Claes_A

Det går inte i raketfart att få ordning på karet - jobbet tar nästan all tid. Dagens stora händelse var i alla fall byte av LED. Förr 12 st Cree XR-E kallvita + 12 st Royal Blue med 40 graders linser med kraftig discoeffekt men rätt häftigt med allt ljus i mitten av karet. Urätet, kallt och blått ljus. Jag plockade bort alla kallvita och ersatte med: 6 st XP-G neutralvita 2 st Royal Blue XP-E 2 st Blue XP-E 2 st UV (violett) Dessa nya LEDs fick 80-grader linser. De 12 gamla XRE-E Royal Blue kör jag nu utan linser (leverantören skickade mig inte rätt sorts linser). Omdöme: Det blev ett väldigt blått och inte så starkt ljus. // Annars vattenbyte på 10% där jag sög ut lite mer av bottensanden (har fått lite cyano på den sen våren kom och solen lyser i karet på fm). Jag noterar att glasrosorna inte har återhämtat sig från min chockbehandling med injektion med 24% ättika respektive högmolarig natriumhydroxidlösning. Det kanske fungerar i alla fall för att få ned beståndet när man väl drar på med högkoncentrerad syra eller bas? Jag vågade aldrig göra med med koraller i karet. Jag ska nog ta en runda till på kvarvarande anemoner. Förra veckan misslyckades jag med att meta upp Pseudochromis aldabraensis, vilket skulle vara det första förberedande steget mot ännu ett försök med pepparmintsräkor hade jag tänkt. // Dagsstatus på det blå karet:

Jag testade receptet ovan. Det var ingen succé för agarlösningen klumpade sig i kontakt med saltlösningen.

Jag kör med 24 st Cree XR-E över ett 180 l hörnakvarium. Dessa cirka 75W smackas ned i mitten av karet med 40 graders linser och där växte SPSen som ogräs. Dock ska sägas att rampen inte lyser upp hela karet - det finns stora mörka zoner i akvariets periferi. Jag tror jag behöver något över 100W för att få det tillräckligt ljust även i akvariets utkanter. Jag byter nu linser och delvis även lysdioder.

LED-lamporna vi använder strålar inte UV-ljus (om man inte tillsatt speciella UV-LEDs) så den delen är inget problem. Dock så finns det ju en hel del kortvågigt blått ljus i dem vilket nog inte är det trevligaste att utsätta sina ögon för. Inte minst för att vi inte ser det blå ljuset så bra och underskattar dess styrka.

Efter en dag med injektioner av natriumhydroxid i glasanemoner så kände jag inspiration kolla patenten för de (inte så effektiva) kommersiella medlen. Jag lägger till ett nedskalat recept från ett patent av uppfinnaren Sharon Ram (Red Sea), se trådstart för länk till patentet. Aiptasia-dödare enligt patent från Red Sea, kanske motsvarar det Aiptasia-X? Lös 10 g CaCl2 i 20 ml vatten Lös 0,2 g MgSO4 i 2 ml vatten och blanda ned i kalciumkloridlösningen under omrörning. Lös 2,4 g NaOH i 10 ml vatten och blanda ned i kalciumkloridlösningen under omrörning. Smält 0,30 g agar i 10 ml kokande vatten och blanda varm ned i kalciumkloridlösningen under omrörning. Fyll på vatten till 100 ml. Rör i 1 timme.

OK, planen för att få det här akvariet på fötter omfattar främst biologiska frågor. Tekniskt och vattenkvalitetsmässigt har det aldrig varit något problem med denna burk. Jag har ett påtagligt Aiptasia-problem som var en del av detta akvariums förfall och mitt förlorade intresse. Diverse kemisk stridföring fungerade inte vilket jag har utrett i en gammal tråd: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?41428-Vad-inneh%E5ller-kommersiella-medel-mot-Aiptasia-glasrosor&highlight=aiptasia Med lite vårenergi gav jag mig häromdagen på glasrosorna med kanyl med 24% ättika och den andra hälften med natriumhydroxidlösning. Effekten var nog inte så bra men det var skönt att avreagera sig. Drömmen vore något medel man hällde i och som rensade akvariet på glasrosor men det kan man ju se i stjärnorna efter. Biologisk bekämpning med pepparmintsräkor har inte fungerat eftersom att räkorna konsumerats av akvariets fiskar (dåliga fiskval från början). Först var det eight-line wrassen som tog dem på ett par minuter (nu bortplockad med krok) och vid ett andra försök utan denna mordgylta så smaskade ondskefulla fisken Pseudochromis aldabraensis i sig räkorna. Denna vackra och ondskefulla fisk är dessutom på akvariets övriga fiskar så att de stressas. Den måste nog bort (vilket troligen kräver rivning av hela akvariet för skygg är den) för att kunna introducera pepparmintsräkor samt en mindre kirurg (Zebrasoma). Akvariet är i behov av betare så lite spretiga alger tittar upp här och där. Fler turbosnäckor behövs. Jag är osäker på var jag ska nå korallmässigt. Funderar på lite mer mjukisar, skivanemoner och någon LPS istället för SPS. SPS var kul men de växte ur karet så snabbt. Nåja det finns kanske mer långsamväxande sorter också. Vad gäller ljuset så är kompletterande Cree-LEDs är beställda för att piffa till ljusfärgen (kallvita + royal blue). Jag är lite trött på discoeffekten med smala linser och har beställt 90 graders linser (kanske kör jag utan). // Ännu lite fler mätningar för att se om de senaste dagarnas magnesiumdosering har gett effekt: dKH 7,5 Ca 505/510 mg/L (två mätningar) Mg 1313/1375 mg/L (två mätningar) Nitrat 2-3 mg/L Salifert (mer rosa färg än kranvattnet som inte ger något utslag alls). Det verkar som om magnesiumvärdet har klättrat lite efter doseringarna med magnesiumkloridlösning (uppmätt före doseringen 1150/1140 mg/L mot nuvarande 1313/1375 mg/L) och kanske har även kalciumhalten rört sig till sina forna dagars glans kring 510 mg/L från 488/470 mg/L. Kalciumökningen kommer i så fall från kalkvattnet med ättika som doseras som påfyllningsvatten varje natt. Ondskans fisk:

Jag tror att du klarar dig bra på ett lägre flöde genom sumpen och därför ett 20 mm rör. Jag menar, varför dra en massa vatten genom sumpen? Höga flöden skapar lätt oljud. Men som kommit fram, du kanske måste strypa din Sicce 2.0 lite då. Den tycks ge cirka 1100 l/h vid 1,5 m tryckhöjd eller 1600 l/h vid 1 m tryckhöjd (kolla den lila kurvan): Jag tror på 32 mm evakuering så blir det ingen risk att den startar hävertaktiviteter. Om du lämnar den ostrypt så finns ju dessutom en massa marginal för att klara en situation där hävertröret sätter igen. Men kanske har andra goda erfarenheter av klenare diametrar? Vad gäller att strypa pumpen så kan du ju fundera på att istället shunta av lite av flödet och låta det gå tillbaka till sumpen. Det ger möjligheten till mekanisk filtrering, fosfatremover, biopellets filter och liknande på återflödet. Dessutom får man en väldigt trevlig reglermöjlighet av flödet med en kran. Jag har gjort så (se pump till höger i bild):

En sammanställning av tre olika recept för artificiellt saltvatten från rena kemikalier. Receptet från Eggers bok basers på det klassiska receptet från Wiedemann och Kramer. Jag gissar att vi har grunden för en del av de gamla klassiska saltmixerna från Tyskland här. Milleros recept utgör ett försök att matcha naturligt havsvatten så väl som möjligt avseende de talrika jonerna. Salter i g/L (g/kg i Milleros recept) [TABLE] [TR] [TD] [/TD] [TD]Eggers1 [/TD] [TD]Spotte2 [/TD] [TD]Millero3 [/TD] [/TR] [TR] [TD]Uppgiven salthalt [/TD] [TD]1.027 (PSU = 36) [/TD] [TD]PSU = 35 [/TD] [TD]PSU = 35 [/TD] [/TR] [TR] [TD]NaCl [/TD] [TD]27,65 [/TD] [TD]22,90 [/TD] [TD]23,98 [/TD] [/TR] [TR] [TD]Na2SO4 [/TD] [TD]- [/TD] [TD]3,79 [/TD] [TD]4,01 [/TD] [/TR] [TR] [TD]MgSO4 x 7H20 [/TD] [TD]6,92 [/TD] [TD]- [/TD] [TD]- [/TD] [/TR] [TR] [TD]MgCl2 x 6H20 [/TD] [TD]5,51 [/TD] [TD]10,30 [/TD] [TD]5,029* [/TD] [/TR] [TR] [TD]CaCl2 x 6H20 [/TD] [TD]1,45 [/TD] [TD]1,46 [/TD] [TD]1,14* [/TD] [/TR] [TR] [TD]KCl [/TD] [TD]0,65 [/TD] [TD]0,675 [/TD] [TD]0,699 [/TD] [/TR] [TR] [TD]NaHCO3 [/TD] [TD]0,25 [/TD] [TD]0,184 [/TD] [TD]0,172 [/TD] [/TR] [TR] [TD]KBr [/TD] [TD]- [/TD] [TD]0,100 [/TD] [TD]0,100 [/TD] [/TR] [TR] [TD]NaBr [/TD] [TD]0,10 [/TD] [TD]- [/TD] [TD]- [/TD] [/TR] [TR] [TD]KI [/TD] [TD]0,005 [/TD] [TD]- [/TD] [TD]- [/TD] [/TR] [TR] [TD]Na2B4O7 x 10H2O [/TD] [TD]- [/TD] [TD]0,0390 [/TD] [TD]- [/TD] [/TR] [TR] [TD]Boric acid [/TD] [TD]- [/TD] [TD]- [/TD] [TD]0,0254 [/TD] [/TR] [TR] [TD]SrCl2 x6H20 [/TD] [TD]0,015 [/TD] [TD]0,0242 [/TD] [TD]0,0143 [/TD] [/TR] [TR] [TD]NaF [/TD] [TD]- [/TD] [TD]- [/TD] [TD]0,0029 [/TD] [/TR] [TR] [TD]Vatten [/TD] [TD]Till 1 L [/TD] [TD]Till 1 L [/TD] [TD]Till 1 kg (976 ml) [/TD] [/TR] [TR] [TD] [/TD] [TD] [/TD] [TD] [/TD] [TD] [/TD] [/TR] [TR] [TD]Mg2+ [/TD] [TD]1341 mg/L [/TD] [TD]1231 mg/L [/TD] [TD]1284 mg/kg 1316 mg/L [/TD] [/TR] [TR] [TD]Ca2+ [/TD] [TD]265 mg/L [/TD] [TD]267 mg/L [/TD] [TD]412 mg/kg 422 mg/L [/TD] [/TR] [TR] [TD]K+ [/TD] [TD]342 mg/L [/TD] [TD]354 mg/L [/TD] [TD]367 mg/kg 376 mg/L [/TD] [/TR] [/TABLE] 1 J. Eggerts (1968) Saltvattensakvariet. Modifierat recept från Wiedemann och Kramer i Geislers Wasserkunde für die aquarische Praxis. 2 S. Spotte (1992) Captive Seawater Fishes 3 F. Millero. Chemical Oceanography i Randy Holmes-Farleys What is seawater. Reefkeeping online. * Torkade salter!

Imponerande! Hm. Jag funderar på om vi inte borde skapa en liten konsumentundersökning där två blinda standardlösningar (A och skickas med snigelposten utan uppgifter om dess halter till alla intresserade och sen rapporterar vi mätvärden och testkit i en tråd. Det ni på Plus!

Det var en svår fråga. Rent generellt kan man säga att bakterier som måste använder estrar som etylacetat måste ha ett enzym med estrasaktivitet. Vissa bakterier har det, andra har det inte. Rimligen borde de bakterier som har en estrasaktivitet gynnas av de får en kolkälla, men om det är bra eller dåligt för ett typiskt akvarium får nog vara osagt. Vad gäller sockerarterna så krävs enzymer (beta-fructofuranosidaser, t ex invertas) som kan spjälka sackaros till fruktos och glukos för att bakterier ska kunna använda sockret som kolkälla. På så sätt är fruktos och glukos bättre kolkällor för många bakterier än vanligt socker. Jag gissar att fler bakterier kan använda monosackariderna jämfört med sackaros. Återigen, är det svårt att veta vad det innebär för akvariet. Sen brukar vi glömma alla andra organismer som inte är bakterier i karet. De kan nog tänkas ta upp en försvarlig del av den tillsatta kolkällan. Det är inte många celler som säger nej till lite glukos och fruktos t ex.

Jag undrar om den här blandningen inte är mer än summan av sina delar rent kemiskt. Någon som minns esterfiering från skolans kemi? I korthet så går det ut på att syra och alkohol reagerar med varandra och bildar estrar. Etanol och ättiksyra bildar estern etylacetat. Det ska sägas att under esterfieringen så spjälkas vatten av så reaktionen stoppas i någon grad av vatteninnehållet i blandningen (jag vet inte var jämvikten ligger). Jag har för mig att Fauna Marin listar just etylacetat som en beståndsdel i sin kolkälla (minns inte produktnamnet just nu). En annan reaktion som kan tänkas äga rum i lösningen är hydrolys av sackarosen (sockret). Sackaros är ju en disackarid bestående av fruktos (fruktsocker) och glukos (druvsocker). Syran borde trigga spjälkning av sackarosen till just dessa två monosackarider. Så det är lätt att se hur denna mix efter ett tag innehåller inte bara ihopmixade etanol, ättiksyra och sackaros utan också etylacetat, glukos och fruktos.

Jag slog på miniräknaren vad en kub fryst artemia tillför ditt kar i kväve (omräknat till nitrat). Artemia 3 g/kub (lite högt räknat för det inkluderar hela kubens vikt inklusive vatten) 3,1% protein per kub = 93 mg protein per kub = 15 mg N per kub = 66 mg NO3 per kub. Omräknat till nitrat och din akvarievolym på 576 liter så motsvarar det en nitrathalt på 0,11 mg/L. Tio kuber motsvarar 1,1 mg/L osv.

Nu har det gått några år sedan introduktionen av Biopellets orginal och alla konkurrenternas produkter. Det borde finnas en hel del erfarenhet nu hur dessa produkter fungerar i det långa loppet. Början av tråden ägnades ju till att försöka förstå hur de fungerade och sen ältade vi reaktordesign och byggen i alla evighet. Så vad är domen gällande deras inverkan på kar över längre tid? Greger, du meddelade att många av dina kunder tycktes få biopellets att fungera för något år sedan. Verkar kunderna fortfarande köpa biopellets med ett glatt ansiktuttryck? Jag har inte så mycket att bidra med för egen del eftersom jag hoppade på tåget för tidigt. Jag fick den första generationen Biopellets (Gen1) som såldes några månader och sedan inte har setts till. De hade egenskapen att inte alls brytas ned särskilt hastigt så det tog närmare tre år för mig att göra av med en påse Gen1 i mitt akvarium. Ibland undrar jag om de alls har bidragit till koldoseringen i mitt akvariums uppgång och fall eller om de bara slipades ned under åren de tumlade i min reaktor. Jag vet alltså inte. Jag slängde ut den sista kvarvarande halvdecilitern från påsen Gen1 för en vecka sedan. Sedan länge doserar jag ättika istället för Biopellets.

Hävertröret kommer i alla fall att vara knäpptyst eftersom det är vattenfyllt. Som jag skrev för några dagar sedan så använder jag 20 mm rör och en vanlig kulventil nästan längst ned på hävertröret. Den ger en ganska grov reglering av flödet men det funkar i mitt fall efter några försök med stadig hand. Jag har dessutom ytterligare en reglermöjlighet och det är att strypa centralpumpen i systemet som tar uppvattnet från sumpen till akvariet. I praktiken har jag dock inte behövt röra mitt system på år nu - det tycks vara självreglerande. Vad gäller slitsade rör så upplever jag det som säkrast eftersom att valfri turbosnigel annars lätt kan sätta igen häverröret. Men det kräver att de slitsade rören är ganska långa och har många slitsar och relativt breda slitsar så att de inte sätter igen av t ex alger och annat löst skräp. Alternativa lösningar med rör gjorda av fint nät verkar inte vara en bra idé eftersom finmaskigt nät geggar igen. Jag tänkte först köra med hängslen och bälte och ha en kam på boxen men kammen gav på dock för mycket skvalljud så jag skippade den. För att få plats med slitsröret så har jag således en böj på mitt hävertrör och det startar fint när vattenytan stiger över röret. Mittenröret på bilden nedan är mitt häverrör (boxen ännu inte ditlimmad så man kan se alla rören): Om jag istället för att ha borrat i sidan hade borrat i bottnen på boxen så skulle jag tagit tryckt på en T-koppling på det stående hävertröret (ej limmat!) och låtit två kortare slitsade rör stick ut vertikalt från T-rören. Vad gäller ljud så är det nog svårare att få det icke vattenfyllda röret fritt från skvalljus. Jag snodde designen från Beananimals overflow system (googla det för bilder och beskrivningar) för att få det tyst. Detta överflödesrör motsvarar alltså det högra 32 mm röret på bilden ovan. I princip kan man flytta in överflödesröret i boxen om man borrat i bottnen på akvariet, det är bara att skippa glasgenomgången högst upp på konstruktionen. Längst ned på överflödesröret vid sumpen så sitter det en kran så att en stor del av röret är vattenfyllt vilket tar bort skvalljud. Jag har en stor och klumpig 32 mm kran men hade jag designat detta idag så hade jag satt en liten 20 mm eller ännu mindre kran kran längst ned - de små är lättare att finlira med. Det hela fungerar utmärkt med två rör men leder till ett annat problem - om häverröret sätter igen så klarar överflödesröret inte av att ta allt vattenflöde. Och vice versa, om detta överflödesrörer sätter igen så klarar inte häverröret att ta allt vattenflöde. Dels kan an ju leva med det och säga att dessa händelser är osannolika. T ex har det bara hänt någon gång på tre år i mitt system. Eller så kan man se till att systempumpen sitter högt i sumpen och därför aldrig kan pumpa ut så pass mycket vatten att det hamnar på golvet (man offrar pumpen istället). Jag tog det säkra före det osäkra och satte in ett tredje 20 mm några cm ovanför de andra (längst till vänster på bild). Detta säkerhetsrör står normalt torrt men stigger vattennivån i boxen så börjar det sippra vatten igenom det. Blockerar jag häverrören så stiger vattennivån snabbat och hävertröret börjar att suga som en hävert och tömmer snabbar boxen ned till hävertröret insugsnivå och häverteffekten släpper. Det hela ger ett ljudligt och pulserande system som jag snabbt kan upptäcka och åtgärda när jag upptäcker det. Som sagt - på tre år så har jag bara sett att det sipprat lite vatten genom det tredje säkerhetsröret vid enstaka tillfälle så frågan är om det egentligen behövs. Till viss del är ju de andra rören självreglerande. Stiger vattennivån över dem så ökar vattentrycket och flödet igenom dem. Nåja det känns tryggt att ha detta tredje rör. Ett annat alternativ är ju att undvika att strypa överflödesröret så att det kan ta allt vatten från ett igensatt hävertrör. Då blir det genast betydligt mer osannolikt att systemet kan sätta igen fastän man bara har två rör. Men då måste man trixa med överflödesröret för att få det så fritt från skvalljus som möjligt. Andra vet mer om hur!

Exakt hur lång tid det tar beror på det specifika akvariet. Dels så avgör vattenparametrar. Ligger man t ex högt i kalcium eller lågt i magnesium så faller det hastigare än om de värdena har motsatt förhållande. Har man högt pH så går det hastigare än om man har lågt pH. Sen avgör saker som om det finns bra ytor för kalciumkarbonatkristallerna att växa på eller inte (t ex en värmare!). Ovanpå alla dessa grundförutsättningar kommer biologin - hur mycket alger eller djur som bygger kalkskelett och med vilken hastighet. Man får njuta av färden s a s.

Det är helt naturligt att KH sjunker hastigt om man driver upp det. Det beror på att kalciumkarbonat fäller ut någonstans i akvariesystemet. Bra eller dåligt vet jag inte, det är inte mycket att göra. Ser akvariets organismer glada ut så kan du nog dra slutsatsen att det inte spelar så stor roll.

Snyggt!

Lasse, du lyfter en viktig fråga om mätandet och hur dessa mätningar ska tolkas. Jag håller med om att man får ta mätningarna för vad de är, speciellt när de är baserade på hobbykit. Ofta är ju heller inte absoluta värden så intressanta som förändringar. T ex i mitt fall nu så undrar jag om under min långa ointresseperiod för mitt akvarium har sänkt magnesiumhalten en hel del som mitt testkit säger. Kitet säger inte att det är några katastrofvärden men att jag ligger vid den undre gränsen för magnesiumhalt så det kan vara dags att putta upp värdet. Om inte mitt testkit har åldrats d v s, då har jag istället ett dåligt - för att inte säga missledande - beslutsunderlag. Därför tycker jag det är värdefullt är höra om just magnesiumtestkit åldrats som antytts i en granntråd. Om testkit åldrats så kan det vara intressant att veta om det och också fundera litegran på vad som är den bakomliggande orsaken till att de åldras. Vad gäller just alkalinitetstest (KH) så vill jag mena att de har två funktioner. Dels kan de precis som Lasse argumenterar ge en indikation på om alls KH ligger i rätt härad. Dvs ligger KH i det vanliga intervallet 6-9 eller är det lägre eller högre. Men jag har också använt mitt Tropic Marin-test för att följa kalcifieringen i akvariet över en ganska kort tid. Jag kan utan problem med detta kit över några dagar eller veckor se KH gå från t ex 8 till 6 i halvgraderssteg. Som jag beskrev ovan förskjuts dock det absoluta värdet som uppmäts med tiden eftersom dropparna från testflaskan ändrar storlek. Då Lasse redan breddat diskussionen även till nitrattest så kan jag inte annat än instämma. Jag har testat Saliferts nitrattest och även Tetras. Enda gången jag har fått en färg som jag tror jag kunde bedöma var när akvariet nyss startats och troligen var det då nitrit - inte nitrat - som jag mätte. På den gamla goda tiden med stora fiskar och gröna trådalger så gav dock nitrattesten utslag. Då kunde man se om man hade 10, 25 eller 100 mg/L...

Det glädjer mig att Tropic Marin håller samma höga standard efter åren med detta kit. JBL visar ju också för låga värden i detta tyska test från 2006 precis som många skribenter har erfarit. Istället för målvärdet 1200 mg/L magnesium så visade det 960 mg/L och för kalcium 340 mg/L istället för 400 mg/L. Om vi antar att JBL inte ändrat sin test påtagligt så har nog inte trådstartaren något problem med för låg magnesium- eller kalciumhalt.

Man kan ju tänka sig att kemikalierna egentligen inte åldras utan som Stig skriver, att vatten och flyktiga ämnen avdunstar så att reagenserna blir mer koncentrerade. Det ser jag ofta i mitt lab på jobbet. Specifikt i mitt magnesiumtest så luktar den sista reagensen (D) för magnesiumbestämning kraiftigt av ammoniak. Och det är ju ett flyktigt ämne. Ett annat exempel jag har är dropptest av KH. Varje gång man använder det så ökar mängden avlagringar kring droppflaskan "mynning" med effekten att dropparna blir större med tiden och det gör att äldre flaskor visar ett lägre KH, ofta 0,5-1 enheter lägre än nya. Det problemet tycks dock gå att lösa genom att torka rent flaskan.

Ännu en mätning: Ca 485 mg/L Mg 1190 mg/L KH 7

Jag plockade upp i någon tråd att uppgiften finns att test för magnesium åldras snabbt efter att man öppnat dem. Kan någon utveckla detta? Har ni egna erfarenheter av vilka testkit som detta gäller och hur det artar sig? Delvis undrar jag eftersom jag en längre tid legat lågt med akvarieintresset och nu när jag börjar mäta igen med samma test som förr så tycks min magnesiumhalt ha fallit (men ej kalicumhalten). Jag använder Tropic Marins kombinerade kalcium- och magnesiumtest som jag (ganska okritiskt) har litat på så här långt men jag funderar på mätfel i och med att testen har åldrats. Tropic Marins test baseras uppenbarligen på komplextitrering av kalcium och sedan i tur av magnesium (vid ett annat pH tror jag). Praktiskt så tillsätter man en lösning (lösning A) och ett salt ( och skapar ett blått komplex. Sedan droppar man i en lösning (C, troligen EGTA) tills den svagt blå nyansen försvinner och läser av i en tabell vilken kalciumhalt man har baserat på hur mycket av titreringslösningen man har tillsatt. Sedan upprepas titreringen med en ny lösning (D, troligen EDTA) för magnesium efter att man återfått det blå komplexet med tre droppar av den första lösningen A.

Kul att se att liket lever!

Sörmlands berggrund ät till största delen vanligt surt urberg så kalcium är inget problem, jag har mjukt vatten från kommunal djupbrunn. Sen finns det stråk av kalkberg här och där och då får man naturligtvis väldigt hårt vatten ur brunnen. Vagnhärad strax över milen härifrån har ju t o m ett nedlagt kalkbrott. Koppar hoppas jag inte är något problem. Vattnet in i huset har inget kopparproblem men varmvattenberedare och husets korta rör kan ju ställa till det. Jag blandar saltvatten i med varmt vatten - vi har gott genomflöde genom VVB pga all duschning.

Med doseringen som du anger, 20g/100 liter vatten så borde du teoretiskt höja KH med 6,7 enheter. Dvs med ett start-KH på 5,7 så borde du landa på (5,7+6,7=) 12,4. Dvs ungefär vad du mäter givet och taget osäkerheten i hobbykit samt min gissning att du har exakt 100 liter akvarievatten. Vill du läsa mer om KH så ska jag för andra gången denna morgon sälja in min gamla text om magnesium, kalcium och KH: https://www.saltvattensguiden.se/forumet/showthread.php?37401-PDF-om-kalcium-magnesium-och-KH&p=370566&viewfull=1#post370566 I slutet står du hur du justerar t ex KH. Jag håller med om att det bästa är nog att sitta lugnt i båten och se KH falla under de närmaste dagarna. Fler förändringar brukar bara ställa till det vid sådana här händelser.