) och sedan högre värden. Men i princip bör ju testen inte visa annat än gult - annars har man ett nitratproblem i någon mening. Hur funkar Tropic Marins test? Är det också en gul-röd färgskala?